REPUBLIKENS
PRESIDENT VID DEN EUROPEISKA EXPERTKONFERENSEN
"LIVSLÅNGT LÄRANDE, DET FRIA BILDNINGSARBETET
OCH MEDBORGARSAMHÄLLET" I ÅBO 20.9.1999
DEMOKRATIN
OCH MEDBORGARSAMHÄLLET I FRAMTIDENS EUROPA
Demokrati - frågan om
människors jämlikhet i den politiska
maktutövningen - kommer under det århundrade som
snart inleds att vara lika viktigt som under det
utgående århundradet. En fungerande demokrati och
ett fritt medborgarsamhälle har visat sig vara de
bästa garanterna för en bestående fred.
Demokratiska samhällen för inte krig mot varandra.
Fred och frihet i
samhället är inte självklarheter. Europa har under
detta århundrade upplevt två storkrig som spritt
sig till andra kontintenter. Också under det sista
året av detta sekel talade vapnen, mänskliga
rättigheter kränktes och extremnationalismen tog
sig grymma uttryck också i vår egen världsdel.
Kriget på Balkan har nu upphört, men ett krävande
materiellt, psykiskt och socialt
återuppbyggnadsarbete återstår. Den kanske
viktigaste frågan i återuppbyggnadsarbetet är att
stärka medborgarsamhället och få demokratin att
slå rot i området.
Allmänt sett har
demokratin dock gått framåt med stormsteg under
århundradets sista decennium, såväl i hela
världen som i Europa. Speciellt intressant är den
mångfasetterade och sjudande utvecklingen i tidigare
kommuniststyrda länder, där demokratiska
institutioner och demokratisk praxis håller på att
skapas. Våra erfarenheter hittills visar hur svårt
det är att genomföra demokrati, men också hur
snabbt stora framsteg kan göras genom målmedvetet
agerande.
Västeuropa tvingades
allvarligt begrunda frågan om demokratin och dess
förutsättningar för ett halvsekel sedan, då
världsdelen stod bland ruinerna och förstörelsen
efter kriget och gjorde upp med sin närhistoria.
Kärnfrågan var: hur skapa ett demokratiskt Europa?
Och hur skapa ett Europa där demokratin klarar av
kommande prövningar? Projektet har lyckats nästan
över förväntan. Det ena landet efter det andra har
utvecklat en statsform som baserar sig på folkstyre.
Nationerna är knutna till varandra genom ett
mångsidigt samarbete. Ett uttryck för ett
demokratiskt Europa är den expanderande Europeiska
unionen.
Det vore ändå ett
allvarligt misstag att försjunka i
självbelåtenhet. Demokratin tycks vara sådan att
den måste byggas på nytt varje dag. Av de nya
utmaningarna är människornas alienering från
maktutövningen i samhället en av de allvarligaste.
Alltför många upplever makten som något som
försvinner i systemets invecklade labyrinter; så
totalt, att det inte ens lönar sig att göra sin
egen röst hörd vid val. Och farligast av allt:
odemokratiska rörelser, paranoid nationalism och
främlingshat lyfter än en gång på huvudet i olika
delar av Europa.
Det sjunkande
valdeltagandet i både nationella och europeiska val
är ett fenomen som måste granskas ordentligt. Allt
färre deltar i olika samhälleliga organisationers
och partiers verksamhet.
Trots att medierna
håller oss väl informerade om dagshändelserna, har
inga nya sätt att delta och påverka uppstått. Vi
vet inte tillräckligt om hur moderna medier
påverkar - och hur de kunde påverka - den
demokratiska processen, till exempel
upprätthållandet av en äkta dialog mellan väljare
och invalda.
Också
internationaliseringen och globaliseringen av
samhällena för med sig nya utmaningar. Under hela
detta sekel har vi vant oss att se demokrati som en
intern fråga som gäller nationalstater. Men kan en
demokrati som enbart bygger på nationalstater
fungera i en värld där ekonomin och medieindustrin
är allt mer internationella och i själva verket
globala?
Jag tror att staterna
och samarbetet dem emellan förblir viktiga så
långt vi kan förutspå framtiden med något slags
trovärdighet. Ändå är det aktuellt att fråga om
det i en värld som styrs av stora företag och
enheter behövs nya demokratiska institutioner som
omfattar mer än enskilda nationer. Hur skulle dessa
institutioner se ut? Hur skulle demokratin i EU kunna
realiseras bättre? Förmår demokratin lösa
världsomfattande problem som har att göra med t.ex.
miljöförstöringen på jorden och en hållbar
utveckling? Skapar informationssamhället och de nya
medierna en grund för ett globalt
medborgarsamhälle? Alla dessa frågor talar sitt
tydliga språk om att vi har ett brännande behov av
att ompröva frågorna om demokrati.
