Medborgare,

"Vi bör älska vårt fosterland så, att vi respekterar varje medborgares

andel i det". Dessa ord av F.E. Sillanpää manar till eftertanke när vi i

år firar självständighetsjubileum. Varje finländare är med och bygger

sitt fosterland, självständigheten är en angelägenhet för oss alla.

Till följd av de ekonomiska svårigheter som pågått under de senaste åren

har mångens tilltro till det egna landets möjligheter satts på prov.

Arbetslösheten är alltjämt ett stort problem. Trots att utvecklingen har

börjat gå i positiv riktning, kan vi inte vara nöjda med den takt i vilken

arbetslösheten sjunker.

De regionala skillnaderna har i fråga om arbetslösheten rentav

tillspetsats. På Åland är så gott som alla sysselsatta, samtidigt som var

tredje finländare kan gå arbetslös i norra Finland.

Arbetslösheten är ett globalt problem. Framför allt har alla de långt

industrialiserade länderna drabbats av detta problem. Samhällsekonomierna

måste anpassa sig till den krävande brytningstiden. Under den djupa

recessionen mellan åren 1990 och 1994 förlorade vi inemot en halv miljon

arbetsplatser i Finland. Situationen försvårades framför allt på grund av

att östhandeln kollapsade 1990-91, varvid en betydande del av dessa

arbetsplatser försvann.

Av de förlorade arbetsplatserna har vi än så länge återfått endast ungefär

var sjätte plats. Den strukturella brytningen i ekonomin framgår bland

annat därav, att östhandeln inte har gett oss flera arbetsplatser på nytt,

trots att vår östhandel i övrigt har återgått till i stort sett normal

nivå. Det manuella arbetet har ersatts med maskiner.

** *

I den rådande brytningstiden har mången lyckats, men mången har också

drabbats av permanent osäkerhet, förlorat sin arbetsplats och blivit

utslagen. Risken finns att vårt samhälle delas upp i vinnare, i en

jämförelsevis stor grupp som lever i osäkerhet och i förlorare. Antalet

långtidsarbetslösa som varit utan arbete mera än ett år uppgår till nästan

130 000. Deras situation är speciellt svår. De flesta av dem har stretat i

arbetslivet under en lång följd av år. De har varit med och lagt grunden

till det finländska samhällets välfärd. Nu ger denna grund vika.

Den obalanserade utvecklingen har negativa sociala följder. Olika

undersökningar och höstens två val vittnar tydligt om detta. Framför allt

de ungas låga röstningsaktivitet kan bli ett problem. Känslan av

utslagning och politisk passivitet kan i värsta fall ta sig uttryck i

extrema fenomen riktade mot samhället.

Den ekonomiska osäkerheten breder ut sig i hela vårt samhälle. Många är de

barnfamiljer som på 1990-talet helt plötsligt blivit fattiga och råkat i

en svår livssituation. Också familjevåldet är en oroväckande företeelse.

Uppgifterna om barnfamiljernas trångmål tyder på att vi bör sätta oss in i

denna problematik med större medkänsla än tidigare. Vi måste se till att

den generation barn som föds alltjämt kan känna glädje.

Det är dock uppmuntrande att tron på en bättre ekonomisk utveckling har

vaknat till liv. Detta sker inte förgäves. På grund av den utmaning som

arbetslösheten utgör är regeringarna på olika håll tvungna att skapa

mänskligare lösningar för tryggandet av den ekonomiska välfärden. I bara

ett fåtal länder går man nu längre in för modeller som innebär att

marknadskrafterna skall få styra hela den ekonomiska utvecklingen.

* * *

Vår samhällsekonomi utvecklas i gynnsam riktning, men det behövs även

andra element för att problemen kring arbetslösheten skall kunna lösas.

För att problemet med arbetslösheten skall kunna lösas på ett hållbart

sätt måste hela samhället mobiliseras och de arbetslösa själva få sin röst

hörd. Dessutom behövs nya metoder, nya företagare och större gemensamt

ansvar. Gamla föreställningar och fördomar måste lämpas över bord. Vi

måste ge utlopp för vår inneboende kreativitet.

Under det gångna året har vissa tecken tytt på att den ökade nationella

aktivitet som jag efterlyst har kommit igång och att krafter som bekämpar

arbetslösheten har kunnat mobiliseras.

Nya sysselsättningslösningar uppstår för närvarande. Inom bland annat

idrotts- och medborgarorganisationerna har man skapat tusentals nya

arbetsplatser, de så kallade lokala avtalslösningarna gynnar

sysselsättandet och såväl i landskapen som mellan kommunerna har nya

samarbetskanaler kunnat öppnas i sysselsättningssyfte. Finländarna har

visat glädjande aktivitet.

Landskapens insatser är viktigare än förut. I det integrerade Europa utgör

landskapens samt stads- och kommunsamfundens kulturella och ekonomiska

dynamik en sund plattform för utvecklingen. Om Europeiska unionens

regionstöd utnyttjas på rätt sätt, öppnar detta nya och viktiga

möjligheter. Uppgifterna om stödens sysselsättande effekt är hoppingivande.

Med tanke på en minskning av arbetslösheten är det nya året avgörande. Det

finns goda förutsättningar för en förbättrad sysselsättning 1997. Man bör

dock ständigt vara på alerten och, om situationen så kräver, inte undvika

att tillgripa nya och fördomsfria åtgärder.

* * *

Medborgarnas sätt att värdera Europeiska unionen är beroende av unionens

förmåga att åstadkomma konkreta resultat i viktiga frågor. Unionen måste

axla sitt ansvar framför allt när medlemsstaternas egna åtgäder inte

räcker till.

