Republikens president Tarja Halonen vid den finländska huvudfesten med anledning av WHO:s Världshälsodag 7.4.2001

Att välja frågor kring den mentala hälsan som tema för Världshälsodagen var ett mycket lyckat val. Detta ger, för det första, hopp om att mentalpatienterna skall accepteras som jämlika med alla andra. För det andra understryker temat att den fysiska och psykiska hälsan i mycket hög grad går hand i hand. Grunden för välbefinnandet baserar sig på den mentala hälsan.

Människans mentala hälsa påverkas av både henne själv och miljön. Därför kan begreppet mental hälsa definieras på olika sätt, beroende på tid och rum. Under de senaste åren har allt större avseende fästs vid framför allt den betydelse som arbetet och den ekonomiska utkomsten samt den fysiska och psykiska miljön har för det mentala välbefinnandet.

Hur skall man då finna jämvikten mellan individen och samhället i dagens värld, en värld som beundrar effektivitet och aktivitet. Var och en av oss kan gärna begrunda dessa frågor litet närmare - vi bär ju själva ansvaret för allas gemensamma välbefinnande. Den mentala hälsan påverkar den enskilda individen, men också människorna i omgivningen.

Inom socialvården samt hälso- och sjukvården har man i allt högre grad uppmärksammat närståendevårdarnas situation. I och med att öppenvården har ökat har framför allt mentalpatienternas anhöriga ofta blivit tvungna att bära en oskäligt tung börda och att t.o.m. överta rollen som vårdare. De anhöriga förtjänar betydligt mera stöd i dessa sammanhang.

I Finland är mentala problem frekventa i alla åldersgrupper, och de försvårar minst var femte vuxen individs möjligheter att klara av det dagliga livet. Bland orsakerna till arbetsoförmåga har de mentala problemen kommit att utgöra den största sjukdomskategorin. I mer än hälften av alla de fall där personer under 55 år blir arbetsoförmögna är det mentala problem som ligger i bakgrunden. Under 1990-talet fördubblades den arbetsoförmåga som berodde på depressioner. Detta är en stor förlust inte bara för de drabbade individerna, utan också för deras närmaste, deras arbetsgemenskap och hela samhället.

Det sägs att barndomen och ungdomen är den lyckligaste tiden i en människas liv. Så skall det också vara. Men uppväxttiden är sällan helt fri från problem. Därför är jag särskilt bekymrad över att dagens barn och unga mår enormt mycket sämre än de gjorde förut. Färska undersökningar visar att psykiska problem beklagligt ofta drabbar t.o.m. barn som inte ännu har nått skolåldern. Samhället måste visa vilja att stödja de unga och deras familjer och närstående i tider av kris och ångest. Den effektivaste metoden för att skydda barnen och de unga är fortfarande att påverka barnens och de ungas levnadsförhållanden, men också de skador som redan uppkommit måste givetvis åtgärdas.

Vilka åtgärder borde då vidtas? Jag anser att vi borde identifiera de omständigheter som orsakar psykisk ohälsa. Vi borde vara mer lyhörda, vi borde upptäcka symptomen tidigare och sätta in effektiva åtgärder när missförhållanden upptäcks. Vi måste stödja familjerna och främja samarbetet mellan daghemmen, skolorna, socialväsendet och primärvården. Den specialiserade sjukvården inom psykiatrin måste garanteras tillräckliga resurser. Forskningen inom denna sektor bidrar med ytterligare kunskaper om de möjligheter som vården och de förebyggande insatserna kan medföra och den fungerar också som specialiseringsutbildning.

I kommunerna bör man se till att värnandet om den mentala hälsan ingår i varje sektors arbete, trots att det ofta anses att denna uppgift skall skötas enbart av den sociala sektorn samt hälso- och sjukvården. Mycket återstår att göra. Mentalvårdstjänsterna borde förenhetligas och kopplas ihop till lättare tillgängliga helheter. Som situationen nu är varierar serviceurvalet och tillgången till service i hög grad beroende på vilken region eller kommun i vårt land det är fråga om.

Jag önskar er en givande Världshälsodag samt framgång i både det nationella och internationella mentalvårdsarbetet. De insatser som inleddes under Finlands ordförandeperiod i EU har lett till att frågorna kring den mentala hälsan har fått ökat värde samt ökad betydelse och exponering på unionsnivå. Måtte detta inspirera oss att fortsätta på den inslagna vägen.