TAL AV REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARI
INFÖR DEN JAPANSKA PRESSKLUBBEN 26.9.1997

"Finland and the European Union within the Changing Global Order"

Jag vill framföra mitt varmaste tack för denna möjlighet att tala inför den ansedda japanska pressklubben. I det följande skall jag behandla det globala ömsesidiga beroendet, stärkandet av detta beroende samt frågan om vissa konsekvenser. Här i Japan förstår man betydelsen av världshandel och ekonomiska kontakter. De japanska exportprodukterna utgör en central del av den nya världsekonomin. Vi är nu på väg in i en tid av kulturellt ömsesidigt beroende, skapat av informationsteknik och informationsförmedling. Jag skall försöka belysa globaliseringen ur Finlands och Europeiska unionens perspektiv.

Slutet på det kalla krigets era för ungefär tio år sedan ledde till en avgörande dynamisk internationell förändring. I denna förändring ingår flera faktorer som påverkar varandra.

För det första har den ekonomiska tillväxten i Sydostasien, Kina och Indien varit kraftig under de senaste åren. Hundratals miljoner människor har fått njuta av välfärden och kunnat lämna fattigdomen bakom sig. Även om många länder inom dessa regioner har drabbats av ekonomiska bakslag på senaste tid, kan inget avbrott i den ekonomiska tillväxten skönjas.

För det andra kommer den gemensamma europeiska valuta som införs inom de närmaste åren att utgöra denna tids viktigaste förändring i världens valutasystem. Mycket snabbt efter det att euron införts beräknas investeringar för ca 1 triljon dollar bli överförda från dollar till euro. Härvid kommer euron och dollarn vardera att behärska ca 40 % av världens valutamarknad; 20 % återstår för yenen och övriga valutor, t.ex. schweizerfrancen.

Eurons uppkomst utgör på många sätt en beskrivning av den förändrade världsekonomin. Framför allt dollarn och yenen håller på att få sällskap av en ny, stark världsvaluta, den regionala integrationen stärks och de stora ekonomiska grupperingarna utvidgar sitt samarbete.

Det globala ömsesidiga beroendet har betonat nödvändigheten av ett utvecklat internationellt samarbete. Nu måste det dialog-, förhandlings- och beslutsmaskineri som det internationella samfundet förfogar över omvärderas på många sätt.

Arrangemangen i syfte att främja internationell handel och förebygga spridningen av massförstörelsevapen utgör exempel på normsystem med en omfattande förpliktande verkan. Det faktum att det i olika delar av världen uppkommer "skatteparadis" eller "länder med bekvämlighetsflagg" avslöjar ett problem som måste övervinnas när det ekonomiska ömsesidiga beroendet ökar och normsystemen blir mera heltäckande.

Det nya samarbetssystem som eftersträvas är ett nätverk av standard- och normsamlingar samt beslutsprocesser som går in i varandra. Där finns det plats för såväl globala som regionala arrangemang. I Europa har vi skapat grundläggande lösningar av typen Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Europeiska unionen. När det gäller den militära stabiliteten i Europa spelar NATO och i synnerhet de anknytande samarbetsarrangemangen en viktig roll. Vi vet från vår egen historia att stater måste reda ut sina historiska motsättningar för att kunna nå fram till ett hDllbart samarbete. Försoningen mellan Tyskland och Frankrike utgör grunden för den europeiska integrationen. Nu är det viktigt att utveckla interaktionen mellan Europeiska unionen, Ryssland och Förenta staterna.

I fortsättningen behöver vi närmare kontakter med de ekonomiska och politiska regioner som håller på att stärka sin ställning. Som ett gott exempel på ökat samarbete mellan Europeiska unionen och Asien kan jag nämna ASEM-processen.

Inom globaliseringen har det i synnerhet efter det kalla krigets dagar framträtt en ekonomisk dimension, ett ömsesidigt beroende som överskrider de nationella gränserna när det gäller global produktion, handel och finansiering. Liberaliseringen av handeln och kapitalrörelserna samt den teknologiska utvecklingen har gett företagen möjligheter att använda lokaliseringen av sin verksamhet som ett strategiskt, ekonomiskt vapen: företagen kan friare än tidigare välja investeringsställe, lokalisering av produktionen, arbetskraft och beskattning för att möjliggöra en så stor avkastning som möjligt på den globala marknaden.

