REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS TAL VID EN GALAMIDDAG
FÖR ISLANDS PRESIDENT ÓLAFUR RAGNAR GRÍMSSON OCH FRU GUDRÚN KATRÍN
I PRESIDENTENS SLOTT 26.08.1997
Det är en stor glädje för mig och min maka att få hälsa Er och Er maka hjärtligt välkomna till Finland. Vi har även Islands utrikesminister och presidentens följe som våra kära gäster här i kväll.
Det är en stor ära för oss att Islands president har velat komma på statsbesök så snart efter att ha tillträtt sitt höga ämbete. Det understryker de goda förbindelser, som sedan länge råder mellan Finland och Island och inom de nordiska ländernas krets.
Vi har också orsak till uppriktig glädje över att Island nu har öppnat en egen ambassad i Finland. För 50 år sedan den 15 augusti l947 slöt vi formellt diplomatiska förbindelser.
Vårt samarbete sträcker sig förvisso längre tillbaka i tiden och bärs upp av en kulturell, politisk och ekonomisk samverkan.
Jag vågar påstå att vi kände till varandra redan för snart 1000 år sedan. Naturligtvis kan jag åberopa ingen mindre än islänningen Snorri Sturluson, som i sitt stora historiska verk Heimskringla berättar att Olav den helige vid Stiklestad år 1030 mötte en man, som var iförd i ett förtrollat renskinn från Finland. Kanske försökte kungen bara dubba mannen till riddare, då han med sitt svärd slog honom över skuldrorna, men uppenbarligen missförstods det. Kungens svärd kunde inte tränga igenom det finska renskinnet och i stridens hetta gick Olav den helige sitt öde till mötes.
Vilka lärdomar man än vill dra av historien så finns det en konklusion, som vi i detta fall kan göra. Den skarpsynte Snorri - en av världslitteraturens stora diktare - visste om Finlands existens långt innan vi själva egentligen uppfattades som nation. Nog är detta värt en hågkomst!
---
Finland och Island har dock alltid närmat sig varandra i de mest fredliga syften. Ert besök, president Ólafur Ragnar och fru Gudrún Katrín, erinrar oss om våra minnesvärda dagar under två besök på Island, framfört allt stämningen på Thingvellir, då man firade 50-årsminnet av Islands självständighets-förklaring på det forna alltingets plats. Vi fångades även av det dramatiska landskapet med de vidsträckta vidderna, de blånande bergen, där "vinden kammar det toviga gräset" för att lite fritt citera poeten Lars Huldén.
Det moderna Islands prestationer väcker också vår beundran. Vi såg ett folk, som inte lämnade någon möda ospard att utveckla sitt samhälle. Min hustru och jag såg hur modern teknologi och de gamla sagorna omfattades med samma intensiva engagemang. Människornas vänlighet på Island, som är så påfallande, har nedärvts genom generationer. Hávamal påminner oss om att "till sin vän skall man vän vara och vedergälla gåva med gåva". Lyckligt är det folk, som lyssnar till gamla visdomsord, som man gör på Island.
Under historiens gång har Finlands och Islands folk utsatts för många prövningar. Båda folken har visat sig vara överlevnadsmänniskor. Kanske just detta har skapat en grundinställning till livet, som uppvisar besläktade drag och som har fört finländare och islänningar närmare varandra. Vi talar samma språk fast på lite olika tungomål.
Bland många gemensamma drag vill jag erinra om att både Finlands skogar och de stora fiskebankarna kring Island kunde förvandlas till rikedom för folket först med världshandelns utveckling. Det är en slående parallell och en utgångspunkt för en dynamisk teknologisk utveckling i båda länderna. Utan den skulle vi inte kunna bibehålla vårt välstånd.
Kulturen begränsas inte av geografin. Finland och Island är båda europeiska folk. Vi är på väg in i en ny tidsålder. Då vi idag blickar ut över våra gränser ser vi en utveckling, som ter sig långt hoppfullare än tidigare. Det Europa, som var djupt splittrat och sönderrivet av både politisk och militär maktkamp, har upplevt en renässans av större enighet, fördomsfrihet och samarbete. Europa har aldrig varit så demokratiskt inriktat som idag. Det har visat sig vara svårt att underblåsa missnöje mot denna utveckling.
Demokrati är inte någonting självklart, den måste alltid vinnas. Ni, värderade president, är uppriktigt intresserad av demokratin och dess utveckling. När det kalla krigets murar revs fick medborgarsamhället sin möjlighet, inte bara i de tidigare kommunistiska samhällena utan även i vidare mening. Frågan är hur det individuella och det gemensamma ansvaret skall förenas. Hur skänker vi den politiska verksamheten förmåga att förnya sig, vilja till förändring.
Oberoende av vilka samarbetsformer Finland och Island väljer utifrån sina nationella målsättningar vill vi verka för den frihet och de demokratiska ideal, som nu vinner spridning i Europa. Ingen kan ensam förändra världen, men vi kan ge vårt bidrag, vårt engagemang, våra tankar och bära vår del av en gemensam börda.
---
Jag hoppas att Ert besök i Finland skall ge Er goda inblickar i vårt lands och vårt folks liv. Överallt kommer ni att mötas som kära och högt uppskattade gäster. Jag är övertygad om att ni träffar många Islandsvänner, som på olika sätt har bidragit till våra goda förbindelser.
---
Jag ber att få utbringa en skål för Islands och dess folks välgång samt till ära för Islands president och fru Gudrún Katrín.