Översättning

REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL VID ETT SEMINARIUM
MED ANLEDNING AV LAPPLANDS LÄNSSTYRELSES 60-ÅRSJUBILEUM
I ROVANIEMI 5.10.1998

Den nordliga dimensionen – morgondagens utmaning eller en dagsaktuell möjlighet?

Länsstyrelsen i Lapplands län har i sextio år dragit försorg om länets och invånarnas behov i krävande förhållanden: den kärva naturen, det vidsträckta landskapet, krigets härjningar och 1970-talets flyttningsrörelse. Lapplands mångskiftande natur och den speciella känslan av rymd är också en unik rikedom. Lappland är känt ute i världen som ett säreget och fängslande landskap.

Ett särskilt Lapplands län bildades först 1938. När länsindelningsreformen diskuterades, ansågs det naturligt att Lapplands län skulle bevaras oförändrat och så blev det också. Utvecklingsarbetet på landskapsnivå har organiserats inom ramen för det förbund som består av företrädare för kommunerna. Lappland har en egen arbetskrafts- och näringscentral. Beslutsfattandet har decentraliserats till regionerna och samernas kulturella autonomi och samiskans ställning har stärkts. Statsmakten har litat på den lokala sakkännedomen när det gällt beslutsfattandet. Framtiden är därför i högre grad än tidigare i lapplänningarnas egna händer.

Tack vare regionalförvaltningsreformen blev länsstyrelsen starkare och handlingskraftigare än tidigare, en modern regionalförvaltningsmyndighet. Länsstyrelsernas särskilda styrka är den mångsidiga sakkunskapen – de sköter sju förvaltningsområdens regionala uppgifter. Länsstyrelserna, häradena och kommunerna bildar ett effektivt nätverk för offentlig service, där länsstyrelsernas nya uppgift är att bedöma tillgänglighet och kvalitet när det gäller basservicen inom det egna verksamhetsområdet. Enligt regeringens förvaltningspolitiska principbeslut fortsätter överföringen av uppgifter från centralförvaltningen till regionerna. De förnyade länsstyrelserna klarar enligt min uppfattning av att ta emot också nya uppgifter från centralförvaltningen.

Den offentliga diskussionen om den nya länsförvaltningens hållbarhet och länsstyrelsernas framtid fortsätter. Så skall det också vara. Min åsikt är att länsstyrelserna idag är en del av statens regionalförvaltning och att de sköter uppgifter som också i framtiden förutsätter att det finns statliga regionala organisationer.

På mina landskapsresor i Lappland har jag med tillfredsställelse lagt märke till hur man entusiastiskt antar de utmaningar som medlemskapet i EU och internationaliseringen för med sig. Lappland har väl utnyttjat sitt läge i kärnan av det arktiska område som bildas av fyra. Även om arbetslösheten fortsättningsvis är alldeles för hög, har ni gjort mycket för att skapa nya arbetsplatser. Ni har också åstadkommit goda resultat. Utan egna initiativ når man inga framgångar.

Avståndens begränsande verkan minskar. Den moderna tekniken gör det möjligt att upprätthålla realtidskontakter med hela världen. För företag som tillverkar högteknologiska produkter är det geografiska läget inte längre avgörande. Tillgången på kunnig arbetskraft och möjligheten att utbilda arbetskraft kan däremot vara avgörande.

Utbildning och kompetens är viktiga, och när det gäller Lappland kanske de allra viktigaste framgångsfaktorerna. Grundandet av Lapplands universitet var en milstolpe i regionens historia. Ett lärosäte för högre bildning har alltid en kunskapsspridande effekt på hela den omgivande regionen. Universitetet stärker sin ställning som regionens tillväxtcentrum. I och med den nya lagstiftningen fick universiteten och högskolorna ett fastare grepp om nycklarna till sin egen och regionens framgång. Det är något som också Lapplands universitet måste utnyttja. Norra Finlands nyckel till framgång ligger i utnyttjandet av de egna resurserna, inte i yttre hjälp.

Under de senaste sex årtiondena har Lapplands län och dess invånare fått utstå hårda prövningar, särskilt under andra världskriget. Kriget drog skoningslöst över Lappland och utgör ett konkret exempel på vilken betydelse fred, stabila förhållanden och gott samarbete har. Fyra grannstater kan med gemensamma krafter effektivt utveckla hela regionen. Här skapas goda exempel på vilka möjligheter ett gränsöverskridande regionalt samarbete kan öppna.