Det vore dock fel att inbilla sig att världshandeln hade kunnat utvecklas utan en politisk utveckling och ett politiskt stöd. Det väsentliga var att det kalla kriget upphörde. Dessutom syns spåren av de internationella organisationernas arbete. Den amerikanske professorn Paul Kennedy har helt riktigt uppmärksammat det arbete som i synnerhet Förenta Nationerna i decennier har utfört för att med hjälp av t.ex. globala avtal utveckla demokratiska institutioner i utvecklingsländerna och liberalisera världshandeln. Den betydande ekonomiska donation som FN förra veckan fick motta av Ted Turner, föregångare inom den globala informationsförmedlingen, kan fungera som bevis på att näringslivet också i större omfattning förstår att sätta värde på det arbete FN utför för mänskligheten och den ekonomiska utvecklingen i världen.

Hittills har globaliseringen uttryckligen inneburit ekonomisk verksamhet, en internationalisering av företag och handel. Nu ingår så gott som alla områden av livet i denna process: arbetsmarknad, service, kultur och sättet att tänka.

Det hör till de största framtida utmaningarna att befästa den ekonomiska tillväxten och fördela resultaten av den på ett balanserat sätt mellan olika befolkningsgrupper.

Mina damer och herrar,

De flesta EU-länder befinner sig i en situation där grunderna för välfärdsstaten har ifrågasatts. Om man inte klarar av att svara på utmaningarna, finns det risk för att konkurrenskraften slutgiltigt vittrar sönder och arbetslösheten i Europa förblir fortsatt hög. Det är således också en säkerhetsfråga att arbetslöshetsproblemet och andra ekonomiska frågor i Europa kan lösas och den samhälleliga kohesionen därmed bibehållas.

Globaliseringen har redan mötts av motreaktioner i länder där dess förlopp anses hota den nationella identiteten samt förmåner, levnadssätt och vanor som upplevs som välförtjänta. När statens grepp lättar och förtroendet för de politiska beslutsfattarna försvagas, får extrema rörelser och demagoger en möjlighet att styra utvecklingen.

En av de största utmaningarna när det gäller att bemästra globaliseringen är anpassningen till en värld med fritt rörligt kapital. Man måste klara av att skapa förhållanden och klimat som drar till sig direkta investeringar från utlandet och som via dessa investeringar skapar nya jobb i det egna landet. Kapitalets rörlighet påverkas avsevärt av hur världens finansiella mekanismer utvecklas.

Som jag tidigare antydde kommer den största omvälvningen för den internationella penningmarknaden på tröskeln till det nya årtusendet att vara den gemensamma europeiska valutans tillkomst. Den ekonomiska och monetära unionen i Europa är inget ideologiskt projekt och inte heller något självändamål, utan den bygger på praktiska syften: den ökar den finanspolitiska stabiliteten och skyddar mot valutaspekulation. Om den europeiska finanspolitiken är stabil syns detta i form av en ökad stabilitet världen över. Ett gemensamt monetärt system främjar dessutom ett politiskt samarbete som innebär ökad säkerhet, samtidigt som det stärker Europas ställning i ett internationellt perspektiv.

I detta läge är det ytterst viktigt att Förenta staterna, Europeiska unionen, Japan och de internationella finansiella instituten med större beslutsamhet än tidigare börjar förbereda sig för euron. Vi måste minimera eventuella irrationella reaktioner på valutamarknaden.

En ekonomis förmåga att dra till sig direkta investeringar har blivit en viktig konkurrensfaktor. För att nya företag skall uppstå i ett land krävs att landet kan tillhandahålla verksamhetsbetingelser och produktionsfaktorer som är tillräckligt konkurrenskraftiga i ett internationellt perspektiv. För att detta mål skall kunna nås krävs det i många industriländer förnyade strukturer och slopad reglering av produktionsfaktorerna.

Den ekonomiska dynamiken i Förenta staterna och de nya arbetsplatser den ger upphov till anses allmänt ha sin grund i att marknadskrafterna i stor utsträckning har befriats från samhälleliga krav och från reglering. Japans roll som vägvisare i Asien är obestridlig. En liberalisering och avreglering i omvärlden är viktig för att globaliseringens fördelar skall kunna utnyttjas till fullo. I detta arbete har Japan gått ut med stor beslutsamhet. Övergången till informationens och högteknologins tidevarv förutsätter kraven på hållbar ekonomisk tillväxt och flexibel produktion öppenhet, fria marknader samt godtagande av individualitet och mångsidighet. Detta är utan tvekan en utmaning för de flesta andra länderna i Asien.

I industriländerna anser man å andra sidan i allt större utsträckning att principerna för fri handel inte kan omfatta produkter vilkas pris inte inbegriper nödvändiga kostnader för utbildning, uppbyggnad av infrastruktur och social trygghet. Ett villkor för varornas fria rörlighet är att de internationella handelsavtalen innefattar ekologiska och sociala miniminormer. Frågan är politiskt känslig och gäller särskilt de minst utvecklade ländernas relativa förmåner. Undersökningar visar att utrikeshandeln och importen från utvecklingsländer har ringa betydelse för inkomstbildningen när det gäller de industrianställda i industriländerna. I undersökningar gjorda av bl.a. OECD och IMF anses de centrala orsakerna till arbetslösheten vara att teknologin har utvecklats snabbt, att utbildningen inte har anpassats efter marknadens behov samt att omstruktureringen av industrin och arbetsmarknaden har varit långsam.

