REPUBLIKENS PRESIåENTS TAL INFÖR ETT AFFÄRSMANNAFORUM I JOHANNESBURG 15.5.1997

Allra först vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att så många och auktoritativa företrädare för Sydafrikas och Finlands näringsliv deltar här idag. På den finländska statsmaktens vägnar önskar jag framföra ett varmt tack till de organisationer som svarar för arrangemangen. Jag sätter också stort värde på att premiärminister Tokyo Sexwale med sin närvaro hedrar detta forum.

Knappast någon annan ort är lämpligare för detta sammanträffande i businessens tecken än Gautengs huvudstad Johannesburg, dynamiskt centrum för Sydafrikas affärs- och bankverksamhet. Majoriteten av de finländska företag som är verksamma i det här landet har etablerat sig inom just Gautengregionen: här finns redan mer än tio finländska dotterbolag med sammanlagt drygt 700 sydafrikanska anställda. I provinsen finns dessutom tiotals lokala företag som representerar finländska huvudmän. Av dessa företräder allt flera småindustrin och den medelstora industrin, som därmed håller på att utvecklas till en betydelsefull kontaktlänk mellan våra länder.

Relationerna mellan Finland och Sydafrika har gamla anor. Vad handeln beträffar sträcker sig relationerna faktiskt 150 år tillbaka i tiden. Från och med 1850-talet försåg Finland Sydafrika med sådana trävaror som behövdes med tanke på den växande gruvindustrin och fruktexporten. Betecknande var att det till att börja med var britterna som skötte den egentliga handeln - först på 1920-talet började finländarna själva handha de direkta kontakterna till ert land. Dessvärre saknades lämpliga finländare för honorärkonsulsuppdragen, och det blev andra skandinaver som utnämndes till dessa poster. Sedermera misstänkte vårt utrikesministerium att de här konsulerna närmast bevakade sina egna länders handelsintressen.

På grund av vårt lands strama budgetsituation grundades Finlands första beskickning i Afrika först 1937 i Pretoria. Vid det laget hade Sydafrika blivit en viktig handelspartner för Finland. En yrkesdiplomat utnämndes till chef för konsulatet. Strax före kriget klassades beskickningen upp, då man till generalkonsul utsåg Ville Niskanen, sedermera Finlands första FN-delegat.

Generalkonsulatet i Pretoria hade i tiden ett av sina mest exotiska uppdrag när det skulle ombesörja att 27 000 liter Kap-brandy - en donation 1939 av den sydafrikanska regeringen till dem som låg vid fronten i vårt vinterkrig - skulle nå sin destination. Leveransen lär dock inte ha kommit längre än till vår ambassad i London, där den småningom konsumerades i salongerna. Ett tecken på solidaritet som överträffade brandydonationen var premiärminister Jan Smuts beslut att donera 28 jaktplan till vårt land, som vid tidpunkten i fråga kämpade för sin existens. Denna leverans nådde lyckligtvis fram och bidrog till att Finland lyckades bevara sin självständighet. Ett av de här jaktplanen kan alltjämt beskådas i Kuorivesi luftfartsmuseum.

Handeln mellan våra länder nådde sin höjdpunkt under mellankrigstiden, då Finland blev den största leverantören av trävaror till Sydafrika. Efter andra världskriget kom handeln snabbt igång: redan 1949 kunde Finland på nytt öppna sin beskickning i Pretoria. Också pappersexportörerna öppnade egna agenturer i Johannesburg och Kapstaden.

Finland tillhörde de länder som konsekvent iakttog FN:s sanktionspolitik gentemot Sydafrikas apartheidregering. I och med sanktionerna föll vår bilaterala handel under perioden 1985-91 till praktiskt taget noll. Då det inte längre fanns någon återvändo från de politiska reformer som inletts i Sydafrika, hävde Finlands regering 1991 begränsningarna gällande handeln med varor och tjänster och två år senare även investeringsförbudet. Därefter normaliserades handelsförbindelserna snabbt.

Att utvecklingen verkligen avancerar snabbt bevisas också av det faktum att man under detta besök undertecknat ett investeringsskyddsavtal mellan våra länder. Avtalet är uttryckligen avsett att främja investeringar i Sydafrika, och jag är övertygad om att det kommer att leda till ökat finländskt intresse för etableringar i Sydafrika.

Det nya Sydafrika är idag en realitet. Den politiska och ekonomiska omvandlingsprocessen har inte varit lätt, men den kan påräkna ett starkt stöd från era egna medborgares och det internationella samfundets sida. Också Finlands regering och vårt näringsliv har bidragit med insatser för demokratin och välfärden i Sydafrika. Karaktäristiskt för det ekonomiska systemet i Finland är uttryckligen att statsmaktens och den privata sektorns målsättningar och funktioner går i samma riktning. Därför kan vi också känna delad glädje med sydafrikanerna över att er ekonomi nu präglas av en stark tillväxt.

