Republikens president Tarja Halonens tal inför Europaparlamentet 5.9.2006

(med reservation för ändringar)

Jag tackar er varmt för att ni inbjudit mig att komma och tala i Europaparlamentet. Det faktum att ledamöter väljs i direkta val är en viktig del av demokratin såväl i Europeiska unionen som i dess medlemsstater. Ert inflytande är synnerligen stort; ni har möjlighet att effektivt främja hela unionens mål i ert dagliga arbete. Som ordförandeland vill Finland bedriva ett intensivt samarbete med Europaparlamentet. Många av ministrarna i vår regering är här även denna vecka, redo att diskutera med er.

Det europeiska samarbetets och den europeiska integrationens betydelse för främjandet av fred, stabilitet och välfärd i vår egen världsdel är uppenbar och resultaten imponerande. Vår verksamhet baserar sig på en gemensam värdegrund. Dessa värden utgörs av frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna samt iakttagandet av rättsstatsprinciperna. Varje medlemsstat har en egen skyldighet att förverkliga dessa värden, men mången gång kan vi nå bättre resultat genom samarbete. Även som internationell aktör är ett enhälligt EU betydligt starkare än någon av de enskilda medlemsstaterna.

Europeiska unionens internationella roll har stärkts avsevärt under de senaste åren. EU är en synlig och betydande aktör när det gäller allt från utvecklingsfrågor till krishantering. De internationella hoten mot säkerheten utgörs i allt större utsträckning av andra än militära hot. Klimatförändringar, föroreningar, naturkatastrofer, smittsamma sjukdomar och ekonomisk osäkerhet är sådana hot som man inte kan värja sig mot genom militär upprustning. Därför strävar vi också efter att främja multilateralism och få till stånd avtal i syfte att avvärja gemensamma hot och faror. Den internationella brottsligheten oroar oss alla. Ett intensivt samarbete mellan medlemsstaterna är nödvändigt när det gäller bekämpning av terroristhot. Detsamma gäller ett effektivt samarbete med tredjeländer.

En omfattande säkerhet och ett globalt stärkande av denna förutsätter ett samband mellan mänskliga rättigheter, utveckling och säkerhet. EU:s säkerhetsstrategi baserar sig på denna utgångspunkt som har omfattats av FN. Genom vår egen verksamhet kan vi påverka skapandet av en rättvisare värld och bidra till förverkligandet av FN:s millenniemål. Unionens styrka ligger i det omfattande urval metoder som står till vårt förfogande och som sträcker sig allt från det humanitära biståndet till jordbruks-, handels-, utvecklings- och miljöpolitiken.

EU:s utvecklingspolitik kan även ses som en del av EU:s säkerhetspolitik. EU är utvecklingsländernas största bistånds- och handelspartner och världens största biståndsgivare. Jag hoppas och tror att EU:s institutioner i gott samarbete kan besluta om utvecklingsfinansieringen så att man kan säkerställa en oavbruten finansiering från EU och i synnerhet en mångsidig verksamhet inom ramen för EU, även från ingången av 2007.

Det finns ett samband mellan utveckling och handel. Sambandet är inte alltid automatiskt positivt – det krävs också politisk vilja och förmåga. På så sätt kan handeln främja den ekonomiska tillväxten, minskningen av fattigdom och den sociala utvecklingen i utvecklingsländerna. Utvecklingsländerna måste själva vara redo att genomföra nationella reformer, främja en god förvaltning och utrota korruptionen. Tillträde till marknaden räcker nödvändigtvis inte ensamt för en rättvisare globalisering. För att stöda de allra fattigaste länderna behövs också särskilda åtgärder för att stärka deras funktionsförmåga. I oktober ordnas ett allmänt sammanträde för handels- och utvecklingsministrarna, vars syfte är att få ett starkt åtagande från EU för WTO:s rekommendationer Aid for Trade och ett snabbt genomförande av dem.

