FÖREDRAG AV
REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARI VID FN:S
LIVSMEDELS- OCH JORDBRUKSORGANISATION
I ROM 22.11.1999
HÅLLBART SKOGSBRUK:
DESS UTVECKLING OCH MÖJLIGHETER I FINLAND
Först vill jag tacka
FAO för detta tillfälle att tala om något som är
viktigt för oss alla. Nu för tiden är
skogsfrågorna och skogsprogrammen inte bara lokala
och regionala, utan i allra högsta grad globala.
I mitt föredrag
behandlar jag först begreppet hållbart skogsbruk,
sedan skisserar jag upp det sätt på vilket
hållbart skogsbruk idkas och främjas i Finland, och
till sist tar jag upp några internationella
skogsfrågor.
Hållbart
skogsbruk
Skogen betyder olika
saker för olika folk och människor. För en del kan
skogen vara en plats dit man går efter brännved,
för andra kan den vara vandringsterräng eller
rentav ett andligt hem. Somliga får rent
dricksvatten tack vare skogarna, medan andra utvinner
råvara för sågarna. De olika uppfattningarna gör
det svårt att förstå andra människors synpunkter
och behov; även om vi är ense om vikten av en
hållbar skogsanvändning, avser vi verkligen samma
sak när vi talar om hållbarhet?
Begreppet hållbart
skogsbruk har fått en utvidgad innebörd på senare
år. Vid sidan om en ekonomiskt hållbar tillväxt
har andra aspekter på begreppet hållbarhet vunnit
terräng, till exempel ekologisk, social och
kulturell hållbarhet: önskan att överföra
välfärd till nästa generation. Det hållbara
skogsbruket är emellertid på väg att bli en allt
mera intrikat balansgång mellan enskilda och
allmänna intressen, dagens behov och framtida
generationers behov, miljöintressen och ekonomiska
intressen, för att nämna bara några. Skogsbruket
måste svara på den växande användarskarans
tilltagande behov.
Begreppet hållbart
skogsbruk och de allmänna kännetecknen därpå
definierades på europeisk nivå i Helsingfors 1993.
Då enades man om följande principer:
Skogstillgångarna skyddas och användningen av dem
främjas i syfte att upprätthålla och förbättra
sundheten och livskraften hos skogarnas livsmiljöer
samt den globala kolbalansen. Skogarna används och
sköts så, att de skogliga livsmiljöernas mångfald
och en ekonomisk och social användning samt
skogarnas skick främjas. Dessutom bör användningen
av virkesprodukter och andra produkter som fås ur
skogarna ökas, alldeles som anlitandet av de
tjänster som skogarna tillhandahåller.
Vi nordeuropéer anser
att den stabilitet i samhället som behövs för en
hållbar utveckling är nära nog en självklarhet.
Så förhåller det sig inte överallt i världen. Vi
kan berätta om våra erfarenheter av skogsbrukets
utveckling, skogsbruksfrämjandet och skogsbrukets
nuläge, men utvecklingen hos oss är en följd av en
kombination av omständigheter och sammanträffanden
som inte förekommer någon annanstans.
Skogsbrukets
utveckling i Finland
Klimatförhållandena
i Finland är inte de bästa möjliga för skogarnas
tillväxt. Trots det har skogssektorns produktion och
exporten av skogsprodukter varit livsviktiga för
vår ekonomiska utveckling. För tillfället står
skogssektorn för cirka en tredjedel av Finlands
bruttoexportinkomster. Finland med sin andel om
ungefär 0,5 procent av världens skogar svarar för
omkring 15 procent av all export av papper och
kartongprodukter i världen.
