Republikens Presidents tal vid öppnandet av riksdagen 4.2.1997

,

I lördags omkom tre finländska fredsbevarare när de utförde sina uppgifter i Makedonien. Låt oss hedra deras minne med en stunds tystnad.

Den ekonomiska tillväxten har tagit fart. I många av våra viktiga exportländer håller utsikterna på att förbättras. Storarbetslösheten minskar dock långsammare än väntat, trots att det i vissa branscher råder direkt brist på utbildad, yrkeskunnig arbetskraft.

Vårt viktigaste problem är hur vi ska kunna få ner arbetslösheten. Hela samhället måste mobiliseras i sysselsättningsfrågan. Det är uppmuntrande att vi är på väg åt rätt håll i detta avseende. Alla de medel och möjligheter som står till buds inom ramen för den ekonomiska verksamheten måste på ett fördomsfritt sätt kopplas till detta nationella projekt.

En övergripande vilja till förändringar och ett frångående av kortsiktiga intressesynpunkter är ett villkor om vi vill att de strukturella reformer som är nödvändiga för tryggandet av en bättre sysselsättningsutveckling skall kunna drivas igenom.

Trots att ekonomin håller på att återhämta sig förblir underskottet i statsekonomin alltjämt stort och de ökande ränteutgifterna för statsskulden begränsar det offentligas spelrum. De omställningar som på det globala planet äger rum i industriproduktionen och den konkurrens som detta medför ställer för sin del företagen inför allt större utmaningar när det gäller effektiviteten.

Företagarna har upplevt beskattningsförfarandet som orättvist. Strävandena att avhjälpa dessa missförhållanden har mitt fulla stöd. Företagen och företagarna bör kunna räkna med en enhetlig och rättvis behandling från skattemyndigheternas sida.

Vi måste allt mera målmedvetet utveckla de element som utgör vår nationella styrka: den höga utbildningsnivån, kunnandet inom datakommunikationen, vår konkurrenskraft inom miljöteknologins område samt vår landsbygd är exempel på sådana starka sidor.

Blott och bart ekonomisk tillväxt är inte nog. Tryggandet av förutsättningarna för ekonomisk tillväxt i en ekonomi som internationaliseras förutsätter för vår del en omvärdering av statens roll inom området för social trygghet. Ett rättvist socialskydd - som samtidigt tryggar arbetsförmågan och viljan att arbeta - är en grundläggande förutsättning för ekonomisk tillväxt. En rätt avvägd statsekonomi är en viktig konkurrensfaktor.

Välstånd, social rättvisa och demokrati är således nära förbundna med varandra. Det är skäl att också nu sträva efter att upprätthålla denna balans. På längre sikt kan vi härigenom trygga grunden för välfärdssamhället. Ett litet lands framgång är beroende av alla dess medborgares välmåga.

I Finland görs ett stort antal utredningar gällande den ekonomiska utvecklingen, det sociala tillståndet och välfärden på det andliga planet. Det vore bra om dessa utredningar gjordes också med gemensamma krafter. En sådan helhetsbedömning av välfärden skulle gagna oss alla. På detta sätt kunde man samtidigt följa med hur medborgarnas grundläggande rättigheter har tillgodosetts.

Riksdagen har behandlat ett flertal komplicerade lagförslag. Enigheten inom riksdagsgrupperna har satts på prov.

I samarbetet mellan regeringspartierna ställs man i en flerpartiregering också inför svåra situationer som förutsätter anpassning. Då måste man kunna se skogen för träden. I en föränderlig värld byggs vårt land bäst på en politiskt stabil grund. Ett av dess centrala kännetecken är ett regeringssamarbete som varar valperioden ut.

I de två valen senaste höst lät hälften av de unga bli att rösta. Det är skäl att fästa allvarlig uppmärksamhet vid den ökande politiska passiviteten bland de unga. De unga måste fås med i skötseln av våra gemensamma angelägenheter. En växelverkan mellan generationerna måste fås till stånd. Vi måste utveckla förfaringssätten när det gäller skötseln av gemensamma frågor, dvs. det vi kallar politik.

+++

I mars kommer statsrådet att förelägga riksdagen en säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse. Redogörelsen utgör en fortsättning på den bedömning av utrikes- och säkerhetspolitiken i vårt land i ett Europa efter det kalla krigets slut, som inleddes i och med den säkerhetspolitiska redogörelse som för två år sedan förelades riksdagen. Den utredning som nu håller på att färdigställas beskriver vår föränderliga verksamhetsmiljö och koncentrerar sig på försvarspolitiken.

