REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS TAL
I RIKSDAGEN VID ÖPPNANDET AV 1999 ÅRS RIKSDAG 31.3.1999

Finland har fått sin 25:e riksdag. Jag lyckönskar alla invalda ledamöter.

Till den nya riksdagens första uppgifter hör att bidra till att vi får en funktionsduglig majoritetsregering. Den kommande regeringen står inför krävande arbetsuppgifter. Finlands ställning som medlem i Europeiska unionen och framför allt som ordförandeland under senare hälften av detta år ställer särskilda krav.

Den här riksdagen är den första under det nya millenniet. Vi bör överväga vilka reformer som bäst kan bidra till att vi lyckas i våra strävanden.

Detta decennium har varit en kamp mot recessionen. Nu har det skapats förutsättningar för att vi skall kunna koncentrera oss på reformer som stärker det finländska samhällets grundvalar.

Svaren på de framtida utmaningarna måste vi i allt högre grad söka i samarbete, eftersom utmaningarna - globaliseringen, konkurrensförmågan och arbetslösheten - också i stor utsträckning är gemensamma. Euron ger Finlands ekonomi stabilitet. Vårt hemmamarknadsområde har utvidgats att täcka unionen.

För att sysselsättningen och välfärden skall kunna tryggas måste Finland vara ett land som lockar till sig ny produktion och nya investeringar. Inte bara kapitalet, utan också arbetskraften rör sig över gränserna. Det är emellertid viktigt att uttryckligen vårt eget land, Finland, upplevs som en bra närmiljö och att människorna har möjlighet att arbeta i sitt eget hemland.

Vår framtid är i främsta hand beroende av att vi har tillräckligt mycket människor som är företagsamma och som skapar arbetsplatser. Med tanke på samhällsekonomin är det väsentligt att man i vårt land förmår skapa ett ökat antal företag som växer snabbt och agerar internationellt.

Sysselsättningen måste förbättras målmedvetet. Den strukturella arbetslösheten måste angripas med allt kraftigare åtgärder. Attityderna gentemot den äldre arbetskraften måste bli positiva och arbetstagarnas yrkesskicklighet måste utvecklas kontinuerligt. Vi måste se till att den äldre arbetskraftens kunskaper och färdigheter upprätthålls. Långa perioder av arbetslöshet får inte tillåtas uppkomma, eftersom det är speciellt svårt att återvända till arbetslivet efter sådana perioder.

Arbetstagarna har förutsättningar att stanna kvar i arbetslivet längre tid, eftersom den äldre befolkningens hälsa blir allt bättre. Det måste skapas faktorer som motiverar arbetstagarna att inte lämna arbetslivet i förtid. För närvarande verkar dessa impulser delvis i fel riktning.

Också annars krävs det förändringar i arbetslivet. Stämningen på arbetsplatserna måste vara positiv och ärlig. Den psykiska utbrändheten är ett reellt problem. När en arbetskamrat behöver stöd skall man inte av "artighetsskäl" låta bli att ingripa. En medmänniska som brottas med problem får inte lämnas ensam.

Frågan om de offentliga medlen är tillräckliga och hur de skall användas måste alltid övervägas noggrant. Om det krävs besparingar måste vi noga tänka efter vad vi kan göra för att samtidigt trygga basen för välfärdssamhället.

Finländarna stöder sitt välfärdssamhälle.

Riksdagen måste axla ansvaret för framtiden på lång sikt. Detta förutsätter att riksdagen tacklar problemen på ett sådant sätt att de inte en dag yppar sig som obehagliga överraskningar. Riksdagens arbete bör inte omspänna endast fyra år. Det behövs ett betydligt längre perspektiv utöver valperioden.

Under de senaste femton åren har Finland i betydande omfattning ökat sina satsningar på forskning och produktutveckling. I år använder vi redan drygt tre procent av bruttonationalprodukten för denna verksamhet som skapar nytt och högklassigt kunnande. Vi har kunnat konstatera att dessa strävanden gett lön för mödan på många olika sätt. Arbetslösheten har dock inte gått ned i den takt som man önskat och trott. Likaså kan vi i vår omgivning förnimma och se tecken på att människorna är djupt oroade över en ökande ojämlikhet, det må sedan gälla regioner eller människor.

En förutsättning för vårt folks välfärd är att så många medborgare som möjligt har utsikter och vilja att arbeta. Endast därigenom kan vi på rätt sätt ta hand om de av våra medborgare som behöver stöd i olika skeden av livet.

Vi kan vara stolta över vår utbildningsnivå. Men vi skall trots det se till att högmod inte går före fall. Utvecklandet av vårt undervisnings- och universitetsväsende är en kontinuerlig utmaning.

Har vi gett exempelvis kvalificerat kunnande en alltför snäv definition? Kan inte kvalificerat kunnande i större utsträckning än för närvarande gälla områden som avser praktiska färdigheter, kultur, service eller specialproduktion inom jordbruket? Är det tänkbart att vi kan få t.ex. den elektroniska handeln att under betydligt effektivare former börja betjäna dessa styvmoderligt behandlade områden? Kan vi möjligen utveckla ett system som innebär att universiteten, yrkeshögskolorna och forskningsinstituten i högre grad engageras att stöda de småföretag som befinner sig närmare människornas vardag? De positiva erfarenheterna av Tekes verksamhet kan enligt min uppfattning i större skala utnyttjas till gagn för vårt folk.

