Översättning


REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL DEN 16 JANUARI 1999 MED ANLEDNING AV TAMMERFORS
ARBETARINSTITUTS 100- OCH TAMMERFORS ARBETARINSTITUTS ELEVFÖRENINGS 75-ÅRSJUBILEUM

Vi har idag samlats för att fira en viktig institutions, Tammerfors arbetarinstituts, 100-årsjubileum. Även om institutionen är gammal är den inte föråldrad. Arbetarinstituten och hela medborgarinstitutsrörelsen behövs för att vi skall kunna svara på det föränderliga samhällets utmaningar och på så bred front som möjligt utnyttja de möjligheter som det erbjuder. Detta är en stor utmaning för hela medborgarinstitutsrörelsen.

Den 15 januari 1899 skrev Aamulehti:

Morgondagen är en märkesdag för vår stad. Då öppnas här nämligen en institution, vars betydelse i våra förhållanden kommer att vara särskilt betydande och inverkan ädel, välsignelserik, såvida vår arbetarbefolkning äger tillräcklig vetgirighet och kunskapstörst och vår bildade klass tillräcklig offervilja att dela med sig åt sina mindre vällottade bröder och systrar av sin högre lärdoms skatter.

Aamulehti lyckades väl förutspå Tammerfors arbetarinstituts framtid.

Men innan man hade kommit så långt hade redan mycket hunnit hända. Projektet som drevs av den wrightska arbetarrörelsen och framstegsvänliga medlemmar av den bildade klassen hade stötts och blötts grundligt. Trots svårigheter och stundtals direkt motstånd godkände senaten den 8 november 1898 Tammerfors stadsfullmäktiges ansökan och Tammerfors arbetarinstitut hade fötts.

För hundra år sedan präglades landet av generalguvernör Nikolaj Bobrikovs förryskningspolitik. Finland ingick som storfurstendömet Finland i Ryssland, vars regering hade som mål att eliminera eller åtminstone i betydande grad kringskära Finlands autonoma ställning. Arbetarrörelsen, ungdomsföreningsrörelsen och de andra folkrörelserna visade då vad som var det bästa sättet att stärka nationens självständighet och kämpa mot försöken att undergräva autonomin. Det var och är bildning, inte fysisk eller ekonomisk styrka.

Inkommande juli är det för första gången Finlands tur att vara ordförandeland i Europeiska unionen. Det forna autonoma området som var en del av det ryska kejsardömet är idag fullvärdig medlem i ett integrerat Europa och har möjlighet att i betydande grad påverka de avgöranden som gäller hela Europas framtid. Finlands ställning och självständighet är starkare än någonsin tidigare i vår historia. Tammerfors arbetarinstitut har varit en faktor i denna förändringsprocess.

På tröskeln till ett nytt århundrade och årtusende måste vi ställa frågan om vi kan identifiera vilka frågor som är viktigast för oss. Samtidigt måste vi begrunda var vår tids reformrörelser är.

För hundra år sedan levde man inte bara i förryskningstider utan också i en stark social brytningstid. Ståndssamhällets tid var förbi, Finland industrialiserades, folk flyttade från landsbygden till städerna. Också i Tammerfors ökade invånarantalet snabbt.

Det är inte överdrivet att kalla de förändringar som sker i dagens samhälle för en brytning. Även om de yttre kännetecknen avviker från situationen för hundra år sedan, finns det också många likheter.

Flyttningsrörelsen är ett drag som förenar. Det är idag inte längre frågan om en flyttningsrörelse från landsbygden in till städerna, utan nu koncentrerar sig flyttningsrörelsen till några tillväxtcentra. Vi måste dock se det som en positiv sak att det har uppkommit nya centra som utövar dragningskraft, centra där det finns nya arbetsplatser och som är framgångsrika. Samtidigt måste vi dock fästa uppmärksamhet också vid de negativa följder som så kraftiga förändringar för med sig.

Ett annat drag vår tid har gemensamt med tiden kring förra sekelskiftet är den andliga brytningen. Det är en överdriven generalisering att säga att vårt samhälle har blivit ett informationssamhälle. Närmare sanningen kommer vi om vi säger att vår traditionella samhällsstruktur har fått flera drag som överensstämmer med informationssamhällets, vårt samhälle har blivit internationellare och samtidigt oändligt mycket mer komplicerat.

