REPUBLIKENS PRESIDENT I ZÜRICHS HANDELSKAMMARE 27.10.1997

FINLAND, EUROPEISKA UNIONEN OCH GLOBALISERINGENS UTMANINGAR

Det gläder mig mycket och är samtidigt en utmaning för mig att få tala inför medlemmarna av handelskammaren i Zürich, ett av världens finanscentrum. Skulle jag inte redan i dag vara på väg till ert lands huvudstad, kunde jag säkert komma med flera omdömen om er stad. Att både Schweiz huvudstad och dess ekonomiska centrum är föremål för mitt besök, beskriver mycket väl omfattningen av förbindelserna mellan Finland och Schweiz.

Vi i Finland är mycket nöjda med våra erfarenheter av medlemskapet i Europeiska unionen. Vi var ute efter bestämmanderätt i frågor som påverkar oss, och det har vi fått. Vi efterlyste också ett sätt att främja våra internationella strävanden. Vi kan konstatera att medlemskapet har bidragit till att klarlägga och befästa Finlands internationella ställning.

Europeiska unionen kommer i framtiden att vara en allt viktigare påverkningskanal för drivandet av Finlands intressen och främjandet av gemensamma europeiska syften.

Vi har ändå aldrig trott att unionen skulle lösa våra problem åt oss. För Finland är integrationen ett medel, inte ett mål i sig. Vi har inte heller tänkt att unionen skulle räcka till som verksamhetsfält för oss. Vårt Europa har alltid varit större än Europeiska unionen. Integrationen är ett sätt att samla och stärka Europa, så att vår världsdel blir säkrare, stabilare och rikare och vinner framgång i en allt mera globaliserad värld.

Att tala om framgång i världsomfattande konkurrens inför en publik bestående av schweiziska affärsmän är otvivelaktigt som att predika för redan omvända. Jag inbillar mig inte att jag kan ge er något recept på ekonomisk framgång. Däremot tänkte jag fortsätta med den bedömning av globaliseringens effekter som jag har sysslat med i mina anföranden på senaste tid.

Globaliseringen inom ekonomi, informationsförmedling och kultur är ett så mångfasetterat fenomen att ingen internationell organisation eller institution ensam kan ha som uppgift att dryfta dess för- och nackdelar.

Globaliseringen pågår parallellt med den regionala integrationen. Dessutom utvecklas nätverk som överskrider gränserna mellan regioner och stater. Dessa processer påverkar våra möjligheter att driva våra egna intressen.

Vad innebär europeisk framgång i en allt mera globaliserad värld? Vilken betydelse och roll och roll har den europeiska integrationen, Europeiska unionen och dess europeiska partner? Vilka följder kan den ekonomiska och finansiella globaliseringen ha för nationalstaten, vår demokratiuppfattning och den europeiska välfärdsstaten? Kommer framtiden att innebära hot mot demokratin, vars seger över totalitarismen vi har hyllat under de senaste åren?

Det är om dessa frågor jag i dag vill dela med mig några tankar här i Schweiz, i vars jordmån demokratin säkert har starkare fäste än på många andra platser.

Globalisering inbegriper ekonomiska relationer, idéer och informationsteknologi, kultur och arbetskraft. Efter det kalla kriget har globaliseringen gått kraftigt framåt. Man har konstaterat att accelerationslagen har fått grepp även om denna trend och att följande förändring alltid kommer snabbare än föregående. Kanske är det så.

Globaliseringen har öppnat marknaden och således ökat den ekonomiska tillväxten. Asien håller på att inta platsen som ett av världens ekonomiska kraftcentrum. Globaliseringen är emellertid förknippad med många slags utvecklingstrender som antingen är problematiska speciellt för den europeiska välfärdsstaten eller åtminstone medför utmaningar för de nationella och internationella politiska processerna.

Globaliseringen kan anses ha sina rötter i Europa. Här har den ekonomiska och tekniska utvecklingen gjort överstatlig växelverkan lätt och oumbärlig samt resultatrik i ekonomiskt hänseende. Europeiska unionen är endast ett sätt för oss att försöka hitta förnuftiga spelregler och en ny lagbundenhet för en spontan integration av de ekonomiska krafterna.

Integrationen har nu förflyttats till global nivå. Det har funnits flera orsaker till denna utveckling. Samma grundläggande faktorer, de tekniska och ekonomiska framstegen, har varit en naturlig förutsättning för globalisering. En annan förutsättning har varit politisk; att marknadsekonomin har blivit accepterad i så gott som hela världen har undanröjt de hinder som myndigheterna satt i vägen för teknikens och ekonomins integrerande verkan. Regeringarna har gett efter i och med att de har godkänt att tekniken och ekonomin själva får sätta sina egna mål.

Vissa av globaliseringens uttrycksformer belyser vad utvecklingen kan betyda för regeringarnas interna makt och det internationella styret på regeringsnivå.

