Republikens President Tarja Halonens hälsning vid försvarskursernas och Försvarskursföreningens 50-årsjubileum i Finlandiahuset 19.5.2011

Under de två senaste årtiondena har människornas uppfattning om sin egen och den gemensamma säkerheten och om hoten mot säkerheten förändrats betydligt. Säkerheten uppfattas allt mer som en omfattande helhet. Utöver militär beredskap innefattar säkerheten också beredskap för olika slags störningar i vår gemensamma vardag och andra snabba, oväntade förändringar. Hanteringen av dessa hot förutsätter samarbete mellan samhällets alla sektorer.

I och med internationaliseringen påverkar det som händer på annat håll också allt mer funktionerna i vårt eget samhälle. Säkerheten i världen kan hotas förutom av väpnade konflikter också av bland annat extrem fattigdom, terrorism, smittsamma sjukdomar och hot mot livsviktiga samhällsfunktioner, såsom eldistribution och datanät eller av naturkatastrofer.

Krig stater emellan har minskat, men däremot har staternas interna konflikter, i vilka utomstående ofta deltar, ökat i skrämmande grad. Det är sannolikt att den integrerade världsekonomin och en effektivare informationsförmedling påverkar situationen. I det perspektivet finns det varken helt utomstående eller helt självständiga stater. När det gäller ekologin ökar det ömsesidiga beroendet och vår vetskap om detta i snabb takt.

De senaste månadernas situation i Nordafrika har fått människorna att inse att det inte bara är försummandet av demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen utan också bristerna i den sociala rättvisan som ökar risken för konflikter.

Ett förverkligande av treenigheten i fråga om hållbar utveckling – det vill säga en utveckling som är hållbar i socialt, ekonomiskt och ekologiskt avseende – är ett effektivt arbete till förmån för säkerheten. Det bästa vore, om vi kunde förhindra uppkomsten av konflikter och kriser. Goda grundläggande förutsättningar i livet utgör en stabil plattform för den globala säkerheten.

Förenta nationerna har på global nivå försökt stärka stödjandet av en positiv utveckling, trots att antalet nya och gamla konflikter som kräver en lösning ser ut att öka hela tiden. Att åstadkomma hållbar utveckling skulle i många fall vara ett bättre alternativ - såväl med tanke på en eliminering av mänskligt lidande som med tanke på ekonomin.

FN-panelen för global hållbarhet, vars medordförande jag är, sammanträdde tidigare i veckan i Finland. Ja, och i går var vi på ett gemensamt seminarium i Stockholm med nobelpristagarna. Med vårt arbete strävar vi alla efter att underlätta det globala samarbetet så att den hållbara utvecklingen verkligen skulle återspegla sig i människornas vardag så snabbt som möjligt i framtiden.

I dessa förändrade förhållanden har försvarskurserna en allt viktigare uppgift att förbättra människornas kunskap om säkerhet och öka den gemensamma viljan att försvara vårt eget land och vår egen nation. Och samtidigt växa till en globalt ansvarskännande människa.

* * *

Försvarskurserna är vår egen nationella innovation som också har väckt internationellt intresse. Allt sedan starten har målet varit att bringa olika slags människor – soldater och civila – samt deras samhälleliga synpunkter till kurserna för att granska vårt lands beredskap för olika slags kriser och diskutera möjligheterna att utveckla vår krisberedskap.

Vi finländare är vana att erkänna det ömsesidiga beroende och gemensamma ansvar som grundar sig på den nordiska samhällsmodellen. Från denna utgångspunkt har det varit naturligt att skapa en totalförsvarsmodell. Modellen har också visat sig vara ett bra och naturligt sätt att fungera. Samhället måste också i störningssituationer smidigt och snabbt kunna utnyttja alla sina resurser.
 

Totalförsvaret är den röda tråden i kurserna, men Finlands internationalisering, vårt EU-medlemskap och globaliseringsutvecklingen har starkt tagits med i kursernas innehåll. Och bra så – det som händer på annat håll påverkar verkligen vår säkerhet och funktionerna i vårt samhälle.

Och som en positiv utveckling vill jag nämna att antalet kvinnor som deltar i kurserna eller fungerar som föreläsare eller lärare idag är betydligt fler än de var under de första årtiondena.

Själv deltog jag i en försvarskurs våren 1976. På den tiden var det ännu relativt få kvinnor som deltog i kurserna. Att jag kom med på kursen berodde på mina dåvarande arbetsuppgifter. Regleringen av arbetslivet under undantagsförhållanden var då en aktuell fråga, och FFC:s ledning ville sända sin unga, kvinnliga jurist på kurs. Jag har sedermera både i mina tidigare och nuvarande arbetsuppgifter haft tillfälle att tala inför många nya kurser.

Kursdeltagarnas nätverkande och ömsesidiga kontakter också efter avslutad kurs är ett viktigt sätt att stärka det nationella gemensamma ansvaret. Också många år senare träffar kursdeltagarna varandra och upprätthåller dialogen mellan den offentliga och den privata sektorn. För min egen kurs, det vill säga kurs nr. 60, har det inte varit möjligt att fungera riktigt så här. Jag har förlorat en del av mina kurskamrater på grund av flygolyckan i Rissala.

* * *

En växande utmaning är att samtidigt som det moderna samhället blir allt känsligare för störningar är den enskilda människans tolerans när det gäller olägenheter eller begränsningar av de egna rättigheterna mindre än tidigare.

De riksomfattande och även de regionala försvarskurserna är ett bra sätt att stärka medborgarnas nätverkande och krisberedskap. Dessutom kan man genom värnplikten och civiltjänsten påverka de ungas bild av det samhälle, vars säkerhet också de själva kan bära ett ansvar för. Jag tror att positiva erfarenheter från och krävande uppgifter i båda tjänstgöringsformerna är av stor betydelse för de ungas uppfattning om vilken roll de kan ha i samhället.

* * *

På skolornas avslutningsfest betonas det för de unga, att de studerar för livet, inte för skolan. I själva verket skulle det vara skäl att tala på samma sätt på försvarskursernas avslutning. Speciellt som kurserna dessutom är relativt kortvariga, är utmaningen desto större.

Jag vill lyckönska den riksomfattande försvarskursverksamheten och Försvarskursföreningen som fyller femtio år. Samtidigt vill jag tacka alla som har bidragit till att den högklassiga kursverksamheten kan fortgå som en del av vårt gemensamma arbete för den övergripande säkerheten.