REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS TAL
VID ÖPPNANDET AV RIKSDAGEN 4.2.1998

Fjolåret avslutades med jubileet med anledning av att 80 år förflutit sedan vårt land proklamerade sin självständighet. Vi gladde oss över att Finland byggts upp i 80 år och över att det vi åstadkommit har visat sig hållbart. Vi får dock inte glömma att vår självständighets första tider också är förknippade med de mest tragiska skedena i vårt folks historia. I år kommer vi på många olika sätt att dra oss till minnes 1918 års händelser. Det Finland som nyligen vunnit sin självständighet var då i upplösningstillstånd. Medborgarkriget har för all framtid etsat sig djupt in i vårt medvetande. Under vinter- och fortsättningskrigens tunga år räddades självständigheten. En samstämmig nation växte fram. Erfarenheterna från kriget och återuppbyggnadsårens framtidstro har skapat en grund för den nationella självkänslan och tron på att det går att rida ut också stormar som ibland kunnat förefalla övermäktiga.

Riksdagen står inför historiska beslut. I vår avgörs om Finland skall ansluta sig till den ekonomiska och monetära unionen, euroområdet, inom den avtalade tidtabellen och tillsammans med tio andra medlemsländer. Det är inte enbart fråga om verkningarna av en anslutning, utan också om vad det skulle innebära för oss att stanna utanför EMU.

Världsekonomin kommer länge att vara utsatt för kriser och incidenter av olika slag. Euron är ett medel med vars hjälp man inte enbart stärker den europeiska konkurrenskraften och välfärden, utan också förmår stabilisera världsekonomin på längre sikt.

Europas integrering är i grund och botten en historisk möjlighet som gäller alla folk i vår världsdel. Fred och frihet tränger undan ockupation och åsiktsförtryck. Europeiska unionen behöver en funktionsduglig ekonomisk plattform. Den plattformen skapas av en gemensam valuta.

Riksdagens viktigaste lagstiftningsprojekt är den totalrevision - Grundlag 2000 - av statsförfattningen som har beretts länge och omsorgsfullt. Riksdagen kommer mycket snart att föreläggas regeringens proposition med förslag till ny Regeringsform för Finland.

Vår nuvarande regeringsform antogs i en helt annan värld än den vi nu lever i. Det är anmärkningsvärt att skapandet av grunden för det självständiga Finlands statsskick och för en fungerande demokrati trots detta utföll så väl. I många problematiska situationer har regeringsformen visat sig hållbar och användbar, och den har bidragit till tryggandet av nationens överlevnad. För detta har vi alldeles särskilt smidigheten hos vår regeringsform att tacka.

Finland är en rättsstat och en parlamentarisk demokrati. Demokratin måste dock alltid vårdas. Vi deltar aktivt i det internationella samarbetet, framför allt i byggandet av ett integrerat Europa. Europeiska unionen är en viktig samarbets- och påverkningskanal för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik, och dess internationella auktoritet bör stärkas.

Statsförfattningsreformen kan till alla väsentliga delar byggas på den grund som skapats under vår självständighet. Avsikten med reformen är inte att omvälva Finlands statsskick, utan att förbättra dess verksamhetsförutsättningar under det nya milenniet och att på ett adekvat sätt beakta de krav som EU-medlemskapet ställer. Den enhetliga och konsekventa utrikespolitiken är tryggad. Republikens president leder utrikes- och säkerhetspolitiken i samråd med statsrådet enligt etablerad praxis och under vedertagna former. Nationens framgång är i hög grad beroende av att statsorganen kan samarbeta.

Garanterandet av att de grundläggande rättigheterna infrias samt befästandet av rättsstaten och förvaltningens lagenlighet, tryggandet av att den representativa demokratin och parlamentarismen fungerar samt respekterandet av uppdelningen av statsmakten är allmänt accepterade principer i det finländska samhället. På dessa principer bygger också den nya regeringsformen.

Grundlagen kan inte vara ett instrument för fullständigt förutseende av framtiden, och det är inte heller meningen att den skall vara det. Livet kan inte alltid styras med rättsnormer. Det primära syftet med statsförfattningen är att skapa ett slags stödpelare för statsorganens verksamhet och att ange grunderna för individens rättsliga ställning. Grundlagen förutsätts också i framtiden inrymma samma smidighet som Ståhlbergs regeringsform gett prov på.

Riksdagen har deltagit i de nationella förberedelserna i ärenden gällande Europeiska unionen. Det parlamentariska stödet har tillfört vår EU-politik ökad tyngd och trovärdighet. Avsikten är att så skall vara också enligt den nya regeringsformen.

Antagandet av grundlagen förutsätter ett brett nationellt samförstånd. Alla riksdagsgrupper har medverkat i beredningen av grundlagsreformen. Min förhoppning är att riksdagen skall behandla denna historiska reform i en anda av gott samarbete.

Den ekonomiska utvecklingen i Finland har varit uppmuntrande. Arbetslösheten minskar stadigt och framför allt servicenäringarna har börjat få fast mark under fötterna. Med tanke på en balanserad uppgång i landet är det viktigt att utvecklingen går i denna riktning. I synnerhet i tider av ekonomisk tillväxt gäller det att se till att inte förhärda sitt hjärta inför de av våra medmänniskor som behöver vårt stöd. Vi vill inte ha en återgång till ett ojämlikhetens samhälle.