FN:s nya råd för mänskliga rättigheter, som inledde sin verksamhet i juni, är ett mer bestående organ än sin föregångare och har som syfte att effektivera världsorganisationens arbete i människorättsfrågor. De mänskliga rättigheterna kan inte alltid säkerställas under konflikter. Vi måste understryka att internationell rätt och internationell humanitär rätt skall respekteras i alla lägen. Det internationella arbetet mot terrorism har lyft fram ett ibland något ansträngt förhållande mellan mänskliga rättigheter och säkerhet. Vi skall hålla fast vid att bekämpandet av terrorism sker med respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprinciperna. Jag vet att även Europaparlamentet anser detta vara mycket viktigt. Också den fria rörligheten för människor behöver hanteras på samma genomgripande sätt.

Människorättsfrågor är ett känsligt ämne: vi har godkänt de juridiska och etiska förpliktelser som åtföljer dem, men att befästa dem i den praktiska politiken är en utmaning. EU:s politik för de mänskliga rättigheterna måste ändå utgå från samma regler på olika håll i världen. Till all lycka har vi goda samarbetspartner, framför allt FN. I Europa är Europarådet en viktig partner, vars sakkunskap vi bör utnyttja bättre. Det är alltjämt ett viktigt mål att ansluta EU till den europeiska människorättskonventionen. Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Junckers rapport innehåller utmärkta förslag på hur de båda organisationerna kan intensifiera sitt samarbete.

För unionen har såväl åtgärderna för förebyggande av konflikter som själva krishanteringen blivit allt viktigare. Då jag i tiderna som utrikesminister, tillsammans med min svenska kollega Lena Hjelm-Wallén, lade fram ett initiativ som gällde utvecklandet av EU:s krishanteringsförmåga vågade vi inte hoppas på någon snabb utveckling. Vi blev överraskade. Initiativet antogs genom Amsterdamfördraget. I dag är utvecklandet av den militära och civila verksamheten och samordnandet av dem en hörnsten i unionens krishanteringspolitik. En övergripande påverkan är den mest hållbara vägen till lösandet av konflikter.

Sändandet av EU:s krishanteringsstyrka till Demokratiska republiken Kongo för att stöda FN har redan visat sig vara nödvändigt, då våldsamma sammandrabbningar bröt ut efter att resultaten av den första valomgången var klara. Förhoppningsvis hålls situationen stabil så att valkampanjen och den andra valomgången förlöper lugnt och med respekt för demokratin. Efter valet måste landet snabbt gå in i en fas av återuppbyggnad och utveckling. EU arbetar redan nu med förnyandet av säkerhetssektorn i landet. Europeiska unionen arbetar även aktivt för att lösa den svåra situationen i Darfur. Unionen bidrar med den största insatsen till Afrikanska unionens fredsbevarande operation AMIS. Besluten om att stärka den fredsbevarande operationen och att överföra den till FN måste verkställas med det snaraste. Det mänskliga lidandet i regionen får inte fortsätta längre.

* * *

Det riktas växande förväntningar på Europeiska unionens internationella verksamhet. Ett enhälligt EU är en stark aktör – vilket situationen i Libanon har visat. Unionen har aktivt deltagit i främjandet av en politisk lösning, först genom resolution 1701 av FN:s säkerhetsråd och nu genom dess fullödiga genomförande. Det är nödvändigt att partnerna förbinder sig att följa resolutionen även i fortsättningen. Unionens målmedvetna agerande har stärkt förtroendet för EU som fredsmäklare i regionen. Unionen kan inte klara det ensam, men den kan spela en viktig roll.

Europeiska unionens medlemsstater åtar sig nu ett betydande ansvar i FN:s utvidgade UNIFIL-operation som stöder den bräckliga vapenvilan och strävandena för att nå en varaktig fred i hela regionen. Beslutet om detta fattades vid det extra rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser den 25 augusti och det innebar en vändpunkt för stärkandet av UNIFIL. Medlemsländerna kunde fatta beslut som nationellt sett är svåra. Unionens medlemsländer har förbundit sig att sända ca 7 000 fredsbevarare till UNIFIL-operationen. Hela FN-operationen leds av européer, först av Frankrike och sedan av Italien. Det är viktigt att så många länder som möjligt, även utanför EU, sänder trupper till operationen. På detta sätt kan parternas förtroende för genomförandet av operationen säkerställas.

