TAL
AV REPUBLIKENS PRESIDENT VID EN KONFERENS I DET
ESTNISKA PARLAMENTET 5.11.1999
(ESTLAND
OCH EU: ESTLAND PÅ VÄG IN I ETT EUROPA STATT I
FÖRÄNDRING)
Finlands ordförandeskap i
Europeiska unionen löper ut om knappt två månader,
men vi har fortfarande många av ordförandeperiodens
betydelsefullaste händelser framför oss. De
viktigaste mötena med tanke på den europeiska
integrationen, som också står som tema för denna
konferens, är den konferens om den nordliga
dimensionen som hålls i Helsingfors redan nästa
vecka och Europeiska rådets möte i Helsingfors den
10–11 december.
* * *
EU:s utvidgning är en av de
viktigaste utmaningarna under Finlands
EU-ordförandeskap. Under toppmötet i Helsingfors
kommer man att fatta beslut som är av stor betydelse
för utvidgningen. Verkningarna av dessa beslut
sträcker sig långt in på nästa årtusende.
Den som har gett akt på
utvidgningsproceduren har med glädje kunnat notera
hur Estland i övergångsprocessen och
medlemskapsförhandlingarna har avancerat på ett
sätt som tyder på att detta land mycket väl kan
vara med i den första gruppen av ansökarländer som
blir medlemmar.
Men än är det inte dags för
gratulationer. Mycket hårt arbete återstår.
Europeiska unionens utvidgning österut är en
synnerligen omfattande process med många
dimensioner. Något liknande har aldrig tidigare
upplevts. Utvidgningen är en unik utmaning för
såväl unionen som de nuvarande ansökarländerna.
* * *
Europeiska unionen har genomgått
betydande förändringar under sin existens. Den har
utvidgats flera gånger, och dess kompetens har
utsträckts till många områden. Unionen har med
framgång reagerat på externa utmaningar och interna
behov.
Finlands, Sveriges och Österrikes
anslutning gav på sitt eget sätt unionen en
historisk dimension, i synnerhet med tanke på de
nuvarande centraleuropeiska ansökarländerna. Den
senaste utvidgningen innebar ett slut på de
tankemodeller som uppkommit under Europas långvariga
tudelning. Den utvidgningen spräckte visserligen
ännu inte den gamla järnridån, men många
fördomar och föråldrade attityder krossades
ändå.
Vi har nu en chans att utveckla
Europa genom att i Europeiska unionen uppta länder
som har skakat av sig sina odemokratiska
förvaltningsmodeller och återvunnit sin
självständighet.
I och med Finlands och Sveriges
anslutning utvidgades EU över Östersjön ända till
nordpolen och fick en 1 300 kilometer lång gemensam
gräns med Ryska federationen. Till följd av denna
utveckling blev unionen en synnerligen viktig och
inflytelserik aktör i norr.
Den nuvarande utvidgningsprocessen,
där alla de tre baltiska länderna och Polen
medverkar, accentuerar ytterligare Nordeuropas
betydelse för unionens externa relationer. EU:s
intresse för Europas nordliga delar och deras
särdrag ökar av sig självt. När nya länder
kommer med förlängs EU:s gräns med Ryssland och de
övriga länderna i Oberoende staternas samvälde
ännu längre söderut.
* * *
Finlands tankar på en särskild
nordlig dimension framfördes första gången här i
Estland redan 1994 – dvs. innan Finland blev
medlem av EU. Samma år höll jag själv ett tal i
Tartu, där jag betonade den växande unionens
betydelse samt det faktum att Östersjöområdet
kunde utvecklas till ett område av central betydelse
i vår världsdel, till "Europas gröna zon i
norr".
Det officiella initiativ till en
nordlig dimension som sedan togs 1997 har senare
utvecklats till en del av unionspolitiken. Som en
följd av detta kommer representanter för både
medlemsländer och partnerländer att nästa vecka
samlas i Helsingfors för att diskutera innehåll och
praxis visavi politiken beträffande den nordliga
dimensionen.