* * *
Å andra sidan finns
det ingen bättre - eller för att vara lojal mot
Winston Churchills berömda uttalande: mindre dålig
- samhällsmodell än demokratin i sikte. Churchill
sade ju träffande att demokratin är ett uselt sätt
att ordna beslutsfattandet, men ändå bättre än
något annat känt alternativ.
Förändring för inte
med sig bara hot utan alltid också möjligheter.
Till exempel den moderna datatekniken ger helt nya
möjligheter till påverkan och beslutsfattande, om
vi har viljan och förmågan att använda de
möjligheter som erbjuds. Just nu är tiden inne för
innovationer som gäller demokratin.
Kanske just denna
konferens kunde vara ett europeiskt startskott för
ny forskning kring, utveckling av och studier i
demokratin och dess rötter, som går djupt in i
medborgarsamhället. En gammal sanning som
fortfarande gäller men som kanske glömts bort är
att demokratins uppgift är att fostra - jag
använder här medvetet ett grundtvigianskt ord -
"upplysta" medborgare, som i sin tur
förmår upprätthålla demokratin.
Demokratin är inte en
fråga som berör endast system eller strukturer, den
tränger djupt in på områden som har med moral,
attityder och värden att göra. Det behövs
demokratiska personligheter. Det behövs människor
som utgående från det egna omdömet har åsikter om
gemensamma frågor och som har mod och kurage att
föra fram sina tankar. Det behövs människor som
kan förstå människor i olika livssituationer och
som är tillräckligt mogna att söka lösningar som
gagnar det gemensamma bästa. Det behövs människor
som tar ansvar för gemensamma frågor och som har
beredskap att arbeta i demokratiska institutioner.
Demokrati förutsätter mänskliga rättigheter,
tolerans, respekt och förståelse för andra
människor. Alla dessa aspekter kan främjas genom
fostran.
Min första slutsats
är att det är viktigt att upprätthålla fostran
som stöder demokrati. Att stärka demokratiska
värden är också i ett europeiskt perspektiv ett
allmänt accepterat mål för livslångt lärande.
Det vi måste fundera på är vad det innebär i
praktiken. Som vuxenpedagoger är ni i en
nyckelposition. Vid denna konferens finns en
arbetsgrupp som studerar demokratin ur fostrans
synvinkel. Jag vill gärna ha gruppens rapport för
eget bruk.
I Norden är frågan
om demokratin en av de frågor som har lett till en
omvärdering av folkbildningens betydelse.
Folkbildningens traditionella uppgift har varit att
stöda personlighetsutvecklingen och ett
medborgarsamhälle baserat på människornas
frivilliga samarbete, samtidigt som målet är
jämlikhet, värdepluralism och demokrati. Som bäst
pågår också i Finland en omfattande omvärdering
av folkbildningsarbetet. Denna omvärdering ingår
också i programmet för Finlands sittande regering,
i vilket man lovar "stärka förutsättningarna
för ett fritt bildningsarbete". De olika
europeiska länderna har alla sina egna lösningar,
men överallt är en fostran som stöder demokrati
viktig.
* * *
De samhälleliga
frågorna blir allt mer komplicerade, utgör större
utmaningar och är i många avseenden också
skrämmande. Vi lever i ett risksamhälle, som en
sociolog konstaterat. Det har på ett mycket
träffande sätt sagts att människorna har tre
alternativ. Man kan försjunka i apati och
uppgivenhet och tänka att en liten människa ändå
inte kan påverka någonting. Eller också kan man
drivas till förkastliga lösningar, till exempel hat
mot andra grupper, folk eller kulturer. Eller man kan
med öppna ögon modigt ta sig an också de svåraste
problem, försöka lära sig förstå orsakerna till
dem och tillsammans med andra försöka finna
lösningar på dem. Vuxenpedagogikens stora uppgift
är att stöda det sistnämnda alternativet i en
äkta anda av livslångt lärande. Demokrati
förutsätter att människorna kan bedöma sin egen
situation, de krafter som påverkar situationen och
hur dessa krafter i sin tur kan påverkas. Tidigare
tillhandahöll de stora ideologierna verktyg till
detta. Nu behövs nya mönster som hjälper
människorna att förstå sin egen ställning i
samhället.
Så är min andra
slutsats också att det för att stöda fostran till
demokrati behövs både forskning och något som
kunde kallas en värdebaserad kartläggning av olika
former av verksamhetspolitik. Med detta avser jag
verksamhet där man utgående från olika värden
seriöst sätter sig in i nya och hotande problem och
försöker utveckla förslag till hur problemen kunde
lösas. Arbete av detta slag utförs på ett
berömvärt sätt i många, huvudsakligen
amerikanska, hjärntruster och institut. Vi européer
satsar kanske inte tillräckligt på att utveckla
olika slags alternativa former av verksamhetspolitik.
