REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS TAL

VID FÖRENTA NATIONERNAS 50-ÅRSJUBILEUMSSESSION I NEW YORK 24.10.1995

Förenta Nationernas grundläggare hade en vision om att skapa ett globalt kollektivt säkerhetssystem. Med lärdomarna av 1930-talet i gott minne ville de försäkra sig om att FN skulle vara kapabelt till beslutsamma åtgärder för att stärka freden och säkerheten, för att finna lösningar som bygger på samarbete och för att hindra bruket av våld.

Det kalla kriget smulade dock sönder denna vision. Nu har vi en historisk möjlighet att göra FN till en organisation som överensstämmer med dess ursprungliga ideal.

Världsorganisationen har dock försvagats som en följd av att de betalningar som FN-stadgan förutsätter i så stor omfattning lämnas obetalda. Jag är djupt oroad över strävandena att köra ned Förenta Nationerna.

Man tycks igen ha tagit för vana att kritisera såväl FN som dess sekretariat. Jag har själv arbetat inom den här organisationen och jag vet att här finns ett stort antal ansvarskännande, kompetenta och yrkesskickliga personer med den värderade generalsekreteraren i spetsen för hela organisationen.

I dag behöver världen Förenta Nationerna för att kunna behärska den internationella omvandlingsprocessen, skapa förutsättningar för fred och stärka individens rättigheter genom en hållbar utveckling. Det är vår skyldighet att skapa en effektiv uppföljning av de framgångsrika konferenserna i Rio, Kairo och Beijing.

FN:s säkerhetsråd behövs mer än någonsin för att resultatrika fredsfrämjande åtgärder skall kunna säkerställas. Ett representativt säkerhetsråd som återspeglar verkligheten i dagens värld utgör den bästa garantin för ett effektivt säkerhetsråd. Finland stöder tanken på att säkerhetsrådet utökas med permanenta medlemmar från alla regioner.

Efter det kalla krigets era har nu Förenta Nationerna nya möjligheter att stärka den internationella freden och säkerheten. Detta har gett världssamfundet en chans att koncentrera sig på de hot som riktar sig mot den gemensamma säkerheten och som inte går att eliminera med militära medel.

Detta är redan verklighet i Europa, som utgjorde huvudskådeplatsen för det kalla kriget. I dag har Europeiska unionen blivit den viktigaste faktorn när det gäller att skapa välstånd och stabilitet i hela världsdelen.

Generalsekreterarens två senaste rapporter har varit viktiga startskott för en omfattande internationell debatt. Både fredsagendan och utvecklingsagendan erbjuder en mängd idéer när det gäller att möta de utmaningar som tillvaron efter det kalla kriget konfronterar oss med. Det är vår skyldighet i egenskap av ledare att utföra vårt värv så, att dessa idéer förverkligas i praktiken.

Låt mig fästa uppmärksamhet vid ett av förslagen i generalsekreterarens fredsagenda. Generalsekreteraren har föreslagit att Förenta Nationerna bör ha egna snabbinsatsstyrkor. Dessa fredsbevarande styrkor skall kunna sättas in i akuta krissituationer.

Jag hyser personligen stor förståelse för generalsekreterarens oro. Min egna FN-erfarenheter har övertygat mig om att det internationella samfundet måste kunna reagera snabbt och effektivt i krissituationer.

Jag är övertygad om att Förenta Nationerna som ett led i en förnyelse av organisationen måste bygga upp en effektiv, integrerad, multinationell krishanteringsförmåga med tanke på sådana framtida utmaningar.

Den debatt som förts hittills har visat att en vidareutveckling av den existerande beredskapsstyrkemodellen är det måhända mest praktiska sättet att avancera på kort sikt.

Dessa beredskapsarrangemang räcker dock inte till för att garantera tillgången till trupper. Vi måste tänka längre, och de nordiska ländernas erfarenheter inom den fredsbevarande verksamheten erbjuder en bra utgångspunkt för reformer. De nordiska länderna har redan ställt upp två gemensamma bataljoner, som med framgång deltar i FN:s styrkor i det forna Jugoslavien.

Välutbildade och välutrustade trupper som snabbt kan skickas ut på order av FN eller OSSE kommer i framtiden att vara nödvändiga för utförande av krävande uppdrag av humanitär eller fredsbevarande art. Finlands regering håller för närvarande på att bereda frågan om uppställandet av en finländsk beredskapstrupp.

Jag föreslår att generalsekreteraren utser en auktoritativ person för att utgående från de förslag som redan lagts fram finna en i praktiken fungerande och politiskt förnuftig lösning som stärker Förenta Nationernas krishanteringsförmåga. Denna person måste vara självständig och ha en omfattande politisk och militär erfarenhet av fredsbevarande verksamhet. Förslaget bör stå till förfogande vid nästa generalförsamling.

Under fem decennier har Förenta Nationerna strävat efter att öka säkerheten i ordets vidaste bemärkelse. Världsorganisationen har varit en inspirationskälla och en medicin mot cynism. Vi visar kanske inte alltid erkänsla för dess insats, och ibland t.o.m. förringar vi den. Men utan Förenta Nationerna klarar vi oss inte.