I strukturellt hänseende har vår ömsesidiga handel blivit betydligt mångsidigare: trävarorna dominerar inte längre på samma sätt som tidigare. Enligt statistiken från förra året har Sydafrikas export av skogsprodukter, en produktgrupp som i Sydafrika kan visa upp ett extremt rikhaltigt sortiment, till Finland ökat så, att denna grupp nu utgör den näst största enskilda produktgruppen efter fruktexporten. En ny marknad mutades in för några dagar sedan när teknologiminister Lionel Mtshali i Helsingfors med sin närvaro hedrade överlåtandet av en toppmodern sydafrikansk fordonssimulator till statens tekniska forskiningscentral. Detta säger något om den allt större roll som högteknologiprodukterna idag spelar i vår bilaterala handel. Teknologiminister Lionel Mtshali förde också diskussioner om dessa frågor i samband med sitt besök i Finland.

Finlands export fördelar sig någorlunda jämnt mellan maskiner, papper och telekommunikationsutrustning. År 1995 översteg totalvolymen av vårt handelsutbyte för första gången en miljard rand. Vi har emellertid goda förutsättningar att öka vår handel avsevärt och till en nivå som bättre motsvarar den stora potential som utan tvekan föreligger.

Jag grundar min optimism på närmast tre olika element i ert land: För det första har handelns frigörelse och slopandet av olika handelshinder kommit bra igång i Sydafrika Denna utveckling får stöd av den avancerande ekonomiska integrationsprocessen i södra Afrika. För det andra ämnar Sydafrika fortsätta att montera ner valutaregleringen, vilket är en av basförutsättningarna för att näringslivet och utrikeshandeln skall kunna agera fritt. För det tredje ökar det makroekonomiska program (Growth, Employment and Redistribution Strategy GEAR) som er regering har genomfört både de inhemska och de utländska investerarnas tillit till att investeringar är lönsamma och skyddade i Sydafrika.

Dessa åtgärder från myndigheternas sida innebär i kombination med en gedigen infrastruktur, rikliga naturtillgångar och konkurrenskraftiga produktionskostnader att ert land kan betecknas som en dynamo för den ekonomiska utvecklingen i hela södra Afrika. Er regerings ansvarskännande agerande till förmån för en stabil regional utveckling är likaså en faktor som inger hopp om en lönsam utrikeshandel och produktiva investeringar inte bara i Sydafrika, utan också i dess grannländer. Denna er gateway-position är något som också den finländska industrin har noterat: för den är därför Sydafrika ett brofäste för verksamhet i hela regionen.

Finlands medlemskap i Europeiska unionen har inneburit nya samarbetskanaler för oss också i våra relationer till Sydafrika. Sedan Finland vid ingången av 1995 anslöt sig till EU har vi inom unionen konsekvent arbetat för att Sydafrika och EU så snart som möjligt skall kunna ingå ett frihandelsavtal som gagnar bägge parternas intressen. Ett sådant avtal skulle för den sydafrikanska företagssektorn - som redan nu etablerat sig kraftigt i Europa - öppna dörrarna till nya kommersiella möjligheter på EU:s köpstarka marknad, som omfattar 370 miljoner konsumenter. En successiv och asymmetrisk övergång till ett så fritt varuutbyte med EU som möjligt skulle likaså garantera att de industrigrenar i ert land som länge varit isolerade skulle få den anpassningstid de behöver.

Under de senaste årtiondena öppnade Finland småningom sin egen marknad för internationell konkurrens och integrerades konsekvent i de internationella och västeuropeiska ekonomiska organisationerna på regional nivå. Enligt vad vi erfarit innebär det kortsynt politik att genom stängda marknader och stödåtgärder skydda det egna landets industri för internationell konkurrens Det är uttryckligen den öppna marknaden som ger företagen tillräckliga förutsättningar att hävda sig också på den globala marknaden.

För att klara sig i den hårda internationella konkurrensen har den finländska industrin gått in för en strategi som innebär kraftiga satsningar på högteknologi och know-how inom vissa specialområden, där man sedan går in för att tillhöra toppskiktet i världen. I detta sammanhang spelar forskningen och utvecklingen den centrala rollen; för närvarande satsar man i Finland drygt två procent av bruttonationalprodukten på just dessa funktioner. Vår regering har fattat beslut om att denna siffra före utgången av 90-talet skall höjas till tre procent, en siffra som bara ett fåtal industriländer nått upp till. Den starka innovationskedja som skapats mellan universiteten, forskningsinstituten och företagen utgör grundpelaren i vår nationella konkurrensförmåga.

