Republikens president Tarja Halonens nyårstal 1.1.2006

Medborgare, tusentals skolelever njuter av sitt välförtjänta jullov. Vi finländare har under det gångna året som nation fått gott betyg. Finland har fortfarande klarat sig utmärkt i internationella jämförelser. I Europa och på andra håll i världen talar många om den finska modellen och vill ta lärdom av den.

Foto: Lehtikuva

Men inte ens ett gott betyg innebär att vi kan slå oss till ro och vila på våra lagrar.

Det ökade välståndet i vårt land är inte jämnt fördelat. Inkomstskillnaderna har börjat öka, och detta har lett till nya former av fattigdom och marginalisering. I fjol ökade antalet sysselsatta i vårt land med cirka trettiotusen personer. Trots ansträngningarna är arbetslösheten fortfarande alltför hög. Vi måste värna allt bättre om rättvisan i samhället.

Den grundläggande strukturen i vårt välfärdssamhälle är i sin ordning. Genom att satsa resurser på utbildning, hälsovård, social trygghet och miljöfrågor tryggar vi vårt gemensamma välstånd. Vi måste också se till att allting fungerar på ett sätt som ger resultat. Vi får inte bara anpassa oss till förändringarna i världen, utan måste också göra vad vi kan för att påverka förändringarnas gång. Då det gäller stärkandet av Finlands säkerhet och finländarnas välstånd är det ingen lösning att vi isolerar oss.

Låt oss möta utmaningarna och se dem som möjligheter. Jag tror att vi alla vill att finländskt arbete skall röna framgång ute i världen. För att kunna tävla med kvalitet krävs det kreativitet och kunnande: utbildning, allt från grundskola till universitet och högskolor eller yrkesläroanstalter. Det betyder att lärandet får en allt större plats också i arbetslivet. De som redan har ett arbete måste få lära sig mer. Deras yrkeskunskap måste hela tiden vara uppdaterad. Detta är den största utmaningen för vårt arbetsliv inom den närmaste framtiden, och den gäller fabriker lika väl som kontor, myndigheter lika väl som hälsovårdscentraler – den gäller hela arbetslivet. Jag är glad över att det redan syns tecken på att man har tagit till sig detta nya sätt att tänka. Det innebär bättre resultat och bättre trivsel i arbetet.

I takt med internationaliseringen växer en del av våra företag och flyttar över sina funktioner till andra länder. Jag hoppas att dessa företag dock behåller starka band till Finland, och att vi med gemensamma krafter kan stärka det internationella kompanjonskapet och samarbetsnätverket. Finland behöver flera företagare. De nya arbetsplatserna uppstår främst inom de små och medelstora företagen. Finländarna är – tack vare våra gemensamma ansträngningar – allt mer inställda på att välja företagarbanan.

Medborgare,

rättvisa internationella regler är ett centralt element i Finlands framgångsstrategi. En rättvisare värld är en tryggare värld. I FN:s nya målsättning ingår strävan efter en rättvisare globalisering och människovärdigt arbete. Förverkligandet av dessa mål rimmar med allas våra intressen.

Finlands internationella ställning har etablerats och stärkts under de senaste åren. Vi har utmärkta relationer med alla våra grannländer och vi har vår egen plats i den utvidgade Europeiska unionen. Det politiska, ekonomiska och övriga umgänget på det mänskliga planet med våra grannar har intensifierats och fördjupats. För egen del har jag under det gångna året haft många tillfällen att träffa och diskutera med Sveriges, Estlands och Rysslands statsledning.

Vi behöver umgänge också med länder utanför Europa. Vi har bra och fungerande relationer med USA, där man värdesätter Finlands ansvarsfulla och stabilitetsfrämjande utrikespolitik. Vårt samarbete med de nya ekonomiska stormakterna, såsom Kina, Indien och Brasilien har också ökat i många avseenden. Vårt mål är att handelsförbindelserna skall utvecklas också med våra partner inom utvecklingssamarbetet.

Vid sidan av de bilaterala relationer som Finland upprätthåller har vi också rollen av aktiv och ansvarskännande medlem i europeiska och globala organisationer. FN kommer också i framtiden att utgöra hörnstenen i vårt lands utrikespolitik.

I Europeiska unionen pågår för närvarande en period av allvarlig eftertanke. I folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna förkastades förslaget till ett nytt konstitutionellt fördrag. Detta innebar dock inte ett förkastande av Europeiska unionen eller det europeiska samarbetet. Men betänketid behövs i varje fall, och också de nya lösningarna måste unionsmedlemmarna finna i samråd med varandra. Vår egen riksdag behandlar ärendet utifrån regeringens redogörelse.