Situationen i Libanon är en helhet som inte enbart är ett säkerhetspolitiskt problem – det är också ett politiskt, ekonomiskt och socialt problem. Vi måste hjälpa till att stärka den libanesiska regeringen, så att dess makt sträcker sig över hela Libanon och att den tar ansvar i återuppbyggnadsprocessen. För att förbättra den svåra humanitära situationen i Libanon har Europeiska kommissionen och medlemsstaterna redan bidragit med över 300 miljoner euro. Den konferens gällande den humanitära situationen i Libanon och de palestinska områdena som ordnades i Stockholm i slutet av förra veckan var en verklig succé. De givna bidragen och de nya utfästelserna om bidrag är betydande. Utöver unionens direkt humanitära hjälp kommer unionen att spela en viktig roll i återuppbyggnaden och reparationen av skador i omgivningen.

En varaktig fred i Mellanöstern förutsätter att konflikten mellan Israel och palestinierna kan lösas. EU spelade en viktig roll i skapandet av en vägkarta för fred, och även nu måste unionen ta initiativ för främjandet av en övergripande fredsplan. Alla måste förbinda sig till en modell med två säkra och livskraftiga stater. Förtroendet måste också byggas på medborgarsamhällsnivå, inte enbart mellan regeringar. Jag tror att chansen att nå en hållbar lösning ökar om kvinnorna aktivt involveras i fredsprocessen. Jag har redan samarbetat med FN:s kvinnoorganisation UNIFEM som stöder dialogen mellan israeliska och palestinska kvinnor. Vi kommer också att ta upp ärendet under FN:s kommande generalförsamlingsvecka.

Ärade parlamentsledamöter, under morgondagens session kommer ni att diskutera Mellanöstern i ett vidare perspektiv. Europeiska unionen måste även i fortsättningen arbeta målmedvetet för uppnåendet av stabilitet och säkerhet i hela Mellanöstern. Mellanöstern är ändå vår granne.

EU:s representanter har agerat handlingskraftigt i de förhandlingar som gäller Irans kärnenergiprogram. Iran måste iaktta den resolution som FN:s säkerhetsråd antog och verkligen ta vara på möjligheten att föra en verklig dialog. Under de kommande veckorna och månaderna måste EU oförtröttligt fortsätta sin aktiva och övergripande diplomati i hela regionen. I detta är Förenta staterna en av EU:s viktigaste partner, de övriga permanenta medlemmarna av säkerhetsrådet inte att förglömma.

* * *

Rysslands och det övriga Europas öden har under århundraden varit sammanflätade. I dag är Ryssland en strategisk partner för EU. Rysslands ledning har upprepade gånger konstaterat att dess val att höra till Europa är oåterkalleligt. Ett vittomfattande samarbete i fråga om allt från handel till mänskliga rättigheter gynnar bägge parter och stöder även Rysslands demokratiska utveckling och stabilitet.

Den senaste tiden är det särskilt energifrågor som varit aktuella. Det är bra att EU strävar efter en gemensam syn på energifrågorna, även om valet av energikällor är en nationell fråga. Främst handlar frågorna ändå om sådant som förutsätter ett samarbete. Energipolitiken och EU:s utrikespolitik måste knytas samman allt tätare så att unionens yttre förbindelser kan stöda energisäkerheten. Jag anser att det särskilt i denna fråga kan utvecklas ett positivt ömsesidigt beroende mellan unionen och Ryssland. Energidialogen mellan EU och Ryssland skall grunda sig på förtroende. Vi måste försöka finna gemensamma intressen.