Det vore viktigt att
med tanke på medborgardiskussionen producera väl
genomtänkta förslag och alternativ gällande hur
problemen som vi kämpar med kunde lösas. Också
Europeiska unionen kunde uppmuntra verksamhet av
detta slag. Också med relativt små insatser kan man
få mycket till stånd. Hjärntruster som utvecklar
samhälleliga innovationer är en del av dagens
samhälleliga folkbildning. Bildningsorganisationerna
vore en i europeiskt perspektiv naturlig grund för
detta som samtidigt ligger nära medborgarsamhället.
* * *
Min tredje slutsats
gäller det erkänt nära förhållandet mellan
demokrati och jämlikhet. Också denna fråga blir
aktuell nu, då de ekonomiska skillnaderna tycks
växa både på individ- och samhällsnivå.
Jämsides med den ekonomiska utslagningen ökar den
sociala och kulturella utslagningen. En privilegierad
minoritet lever ett intressant internationellt och
globalt liv, som majoriteten av människorna står
utanför. De privilegierade förmår i full
utsträckning dra nytta av informationssamhällets
nya tjänster och möjligheter. Samtidigt har andra
inte ens tagit sitt första steg i
informationssamhället.
De växande ekonomiska
och kulturella skillnaderna är i det långa loppet
också ett hot mot demokratin. Utslagningen hör
mycket nära ihop med människornas utbildningsnivå.
Också därför behöver vi en medveten satsning på
livslångt lärande, en satsning som samtidigt är
ägnad att bygga upp jämlikhet. Här gäller det
också att avsevärt bättre än förr lära sig
använda de möjligheter som medborgarsamhället och
medborgarorganisationerna erbjuder. För många
människor är t.ex. en medborgarorganisation som
ligger en själv nära den enda verkliga möjligheten
till internationalisering.
* * *
Den nordiska
demokratin har förutom i den långa
frihetstraditionen också sina rötter i det
medborgarsamhälle som började utvecklas för 150
år sedan och vars ursprungsform var föreningar
baserade på frivillighet. Inom det religiösa livet,
kulturen, vetenskapen, studierna, fritiden, idrotten
och socialsektorn, i olika livssituationer,
professionellt samarbete, politik, andelsverksamhet
osv. skapades de organisatoriska strukturerna för
medborgarsamhället och medborgaraktiviteten. Dessa
strukturer har haft en oerhörd betydelse för
människornas liv, men också för den ekonomiska,
sociala och politiska utvecklingen i Norden. En
motsvarande utveckling i någon form ligger till
grund för alla fungerande demokratier.
Det finns forskare som
på starka grunder hävdar att medborgarsamhället
är mycket viktigare än man antar. På mig själv
gjorde Robert Putnams jämförande undersökning om
Syd- och Norditalien på sin tid ett starkt intryck.
Ni har säkert redan behandlat denna fråga under
detta seminarium. När medborgarsamhället är
starkt, fungerar också staten och marknaden bra. Då
medborgarsamhället försvagas börjar det i såväl
den statliga verksamheten som på marknaden
förekomma maktmissbruk, ineffektivitet, korruption
och kriminalitet.
Ett medborgarsamarbete
som baserar sig på frivillighet är ingen intressant
utfyllnad som man kan syssla med om ekonomin
tillåter. I medborgarsamhället skapas de normer och
det förtroende som styr växelverkan och som vi har
börjat kalla socialt kapital, som utgör grunden
för samhällsmoralen och i sista hand också för
demokratin och ekonomin.
Alltför ofta närmar
vi oss frågor om fostran ur en synvinkel som tjänar
ekonomiska behov. Under de senaste åren har det dock
framgått att det också ur en modern ekonomis
synvinkel är viktigt att människorna kan utvecklas
till mångsidiga, initiativrika och samarbetsvilliga
personligheter. Också av denna orsak bör man se på
fostran i ett vitt humanistiskt perspektiv, som gör
det möjligt för människorna att utveckla den egna
personligheten och bli ansvarsfulla medborgare. För
individen och gruppen är det viktigt att
upprätthålla och stärka den naturliga förmågan
att lära sig nya saker. På så sätt kan
medborgarsamhället fungera som en skapande och
positiv förändrande kraft.
Jag är glad att
Finlands ordförandeskap och Åbo i egenskap av
landets äldsta stad kan bidra till att frågorna om
demokrati, medborgarsamhälle och det livslånga
lärande som stöder de båda förra lyfts fram i den
europeiska diskussionen. Detta möte behandlar
frågor som har stor inverkan på Europas framtid.
Ännu återstår många öppna men intressanta
frågor.
I detta seminariums
anda kan dock en sak anses säker. Det är viktigt
att också inom Europa skapa många kontakter på
olika nivå mellan människor. Endast så skapas
förståelse och förtroende mellan människor,
endast så skapas det europeiska sociala kapitalet.