De praktiska färdigheterna, kulturen, servicenäringarna och jordbruket har fördelat sig jämnare på de olika delarna av landet än vad högteknologin gjort. Genom att stimulera småföretag på landsorter skulle man kunna skapa arbetsplatser på ett mångsidigare sätt och med sikte på att de till buds stående resurserna utvecklas i de olika regionerna. Framför allt anser jag det dock vara angeläget att vi genom konkreta åtgärder visar dessa branscher vår uppskattning och sålunda ger vidare kretsar en tro på framtiden och existensmöjligheter.

Den internationella situationen överskuggas av de senaste veckornas händelser på Balkan. De visar hur allvarliga bristerna i dag är när det gäller det europeiska säkerhetssystemet. Detta system kan stöda sig enbart på fungerande och öppna demokratier.

Jugoslavienledaren Milosevics politik i Kosovo utgör en grov överträdelse av mänskliga rättigheter, samarbete och demokrati.

Hänsynslöst våld mot det egna landets civilbefolkning kan inte tillåtas i dagens Europa. Finlands regering hoppas att freden kan återställas. Därför måste president Milosevic göra slut på våldet i Kosovo och välja fredens väg. Finlands regering meddelade igår att humanitär hjälp ges för lindrande av flyktingproblemet. Finland är redo att delta i säkerställandet av freden och i återuppbyggnadsarbetet i Kosovo.

Den ekonomiska och sociala situationen i Ryssland är svår. Ryssland söker sin väg.

Trots dessa svårigheter har säkerhetssituationen i norra Europa förblivit stabil. Östersjöregionen håller på att utvecklas till ett nytt europeiskt samarbetsområde. Härvid är de baltiska ländernas förberedelser inför ett medlemskap i EU av central betydelse.

Finland har i Europeiska unionen försökt stärka samarbetet mellan unionen och Ryssland. Detta är syftet med vårt projekt för utvecklande av EU:s nordliga dimension, ett projekt som vunnit omfattande understöd. Utvecklingen i Ryssland kommer att vara en central fråga när olika teman behandlas under Finlands ordförandeperiod. Vi vill inte att Europa sluter sig, utan genom EU försöker vi tvärtom bygga upp samarbete i alla riktningar och väderstreck. Europeiska unionen är Rysslands viktigaste samarbetspartner.

Europeiska kommissionen bad om avsked efter att till följd av brister i sin förvaltning ha blivit föremål för skarp kritik. Eftersom avskedet var det första i sitt slag sedan den europeiska integrationsprocessen för tiotals år sedan inleddes, kom händelsen också att få stor principiell betydelse.

En del av Europeiska unionens organ kännetecknas av många sådana drag som återspeglar en föråldrad förvaltningskultur och en otillräcklig öppenhet. Nu finns det möjlighet att skapa en öppen och effektiv förvaltning som uppfyller de för de nordiska länderna karaktäristiska kraven. Därmed främjas också en utvidgning av unionen.

Samförståndet gällande ordföranden i den nya kommissionen och lösningen enligt Agenda 2000 är betydelsefulla faktorer med tanke på Finlands förestående ordförandeperiod i EU. Många ärenden som skall avgöras återstår dock under vår ordförandeperiod. Verkställandet av Amsterdamfördraget och Agenda 2000 skall inledas. Beredningen av institutionella reformer som möjliggör en utvidgning av EU skall likaså påbörjas. Frågan om utvidgningen skall sålunda drivas framåt målmedvetet. Vi står inför en historisk möjlighet som inte får spolieras.

Finlands ordförandeperiod är med andra ord en krävande uppgift och en konkret utmaning. Vi är dock redo för detta.

I samband med riksdagsvalet debatterade man på goda grunder den politiska demokratins tillstånd. Diskussionen kan gärna få en fortsättning. Kalevi Kivistö bidrog i egenskap av läsarombudsman med ett värdefullt inlägg i Keskisuomalainen den 26 mars 1999. Jag citerar Kivistö:

"Om medborgarna inte litar på vare sig politiker eller journalister, kan demokratin hamna i en kris. Ju mindre man litar på dessa stöttepelare i det demokratiska systemet, desto mera ökar de "sanningssägare" som den historiska erfarenheten uppmanar oss att ta avstånd från. Att återställa förtroendet för både politiken och mediernas verksamhet är därför en gemensam utmaning och uppgift för bägge parterna. I förhållande till varandra får de vara avvaktande, men i förhållande till demokratin får de inte visa likgiltighet".

Kivistö har på ett träffande sätt sammanfattat vår gemensamma utmaning.

Vid skapandet av ett bra samhälle är det knappast någonsin fråga om att enbart bruka pengar eller makt. Det behövs också en vidsynt, inspirerande atmosfär och en attityd som visar att man uppskattar sina medmänniskor.

En av de viktigaste utmaningarna på tröskeln till det nya årtusendet är övergången till ett mångkulturellt Finland. I framtiden kommer allt fler sådana finländare som inte har finska som modersmål eller som inte har rötter i Finland att bygga upp en egen tillvaro i vårt land.

Lyckligtvis har inget reellt främlingshat utvecklats i Finland, trots att vår invandrarbefolkning ökade just under de svåra recessionsåren. Vi måste dock kontinuerligt arbeta för vidsyntheten i vårt eget samhälle. Undersökningar visar att avogheten gentemot främmande religioner har ökat. Detta är ett oroväckande drag. Dialogen mellan religioner och kulturer måste främjas.

Jag önskar den nya riksdagen framgång i dess arbete samt förklarar 1999 års riksdag öppnad.