Vi kan konstatera att den nordliga
dimensionen redan har främjat och också framöver
kommer att främja både EU:s utvidgning österut och
de nordliga ansökarländernas utsikter att bli
medlemmar. Vi har hela tiden haft som utgångspunkt
att alla Östersjöländer som nu ansöker om
medlemskap, dvs. Estland, Lettland, Litauen och
Polen, i sinom tid kommer att bli medlemmar i
unionen.
Den nordliga dimensionen står i
överensstämmelse med en övergripande
unionspolitik; den strider t.ex. inte mot unionens
Medelhavspolitik, tvärtom. Precis som när det
gäller Medelhavsfrågor talar vi också när det
gäller den nordliga dimensionen om frågor som
berör hela Europa i ett vidare perspektiv, frågor
som inte enbart håller sig inom statsgränserna. Som
exempel kan nämnas miljösäkerheten, det
transeuropeiska transportnätet och kampen mot
organiserad brottslighet. Det handlar om en
utveckling av hela Europa.
Som vi alla vet skiljer sig
Östersjöländerna ändå på många sätt från de
övriga ansökarländerna till följd av sitt
geografiska läge och sitt klimat. Med hjälp av
politiken för den nordliga dimensionen kan grund-
och särdragen i denna "Europas gröna zon i
norr" beaktas. Den nordliga dimensionen hjälper
Estland, Lettland, Litauen och Polen att anpassa sig
till den nya positionen bl.a. som centrala framtida
utvecklare av samarbetsrelationerna mellan EU och
Ryssland samt OSS-länderna i våra närområden. Den
nordliga dimensionen stöder Östersjösamarbetet och
samtidigt många sådana konkreta projekt inom olika
förvaltningsgrenar som länderna i regionen driver.
Den nordliga dimensionen har fått
ett brett stöd också av länder utanför unionen.
Estlands stöd och synpunkter visavi utvecklandet av
den nordliga dimensionen har varit av mycket stor
betydelse. Estland har aktivt deltagit i verksamheten
inom Östersjörådet, CBSS (Council of Baltic Sea
States).
Vi får inte heller glömma de
baltiska ländernas inbördes samarbete och deras
5+3-samarbete med de nordiska länderna. Detta
samarbete är ägnat att stödja Östersjösamarbetet
och den alleuropeiska integrationsprocessen.
* * *
Östersjörådet håller på att
få en ny roll som ett redskap i relationerna mellan
den växande unionen och Ryssland. Östersjörådet
kan få stor betydelse i utvecklandet av den nordliga
dimensionen när det gäller att prioritera och
koordinera befintliga projekt samt att konkretisera
nya idéer som medför ett mervärde.
Likaså kan Östersjörådet som
gynnare av samarbetet i gränsområdena mellan
Ryssland och dess Östersjögrannar på många sätt
verka för allas gemensamma bästa. Gränsområdena
bjuder på många andra utmaningar, gällande såväl
infrastruktur och rening av avloppsvatten som
gränsbevakning. Frågan är nu hur man tillsammans
kan arbeta vidare i dessa ärenden.
Östersjörådet är också ett
viktigt instrument i samarbetet mellan regionerna.
Det tillför den nordliga dimensionen mycket, och
framför allt det samarbete som överskrider
gränserna för regioner och lokalförvaltning kan
vara till extra nytta för allt det som redan nu
görs inom ramen för begreppet den nordliga
dimensionen.
* * *
Europeiska rådet gick vid sitt
möte i Wien i december 1998 grundligt igenom vilket
läge utvidgningsprocessen befinner sig i. Processen
inleddes för två år sedan i Luxemburg, och den
framskrider i rask takt.
Hur fortsättningen blir beror
både på EU:s förberedelser och på
ansökarländernas egna förberedande åtgärder
inför medlemskapet. Som ordförandeland gör Finland
sitt bästa för att starta nödvändiga reformer och
för att utvidgningsprocessen också i
fortsättningen skall framskrida snabbt och
konsekvent, utan att något ansökarland
diskrimineras.
Varje ansökarland bedöms utifrån
sina egna förtjänster. Medlemskapet baserar sig på
de medlemskapskriterier som uppställdes i Köpenhamn
1993.