Inom den internationella handeln är en uttrycksform för globaliseringen att en allt större del - enligt Förenta staternas handelsministeriums uppskattning t.o.m. över 40 % - av den handel som syns i handelsstatistiken utgörs av företagens interna transfereringar. Utvecklingen av valutornas värde påverkar ett företags interna handel mindre än den traditionella handeln. Ett annat likartat drag är att handeln följer investeringarna.

För investeraren är en stark valuta bra, även om den kan skada exporten av varor och tjänster i traditionell mening. På motsvarande sätt kanske en svag valuta främjar exporten, men den försämrar möjligheterna att investera utomlands.

Världsekonomins globalisering tvingar de nationella regeringarna till ekonomisk stramhet och intensivare samarbete. Flytande valutor har i och med den globala informationsspridningen och handeln gett upphov till "världspengar", såsom Peter F. Drucker har uttryckt saken. Typiskt för världspengarna är att de inte existerar utanför den globala ekonomin och dess valutamarknad.

Världspengarna har dock stor volym och det är pengar som rör sig snabbt. Många nationella regeringar och centralbanker har fått uppleva deras kraft - senast länderna i Sydostasien. Världspengarna har flyttat makt från regeringarna. Utvecklingens gång och dess effekter på det demokratiska samhället har börjat skrämma t.o.m. dem som har dragit mest nytta av den.

I en allt mera globaliserad världsekonomi utvecklas de multinationella företagen till transnationella företag. I deras verksamhet bestäms utöver den juridiska omvärlden i första hand endast försäljnings-, marknads- och underhållsfunktionerna i enlighet med de lokala förhållandena, medan nästan allt annat är planerat ur världsmarknadens synvinkel.

Ett transnationellt företag behöver inte anpassa mera än en del av sin verksamhet till nationella omständigheter och nationell politik. Detta minskar regeringarnas möjligheter att utnyttja företagens affärsverksamhet för sina egna politiska syften. Ett intressant testfall i detta avseende är Förenta staternas extraterritoriella lagstiftning i syfte att främja sanktionerna mot Iran och Cuba.

Det finns ingen orsak att försöka stävja den tilltagande globaliseringen i sig. I slutändan gynnas ingen av protektionism och handelskrig. Framstegen inom teknik och ekonomi på global nivå har bara varit mycket snabbare än motsvarande utveckling inom rättssystemet och den politiska övervakningen. Nu har man vaknat upp och insett att den globala ekonomin kräver intensivare samarbete mellan regeringarna, inte för att hindra globaliseringen, utan för att styra den. Globaliseringen måste styras så att den gynnar människornas välmåga och inte äventyrar den, vilket händer om ansvaret för miljön glöms bort eller t.ex. upphovsrätten inte respekteras. Även förhållandet mellan globaliseringen och säkerhetspolitiken under nästa århundrade kräver samtliga staters uppmärksamhet.

Även Europeiska unionen måste hela tiden och i kraft av hela sitt verksamhetsfält svara på globaliseringens utmaningar. I själva verket är utmaningen riktad till hela Europa, och EU måste först försöka samla de europeiska krafterna för att Europa skall kunna gå mera enat i täten för utvecklingen.

Det mest centrala projektet i denna ansträngning är unionens utvidgning, men den europeiska integrationen behöver inte nödvändigtvis betyda medlemskap i unionen. Det finns också andra samarbetformer och de bör utvecklas. Ur detta perspektiv hoppas Finland att unionen och Schweiz snabbt kan slutföra sina bilaterala förhandlingar.

Den andra stora utmaningen för EU är att säkerställa den ekonomiska tillväxten och en balanserad fördelning av dess frukter mellan olika befolkningskategorier. De flesta av Europeiska unionens medlemsländer befinner sig i en situation där grunderna för välfärdsstaten har ifrågasatts. Europeiska unionen måste alltså reformeras inifrån för att behålla sin konkurrenskraft och få arbetslösheten att börja minska. Europeiska kommissionen har i Agenda 2000 fäst uppmärksamhet just vid sådana behov som den föränderliga globala omvärlden förväntar sig.

Den europeiska ekonomiska och monetära unionen tar sikte på praktiska mål: den ökar den monetärpolitiska stabiliteten och ger skydd mot valutaspekulationer. Monetärpolitisk stabilitet i Europa avspeglar sig också i att stabiliteten ökar på global nivå. Ett gemensamt monetärt system främjar ett säkerhetsstärkande politiskt samarbete inom unionen och stärker Europas ställning internationellt.

I denna situation är det av främsta vikt att Förenta staterna, EU, Japan och de internationella finansiella instituten börjar förbereda sig mera beslutsamt för eurons ankomst.

