REPUBLIKENS
PRESIDENTS TAL VID EN FESTMIDDAG I ANKARA 20.11.1999
Jag vill uttrycka min
glädje och tillfredsställelse över att detta
besök som vi länge planerat blivit verklighet.
Betydelsen av detta besök framhävs i synnerhet av
att det har förflutit 28 år sedan republiken
Finlands president senast besökte Turkiet. Då
gällde det President Urho Kekkonens statsbesök i
juni 1971. Själv undertecknade Ni i egenskap av
statsminister KSSE:s slutdokument i Helsingfors i
augusti 1975. President Korutürk avlade ett
statsbesök i Finland i april 1977.
Jag vill samtidigt
såväl på Finlands som på Europeiska unionens
vägnar tacka värdarna för Organisationens för
säkerhet och samarbete i Europa nyligen avslutade
toppmöte för en lyckad konferens och utmärkta
arrangemang.
Ert land har under de
senaste månaderna drabbats av svåra jordbävningar
med tragiska konsekvenser. Jag vill först på mina
egna, Finlands och Europeiska unionens vägnar
framföra mitt djupaste deltagande med anledning av
förlusten av tusentals människoliv samt den skada
som orsakats av jordbävningarna. Vi vill stöda er
när det gäller att reparera de fysiska och psykiska
skador som orsakats av naturkatastroferna.
Det gläder mig att
kunna konstatera att relationerna mellan våra
länder är goda och baserar sig på samarbete. På
denna grund är det bra att bygga, oavsett om det
gäller politik, ekonomi eller kultur. Jag är
övertygad om att vi har mycket att ge varandra. De
diskussioner jag fört i dag har ytterligare stärkt
mig i denna uppfattning.
Till den ömsesidiga
sympatin mellan våra länder och folk har boken
"De vita liljornas land - Finland" (Ak
zambaklar ülkesinde - Finlandiya) som utgavs i
Turkiet 1925 bidragit exceptionellt mycket. Boken
marknadsfördes i sin ursprungliga form som en
lärobok för alla medborgare. Mustafa Kemal Atatürk
gick ännu längre. Han bestämde att boken skulle
vara obligatorisk vid militära läroanstalter.
I företalet till
boken beskrivs med skönlitterära medel bl.a. hur
undervisningsförhållandena och de kulturella
förhållandena i en ung nation som Finland
utvecklas; skolans, arméns, statens och religionens
roll i denna utveckling; vad begreppet en demokratisk
stat innebär; hur hela folket civiliseras; vilken
betydelse personer i ledande ställning har för
medborgarfostran; vad äkta fosterlandskärlek är
och hur man verkligen kan tjäna folket.
Det är
anmärkningsvärt att Atatürk fäste så stor
uppmärksamhet vid dessa faktorer i en situation där
han själv var den skapande kraften, i utformandet av
en ny republik. Samtidigt bör det konstateras att
Atatürks arbete för att föra in Turkiet i den nya
tidseran väckte respekt och beundran också i
Finland. I relationerna mellan Finland och Turkiet
råder också en exceptionellt positiv grundton, vars
betydelse inte får undervärderas då det gäller
utvecklandet av relationerna.
Den goda grunden för
relationerna har kommit fram också vid möten med
representanter för det turkiska affärslivet, senast
i går vid en middag i Istanbul. Turkiet är en
betydande handelspartner för oss då det gäller
Medelhavsområdet. Jag hoppas att de allt livligare
affärskontakterna skapar nya idéer inom området
för det ekonomiska samarbetet. Det traditionella
handelsutbytet kompletteras i dag också av
investeringar. Över 50 finska företag är redan
representerade i Turkiet. Jag hoppas att också den
turkiska företagsvärlden upptäcker Finland och kan
utnyttja de investeringsmöjligheter vårt land
erbjuder.
Kontakter förekommer
också på de enskilda medborgarnas nivå. Turkiet
har bevarat sin favoritposition som ett semesterland
för finländska turister. Under de senaste dagarna
har jag också själv efter en lång paus kunnat
beundra ert vackra land. På turismens område finns
fortfarande många möjligheter till ett mera
omfattande ekonomiskt samarbete.
Finland fungerar som
en bro mellan öst och väst i den nordliga delen av
Europa, medan Turkiet fungerar som en motsvarande bro
i Europas sydliga del. Vårt geografiska läge
ställer särskilda krav på våra respektive
länder, men har också sina fördelar som med hjälp
av klok diplomati kan utnyttjas. Vi kan främja våra
länders bästa och stabiliteten i vår omgivning
genom att upprätthålla goda relationer i alla
väderstreck. Världen efter det kalla kriget baserar
sig på samarbete och fredlig problemlösning. Vi
erkänner båda betydelsen av europeiskt samarbete
och vill vara med om att utveckla detta samarbete.
Finland är just nu
ordförande för Europeiska unionen. Vi blev
medlemmar av unionen 1995. Vår första
ordförandeskapsperiod under det innevarande årets
senare hälft har varit intressant och fört med sig
många utmaningar. Under vårt ordförandeskap har vi
också strävat efter att främja relationerna och
dialogen mellan unionen och Turkiet. I denna vår
strävan har vi fått alla medlemsländers stöd.
Turkiet är en central
partner för unionen i såväl ekonomisk och social
som kulturell bemärkelse. Turkiet innehar en viktig
roll när det gäller att upprätthålla fred och
stabilitet i vår världsdel. Händelserna på Balkan
under den senaste tiden har än en gång visat detta.
Unionen och Turkiet behöver varandra. Vikten av
samarbete har ytterligare accentuerats i och med den
tullunion som trädde i kraft för fyra år sedan,
vilket också den positiva utvecklingen av handeln
mellan Turkiet och EU-länderna visar. Vi vet båda
att ett fördjupat samarbete mellan Turkiet och
unionen kräver mycket arbete av båda parter. Som
ordförandeland arbetar vi för att Europeiska rådet
i Helsingfors i december skall kunna stärka
relationerna mellan Turkiet och unionen och knyta ert
land tätare till unionens utvidgningsprocess.
Europeiska unionen
baserar sig på respekt för frihet, demokrati,
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,
värden som är gemensamma för alla medlemsstater,
samt på rättsstatsprinciperna. Vi litar på att
Turkiet i sin strävan efter medlemskap delar vår
syn på dessa principer. Både i Finland och inom EU
har man med tillfredsställelse lagt märke till det
tydliga engagemanget i er strävan att uppfylla de
s.k. Köpenhamnskriterierna. Vi har också lagt
märke till er regerings målmedvetna agerande för
att främja demokratiska reformer. Trots att det
framför allt är fråga om Turkiets egna nationella
val, om utvecklingen av ert eget samhälle, är det
klart att genomförandet av de reformer ni inlett
också för Turkiet närmare ett medlemskap i
Europeiska unionen. Detta är allas vårt mål.
Till slut vill jag på
mina egna och min delegations vägnar tacka Er, Herr
President, och fru Demirel för denna utomordentligt
fina festmiddag.
Jag föreslår en
skål för Er hälsa, vänskapen mellan Turkiet och
Finland och samarbetet såväl mellan våra länder
som på europeisk nivå.
