Under coronautbrottet har vi alla ändrat vårt yttre beteende, inte minst på grund av begränsningarna. Förändringar sker också i våra sinnen. Många fokuserar sina tankar på de saker och värderingar som är viktigast för dem, och känner oro för de närstående. Många lever med en tung börda: hur ska jag klara mig, har jag redan förlorat för mycket, kan jag fortfarande återgå till det normala eller lyckas jag undvika den allvarliga sjukdomen?
Samtidigt uppstår det misstankar och frustration över andras beteende. Varför kommer hon eller han så nära eller varför samlas de där i en större grupp än vad som är tillåtet? Det är lätt att generalisera, att i sitt sinne bunta ihop till samma grupp exempelvis människor i en viss ålder eller människor som bor i ett visst område.
Det finns tecken på denna tendens, men de är lyckligtvis lindriga. När det infördes begränsningar för att skydda dem som är över 70 år dröjde det inte länge förrän man började fästa särskild uppmärksamhet vid deras beteende. Det fördes fram ogillande kritik om att en mormor eller farfar hade setts i affären, och småningom lät tonen förstå att det de hör till riskgruppen. Då är det lätt att tolka det som att de utgör en risk för andra. Det som skulle skydda dem höll på att bli en avvisning. Lyckligtvis har vi kommit över detta.
Nu talas det om nylänningarna. Invånarna i landskapet har fått en uttalad identitet, och inte heller landskapet har tidigare urskilt sig så här tydligt. Utan att ta ställning till trafikbegränsningarna i Nyland vill jag påminna om att de som är kvar här är precis samma människor som de var tidigare. Nu är de på tå och försiktiga på grund av sjukdomen. Och precis på samma sätt är människorna i de andra landskapen oförändrade. Nu är också de på tå och försiktiga på grund av sjukdomen. Rädslan är gemensam, inte en särskiljande faktor.
Fördomar mot en grupp människor uppkommer på ett försåtligt sätt: först väcks en misstanke, sedan ovilja och till sist avoghet. I svåra tider finns det allra minst utrymme för fördomar. Jag upprepar för säkerhets skull: lyckligtvis kan vi undvika dem.