Översättning

Republikens Presidents föredrag i ungerska vetenskapsakademin för Ungerns utrikespolitiska förening 8.3.1995

EUROPEISK SÄKERHET PÅ 1990-TALET

När de historiska omvälvningarna i Europa började för mer än fem år sedan, stod Ungern jämte övriga centraleuropeiska länder och de baltiska staterna i händelsernas centrum. Genom sin nyvunna frihet visade de vägen mot ett hägrande nytt Europa. Ungern spelade en central roll bland dessa länder.

Genom sitt fasta beslut att välja den väg som leder till demokrati och marknadsekonomi började de göra det nya Europa till en realitet i vardagslivet. Genom sitt aktiva deltagande i KSSE och sitt sökande efter kontakt med övriga europeiska institutioner jämnade dessa länder vägen för en gemensam säkerhet i Europa.

Under åren efter berlinmurens fall har de centraleuropeiska och baltiska staterna stått i centrum för de pågående förändringarna. När vi blickar mot framtiden kan vi se att dessa länder kommer att spela en avgörande roll vid valet av de följande stegen mot ett förenat Europa, mot djupare integration och varaktig stabilitet.

Det kalla krigets slut gav upphov till en enorm känsla av lättnad när de totalitära regimerna kollapsade. Men det skapade också oro och ängslan, när de ideologiskamotsättningarna ersattes av etniska stridigheter, gränstvister och ekologiska bekymmer.

Ett nytt skede i europeisk historia har börjat; men det är ett komplicerat skede. Det kännetecknas av fördjupat samarbete och integrationssträvanden. De europeiska nationerna står likväl inför väldiga utmaningar. Den djupgående förändringsprocessen, både inom och mellan stater, kommer oundvikligen att fortsätta en lång tid framöver. Vi måste lära oss att hantera denna förändring.

Har det internationella samfundet de redskap som behövs för att dessa mål skall kunna uppnås? Jag vill inte påstå att de redskap vi har är perfekta, men jag tror att de är tillräckliga för att kunna erbjuda ett gediget stöd för en gemensam ansträngning. Finland har en lång tradition av samarbete och interaktion med andra länder. Vår tro på ett gemensamt synsätt när det gäller att upprätthålla fred och stabilitet är därför naturlig.

För 20 år sedan i Helsingfors föddes Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa. Den spelade senare en viktig roll för upplösandet av det kalla krigets strukturer. Jag är fullt och fast övertygad om att KSSE tillhandahåller många av de instrument vi nu behöver för att klara de förändringar och utmaningar Europa står inför.

För tre månader sedan stod Budapest värd för ett möte där det togs nya viktiga steg i riktning mot ett befästande av OSSE:s ställning som ett samfund med gemensamma värderingar och mot ett stärkande av dess roll vid förebyggandet och lösandet av konflikter.

Den senaste tidens exempel i Europa har lärt oss alla en läxa vad gäller vikten av internationellt samarbete för att förhindra konflikter. Vad kan vara ett mera behjärtansvärt mål än en gemensam insats för att bespara våra samhällen fler Bosnien och Tjetjenien?

Arbetet måste fortsätta inom de områden där OSSE har visat sin styrka: förvarning, förebyggande diplomati och politisk krishantering.

Medierna har först och främst dragit uppmärksamheten till kriser där OSSE - eller vilken annan organisation som helst - har varit oförmögen att förhindra en konflikt. Det mest tragiska exemplet är striderna i det tidigare Jugoslavien. Vi delade alla bestörtningen över Budapestmötets oförmåga att komma fram till en gemensam ståndpunkt om kriget.

Men det finns fall där OSSE:s instrument har varit till hjälp. Som exempel kan jag nämna OSSE:s aktioner i Estland och Lettland, där OSSE har bistått dessa stater i arbetet med att utveckla de lagstiftningsmässiga och sociala förutsättningarna för samexistens mellan etniska och språkliga grupper. Arbetet har ägt rum bakom kulisserna, utanför det mediala rampljuset. Detta är en förutsättning för att det skall vara framgångsrikt.

En annan OSSE-institution som arbetar genom diskret diplomati är OSSE:s kommissarie för nationella minoriteter. Den nuvarande kommissarien har utvecklat metoder för politisk övertalning genom direktkontakt med regeringar och minoriteter. Vi är övertygade om att hans aktivitet bidrar starkt till att hindra stridigheter från att blossa upp. Finland stöder fullt ut kommissarien och hans arbete.

Budapestmötet öppnade dörren för OSSE:s första fredsbevarande operation, i Nagorno-Karabach. Finland är av den bestämda åsikten att detta tillfälle inte får förspillas. Även om konflikten pågår långt borta från våra gränser, anser vi att det är viktigt för vår gemensamma säkerhet att den blir löst. Därför har vi ställt våra resurser och erfarenheter till OSSE:s förfogande. En finsk general leder planeringsarbetet i Wien, och helt nyligen utsåg OSSE:s ungerska ordförande en finsk diplomat att fungera som biträdande ordförande under konferensen i Minsk.

OSSE har demonstrerat sin användbarhet under krisen i Tjetjenien. Här uppskattar vi högt Ungerns aktivitet som ordförandeland. OSSE har visat att även om en konflikt kan vara en intern angelägenhet för en stat, så är sätten att lösa konflikten det inte. OSSE:s biståndsgrupp för mänskliga rättigheter har nyss återvänt från området. Vi inser alla att de ansträngningar som gjorts hittills bara är början. OSSE måste fortsätta att engagera sig, bevaka de mänskliga rättigheterna, underlätta humanitärt bistånd och främja en politisk lösning på konflikten.