För att klara av de globala ekonomiska omvälvningarna måste Europa

utvecklas till ett enhetligt ekonomiskt område. Europa bör likaså vara en

part i det internationella samarbetet - detta gäller främst utvecklandet

av praktiska lösningar på nya säkerhetsproblem. Ett stärkande av EU:s

ställning inom den internationella politiken är motiverat.

Den europeiska ekonomiska och monetära unionen - EMU - kommer att gälla

alla finländare, inte enbart vår samhällsekonomi. Avsikten med EMU är att

skapa en stabil ekonomisk grund för hela vår världsdel.

Finland har framför allt betonat vikten av förberedelserna inför

upprättandet av EMU. Vi är öppna för olika alternativ, men utgår samtidigt

ifrån att Finland, om vi bestämmer oss för att gå med i EMU, skall ha

tillräcklig beredskap för detta.

Riksdagen avgör i sinom tid om Finland hör till de första som ansluter sig

till EMU. Beslutet kommer att vara viktigt, och riksdagsledamöterna blir i

detta sammanhang tvungna att beakta faktorer av mycket varierande slag.

Det är inte enbart fråga om följderna av en anslutning, utan det gäller i

lika hög grad att överväga vad ett beslut att inte delta i EMU sist och

slutligen skulle innebära för oss.

Redan nu vet vi att en återgång till en ekonomisk verksamhetsmiljö av

exakt samma snitt som tidigare inte längre är möjlig efter upprättandet av

EMU. Förändringar kommer under alla omständigheter att ske, och detta är

något vi bör inse i god tid.

* * *

Under det gångna året blev hundratusentals afrikaner tvungna att lämna

sina hem till följd av inbördeskrig. Denna de stora sjöarnas kris var nära

katastrofens rand. Lyckligtvis kunde en sådan undvikas den här gången.

I Bosnien var det möjligt att med hjälp av det internationella samfundets

IFOR-operation stärka förutsättningarna för en hållbar fred. Denna

operation, i vilken också Finland medverkar, fortsätter nu baserad främst

på civila aktioner. Utan den stora internationella satsningen skulle

Bosnien sannolikt glida tillbaka in i ett inbördeskrig.

Under 1996 fick vi också bulletiner om att livsmdelsförråden i världen

minskat i alarmerande utsträckning. Trots att hotet om en livsmedelskris

inte är direkt överhängande, är det viktigt att man förbereder sig på

situationen och undviker alla former av försummelser.

Våra bekymmer när det gäller säkerheten består i allt högre grad av nya

former av internationella hot som överskrider de nationella gränserna.

Lösandet av dessa problem förutsätter ett djupare samarbete på det

praktiska planet. Stater som i likhet med Finland betonar det

internationella samarbetet och det gemensamma ansvarstagandet har i detta

sammanhang mycket att ge och även mycket att förlora.

I december höll jag i Keuru ett tal som behandlade vårt lands

internationella ställning och säkerhetspolitiska inriktning. Jag

konstaterade att Finlands internationella ställning nu är god, kanske

bättre än någonsin under vår självständighet.

Denna situation är givetvis inte permanent: för bevarandet av vår

ställning krävs idogt arbete var dag som är. Många omständigheter är

likaså oberoende av oss. Vi kan dock inte börja om från början och vrida

klockan ett antal årtionden tillbaka.

En faktor som påverkat Finlands och alla staters ställning är

förändringarna i Ryssland. Vi har nu en annan granne, en eurasisk stormakt

som driver igenom stora ekonomiska och politiska reformer. I ekonomiskt

avseende söker Ryssland alltjämt formerna för en stabil tillväxt. Dess mål

är att permanent utgöra en del av det nya Europa, där staterna har

förbundit sig att iaktta de principer som OSSE antagit. Man bör se

omständigheterna i rätt historiskt perspektiv och dra slutsatser som

stärker säkerheten i vår världsdel.

Finlands regering står på goda grunder fast vid den uppfattning enligt

vilken den ekonomiska och politiska integrationen är i nyckelposition med

tanke på säkerheten i vår världsdel. Vi stödjer en utvidgning av EU,

vilket för Europas del innebär en stor utmaning som kommer att pågå under

hela nästa årtionde. Utvidgningen av EU förutsätter att man vid EU:s

pågående regeringskonferens kan stärka unionens verksamhetsförmåga. Då kan

vi också göra de effektivaste insatserna i kampen mot de nya hoten mot

säkerheten, nämligen hoten relaterade till föråldrade kärnkraftverk,

brottslighet, människohandel och narkotika.

Ett EU som utvidgas och stärks är också den bästa partnern för Ryssland

och de andra stora parterna inom det internationella samfundet. Inom ramen

för denna växelverkan kan Finland skapa en framtid utgående från en stabil

och säker plattform.

* * *

Den finländska identiteten och hela vår kulturella insats har uppstått i

växelverkan med den övriga världen. Våra konstnärer, våra författare, våra

företagare samt företrädarna för vetenskapssamfundet agerar i denna allt

intensivare växelverkan. Nu behöver vi vår sunda självkänsla. Samhället

skall uppmuntra, inte fjättra. "De fiskar vi meta, de fiskar vi få", sade

Aleksis Kivi på sin tid.

Vi kan se med tillförsikt på framtiden. Vi lever och bor i ett storslaget

land. Vi förfogar över ett rikhaltigt andligt kapital. Låt oss nu visa vår

förmåga till gemensamt ansvarstagande och förmåga att bry oss om varandra.

Låt oss inför det nya året göra Finland till ett mer varmhjärtat och

vänligare land, ett land där människor gärna lever, bor och vistas.

Jag tillönskar alla medborgare ett gott och framgångsrikt nytt år samt

Guds välsignelse.