Lapplands folk sätter stort värde på den säkerhet, stabilitet och fredliga utveckling som har kännetecknat vår internationella ställning i över fem årtionden. Utveckling innebär alltid både hot och möjligheter. Det gäller att förmå hantera hoten och ta vara på möjligheterna. Den nordliga dimensionen – Finlands initiativ i EU – komprimerar denna tanke till en fungerande helhet.

Initiativet integrerar de nordliga områdena i EU:s beslutsfattande. EU beaktar hela det nordliga området. I december i fjol bad Europeiska rådet kommissionen att presentera en rapport om den nordliga dimensionen på Europeiska rådets nästa toppmöte i december. Vi hoppas att Europeiska rådet kommer att fatta beslut om utarbetandet av en konkret verksamhetsplan.

Att fästa uppmärksamhet på frågan är i sig inte tillräckligt för att skapa en nordlig politik. Det yttersta syftet med den nordliga dimensionen är att på ett ekonomiskt samt ett i miljöhänseende och socialt sett hållbart vis utveckla stabilitet och säkerhet, de grundläggande europeiska värdena – de mänskliga rättigheterna, demokratin, rättsstatsprincipen och marknadsekonomin – samt välfärden, förutsättningarna för en hög sysselsättning, handeln och det ekonomiska samarbetet. Hit hör också uppgiften att minska välståndsklyftorna samt lösa problemen i närområdena och förhindra att de utvecklas till konflikter.

I Murmansk i oktober 1987 – redan för över tio år sedan - föreslog generalsekreteraren för Sovjetunionens kommunistiska parti Michail Gorbatjov ett internationellt samarbete i miljöfrågor i de arktiska områdena. Förslaget innebar en viktig öppning och en ny form av samarbete. De arktiska områdena hade dittills huvudsakligen agerat scen för det kalla kriget.

På Finlands initiativ inleddes ett arktiskt miljösamarbete som också är känt under namnet Rovaniemi-processen. I detta samarbete, som blev den första formen av mellanstatligt samarbete i arktiska frågor, deltar åtta länder – de nordiska länderna, Ryssland, Kanada och USA. Idag bildar detta samarbete tillsammans med projektet en hållbar utveckling verksamhetsområdet för det Arktiska rådet som grundades i Ottawa 1996. Våra kunskaper om den arktiska miljöns tillstånd är idag av en helt annan klass än för tio år sedan.

Den för finländarna mest bekanta formen av arktiskt samarbete, Barents euro-arktiska råd och regionråd, kom till i januari 1993 genom den s.k. Kirkenesdeklarationen. I de nordliga områdena fanns en sekellång tradition av umgänge över gränserna. Barentssamarbetet växte fram ur sekelgamla rötter när ryssarna började delta i det traditionella nordkalottssamarbetet. Europeiska gemenskapernas kommission var en av de medlemmar som grundade det euro-arktiska Barentssamarbetet. I och med Finlands och Sveriges medlemskap i EU omfattar också EU-programmen Barentsregionen.

Barentssamarbetet har redan under den korta verksamhetsperioden på fem år visat sig vara livskraftigt trots vissa svårigheter som hört ihop med det inledande skedet.

EU:s nordliga dimension stärktes i och med Finlands och Sveriges medlemskap. Europeiska unionens område sträcker sig över Östersjön till polcirkeln. EU har en över 1 300 kilomer lång gemensam gräns med Ryssland. Unionen har blivit en viktig aktör i de nordliga områdena. Den pågående utvidgningsprocessen betonar ytterligare den nordliga dimensionens betydelse för EU:s yttre förbindelser.

Rysslands tyngdpunkt har flyttats mot Europas kärnområde. Ryska federationen är i högre grad beroende av sin utrikeshandel och i geografiskt hänseende en nordligare stat än det forna Sovjetunionen. EU:s andel av Rysslands utrikeshandel är redan över 40 procent. Dessutom är EU Rysslands största ekonomiska bidragsgivare. Östersjön har blivit Rysslands huvudsakliga handelsled. Det ekonomiska ömsesidiga beroendet har ökat i norra Europa. Utvidgningen av EU ökar växelverkan mellan EU och Ryssland.

Det finns betydande mängder naturtillgångar i norra Europa. Olje- och naturgasreserverna i Barents hav och Karahavet är av global betydelse. EU är beroende av energikällor utanför unionen. Här finns en möjlighet till ömsesidig nytta, vilket ökar nordvästra Rysslands betydelse på lång sikt. EU är redan nu den viktigaste köparen av energi och råmaterial från Ryssland.