Inom främst telekommunikationen, energisektorn och den allt viktigare miljövården kan Finland erbjuda högklassig och konkurrenskraftig teknologi för skogsindustrin, gruvdriften och den metallurgiska industrin. Dessa sektorer spelar en central roll också i de planer som gäller utvecklandet av Sydafrikas ekonomi.

Skogen är Finlands viktigaste och så gott som enda naturtillgång, en tillgång som vi velat vårda ömt. Denna utgångspunkt har tvingat vår industri att utveckla teknologiska lösningar som dels ökar virkesproduktionen, dels minskar belastningen på miljön. Idag är Finland en av världens ledande producenter när det gäller papper, kartong och cellulosa. De finländska maskiner och anläggningar som används inom träförädlingsindustrin samt våra skogsmaskiner är också väl kända i ert land.

I fråga om tryggandet av råvaruförsörjningen, moderniseringen av produktionen och beaktandet av den hållbara utvecklingens krav står skogsindustrin i Sydafrika och Finland inför samma strategiska avgöranden. Trots att vi till en del konkurrerar med varandra, är det säkert möjligt att industrierna emellan finna nya samarbetsobjekt med tanke på de utmaningar som föreligger.

Tack vare de stora malm- och mineraltillgångarna i ert land utgör den långt utvecklade och moderna gruvindustrin ryggraden i Sydafrikas näringsliv. De finländska gruvbolagen och leverantörerna i branschen har i ert land uppnått en gedigen position som pålitliga affärspartners. Det högklassiga tekniska kunnande som vi båda besitter skapar förutsättningar för ett ytterligare utvidgat samarbete. I Finland är man bl.a. intresserad av era erfarenheter vad gäller ibruktagandet och utnyttjandet av naturtillgångarna i andra afrikanska stater. Här kan det eventuellt också finnas möjligheter till ömsesidigt samarbete.

Fungerande telekommunikationer är en grundförutsättning för att näringslivet skall kunna utvecklas i Sydafrika med dess långa geografiska avstånd. Ert lands återuppbyggnads- och utvecklingsprogram innehåller därför ambitiösa planer, enligt vilka också de mest avsides belägna trakterna skall förses med telefon- och andra kommunikationssystem. Den snabbt avancerande mobiltelefonteknologin erbjuder här ett alternativ Då det gäller telefon- och framför allt mobiltelefonsystem samt därmed förknippad utrustning tillhör Finland de ledande produktutvecklarna och producenterna i världen. Detta utgör en expanderande sektor i handeln mellan våra länder.

Miljövården har blivit en av vår tids största globala utmaningar och en av förutsättningarna för en hållbar utveckling. För att kraven på det industriella samhället inte i alltför hög grad skall belasta vår sårbara arktiska natur, har vi i Finland redan länge fäst speciellt avseende vid dessa frågor. Vår industri har också lyckats möta denna utmaning genom att utveckla tekniska lösningar för en minimering av utsläpp till följd av industriella processer. Finlands regering medverkar i revideringen av den för hela Sydafrikas befolkning så viktiga vattenlagstiftningen.

De exempel jag nämnt visar klart att det finns ypperliga möjligheter att utöka det kommersiellt-ekonomiska samarbetet mellan våra länder. Jag har dock på känn att den finländska industrins mångsidiga utbud än så länge inte är särdeles bekant i ert land. I Finland är vi likaså i behov av mera information om Sydafrikas exportutbud. Detta forum tjänar, i likhet med det samarbetsavtal som våra industriförbund undertecknar idag, just detta syfte.

Jag och den finländska näringslivsdelegation som hör till mitt följe är angelägna om att stifta bekantskap med den legendariska "guldstaden" Johannesburg och dess dynamiska ekonomiska liv. Vi har lagt märke till att den fria företagsamheten i Sydafrika under de senaste åren har lockat fram också många sådana nya företagare i Sydafrika som tidigare spelat en undanskymd roll. Förhoppningsvis kan vi etablera kontakter också till dessa företagare, som säkert kommer att tillföra den sydafrikanska företagsvärlden nya impulser och stärka dess konkurrensförmåga.

Regeringarna i Finland och Sydafrika försöker skapa så goda förutsättningar som möjligt för den ömsesidiga handeln och det ekonomiska samarbetet. Att en omfattande företagsdelegation på hög nivå deltar i detta statsbesök utgör ett bevis på det stora intresse som man inom finländsk industri hyser för den accelererande och dynamiska marknaden i Sydafrika. Nu om någonsin är tiden inne att kavla upp ärmarna skrida till verket!

Tack!