Jämsides med globaliseringen utvecklas och intensifieras även andra regionala integrationsprojekt än EU. Samarbetet mellan sådana integrationsprojekt som EU, ASEAN och NAFTA kommer i framtiden att utgöra ett led i strävan efter att behärska globaliseringens följder. Europeiska unionen kan vara den kärna som samlar vår världsdels intressen bl.a. vid utvecklingen av ett multilateralt handelssystem.

Jag ser dylika gemensamma europeiska intressen bl.a. i diskussionen om att kostnaderna för utbildning, social trygghet och miljövård borde ingå i produkternas pris. Enligt min åsikt hör detta tänkesätt till modellen för den europeiska välfärdsstaten. Där är skillnaderna inom Europa mindre än skillnaderna mellan Europa och den övriga världen.

Är det alltså en oundviklig utveckling att globaliseringen innebär framgång endast för större och mera koncentrerade ekonomiska enheter? Är utvecklingen likadan i fråga om politiska enheter?

Inom ekonomin ser stor volym ut att vara till fördel, men detta är inget absolut. En konkurrenskraftig ekonomi bygger på kompetens. Framgång är beroende av förmågan att producera innovationer. Innovativitet kräver inte stor volym. Det är sant att utvecklingen av innovationer till konkurrenskraftiga produkter oftast förutsätter antingen stor företagsvolym eller kraftigt samhällsstöd. På informationsteknologins område finns det emellertid också exempel på att en uppfinning kan förvandla ett litet företag till ett globalt sådant, om omvärlden är gynnsam. Exempel på detta hittar vi också i Finland - bl.a. Nokia.

På statlig nivå kan litenhet likaså innebära konkurrensfördelar. I en liten stat kan social enhetlighet och nationellt samförstånd utgöra en dynamisk resurs.

Inom politiken kan globalisering däremot relativt sett begränsa de stora staternas makt t.o.m. mera än små staters. Globaliseringens framsteg och acceleration har utan tveckan utsatt grundenheten för det internationella politiska styrsystemet, nationalstaten, för krav på förändringar. Såsom jag tidigare konstaterade kan ett transnationellt företag lättare kringgå en stats strävanden att få det att driva politiska syften. De krav som den internationella valutamarknaden dikterar tvingar regeringarna till en mera disciplinerad ekonomisk politik och minskar deras handlingsfrihet. Om handeln styrs av investeringar, måste regeringarna fundera på vilka förutsättningar som krävs för att man skall få investeringar till landet.

Allt detta väcker två frågor: håller marknadskrafterna på att ta demokratins plats åtminstone sådan vi européer anser att vi har skapat den, och håller marknadskrafterna på och undantränger de mellanstatliga styrsystemen?

Den större handlingsfrihet som regeringarna ger ekonomin och tekniken betyder inte att en demokratisk maktutövnings styrande hand inte alls skulle behövas inom den globala ekonomin. Denna hands inverkan är nu svagare än tidigare, men den måste finnas om vi vill verka inom ramen för en rättsordning. WTO:s betydelse är av denna anledning ojämförligt större än tidigare. Lika viktigt är det att regeringarna intensifierar sitt samarbete i syfte att globalisera andra normer, inklusive miljönormerna. Europeiska unionen har här en allt viktigare uppgift.

Demokratins förhållande till marknaden är en mångafasetterad fråga när den granskas på global nivå. Efter det kalla kriget har det många gånger konstaterats att demokratin och marknadsekonomin har segrat. Det går dock inte att sätta likhetstecken mellan demokrati och marknadsekonomi. Arthur Schlesinger Jr. har sammanfattat förhållandet så, att demokrati är omöjlig utan privat äganderätt, men marknaden är ingen garanti för demokrati. Även andra än George Soros har noterat problemen med en "skenande kapitalism". Om vi vill behålla kontrollen över problemen, behöver vi en kanal för politisk påverkan. Vi behöver nationalstaten och vi behöver demokratin. Men staten får inte slå ner medborgarnas egna initiativ genom beskattning.

Förändringarna i världen har accelererat så snabbt att bara det att följa med dem har blivit en allt mera krävande uppgift. Den unga generationen har redan tagit datateknikens snabba redskap, framför allt Internet, i sin besittning. Denna generation har alla tekniska möjligheter att föra en upplyst och tidsenlig diskussion även om de förändringsbehov som globaliseringen för med sig.

Redskapen är nödvändiga, men de räcker inte till ensamma. Det behövs också en öppen diskussion om de värden som man vill att skall beaktas och om de val som måste träffas för att värdena skall bli beaktade. Där har politiker och politiska tänkare en egen viktig uppgift. Ibland styrs vi allt för mycket av redskapen och fördjupar oss inte i tanken på hur vi vill att den värld skall se ut där vi själva och våra barn skall leva.

Demokrati förverkligas endast om man först för en öppen principdisukssion om målen och sedan tillsammans väljer medel. Tidens hetsiga rytm ger inte tillfälle till några långa funderingar. Därför är det desto viktigare att man genast tar tag i nya saker och analyserar dem fördomsfritt.