I Finland har den
sociala och industriella utvecklingen inverkat på
skogsbehandlingen på olika sätt. För hundratals
år sedan levde jägarna i balans med skogsmiljön. I
och med jordbrukets utveckling kom betesgång,
svedjebruk och tjärbränning att tära på
skogstillgångarna. Samtidigt med överexploateringen
av skogarna i slutet av 1800-talet ökade också
efterfrågan på virke i Europa. Till följd härav
väcktes i Finland för första gången frågan om
virkesråvarans tillräcklighet. Senaten inkallade
då den tyske skogsexperten Edmund von Berg för att
bedöma de finländska skogarnas tillstånd.
Vår första
utländska skogskonsult uttalade det tvivelaktiga
berömmet att finländarna har utvecklats till
skickliga skogsskövlare. Han menade vidare att
finländarna lever av och i skogen, men i sin enfald
och girighet - alldeles som käringen i sagan -
vrider nacken av den gås som lägger guldägg. Till
följd av denna bedömning stiftades Finlands första
skogslag 1886. Principen var enkel och fungerande:
skog må icke skövlas. I ett litet land var det
lätt att märka att om vi inte planterar när vi
hugger så har vi inga skogar i framtiden.
Genom den utveckling
som lagstiftningen och skogsvårdsbestämmelserna har
genomgått har vi småningom nått fram till en
situation där skogstillgångarna kan användas
hållbart till olika produkter och tjänster: allt
från virkes- och pappersprodukter till mång- och
landskapsbruk.
Skogsbruket i
dagens Finland
Skogslagstiftningen i
Finland har reviderats på 1990-talet. De nya skogs-
och miljölagarna innehåller alltjämt ett förbud
mot skogsskövling, men dessutom beaktas i lagarna de
synpunkter på skogsanvändning som framfördes vid
konferensen i Rio 1992. Jag skulle därför vilja ge
några exempel på våra ansträngningar för ett
hållbart skogsbruk.
I Finland har ett
nationellt skogsprogram betraktats som ett av de
bästa sätten att främja en hållbar användning av
skogarna och en utveckling av skogstillgångarna,
samtidigt som den skogsskyddsnivå som behövs
bibehålls. Målet för det nationella
skogsprogrammet är att tillgodose Finlands
nationella och internationella behov genom att
utveckla skötseln, användningen och skyddet av
skogarna så, att skogarna ger finländarna så
mycket arbete och en så god utkomst som möjligt,
utvecklas på ett livskraftigt och mångformigt sätt
samt ger alla finländare andlig och fysisk
rekreation.
Sammanlagt 7,6 procent
av Finlands yta är sådan skog och tvinmark som
skyddats. Utöver skyddsområdena är också
upprätthållandet och skötseln av de skogliga
livsmiljöerna allt mera beroende av hur
ekonomiskogarna sköts. Skogslagen av år 1997 samt
naturvårdslagen utgör en god ram för
bibehållandet av mångfalden i ekonomiskogarna.
Enligt det nationella
skogsprogrammet främjas den sociala hållbarheten
genom att förutsättningarna för familjeskogsbruk
stärks, arbetsplatsbortfallet bromsas upp och
skapandet av nya näringar på landsbygden stöds.
Skogarna och virket uppfattas som allt viktigare för
landsbygdsutvecklingen, eftersom det tack vare dem
är möjligt att göra näringarna mångsidigare och
skapa nya arbetstillfällen inom vidareförädlingen
av trä, produktionen av inhemsk energi och det
skogliga mångbruket.
Som en del av
främjandet av hållbart skogsbruk har Finland också
varit aktivt vid utvecklingen av kriterier och
indikatorer för hållbart skogsbruk samt av
skogscertifieringen. Utgående från
Helsingforsprocessen har Finland utarbetat och
landsvis testat 6 kriterier och ca 150 indikatorer
som har anpassats till lokala förhållanden.
Den
internationella skogspolitiken
Det innevarande
decenniet har varit en tid av aktiva mellanstatliga
skogsprocesser. Finland har självständigt och som
en del av Europeiska unionen betonat skogarnas
viktiga roll i den hållbara utvecklingen. En
hållbar utveckling och ett hållbart skogsbruk som
en del därav kräver långvarigt engagemang samt
tillräckliga åtgärder och samarbete, både
internationellt och nationellt.
