REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL TILL LAGTINGETS JUBILEUMSPLENUM

DEN 9 JUNI 1997

Då Ålands lagting i dag firar minnet av sitt första plenum för 75 år sedan kan republiken Finland och landskapet Åland se tillbaka på en händelserik tid.

Efter en 600 årig gemenskap med Sverige och mer än 100 år som storfurstendöme under Ryssland kunde Finland förklara sig som en självständig republik för 80 år sedan. Vi har sålunda anledning att samtidigt markera två jubileer, republikens 80-årsjubileum och självstyrelsens 75-års jubileum.

Trots tidvis stora uppoffringar har Finland bibehållit sin frihet att självständigt forma sin egen framtid från en ung republik till ett välfärdsland i nära kontakt med sina grannar och numera som ett medlemsland i Europeiska unionen. Efter att frågan om Ålands statstillhörighet var löst och Åland erhöll självstyrelse har en enorm utveckling skett i såväl riket som i landskapet.

Självstyrelsen i dag är så grundmurad, att det inte bara är en festtalsfras när man säger att förhållandet mellan landskapet och riket är gott. Visst är det sant att det förekommer motsättningar och att det finns flera svårigheter att lösa, men ingen motsättning är i dag sådan att den skulle utgöra ett hot mot landskapets autonoma ställning eller dess språk, egna sedvänjor och kultur.

Under de 25 år som förflutit efter 50-årsjubileet år 1972 har det skett större förändringar i vår omgivning än vad väl någon kunnat tänka sig. Som en följd av lyckliga omständigheter och en skickligt förd politik har ändå Ålands självstyrelse kunnat befästas i dessa turbulenta tider.

Självstyrelselagen för Åland har förnyats två gånger. Första gången år 1951 och andra gången år 1991 efter ett omfattande beredningsarbete. Den nya självstyrelselagen har redan ändrats två gånger, vilket är ett tecken att på att samhället förändrats snabbt.

Självstyrelselagen är unik på flera sätt. Den har antagits av såväl Finlands riksdag som Ålands lagting och kan inte upphävas, ändras eller förnyas utan lagtingets samtycke. Ålands lagting och folk har därmed en unik rättighet att själva påverka sin egen utveckling som saknar motstycke inom republiken Finland. Denna rättighet har lagtinget förvaltat med stor omsorg och insikt i vad som är till fördel för ålänningarna med beaktande av Ålands läge och särförhållanden. Ålänningarnas förmåga att själva ta vara på de förutsättningar som finns har bidragit till att den åländska sjöfarten, färjnäringen och turismen också har stor betydelse för hela landet.

Ålänningarna valde själva att gå med i unionen, sedan det visat sig möjligt att beakta landskapets särställning enligt internationell rätt. Åland har därmed en unik ställning inom EU - landskapet hör till unionen och omfattas av gemenskapsrätten. Ändå har viktiga undantag gjorts från gemenskapsrättens grundläggande principer om näringsutövning och markägande.

Vid anslutningen till EU fick landskapet plats i rikets beredningsorgan och även möjlighet för lantrådet att ta del i EU-ministerutskottets sammanträden. I utrikesfrågor är det dock riket som företräder landskapet. I den stora förvaltningsapparat det är fråga om är det angeläget att följa upp hur systemet fungerar. Inte bara riksdagen, utan också Ålands lagting har överfört lagstiftningsbehörighet till EU. Finlands regering har därför en skyldighet att se till att landskapet också har möjlighet till reellt inflytande i frågor som enligt självstyrelselagen hör till dess behörighet.

De undantag för Åland som Finland förhandlade fram i medlemskapsför-handlingarna visade ändå att självstyrelsens anda och mening kunde följas. Åland kunde delta i förhandlingsprocessen och få sina önskemål tillgodosedda: fortsatta goda kommunikationer till och från Åland blev tryggade. Att landskapet står utanför gemenskapens skatteområde medför dock, som alla känner till, inte bara fördelar utan också komplikationer.

Det finns en viss inbyggd konflikt mellan integration och autonomi - det är krafter som delvis verkar i motsatt riktning. Fördelningen av behörighet mellan riket och landskapet i EU-frågor kan också i vissa fall medföra problem. Fisket är en fråga som inom EU har skapat många konflikter och som ser ut att bjuda på vissa svårigheter också för oss. Jag tror ändå att Ålands EU-lösning på det hela taget är lyckad och att de svårigheter som finns inte är sådana att de inte skulle kunna övervinnas.

Efterkrigsårens samförståndspolitik i relationerna mellan landskapet och riket har varit framgångsrik. Det är min övertygelse att denna politik också bör vara framtidens modell. Det har stor betydelse för Finland och Åland att Ålandsmodellen väcker så mycket intresse i omvärlden. Detta är också något att förvalta i framtiden.

