REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS TAL
VID EN MIDDAG FÖR DIPLOMATKÅREN I HELSINGFORS DEN 23 APRIL 1998

Europa utvecklas i riktning mot en allt större enhetlighet. Utvecklingen sker inte av sig själv, utan kräver samarbete mellan stater och institutioner samt medborgarnas stöd.

Medlemsstaterna i Europeiska unionen godkände i Amsterdam i juni 1997 en revidering av unionens grundfördrag som möjliggör en utvidgning av unionen. Finlands riksdag kommer för sin del att ha slutfört ratificeringen av Amsterdamfördraget inom två månader.

Det senaste utvidgningsprojektet, som unionen inledde för mindre än en månad sedan, är ett krävande projekt som kommer att pågå i flera år. Unionen måste också revidera sina strukturer. Projekten väcker debatt både inom och utanför unionen. Den europeiska integrationens yttersta mål, en utvidgad stabilitet och säkerhet måste preciseras.

Vid sidan om medlemsförhandlingarna och anslutningsstrategin erbjuder unionen också andra möjligheter till samarbete och andra former av dialog för sina partner både i och utanför Europa. Detta motsvarar väl Finlands uppfattning om en union som är öppen för den övriga världen.

Den senaste tidens turbulenser i vissa asiatiska ekonomier visar att vi inte kan tro på en självklar fortsättning på den lineära utvecklingen. Störningar går inte heller att begränsa lokalt. Detta talar för ett ännu tätare internationellt samarbete.

I Finland har den ekonomiska utvecklingen de senaste åren varit positiv, om än på många sätt ett plågsamt exempel på anpassning till den internationaliserade ekonomins förhållanden. Den ekonomiska recessionen vid decennieskiftet skakade vår samhällsekonomi och ledde till stora strukturella förändringar. Banksektorn genomlevde en djup kris, byggnadsindustrin stannade nästan av, en konkursvåg drabbade många små och medelstora företag, lantbruket förlorade tiotusentals arbetsplatser.

Men i varje kris finns alltid ett frö till förändring. Det har den ekonomiska utvecklingen i Finland visat. Exporten bibehöll sin ställning som ekonomins ryggrad, och den utvecklade ett nytt stödben. Vid sidan om träbenet och metallbenet har det växt ut ett ben som man kunde kalla högteknologibenet.

Satsningen på forskning och utveckling har varit livsviktig för denna utveckling. Investeringarna i forskning visar en jämn ökning under de senaste åren. Samtidigt har Finlands deltagande i internationellt forskningssamarbete ökat.

Även om vår ekonomi också i övrigt, och inte bara för exportsektorns del, har blivit mångsidigare, finns det fortfarande betydande möjligheter till tillväxt inom tjänstesektorn. Där kan det uppstå många nya arbetsplatser, och utvecklingen under den senaste tiden visar att detta också sker.

Trots att man hos oss, liksom på andra håll, under de senaste veckorna har blivit tvungen att justera tillväxtprognoserna nedåt, utlovar prognoserna ett gott tillväxtår för Finland. Investeringarna, privatkonsumtionen och den totala produktionen ökar - produktionen dock långsammare än tidigare. Inflationen och räntorna är fortsättningsvis låga och arbetslösheten väntas fortsätta att sjunka.

Finland kan alltså med tillförsikt se fram emot nästa veckosluts serie av möten, under vilka beslut skall fattas om medlemmarna i den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp och om den gemensamma valutan. Vår riksdag godkände för en vecka sedan regeringens meddelande om Finlands deltagande i EMU.

I och med de beslut som fattas under valborgsveckoslutet tar den europeiska integrationen ett långt och modigt steg. Jag tror att det steget kommer att vara av nytta också globalt sett.

Jag hoppas också att den finländska våren, som har låtit vänta på sig, tar ett långt och modigt steg under de närmaste dagarna. Jag känner på mig att vi alla som har genomlevt den senaste halvvintern har förtjänat en vår.

Jag tackar den i Helsingfors ackrediterade diplomatkåren för gott samarbete och ber att på mina och min hustrus vägnar få utbringa en skål för den.