På min hustrus och mina egna vägnar önskar jag tacka Er och Er maka för invitationen att gästa Polen. Vi gläder oss mycket över detta besök. Tack för den storartade gästfrihet som kommit oss till del och för det program som arrangeras för oss här i Warszawa och i övermorgon i Gdansk.

Herr President, jag värdesätter högt Era varma ord angående Finland, liksom också de givande diskussioner vi haft idag. Dessa diskussioner kan fortsätta ännu i dag och i morgon. Vi står inför en mängd stora utmaningar som i många fall påkallar ett intensifierat samarbete mellan Finland och Polen.

Geografiskt sett befinner sig våra länder nära varandra - Östersjön förenar oss på ett sätt som faktiskt gör oss till grannar. När Europa i tiden var tudelat var också staterna vid Östersjökusten uppdelade i två läger. I dag förenas Nordeuropa åter av Östersjön.

Kontakterna mellan Finland och Polen har givetvis varierat under historiens gång. Vi har i tiden haft en gemensam kung, Sigismund III, som för 400 år sedan flyttade Polens huvudstad från Krakow till Warszawa, dvs. närmare Sverige och Finland. Våra länders öden har också annars ofta varit sammanflätade. Under förra århundradet och ända fram till bolsjevikrevolutionen kom Finland tack vare sitt geografiska läge ofta lättare undan än Polen, trots att vi båda tillhörde det ryska kejsardömet. Marskalk Mannerheim, som tjänade såsom tsarens general vid ett kavalleriregemente i Polen, influerades starkt av det polska folkets självständighetsvilja. Mannerheim älskade Polen och polackerna - när han övertagit de ledande uppdragen i det självständiga Finland kunde han dra nytta av många viktiga lärdomar som han fått i Polen. Året 1939 och krigsåren därefter var tunga för både polackerna och finländarna.

Den gemensamma historiska bakgrunden och det ömsesidiga intresse Polen och Finland känt för varandra har gett upphov till starka band och genuin sympati mellan våra länder, känslor som man lätt kan se ännu i dag. Relationerna mellan våra länder har av tradition varit goda och problemfria. Framför allt under de senaste åren - efter den fredliga revolutionen i Polen - har intresset för Ert lands politiska, ekonomiska och sociala utveckling ökat kraftigt också i Finland. Jag vill i detta sammanhang lyckönska Polen för den raska utveckling som landet har genomgått. Polen, ett land med förnäma traditioner och rik kultur, håller på att återta sin plats i Europa.

Vårt besök infaller vid en gynnsam tidpunkt. I Polen hyser man äkta intresse för den nordiska välfärdsmodellen och detta trots att sagda modell står inför betydande utmaningar. Jag tror att vi har mest att ge Polen om vi berättar hur Finland och de andra nordiska länderna har anpassat sig till integrationen och hur samhällspolitiken bör utvecklas i den nya situationen. Finland har på kort tid blivit ett högteknologiland. Detta har skett genom att vi under de senaste årtiondena har satsat på ett så öppet och liberalt internationellt samarbete som möjligt.

Finland har i drygt två år varit medlem i Europeiska unionen. Hösten 1994 gick vi in för det utvidgade samarbetet, och man kan säga att medlemskapet har inneburit de senaste decenniernas viktigaste politiska tilldragelse för vårt land. Medlemskapet har i en tid av omvälvningar på det internationella planet klargjort och befäst vår internationella ställning. ået har också gett oss nya betydande möjligheter att påverka utrikes- och säkerhetspolitiken.

I dagens Europa är unionen den viktigaste aktören när det gäller strävandena att öka stabiliteten och välfärden i hela världsdelen. Finlands erfarenheter är mot bakgrunden av vårt relativt färska medlemskap positiva. Finland är ett litet medlemsland och vi anser därför att en effektivering av unionens funktionsförmåga är särskilt betydelsefull. Ett stärkande av unionen ligger också i de andra parternas intresse. Att regeringskonferensen lyckas är angeläget inte bara för de nuvarande medlemsländerna, utan också för dem som ansöker om medlemskap.

Finland ger EU-utvidgningen sitt fulla stöd. Utvidgningen betraktas i hög grad som en historisk nödvändighet, något som behövs för att man skall kunna garantera stabiliseringen av demokratin och marknadsekonomin i Baltikum och Centraleuropa. Utvidgningen innebär en stor utmaning för unionen. Alla ansökarländer skall ha rätt att inleda förhandlingar samtidigt. Därefter kan förhandlingarna avancera på olika sätt, beroende på hur de olika ansökarländerna uppfyller medlemskriterierna. Tack vare sin reformpolitik har Polen goda möjligheter.