Det internationella
samarbetet i skogsbruks- och miljöfrågor har ökat
kraftigt. Ett exempel är det värdefulla arbete som
den mellanstatliga skogspanelen (IPF) och det
mellanstatliga skogsforumet (IFF) utför. Tillsammans
med resultaten från FN:s miljö- och
utvecklingskonferens i Rio år 1992 har detta arbete
lett till ett stort antal nyttiga förslag gällande
främjandet av hållbart skogsbruk samt skapat en
stabil grund för en fortsatt process.
Förhandlingarna inom
ramen för det mellanstatliga skogsforumet har gett
prov på ökande samförstånd om att den
internationella skogspolitiska diskussionen måste
fortgå så, att den leder till ett gemensamt
avtalsunderlag och konkreta åtgärder. Jag anser att
följande borde ingå i de internationella målen
tillsammans med de beslut som fattades vid
Riokonferensen och de beslut som skogspanelen och
skogsforumet har fattat:
* Vi måste uppnå
samförstånd om och komma fram till en gemensam syn
på vad begreppet hållbart skogsbruk innefattar.
Innebörden bör beakta också internationella,
regionala och lokala aspekter.
* Vi måste främja
och öka samordningen av åtgärder och initiativ som
gäller skogen samt samordningen mellan de
organisationer som behandlar skogsfrågor.
* Vi måste
upprätthålla och främja skogsskyddsnivån samt
främja verkställigheten av program som gäller en
hållbar användning av skogarna.
* Vi behöver ett
internationellt forum för skogsfrågor som kan
utnyttjas i arbetet på att uppnå samförstånd, i
beslutsfattandet och längre fram också i
uppföljningen av verkställigheten och åtgärderna.
Forumet skulle ligga till grund för åtgärder som
behandlar världsomspännande skogsfrågor och
erbjuda möjligheter till öppet arbete samt skapa
tillfällen för alla berörda grupper att delta i
tillräcklig utsträckning.
Finland är i egenskap
av ordförande för Europeiska unionen övertygat om
att tiden fram till ingången av år 2000 bör
utnyttjas till att undersöka lösningar på de
skillnader i synsätt som råder just nu. Det är
skäl att ta vara på tiden genom att eftersträva
förhandlingslösningar och försöka nå
samförstånd mellan de olika uppfattningarna, som
kan vara till och med brant divergerande;
beslutsfattandet gäller ju en av jordklotets
viktigaste livsmiljöer, skogen, som mänskligheten
är beroende av både för sin utkomst och för sin
överlevnad.
Skogarna är värda
ett internationellt avtal och samförstånd. Det
internationella avtalet bör närma sig
skogsfrågorna på ett helhetsinriktat och enhetligt
sätt och också öka verkställigheten av de
världsomspännande miljökonventionerna. De framtida
arrangemangen bör också i skogsfrågor skapa ramar
inom vilka jämbördighet och rättvisa kan uppnås
mellan olika länder samt erbjuda u-länderna och de
s.k. övergångsekonomierna stöd som beaktar dessas
särskilda omständigheter.
Ett av de delområden
som Finlands utvecklingspolitik främst inriktas på
är stödjandet av u-länderna när dessa genomför
internationella miljökonventioner såsom
mångfaldskonventionen (CBC), klimatkonventionen
(FCCC) och konventionen om ökenspridning (CCD) samt
åtgärder om vilka den mellanstatliga skogspanelen
och det mellanstatliga skogsforumet har nått
samförstånd. Förstahandsåtgärderna är sannolikt
utarbetande och verkställighet av nationella
skogsprogram samt andra projekt som främjar
skogsanvändningen och skyddet av livsmiljöerna.