Vi måste alla göra en gemensam ansträngning för att bekämpa klimatförändringen genom att minska utsläppen, spara energi samt utveckla renare tekniker och främja användningen av förnybara energikällor. De nuvarande energiresurserna är inte obegränsade. EU måste även i övrigt försöka nå ett vittomfattande samarbete med Ryssland inom miljösektorn.

EU och Ryssland har ingått ett omfattande partnerskaps- och samarbetsavtal som kompletteras av färdplaner på fyra gemensamt överenskomna områden: ekonomi; frihet, rättvisa och säkerhet; yttre säkerhet samt forskning, utbildning och kultur. De sistnämnda är alls inte mindre viktiga samarbetsområden. Till exempel är studentutbyte och kunskap om varandras kultur praktiska sätt att lära känna varandra bättre.

EU:s och Rysslands partnerskaps- och samarbetsavtal löper ut i slutet av nästa år. Vårt mål är att vi under toppmötet mellan EU och Ryssland i november kan komma överens med Ryssland om att inleda förhandlingar för att förnya avtalsarrangemangen. När den nordliga dimensionen förnyas så att den utgör en gemensam politik för EU, Ryssland, Norge och Island, tror jag att våra förbindelser med dessa länder också intensifieras ytterligare. Den nordliga dimensionen fokuserar särskilt på miljösamarbete och social- och hälsovårdsfrågor.

* * *

Unionens utvidgning har främjat stabiliteten och säkerheten i Europa samt gagnat såväl de gamla som de nya medlemsländerna ekonomiskt. En framgångsrik utvidgning ökar även EU:s betydelse i ett internationellt perspektiv. Jag anser att Europeiska unionen även i fortsättningen måste vara öppen för alla europeiska stater som uppfyller villkoren för medlemskap. Utvecklingen i länderna i Centraleuropa, Turkiet, Kroatien och på västra Balkan är ett tydligt bevis på att EU-medlemsperspektivet utgör ett kraftigt incitament till reformer, även om det egentliga målet med förändringarna skall vara en vilja att förbättra invånarnas dagliga liv och trygghet. Människor uppskattar medlemskapet genom sina erfarenheter i vardagen.

Vid Europeiska rådet i december kommer en allmän diskussion om utvidgningen att föras. Då diskuterar vi gemensamt hur utvidgningsprocessen skall gå vidare. Europeiska rådet förde redan i juni en diskussion om unionens förmåga att ta emot fler stater. Slutsatsen var att man inte bör ställa upp nya medlemskapskriterier, medan man absolut bör hålla fast vid de nuvarande kriterierna. Det är till fördel för både EU och de länder som eftersträvar medlemskap att anslutningen till unionen äger rum först när kandidatländerna klarar av att ansvara för de förpliktelser som medlemskapet innebär och uppfylla medlemskapsvillkoren. Vi måste för vår del respektera de löften vi gett kandidatländerna och säkerställa vår förmåga att ta emot nya medlemsländer.

Det gäller också att minnas vilka krav som inte ställs. Vi har gemensamma värden, men vi strävar inte efter en enhetlig kultur. Den kulturella mångfalden är tvärtom en rikedom för Europa. Olika politiska synsätt utgör en naturlig del av Europa. Ni och era politiska grupper är ett unikt exempel på politiskt samarbete över de nationella gränserna. En heterogen union kräver ett mångfasetterat parlament.

* * *

I Finland ordnas denna vecka ASEM-toppmötet mellan EU och de asiatiska länderna. ASEM utgör redan i praktiken ett interregionalt samarbete. Samarbetet med den integrerade unionen har även uppmuntrat de asiatiska länderna till ett intensivare inbördes samarbete i beredningen av ärenden.

Det fanns två goda skäl för mig att resa hit till Strasbourg. Jag besöker i dag både Europaparlamentet och Europarådet. Jag hoppas genom mitt eget agerande kunna främja det breda europeiska samarbetet.

Avslutningsvis vill jag tacka för att jag fått möjlighet att tala inför er och önska er en givande höstsession.