För ett par veckor sedan kom
kommissionen med sin egen bedömning av hur
ansökarländerna har framskridit på sin väg mot
medlemskap. I fråga om Estland är bedömningen
allmänt taget positiv. Demokratin i Estland har
befästs, en stabil makroekonomi har kunnat
upprätthållas och man har rustat sig inför
kommande konkurrenstryck med en stärkning av
marknadsekonomin. Många reformer har redan
genomförts, men mycket arbete återstår fortfarande
– precis som för alla de andra
ansökarländerna.
Man måste särskilt komma i håg
att det i synnerhet på verkställighetssidan oftast
inte sker några framsteg om den administrativa
funktionsförmågan och resurserna inte är
ändamålsenliga. Folket måste kunna lita på
förvaltningsmaskineriet och på att det är
rättvist. Detta är en hederssak framför allt för
oss som bor i Nordeuropa.
Det är med glädje jag noterar att
Estlands medlemskap i världshandelsorganisationen
WTO snart är ett faktum och att Estland har fortsatt
att närma sig EU inom utrikes- och
säkerhetspolitiken. Detta märktes senast bl.a. i
samband med krisen i Kosovo.
På det hela taget är Estland inne
på den hållbara utvecklingens väg, trots att
landet har utsatts för ekonomiskt tryck från både
öst och väst. Estland hör till de länder som har
gjort mest för att reformera sin ekonomi. Det märks
att ert land just tack vare dessa åtgärder har
uppnått en större makroekonomisk stabilitet och en
säkrare återhämtning. Jag tror att det här –
liksom i alla ansökarländer – fortfarande
finns en hel del outnyttjade resurser som är
värdefulla då det gäller att ekonomiskt komma
ifatt EU-länderna. I detta avseende kan vi i
synnerhet glädja oss åt den höga utbildningsnivån
och den goda arbetsmotivationen i de
Östersjöländer som ansöker om medlemskap samt åt
den ökande investeringsverksamheten mellan länderna
i Nordeuropa.
Unionens utvidgning är en positiv
process för Estlands del. Nyttan fördelas på flera
områden. Förutsättningarna för handeln
förbättras och det uppkommer nya marknader som i
sin tur ger upphov till nya investeringar och turism.
Ett av kraven för medlemskapet, att
unionslagstiftningen börjar tillämpas, har en
positiv inverkan på regionernas utveckling och bl.a.
på sociala och miljörelaterade standarder.
Harmoniseringen förutsätter att t.ex.
språklagstiftningen följer EU:s normer och
internationella standarder. Detta är av stor
betydelse för affärslivet och utländska
investerare men också för utvecklingen inom landet.
Som denna höst har framgått av
kommissionens rapporter om ansökarländernas
framsteg, har alla ansökarländer gjort framsteg och
närmat sig unionen. När allt kommer omkring handlar
det ändå om så mycket mer än administrativa eller
tekniska förhandlingar. Det är fråga om en
förändringsprocess som berör ett stort antal
människor och som leder till att vår europeiska
gemenskap, som är ägnad att öka stabiliteten och
säkerheten, får en starkare global ställning. Vi
är med om en process där vi måste se till att alla
vinner.
När Europeiska rådet
sammanträder i Helsingfors i december kommer det att
behandla frågan om inledandet av
medlemskapsförhandlingar med nya ansökarländer. Vi
kan glädja oss med Estland över att utvecklingen i
de två grannländerna Lettland och Litauen har varit
sådan att kommissionen har kunnat rekommendera att
också de tas med i medlemskapsförhandlingarna.
Bland Europeiska unionens medlemsländer förefaller
det råda en långt gående enighet om att dessa
länder, som står oss så nära, tillsammans med de
övriga länderna skall inleda de förhandlingar som
Estland och fem andra länder inledde redan våren
1998.
Jag är fast övertygad om att
Estland och alla andra nuvarande ansökarländer
kommer att gå en ljus framtid till mötes som
EU-länder och ha mycket att ge hela unionen.
Europeiska unionen är vad
medlemsländerna är. Viktiga utvecklingsfaktorer i
Europa under nästa årtusende är samarbetsförmåga
och beredskap att reagera på olika utmaningar i ett
allt komplexare samhälle. I denna utveckling kan
Finland och Estland bland andra små och stora
nationer vara med och bygga framtiden och
målmedvetet arbeta för det integrerade Europas
gemensamma bästa.