Det är inte underligt att det i dagens samhälle känns svårt för många människor att ställa upp klara mål. Informationsflödet är ymnigt, men det tycks bara bli svårare att uppleva vad som är betydelsefullt och att förstå olika fenomen på ett djupare plan. Informationsövermättnad är en träffande beskrivning av denna känsla.

Det behövs en bildningsrörelse som inte lär ut enbart detaljkunskaper och -färdigheter, utan som fostrar aktiva, sociala medborgare. Vi behöver folk som har förmågan att förstå vad som händer och vi behöver fora för en diskussion om värdegemenskap.

Medborgarinstitutsrörelsen kan ses som ett barn av upplysningen och humanismen. Dess grundläggande värden – personlighetsutveckling, vetenskaplighet, studieinriktning, objektivitet, frihet och jämlikhet – är ännu i dag hållbara värden. Det är viktigt att varje människa har mångsidiga möjligheter att utveckla sig och att själv bestämma vad hon studerar och varför. Det är också skäl att betona det fria bildningsarbetets sociala karaktär – inte som en motsats till reguljära studier utan som en faktor som främjar dessa. I dag här i Tammerfors, nästan på samma plats som den, där medborgarkrigets avgörande strider ägde rum 1918, skall vi inte heller glömma medborgarinstitutsrörelsens betydelse för den nationella enigheten. Undervisningen vid Tammerfors arbetarinstitut, som hade avbrutits av medborgarkriget, återupptogs genast på hösten 1918. Vi kan till fullo värdera det nationella samförståndet och den nationella enigheten, eftersom vi konkret har fått erfara vad avsaknaden därav kan åstadkomma.

Statsmakten har under det gångna århundradet genom lagstiftningen haft ett avgörande inflytande på medborgarinstitutsrörelsens utveckling. – Utan statsmaktens stöd hade inte medborgarinstitutens verksamhet varit vad den är i dag: ett starkt nätverk för vuxenutbildning som omfattar 274 institut och årligen når över 600 000 studerande. Den senaste lagen, lagen om fritt bildningsarbete, trädde i kraft vid ingången av detta år. Det är mycket troligt att den leder till ett tätare samarbete i det fria bildningsarbetets tecken mellan de läroanstalter som omfattas av lagen – medborgarinstituten, folkhögskolorna, studiecentralerna, idrottsutbildningscentra och sommaruniversiteten. Det är till och med önskvärt. Vi måste dock komma ihåg att det väsentliga här inte är lagarna, förordningarna och institutionerna utan studerandena. Det är skäl att minnas, eftersom vi förutom Tammerfors arbetarinstituts 100-årsjubileum i dag också firar Tammerfors arbetarinstituts elevförenings 75-åriga existens.

Vår nation har skäl att vara tacksam för de bildade, kritiska och aktiva medborgare som medborgarinstituten har fostrat under de senaste hundra åren. Utan dem hade Finland inte varit en så stark nation. Detta insåg man redan för hundra år sedan. Tampereen Lehti skrev den 15 januari 1899 om arbetarinstitutets elever:

De skrävlande pratmakarnas och de lögnaktiga folkuppviglarnas makt upphör när de inte längre har en publik vars kunskaper inte räcker längre än näsan. Den som vill skydda samhället måste alltså se till att ljuset finner sin väg till alla skrymslen.

Magister Heikki Sarmaja konstaterar träffande i det senaste numret av Yhteiskuntapolitiikka (Samhällspolitik, 5-6/98), att revolutioner är ypperliga föremål för årsfester, parader, filmer, operor och minnesmärken, men att man kan fråga sig var minnesdagen, paraden eller minnesmärket till åminnelse av samhällshistoriens mest genomgripande revolution – samhällsbygget som skapade välfärdssamhället – finns. Samma fråga kan man ställa om medborgarinstitutsrörelsen. Den har ju varit och är fortfarande en viktig del av detta samhällsbygge.

Även om det inte finns en årlig festdag för välfärdssamhället och det fria bildningsarbetet inprickad i vår kalender, är vi i dag i tillfälle att fira och högtidlighålla dem.

Jag önskar Tammerfors arbetarinsititut, elevföreningen och genom dem hela medborgarinstitutsrörelsen och det fria bildningsarbetet lycka och framgång. Framtidens samhälle behöver er!