Den teknologiska förändringen och globaliseringen leder till hårdare konkurrens och tyvärr också till ökad arbetslöshet i de industrialiserade samhällena, om man inte är förberedd på ändringarna.

Under nästa årtusende gör informationstekniken det allt lättare att utföra distansarbete, oberoende av var man bor. Frågan hur ökat distansarbete påverkar arbetskraftens fysiska placering och arbetslösheten har ännu inte klarlagts. Som en följd av denna utveckling produceras många tjänster långt borta från beställarlandet, i en annan världsdel. Rätt utnyttjat erbjuder distansarbetet lika möjligheter för alla samt bättre livskvalitet och ekonomi. I värsta fall understryks ojämlikheten och växer olikheterna i fråga om inkomst mellan olika hörn av världen och mellan olika individer.

Tyvärr har en del av utvecklingsländerna inte blivit delaktiga i internationaliseringen av ekonomin. Man kan t.o.m. tala om en ny uppdelning av världen i välmående integrerade och stabila samhällen och söndervittrande, allt fattigare konfliktområden. Vi måste se det som vår skyldighet att hjälpa fattiga utvecklingsländer att bli delaktiga av den internationella ekonomin som jämlika handelspartner och på så sätt främja en global ekonomisk utveckling. För tillväxt i utvecklingsländerna krävs en utvidgning av sådan produktion som utnyttjar dessa länders konkurrensfördelar.

Nästa decenniums konkurrenskraftiga ekonomi bygger på kunnande. Vår framgång beror i avgörande grad på vår förmåga att producera nya innovationer. Undervisningens och arbetsgemenskapernas stöd till fördomsfritt tänkande främjar innovationer. På denna punkt kan Europa ha något att ge Asien och Japan.

Utvecklandet av innovationerna till konkurrenskraftiga produkter kräver vanligen antingen stora företag eller ett starkt samhälleligt stöd. Informationsteknologin erbjuder dock exempel på hur uppfinningar på några år har utvecklats till globala företag i en miljö som stöder utnyttjandet av innovationer.

Finland är en stat inte bara med en historia, utan också med en kulturhistoria. Efter andra världskriget har vi nått en aktad ställning som ett land med teknologi, kultur och kunnande av hög klass. Finland har relativt sett flest ficktelefoner i världen. Också vår användning av Internet är mest omfattande i världen. Dessutom läser vi, och japanerna, fortfarande mest tidningar i världen. Finland har satt som mål att bli det ledande informationssamhället inom Europeiska unionen, både i fråga om tillämpningen av teknologin och innovationsrikedomen. Det är ett ambitiöst mål, men ändå realistiskt.

Om världsekonomin skall växa finns det inget naturligt alternativ till globaliseringen. Många industrialiserade länder blir också tvungna att göra uppoffringar. De sociala strukturerna och systemen är utsatta för stor press. För det nordiska tänkesättet är det främmande att ensidigt låta sig styras av marknadskrafterna. Beskattningen och de sociala trygghetsmekanismerna mDste oundvikligen göras mer konsekventa och sporrande.

Den pågående uppkomsten av en för hela världen gemensam "stadsby" har begränsat nationalstaternas maktbruk. I mDnga fall har ett "utland" på något sätt blivit också "ett andra hemland". Avståndets betydelse som en stor kostnadsfaktor inom ekonomin har minskat avsevärt. Via TV kan vi i realtid följa händelser på de mest avlägsna platser.

De begränsande elementen i det nationella maktbruket måste ersättas av ett stärkt, jämlikt, multilateralt samarbete. Detta ligger nu verkligen i tiden. Hur skulle vi kunna skydda jorden mot det hot som t.ex. föroreningarna innebär om inte genom att stärka de internationella avtalens betydelse och effektivera tillsynen över att de följs? Jag tänker utnyttja detta tillfälle till att framföra en förhoppning om att klimatkonferensen i Kioto i december skall bli en framgång. Det vore den första konkreta åtgärden för att med en internationell överenskommelse försöka förbättra klimatet.

Den nya era som vi står inför innebär inte en kollision mellan kulturer, utan ökad växelverkan mellan olika kulturer. Vi kan alla bättre medverka till denna växelverkan. Det innebär att vi medverkar till att stärka och förbättra tryggheten för vår gemensamma jord och för dess invånare.

Tack