Europeiska unionen är en värdegemenskap för likasinnade länder och folk. EU måste utvecklas som en gemenskap för både medlemsstaterna och medborgarna. Den som samarbetar uppnår mera än den som agerar ensam. Européerna förväntar sig att unionen skall ge dem trygghet i vardagen. Det är viktigt att medborgarnas förtroende för Europeiska unionen och dess verksamhet ökar.

Under den senare hälften av detta år är Finland ordförandeland i Europeiska unionen. Vi har redan inlett noggranna förberedelser för denna uppgift. Vi vill främja säkerhet, ekonomisk tillväxt, sysselsättning, social rättvisa samt välstånd för människan och miljön. Jag tror att vårt ordförandeskap är till nytta också för samarbetet i hela vårt närområde.

Europeiska unionens internationella ställning har stärkts avsevärt under de senaste åren. EU är en synlig och uppskattad aktör i vitt skilda sammanhang, från utvecklingssamarbete till krishantering, och unionen kan genom sina egna åtgärder förebygga uppkomsten av konflikter på olika håll i världen. Finland och Sverige har av tradition varit initiativtagare när det gällt att utveckla EU:s krishanteringsförmåga. Vi har konsekvent betonat betydelsen av både civil och militär krishantering.

I år kommer man inom unionen att diskutera möjligheterna till förbättrat samarbete mellan civila och militära aktörer i samband med krissituationer. Ett diskussionstema är frågan om polisernas ökade medverkan i krishanteringsuppgifter. Jag tror att Finland kunde ha mycket att ge i detta sammanhang och att de erfarenheter som kunde fås utomlands kunde vara till nytta också för oss själva.

Medborgare,

flodvågskatastrofen – tsunamin – i Sydostasien för ett år sedan orsakade enorm förstörelse och sorg, som vi finländare personligen fick känna av. I katastrofen dog 179 finländare och skadades omkring 250. Sorgen och lidandet kommer att följa oss långt in i framtiden.

Många finländare, både här hemma och utomlands, har på olika sätt varit med och hjälpt dem som drabbades av naturkatastrofen. Handräckningen har varit frikostig och viljan att hjälpa exceptionellt stor. Att åtgärda skadorna efter katastrofen kommer att ta lång tid och kräva mycket arbete. Jag vill uttrycka min medkänsla med dem som drabbats och samtidigt rikta ett varmt tack till alla som deltagit i räddnings- och hjälpaktionerna.

Vi har mycket att lära oss av tsunamin och hjälpinsatserna. Erfarenheterna har redan utnyttjats i utvecklandet av beredskapen inför nationella och internationella krissituationer och av krishanteringen. Hjälp behövs alltjämt på olika håll i världen.

Under det senaste året har vi firat minnet av andra världskrigets och Lapplandskrigets slut och visat vår högaktning för dem som försvarat vårt land. Dessa generationer har också till stora delar lagt grunden till dagens välfärd. I förtroendet mellan generationerna ingår att vi i dag garanterar våra äldre en mänsklig och värdig ålderdom.

Förändringarna i befolkningsstrukturen och befolkningens stigande medelålder innebär också en stor utmaning under de kommande årtiondena. I vårt land har man redan börjat förbereda sig inför detta. Vi har minskat den offentliga skulden och bromsat ökningen i pensionskostnaderna bl.a. genom att reformera arbetspensionssystemet. Vi skapar inte dagens välstånd på de kommande generationernas bekostnad.

Människorna oroar sig för hur tryggheten under ålderdomen, vården och omsorgen, skall fungera i fråga om dem själva och deras närstående. De äldre behöver mera service, och de har också rätt att få dessa tjänster. Det är en bra sak att människor lever längre. De äldre är viktiga både för sina närstående och för hela samhället. De besitter värdefulla erfarenheter och ett kunnande som går i arv till yngre generationer.

Medborgare,

det år som nu inleds är ett av de viktigaste jubileumsåren i vårt lands historia. I juni har hundra år förflutit sedan en ny lantdagsordning och en ny vallag antogs i Finland och vi fick en enkammarlantdag.

Före reformen var rösträtten något som tillkom bara en begränsad befolkningsgrupp. Flertalet män och alla kvinnor saknade rösträtt. I och med reformen steg antalet röstberättigade enormt. De finska kvinnorna fick rösträtt och blev valbara i politiska val – som de första i Europa. Detta har varit av stor betydelse för hela vårt samhälle.

Val av republikens president förrättas nu i januari. Det är alltid viktigt att rösta, men jag hoppas att vi finländare särskilt nu, med anledning av rösträttsjubileet, alla också faktiskt kommer att använda vår rösträtt.

Avslutningsvis vill jag på mina egna och min makes vägnar tacka för samarbetet och för att så många av Er har kontaktat mig under det gångna året. Ert stöd och Ert intresse för skötseln av våra gemensamma ärenden har varit viktigt. Jag tackar också för det uppriktiga förtroende Ni visat mig under de gångna sex åren, och önskar Er alla ett gott nytt år 2006.