REPUBLIKENS PRESIDENT TAL VID ÖPPNANDET AV DEN 54 KRIGS-INVALIDVECKAN

Medborgare

Frihet, jämlikhet och rättvisa utgör det demokratiska samhällets omistliga grundvärden. Dessa värden har vi också försvarat med framgång. Vårt folk har två gånger - under vinterkriget och under fortsättningskriget - avvärjt hot riktade mot vår självständighet och vårt samhällsskick.

Finländarna gav då prov på en helt unik gemenskap och offervilja. Vid sidan av Storbritannien var Finland det enda landet i Europa som, visserligen till priset av stora uppoffringar och förluster, i andra världskrigets virvlar lyckades undvika att bli ockuperat.

Trots att Finland är en jämförelsevis ung nation - först i år firas ju 80-årsjubileet med anledning av vårt lands självständighet - kan vi blicka tillbaka på en ärofylld historia. Finländaren behöver aldrig skämmas över sin nationalitet.

Våra senaste krig är dock inte enbart historia. I vår krets finns alltjämt mer än 30 000 människor som invalidiserats i dessa krig. Den krigsblinde ser inte, den ryggmärgsskadade kan inte gå och den lemlästade har inte alla armar och ben i behåll. "Krigsinvaliderna frågade inte efter vad friheten kostade!" lyder temat för Krigsinvalidernas Brödraförbunds höstinsamling. Krigsinvaliderna påminns alltjämt i sitt dagliga liv om det lidande som kriget förorsakade.

Vi finländare har fått friheten i arv, en frihet som de yngre generationerna nu måste slå vakt om. Likaså är det vår skyldighet att ta hand om dem som förlorat sin hälsa i kriget. Utöver statsmaktens åtgärder behövs medborgarnas frivilliga stöd samt den för finländarna sedan tidigare så bekanta och naturliga talkoandan.

Krigsinvaliderna vill så länge som möjligt bo i sina egna hem. Anstaltsvård blir därmed aktuell först när inga andra alternativ står till buds. Grundförutsättning-en för att en krigsinvalid skall kunna reda sig hemma på egen hand är att bostaden har en viss utrustning och är i tillräckligt gott skick. Under 1990-talet har redan nästan 6 000 krigsinvalider fått sina bostäder iståndsatta, men detta arbete är ingalunda ännu slutfört. Med stöd från Penningautomatföreningen har man avlönat aderton reparationsrådgivare som bistår vid planeringen av ändringsarbeten i bostäderna. Eftersom samhällets stöd är begränsat behövs det också insamlings- och donationsmedel för att krigsinvalidernas bostäder skall kunna iståndsättas.

Krigsinvalidernas Brödraförbunds alltjämt aktuella motto "Man lämnar inte en broder" uppkom - och iakttogs bokstavligen - i krigets hårda verklighet. I denna anda hoppas jag att medborgare och sammanslutningar också under det pågående jubileumsåret skall räcka krigsinvaliderna sin hjälpande hand.

Härmed förklarar jag den femtiofjärde Krigsinvalidveckan och Krigsinvalidernas höstinsamling öppnad.