Tröskeln för sysselsättande bör sänkas och hindren för företagsamhet bör röjas undan. Därför är det angeläget att utbildningen effektiveras och att beskattningssystem som sporrar till arbete införs. Jag har med tillfredsställelse noterat att omfattande utredningar gjorts för förbättrande av rättsskyddet i fråga om både företagarnas och de övriga medborgarnas beskattning. Det är befogat att anta att detta utredningsarbete nu leder till att beskattningspraxis kan vidareutvecklas och till ett förbättrat jämbördigt bemötande och rättsskydd för medborgarna i fråga om beskattningen.

Under de senaste månaderna har vi kunnat notera att omsorgen om vår miljö har gett anledning till en både berättigad och bred medborgardebatt om vår miljös tillstånd. Den ekologiska försämring som länge har pågått i Östersjön framstod exceptionellt tydligt under värmeböljan förra sommaren. Klimatkonferensen i Kioto var ett viktigt steg på vägen mot global miljömedvetenhet. Det allt varmare klimatet är vår tids allvarligaste miljöproblem.

Också ungdomen har uttryckt sin djupt kända oro över de risker som är förknippade med miljöolägenheterna. Miljöfrågorna är av globalt intresse. Det hela tiden minskande antalet växt- och djurarter är ett problem. Bland ungdomarna har under de senaste åren en allt tydligare polarisering ägt rum: de unga är förespråkare för antingen hårda eller mjuka värden. I synnerhet har vi orsak att med oro se på rasistiska attityder och fenomen i samhället. Bland djuraktivisterna har vissa kretsar, uppenbarligen en liten minoritet, börjat använda sig av olagliga metoder. Finland är en rättsstat som erbjuder demokratiska påverkningskanaler. Det är dem man bör utnyttja och stödja sig på.

Den internationella situationen är alltid mångfasetterad. Våra traditionella uppfattningar ställs på prov. Öst och väst kolliderar inte längre på samma sätt som tidigare med varandra i Europa. Å andra sidan har spänningen ökat i de nordliga delarna av Afrika och i Mellanöstern.

Förenta Nationerna måste stödas i dess ansträngningar för lösandet av krisen i Irak. Eftersom vapenkontrollen inom Iraks område har avbrutits är det nu Iraks regering som är ansvarig för att situationen i landet håller på att drivas in i ett ytterst kritiskt skede. FN:s säkerhetsråd måste se till att Iraks massförintelsevapen förstörs i enlighet med säkerhetsrådets beslut.

Under vår självständighet har det inte tidigare förekommit att Finland samtidigt haft goda relationer med alla sina grannländer. Nu har vi det. Det är viktigt att konstatera detta faktum. Härigenom erbjuds nya möjligheter som alla kan dra nytta av.

En möjlighet ansluter sig till en effektivering av Europeiska unionens verksamhet i Nordeuropa. Det projekt angående EU:s nordliga dimension som Finlands regering har initierat har vunnit understöd både inom unionen och utanför den. Detta satsar vi målmedvetet på.

Den globala eran förutsätter att Finland med tanke på exportfördelarna går in för effektiva och tidskrävande ansträngningar på alla kontinenter. Därigenom främjar vi inte bara vår egen sysselsättningssituation, utan också den internationella växelverkan på det ekonomiska planet. En global intensifiering av de ekonomiska relationerna skapar grunden för välstånd och tillgodoseende av de mänskliga rättigheterna. De ekonomiska svårigheterna i Sydostasien och Japan återspeglar sig på hela världsekonomin och också på våra tillväxtförväntningar. En positiv utveckling förutsätter att länderna i de nämnda regionerna målmedvetet genomför också sociala reformer. I den rådande situationen är Europeiska unionens, hela Europas och USA:s intressen i hög grad överensstämmande. I den mån våra resurser förslår stöder vi de internationella ansträngningarna för en stabilisering av de asiatiska ekonomierna.

Utvidgningen och omstruktureringen av NATO är frågor som också hos oss gett upphov till ett livligt meningsutbyte som tidvis satt känslorna i svall. Vi har dock med tillfredsställelse kunnat konstatera att den säkerhetspolitiska basmodellen, alliansfrihet och samarbete inom NATO:s nya strukturer, har befäst utvecklandet av stabiliteten inte bara i vår egen sfär, utan också i vår världsdel i ett vidare perspektiv. Det nationella samförståndet om de säkerhetspolitiska grunderna har därmed kunnat bevaras.

Med tanke på förtroendet för vår säkerhetspolitik är det viktigt att vi ser till att vår försvarsberedskap är rätt dimensionerad. Målet är att inom försvarsmakten skapa särskilda beredskapsbrigader, varvid vår armés manskapsnumerär och materielutgifter kan reduceras t.o.m. avsevärt. När de medel som anvisas för anskaffningar minskar på det sätt som framgår av statsrådets redogörelse om säkerhetsutvecklingen i Europa och Finlands försvar är det motiverat att försöka utöka materielsamarbetet med Sverige. I fråga om exempelvis helikopterprojektet förefaller det att finnas beaktansvärda möjligheter härtill.

Århundradet går mot sitt slut. Trots de stora omvälvningar som ägt rum har vi som nation än en gång funnit vår väg. Vi isolerar oss inte. Vår särpräglade kultur är stark. Vår framtidstro är orubblig.

De stora förändringarna i världsekonomin och -politiken innebär en stor utmaning för oss. Denna utmaning måste vi, både som individer och som nation, vara kapabla att anta. Bemötandet av utmaningen förutsätter dock kreativa och aktiva satsningar av oss alla.

Jag önskar riksdagen framgång i dess arbete samt förklarar 1998 års riksdag öppnad.