OSSE kan användas effektivt. Men för att förbättra dess möjligheter att göra en insats, måste den ges en chans att agera. I vilken situation som helst där det finns ett behov av gemensamma åtgärder bör vi först använda OSSE, pröva en regional lösning, så som man har tänkt sig i Förenta nationernas stadga. Om våra regionala bemödanden misslyckas, skall vi föra ärendet till FN:s säkerhetsråd. Detta stärker hela det kollektiva säkerhetssystemet. Arbetet på detta koncept bör fortsätta där det blev i Budapest.

OSSE är unikt på grund av sin breda förankring. Den är en fond av gemensamma principer. Ändå är den bara en av flera sammanhängande institutioner och organisationer som utgör infrastrukturen för fred och säkerhet i Europa.

Det omfattande militära samarbete som NATO inledde inom Nordatlantiska samarbetsrådet och vidareutvecklade genom sitt partnerskap för fred är särskilt viktigt. Den verksamhet som VEU bedriver med associerade partner tjänar samma syfte.

Ytterligare åtgärder för stärkande av säkerheten i Europa måste bygga på OSSE-normer och -principer, om vilka överenskommelse träffats. Dessa åtgärder måste utformas så, att de ökar säkerheten för alla deltagande stater och ökar stabiliteten inom hela OSSE-området. Säkerhetens odelbarhet måste vara den ledande principen.

Det är viktigt att man tillämpar ett brett och dynamiskt säkerhetskoncept, som innefattar inte bara den militära säkerheten, utan också de politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna. Den yttersta garantin för en hållbar säkerhet är ett stabilt demokratiskt system i förening med ekonomiskt välstånd, samarbete och integration.

Europeiska unionen, en gemenskap av demokratiska stater, spelar en viktig roll i byggandet av ett stabilt och fredligt Europa. EU har utformat en strategi för att förbereda en anslutning av de länder som har ingått eller håller på att förhandla om Europa-avtal. Ungern är ett av dessa länder, och hör klart till förtruppen av nya medlemmar.

För Finland i egenskap av ett nordiskt land är det viktigt att också de baltiska staterna inkluderas i denna strategi som jämlika partner och kandidater. Vi är säkra på att detta är till gagn inte bara för säkerheten i Norden, utan för säkerheten och stabiliteten i hela Europa.

Eftersom vi tror att integrationen kommer att skapa och upprätthålla säkerhet för de länder som deltar i integrationsprocessen och för länderna i deras omgivning, är vi övertygade om att motorn för denna fredsstrategi, själva unionen, måste förbli stark och funktionsduglig.

Därför är EU:s regeringskonferens 1996 viktig såväl för Finland som för Ungern och alla våra gemensamma partner i denna strävan. Finland närmar sig konferensen 1996 med två mål för ögonen. Vi vill göra unionen till en effektivare aktör genom att utveckla dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, och vi vill skapa en konsekvent utvidgningsstrategi för unionen.

De första stegen mot en integrering av Ungern i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har redan tagits. Ett etablerat system av konsultationer mellan EU och de länder som ingått Europa-avtal har skapats, och länderna i Centraleuropa och Baltikum har status som associerade partner i Västeuropeiska unionen. På det sättet kan vi tillsammans skapa säkerhet i Europa.

En pakt om stabilitet i Europa kommer att slutas i Paris senare den här månaden. Detta initiativ, som tagits av EU, tjänade ett viktigt syfte. Det har framhävt den avgörande betydelse som goda relationer grannar emellan och samarbete inom subregioner har för ökad säkerhet och fördjupad integration i Europa.

Europa är märkt av sin historia. Gräns- och minoritetstvister hör till det europeiska arvet. Men dessa tvister kan övervinnas och lösas genom en politik som blickar mot framtiden. Stabilitetspakten är en viktig ram för sådana gemensamma ansträngningar.

Europeiska unionen ämnar stärka banden till Ryssland. En utvidgning av unionen skapar inga nya gränslinjer, tvärtom kommer utvidgningen att bli ett element i förenandet av Europa på grundval av de mål och värderingar som slagits fast i Parisstadgan. Ryssland får inte isoleras, och det får inte tillåtas att isolera sig självt.

Ryssland och det övriga Europa har grundläggande gemensamma intressen. Mycket står på spel i den reformprocess som pågår i Ryssland. Endast tillsammans med Ryssland kan vi bygga ett gemensamt säkerhetsrum i Europa.

Det är absolut nödvändigt att vi skapar ett dynamiskt, samarbetsinriktat och demokratiskt säkerhetssystem i Europa. Detta system får inte vara utestängande i någon riktning. Det måste innefatta EU:s medlemmar samt de centraleuropeiska och baltiska länder som är förbundna med unionen genom Europa-avtal och samarbetsarrangemang. Det måste också innefatta Ryssland och OSS-länderna. Så länge denna skapelseprocess pågår, måste vi hålla de akuta konflikterna på vår kontinent stången.

Resultatet av denna process bör vara ett europeiskt säkerhetsområde, där militärmakt inte tillgrips för att lösa politiska meningsskiljaktigheter.