I och med att det kalla kriget var över skapades en helt ny konstellation i vår världsdel. Murar föll, kontakterna ökade och ekonomisk-politiska reformer tog fart i Centraleuropa och i det forna Sovjetunionen. Samtidigt uppstod nya kriser.

Nu pågår en koordinering av de olika institutionernas uppgifter, av deras medlemsbaser och av samarbetsrelationerna i syfte att förbättra säkerheten.

Förändringarna inom NATO är en del av denna process. Bakom utvidgningen av alliansen ligger närmast två strävanden. Medlemskap söks av länder som upplever att de lider av ett militärt säkerhetsunderskott. Inom NATO motiveras åter ett öppnande av alliansen med att det finns ett behov av att stärka demokratin i Central- och Östeuropa.

Finlands ställning är en annan. För att använda ett välkänt uttryck: vi har varit producenter av säkerhet, inte konsumenter. Efter att NATO öppnats har vi ökat vårt samarbete med alliansen. Detta innebär även framöver en möjlighet för oss att fullt ut delta i skapandet av den gemensamma säkerhetsarkitekturen.

Vi har varit i direkt kontakt med NATOs högsta representanter och framfört våra synpunkter. Vi kommer vid behov att fortsätta att upprätthålla dessa kontakter. Alla parter förstår att en återgång till det kalla krigets metoder och konstellationer inte är möjlig. Det är viktigt att bibehålla en fungerande dialog mellan alla parter, i synnerhet mellan NATO och Ryssland.

Vi har ökat vår beredskap att delta i internationella fredsbevarande uppgifter och krishanteringsuppgifter. Detta har varit förknippat med ett fördjupat samarbete med NATO, särskilt utgående från partnerskap för fred-programmet. Riksdagens medverkan har varit av central betydelse när vi har tagit dessa steg.

Utrikesministern kommer senare denna månad att för riksdagens utrikesutskott redogöra för Finlands verksamhet som förmedlare i konflikten i Nagorno-Karabach. Det var här fråga om Finlands första betydande krishanteringsoperation som medlem av Europeiska unionen.

För Finland har det varit av största vikt att Östersjöområdets - i synnerhet de baltiska staternas - ställning stärks såväl ekonomiskt som politiskt. De baltiska staternas medlemskap i Europeiska unionen skulle främja denna process. Det är att hoppas att Östersjön nästa årtionde är ett innanhav inom unionen. Vi för vår del strävar efter att främja dialogen mellan de baltiska staterna och Ryssland.

Den ekonomiska situationen i Ryssland är fortfarande svår.

Det ekonomiska och sociala läget i det Karelen som är beläget på andra sidan gränsen och som vi hyser särskilt intresse för, har enligt uppgift försvårats. Strävandena att få med Ryssland i de internationella ekonomiska institutionerna måste intensifieras. EU:s roll blir här allt viktigare, och vår ställning i unionen som granne till Ryssland kommer att få allt större betydelse också i detta avseende.

Finland anser det viktigt att Europeiska unionens funktionsförmåga stärks. Då skapas också förutsättningar för en stärkt relation mellan EU och Ryssland, vilket i sista hand är en av nyckelfrågorna när det gäller en stabil utveckling i vår världsdel.

I vår politik har tyngdpunkten lagts bl.a. på ett stärkande av unionens nordliga dimension. Denna strävan främjar också det nordiska samarbetet i de förändrade förhållandena samt skapar nya resurser för utvecklande av Östersjöområdet.

Europeiska unionens regeringskonferens skall avslutas denna sommar. Att konferensen lyckas är viktigt med tanke på utvidgningen av unionen, vilket Ni, ärade folkvalda, mycket väl vet. Vi strävar helhjärtat efter att utveckla unionen till en allt bättre fungerande och effektivare aktör, kapabel att försvara medlemsstaternas medborgares intressen.

Beslutet om den ekonomiska och monetära unionen EMU är den kanske viktigaste fråga som denna riksdag har att fatta beslut om. En medborgardebatt om EMU är viktig och också nödvändig.

Finland strävar efter att uppfylla EMU-kriterierna så, att vi, om vi så önskar, kan vara bland de första medlemsstaterna som går med i EMU:s tredje etapp. Samtidigt är det skäl att understryka att kriterierna i sig för vår del inte medför några krav som inte skulle föreligga även utan strävandena att bli medlem av EMU.

Företag och banker i Europeiska unionens medlemsstater håller redan nu i stor utsträckning på att förbereda sig för en användning av euron som betalningsmedel. Denna monetära förändring håller på att bli en ny realitet som måste beaktas.

Jag önskar riksdagen framgång i dess arbete till fromma för landet och dess medborgare samt förklarar 1997 års lagtima riksdag öppnad.