Finland är också intresserat av att främja
upprättandet och genomförandet av en internationell
skogskonvention med hjälp av stöd som beviljas dels
bilateralt, dels via internationella organisationer.
Ändå har många
internationella miljökonventioner i sina beslut och
bestämmelser också behandlat skogsfrågor utan att
de eventuella verkningarna för skogssektorn som
helhet har beaktats. Därför vill jag ännu en gång
upprepa hur viktigt det är med en övergripande och
rättvis internationell konvention om hållbar
skogsanvändning och skogsskydd.
Jag är övertygad om
att de eventuella framtida åtgärderna kommer att
visa på en stark politisk vilja och ett permanent
åtagande på hög nivå i fråga om skogspolitiken,
både internationellt och nationellt. En
förutsättning för framgång är också att de
enskilda länderna förbinder sig att genomföra
skogspolitiken konsekvent, helhetsinriktat och inom
ramen för nationella skogsprogram.
FAO:s roll
Vid de internationella
ministermöten som FAO har arrangerat har arbetet
för att främja skogsbruket, skogsskyddet och en
hållbar skogsanvändning varit konstruktivt och
viktigt. Ministrarna har i besluten betonat hur
viktiga skogarna är för människornas
välbefinnande och utkomst samt för tillgången till
föda, nu och i framtiden. Vid mötena har också
framhållits hur viktiga skogarna är som
livsuppehållande system. Ministermötena bad FAO
fortsätta att främja och stödja de internationella
processerna för ett hållbart skogsbruk.
FAO har utfört ett
ypperligt arbete som ordförande för ITFF (High
Level Inter-Agency Task Force on Forests) och vid
främjandet av mellanstatliga förhandlingar. FAO har
arbetat förtjänstfullt som ett centrum för både
normgivning och tekniskt kunnande vid utvecklingen av
skogspolitiska strategier och instrument. Här kunde
man särskilt nämna de nationella skogsprogrammen
samt vissa specialområden såsom byskogsbruket.
FAO:s insatser vid
uppskattningen av världens skogstillgångar samt
bedömningen av skogarnas tillstånd har varit
berömvärda, och en fortsättning av dem bör
uppmuntras och stödjas. FAO:s roll som
sakkunnigorganisation inom FN erbjuder goda
möjligheter att effektivera och samordna det arbete
som riktar sig till skogarna och att befästa
samarbetet mellan olika organisationer och
nyckelgrupper såsom FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
och Världsbanken.
En tredjedel av
jordklotets yta är täckt av skog. Det är lätt att
vara ense om skogarnas lokala, nationella och globala
betydelse. Skogarna erbjuder miljövänlig råvara
och bromsar upp klimatförändringarna. Skogarna är
av avgörande betydelse för att jordklotet skall
förbli beboeligt. Men hur länge kan detta fortgå?
En fråga som blir
viktig inom en nära framtid är frågan hur
resultaten av olika avtal och riktlinjerna för
behandlingen av skogarna skall kunna omvandlas till
konkreta åtgärder. Varje land överväger självt
hur man bäst kan uppnå jämvikt mellan människans
agerande och naturens egen förmåga till förnyelse.
Här krävs det långsiktighet: det behövs större
internationell förståelse beträffande de skogliga
livsmiljöernas värden i dag och i framtiden.
Privata och offentliga investeringar till förmån
för skogarna behövs, men ibland behövs också
gränser för kortvarig och ödeläggande
skogsanvändning.
Befolkningsökningen i
världen är exponentiell, och det är vår
skyldighet att se till att våra barnbarn får veta
vad skogar är för något och hurdana de egentligen
är. Kommande generationer kan ges tillgång till
skog bara genom konkreta åtgärder som vi vidtar.
Genom vårt faktiska agerande kan vi erbjuda våra
efterkommande en möjlighet att samla brännved,
hitta vatten att dricka, få mat och utkomst och
känna samhörighet med naturen - allt detta i
skogarna.