I de nordliga områdena finns rika mineralfyndigheter, och det pågår undersökningar om möjligheterna att utnyttja dem. Kolahalvön är mycket rik på mineralfyndigheter. Där finns förädlingsanläggningar, men tekniken är föråldrad och föroreningen av miljön är allvarlig. Det skulle vara i alla parters intresse att modernisera anläggningarna på Kolahalvön. Ett projekt som redan länge varit aktuellt är nickelgruvan i Petsamo.

Skogstillgångarna i den europeiska delen av Ryssland uppgår till 6-7 miljarder kubikmeter, vilket är en tredjedel av skogstillgångarna i Europa. Att skötseln av de nordliga skogarna följer principerna för en hållbar utveckling är nödvändigt, och en sådan skötsel skulle också skapa nya möjligheter att utnyttja skogstillgångarna.

Inom ramen för den nordliga dimensionen kommer EU att betrakta det nordliga området som en helhet. EU:s förhållande till Ryssland intar en nyckelposition.

Den nordliga dimensionen är inte ett regionalt initiativ. Initiativet begränsar inte antalet deltagande medlemsländer. Det lyfter fram fördelarna med utvecklandet av Europas nordliga områden och betydelsen av samarbete för EU:s hela verksamhet.

Initiativet omfattar inte nya strukturer. De existerande samarbetsformerna är ändamålsenliga arbetsredskap. Unionen har ett fungerande Östersjöprogram som borde utvecklas så, att det i tillräcklig grad beaktar den utvidgade unionens intressen på lång sikt. Det är i unionens intresse att effektivera Barentssamarbetet och verksamheten i de arktiska områdena. De bilaterala samarbetsprogrammen och den samnordiska närområdesverksamheten är viktiga konkreta satsningar inom ramen för den nordliga dimensionen.

Hundratals projekt har finansierats genom närområdessamarbetet mellan Finland och Ryssland. Också EU-programmen har finansierat projekt i Ryssland.

Initiativet har som mål att effektivera användningen av existerande resurser och att styra dem bättre än tidigare. Den nordliga dimensionens potential kan beaktas i den reviderade Tacis-förordningen. Utvecklandet av EU:s finansiering, dvs. samarbetet mellan de internationella och nordiska finansinstituten, är i detta sammanhang av största betydelse.

Rysslands ekonomi kämpar för närvarande med stora svårigheter. Trots detta kvarstår behovet av och möjligheterna att utveckla samarbetet. Om Europa och Ryssland finner ett gemensamt tänkesätt och en gemensam politik för verksamheten ökar Rysslands möjligheter att reformera sin ekonomi. Vi har kunnat konstatera att samhällsekonomierna i Östersjöområdet är beroende av varandra.

Den nordliga dimensionens idé kan inte fortleva, om den inte är av betydelse för den vanliga medborgarens dagliga liv. Ett centralt mål är att garantera medborgarnas säkerhet. Det innebär förebyggande av brottslighet och miljöhot, men framför allt social trygghet. Här intar samarbetet på regional och lokal nivå en nyckelposition. Förutom samarbete mellan näringsliv och förvaltningar, borde detta samarbete utvidgas till medborgarorganisationsnivå och individnivå. Avtal mellan stater når inte önskad verkan om de inte grundar sig på medborgarnas målsättningar och förväntningar.

Nordkalotten bildar en naturlig helhet, som delas av gränser mellan staterna. Därför har det nordiska samarbetets resurs, den sociala interaktionen, alltid överskridit statsgränserna. Den främsta grunden för kontakter över gränserna och samarbete i Nordkalottsregionen är alltid intressegemenskapen.

Den nordliga politiken måste vara förankrad i nordliga lösningar. Den måste ha sin källa i de nordliga regionernas egna förutsättningar och möjligheter. Den kan innebära ett förverkligande av demokratins högsta värden och målsättningar. Växelverkan mellan medborgarna i EU och i Ryssland är värdefull också i annan mening än den ekonomiska. Samarbete ökar stabiliteten och säkerheten i området och skapar en bättre framtid.

Den nordliga dimensionen är morgondagens mål, som kommer att bli verklighet när vi griper tag i dagens möjligheter. Jag framför min hälsning och mina välgångsönskningar till länsstyrelsen i Lapplands län och till Lapplands folk.