Jag har själv i olika sammanhang kunnat peka på de goda erfarenheter vårt land har av minoritetsfrågor. Jag har då framhållit att vi har haft problem men att vi har kunnat lösa dem. I mitt tal inför Europarådets parlamentariker-församling i januari 1996 framhöll jag bland annat att Finland kunde lösa Ålandsfrågan genom att garantera ögruppen en långtgående autonomi, en lösning som visat sig livskraftig genom åren.

Ålands särställning uppmärksammas alltmer på internationell nivå. Nationernas Förbunds beslut om Ålands statstillhörighet, självstyrelse och landskapets demilitarisering och neutralisering är i dag ett gott exempel på hur man också i dagens konfliktfyllda värld kan lösa minoritetskonflikter med fredliga medel.

Republikens president har en roll som övervakare och garant av självstyrelsen. Ju mer självstyrelsen har utvecklats, desto mindre övervakning behövs. När man fyller 75 år har man definitivt uppnått mogen ålder. Garantierna för självstyrelsen är stadigt lagfästa. Det är därför sällan republikens president i dessa dagar behöver ingripa. Jag anser det dock viktigt att presidentämbetet fungerar som en garant om förhållandena i vår omgivning blir oroliga.

Större frihet betyder ju också större ansvar. En ny dimension är ansvaret inom Europeiska unionen för att den nationella lagstiftningen uppfyller de krav gemenskapsrätten ställer. Här har Ålands lagting det yttersta ansvaret för att landskapets lagstiftning på ett effektivt sätt och i rätt tid genomför gemenskapens direktiv. Detta är något som inte enbart gäller relationerna mellan landskapet, riket och EU utan det kan också vara en rättsskyddsfråga för enskilda personer och företag.

En fungerande ekonomi är givetvis grundvalen för varje samhälle. Hur de ekonomiska relationerna mellan landskapet och riket skall utformas är en svår fråga, som delar åsikterna. Ett helt eller delvist överförande av beskattningsrätten har länge diskuterats, men än så länge är saken inte mogen för några beslut. Personligen tror jag att det är klokt att ytterligare en tid framöver se hur det nuvarande avräkningssystemet fungerar och att följa hur utvecklingen inom EU gestaltar sig. Beskattningen är inte enbart en rent ekonomisk fråga. Det gäller också relationerna mellan landskapet och riket på ett allmännare plan: hur riket stöder landskapet i händelse av en ekonomisk kris och hur landskapet för sin del bekostar utgifter som är gemensamma för hela landet.

De ekonomiska relationerna är alltså delvis också en fråga om riksgemenskap. Gemenskapen är något jag gärna vill lyfta fram på självstyrelsens jubileum. Ju längre självstyrelsen utvecklas, desto angelägnare blir det att diskutera frågor av gemensamt intresse - att lyfta fram riksgemenskapen med positiva förtecken. Det är bekymmersamt om de kulturella kontakterna mellan Åland och Finland tunnas ut.

Kunskaperna i Finland om Ålands historia, internationella särställning samt kultur och sedvänjor måste ökas och breddas. Lika viktigt är det att man på Åland har god kännedom om förhållandena i riket. Endast på det sättet främjas goda kontakter och endast så kan Åland fungera som en beaktansvärd kulturell länk i förhållande till omvärlden. Viktigt är också att landskapet har en tjänstemannakår som är väl insatt i Finlands förvaltning och lagstiftning.

Minst lika viktiga som de kulturella och ekonomiska frågorna är miljöfrågorna. Det vackra och prydliga landskapet Åland är en fröjd för varje besökare och den enastående skärgården är unik i hela världen. Detta är ett värdefullt arv att förvalta. Mitt förtroende för att ålänningarna klarar detta är stort. Att skärgårdsmiljön har kunnat bevaras kan också ses som en frukt av självstyrelsen. Ett stort bekymmer är fortfarande hur denna skärgård skall kunna hållas levande. Ett gemensamt bekymmer för oss alla är också hur havet mår i Östersjön och Finska viken. Ålänningarna har insett det hot som ett förorenat innanhav innebär. Jag vill uppmuntra alla till ytterligare ansträngningar för att motarbeta detta allvarliga miljöhot.

Så i dag när vi firar 75-årsjubileet kan vi glömma vardagens trätor och konstatera att de ändå i grund och botten gäller betydligt mindre frågor än för 75 år sedan. Vi kan nu glädja oss åt att grundvalarna står stadigt. I dag finns det ingen anledning till högtravande ord eller brösttoner. Det allmänna läget är gott.

Jag gratulerar Ålands lagting på jubileumsdagen och tillönskar Ålands folk och dess företrädare en lyckosam framtid.