Republikens president Tarja Halonens anförande vid en supé med Armeniens president och fru Bella Kotsharian som värdar 27.9.2005

Tillåt mig att tacka Er, herr president, för er varma gästfrihet och de vänliga orden som Ni riktade till Finland och mig personligen. Det gläder mig mycket att efter nio år få återse Armenien. År 1996 besökte jag i egenskap av utrikesminister för första gången Ert vackra land. Finland var då ett av ordförandeländerna i Minskprocessen. Idag känns det som en stor ära att vara den första av Finlands presidenter som avlägger ett officiellt besök i det självständiga Armenien.

I år har 30 år förflutit sedan konferensen för säkerhet och samarbete i Europa ägde rum. KSSE-toppmötet i Helsingfors 1975 banade väg för stora förändringar på Europas politiska karta. I och med omvälvningarna i Europa trädde, vid toppmötet i Helsingfors 1992, också Armenien tillbaka in på den internationella arenan – denna gång i rollen som självständig stat.

Också Minskprocessen såg dagens ljus i Helsingfors i samband med förberedelserna inför toppmötet 1992. Tretton år har förflutit, men många av de utmaningar vi konfronteras med är alltjämt desamma. Minskprocessen måste fortsätta. Jag hoppas uppriktigt att lösandet av konflikten i Nagorno-Karabakh skall avancera i snabb takt. Det är synnerligen angeläget att inom ramen för Minskprocessen utnyttja alla, t.o.m. temporära, alternativ för att denna utdragna konflikt, som förhindrar utvecklingen i regionen, skall kunna lösas.

Idag behöver världens länder varandra mer än någonsin tidigare. Vi lever i en gemensam värld där demokrati, ekonomi och säkerhet är nära kopplade till varandra. Både i Europa och på annat håll har integrationen blivit ett av de centrala elementen på den politiska agendan. Gränsernas betydelse håller på att avta, och t.o.m. människor, tjänster och varor rör sig idag friare än någonsin från ett land till ett annat.

Armenierna har i århundraden bedrivit handel över statsgränser och hav. Ert folk har i alla tider levt på rörlig fot och känt sig hemmahörande inte bara i Armenien utan också – såsom er diktare Nahabed Rusinia skildrar armeniernas kosmopolitiska mentalitet – i Syriens landskap, cederträdens Libanon och, med samma lätthet, i Italien och gondolernas Venedig. Isolering har aldrig varit utmärkande för armenierna och deras attityd. Därför är det förnuftigt att avlägsna de band som för närvarande förhindrar Armenien att slå vakt om goda och vänskapliga relationer till alla sina grannar.

Trots att Helsingfors och Jerevan befinner sig långt ifrån varandra, har besök på hög nivå regelbundet förekommit våra länder emellan. Utrikesminister Tuomioja besökte Armenien i oktober 2004 och Armeniens utrikesminister, Vartan Oskanian, var i Helsingfors i maj 2005. Jag har med stor tillfredsställelse följt också dialogen mellan Armeniens kyrka och de lutherska och ortodoxa kyrkorna i Finland. Det besök som Armeniens apostoliska kyrkas katholikos-patriark, Karekin II, avlade i Finland för ett år sedan visade att starka band förenar våra kyrkor.

Trots alla dessa kontakter har handelsutbytet mellan våra länder varit av relativt anspråkslös omfattning. Det avtal som undertecknades i oktober ifjol och som gällde skyddande och främjande av investeringar var ett välkommet första steg på vägen mot ökade ekonomiska förbindelserna mellan våra länder. Dessutom kommer Finland och Armenien snart att inleda förhandlingar om ett avtal som gäller avskaffande av dubbelbeskattning. Jag hoppas att fördelarna av dessa avtal skall bidra till att fördjupa förbindelserna inom handel och ekonomi mellan våra länder.

Både Finland och Armenien har alltid varit måna om att betona utbildningssystemets betydelse. Armenien har kallats den europeiska civilisationens vagga, och utbildningssystemet är fortfarande en grundsten i det armeniska samhället. Vad Finland beträffar är vi glada och stolta över att vårt utbildningssystem placerar sig bland de bästa i internationella jämförelser.

Armenien och Sydkaukasus har blivit allt viktigare partner för EU. Ett tecken på denna utveckling är utnämnandet av Europeiska unionens specialrepresentant för Sydkaukasus år 2003. Finland har spelat en aktiv roll i detta sammanhang, och vi är givetvis lyckliga och stolta över att en finländsk veterandiplomat, ambassadör Heikki Talvitie, blev vald till uppdraget som specialrepresentant.

EU:s mål är alltjämt att intensifiera relationerna till Armenien, Azerbajdzjan och Georgien. I och med att EU har inbjudit alla tre länder i Sydkaukasien att ansluta sig till Europas grannskapspolitik har unionen ställt som mål att framsteg, stabilitet och välstånd i området skall delas gemensamt. Demokrati, legalitet och mänskliga rättigheter är centrala element när Armeniens lagstiftning anpassas till de europeiska kraven. Vi hoppas att grundlagsreformerna fullföljs i samklang med detta och att man i Armenien sörjer för att samtliga politiska partier kan delta i den politiska processen på ett likvärdigt sätt. Finland har för avsikt att under sitt kommande ordförandeskap i EU fortsätta att utveckla EU:s relationer till Armenien.

Herr president, tillåt mig att än en gång tacka Er för Er storartade gästfrihet och att utbringa en skål för Er och Er maka, för det armeniska folkets lycka och välstånd samt för det framtida samarbetet mellan Finland och Armenien.