Finland är redo att bidra med sin sakkunskap utgående från den medlemskapsprocess som vårt land nyligen genomgått. Av erfarenhet kan vi säga att medlemskapet förutsätter en omfattande och intensiv anpassningsprocess. Ansvaret härför vilar till största delen på ansökarlandet. Ju effektivare ansökarlandet utfäster sig att genomföra processen, desto smärtfriare blir medlemskapets begynnelseskede.

Vi förstår och respekterar varandras säkerhetspolitiska lösningar. Finland satsar främst på stärkandet av Europeiska unionens roll och på skapandet av ett bredbasigt europeiskt säkerhetssamfund. Tillsammans med Sverige har vi genom bl.a. olika initiativ försökt stärka unionens funktionsförmåga inom framför allt krishanteringen. Finland har inget säkerhetsunderskott och vi tror inte att en omläggning av vår säkerhetspolitiska linje i den rådande situationen skulle vara ägnad att öka vare sig Finlands eller Europas säkerhet.

Resultaten av stormakternas toppmöte i Helsingfors för drygt en månad sedan var härvidlag positiva. I samband med mötet fastslogs än en gång den princip som i tiden ingick i KSSE:s slutdokument 1975: principen om att varje land har rätt att välja sina egna säkerhetspolitiska lösningar.

NATO är för oss en viktig och respekterad samarbetspartner. Vi eftersträvar ett bestående samarbete. Vad IFOR beträffar har vi positiva erfarenheter också av samarbetet med de polska fredsbevararna. Bägge länderna har långa och ärorika traditioner inom den fredsbevarande verksamheten.

För Finland är Östersjöområdet mycket betydelsefullt med tanke på vår säkerhet samt våra ekonomiska och kulturella kontakter. Ur vårt perspektiv har det varit viktigt att de baltiska ländernas självständighet stabiliseras samt att deras suveränitet och ekonomiska utveckling stöttas.

Av vårt lands utrikeshandel hänför sig omkring en tredjedel till Östersjöområdet. Tillväxtutsikterna för det ekonomiska samarbetet är mycket gynnsamma, men infriandet av dem förutsätter målmedvetet arbete på såväl det multilaterala som det bilaterala planet. Under de senaste åren har samarbetet inom Östersjöområdet intensifierats och effektiverats. En viktig milstolpe var statsministermötet i Visby för ett år sedan. Vi står inför stora utmaningar som omspänner allt från miljövård till telekommunikation och förbättring av infrastrukturen. Jag vill gärna också understryka betydelsen av smidiga trafikförbindelser - bl.a. Via Baltica-projektet är utomordentligt viktigt i detta sammanhang.

EU:s ökade utfästelser vad gäller Östersjösamarbetet har utgjort en mycket viktig faktor. Finlands mål har varit att detta samarbete skall få samma ställning inom EU som det av oss stödda Medelhavssamarbetet har. Vi har en vision som går ut på att Östersjökusten de facto är EU-område.

Vårt bilaterala samarbete har framskridit positivt och stadigt i takt med att demokratin i Polen och landets marknadsekonomi har stabiliserats och reformpolitiken lett till resultat. Kontakterna är livliga både på regeringsnivå och mellan parlamenten. En stor potential för utvidgat samarbete återstår alltjämt och detta kommer integrationen att tillföra nya viktiga dimensioner. Det gläder mig att de finländska företagen visat ökat intresse för den polska marknaden och för investeringsmöjligheterna i landet. Polen är vår avgjort största exportmarknad i Centraleuropa. I förhållande till Finlands storlek är investeringarna förbluffande stora. Jag hoppas att detta mitt besök skall bidra till att ytterligare utöka våra ekonomiska kontakter. En auktoritativ delegation som representerar vårt näringsliv följer med mig på denna resa: i morgon deltar delegationen i ett finsk-polskt ekonomiskt seminarium i det kungliga slottet i Warszawa.

Det kulturella utbytet borde främjas ytterligare - våra medborgare vet trots allt fortfarande alltför litet om varandra. Det vi åstadkommer borde synas och uppmärksammas betydligt mera i bägge länderna. Att arbeta för detta mål är en tacksam uppgift, eftersom relationerna mellan våra folk alltid har präglats av genuint intresse och varm sympati. Europa och Östersjön förenar oss.

Finland och Polen ser med tillförsikt på de nya utmaningarna i det föränderliga Europa. Ett fredligt medborgarnas Europa måste skapas. Det gäller att visa vägen mot framtiden, att inte dröja kvar i det förgångna.

Jag ber att få utbringa en skål för Er hälsa och välgång, Herr President och Fru Kwasniewski, samt för det polska folket och för de goda relationerna mellan Finland och Polen.