Republikens president Tarja Halonens öppningsanförande på Helsingfors bokmässa i Mässcentrum 25.10.2007

(med reservation för ändringar)

Människan får i sin barndom en värdefull gåva av sina föräldrar och andra personer i näromgivningen ­ ett eller flera modersmål. Språket är vår innersta identitet. Modersmålet är nyckeln och grunden till vår personlighet och tankeutveckling. Det är ett redskap i umgänget med medmänniskorna och i skapandet av en samhällelig identitet.

Det finns cirka 6 000 språk i världen. Enligt språkvetare är upp till hälften av dem utrotningshotade och riskerar alltså att dö ut inom de kommande årtiondena. Språk lever och dör inte av sig själva utan under inverkan av människans beslut, genom politiska och ekonomiska åtgärder. På samma sätt som vi vinnlägger oss om att bevara naturen måste vi också bära ansvar för mångfalden i vårt språk och vår kultur.

Språket möjliggör kontakter, men inflytandet går också i motsatt riktning: umgänget påverkar språket. Den tilltagande internationaliseringen och globaliseringen mångdubblar denna effekt. Man har till och med oroat sig för att kulturer, och i synnerhet små språk, ska upplösas under detta tryck. Hotbilderna har lyckligtvis inte blivit verklighet i sig. Även om människorna uppenbarligen har ett naturligt behov av att lyfta fram sin egen kulturella identitet, dvs. sina särdrag, behövs också åtgärder som stöder kulturernas och språkens mångfald. Till all lycka kan den moderna tekniken i detta sammanhang vara till hjälp och stöd både för små språk och för människor som bor utspridda på stora områden.

Under årets bokmässa riktas fokus bland annat på Finlands 90 år av självständighet och på dagens mångkulturella Finland. För våra förfäder var värdesättandet och utvecklandet av det egna språket något som i hög grad bidrog till att bygga dels en egen identitet, dels hela nationens identitet. Så är det också i dag. Ett av mångkulturalismens uttryck är språket, eller rättare sagt språken. Vi i Finland har, i likhet med vida kretsar i Europa, förstått att värna om skriftspråkets betydelse för en levande kultur. Men vi har först långt senare varit beredda att erkänna att skriftspråket har lika stor betydelse också för minoritetskulturer. Den växelverkan som föds genom språket och litteraturen utgör också en viktig brygga mellan kulturerna.

Jag är glad över att årets bokmässa lyfter fram barn- och ungdomslitteraturen. Kulturen är viktig för oss alla, men den är speciellt viktig uttryckligen för barn och unga ­ också för barn och unga i minoritetskulturer. Böcker hör barndomen till, och de öppnar samtidigt vägen till ett senare litteraturintresse och kännedom om litteraturen. Det ser tack och lov ut som om TV:n och datorerna inte har kunnat lägga beslag på all fritid och allt intresse, för läsning är fortfarande populärt bland barn.

Vi vuxna har en i många avseenden viktig uppgift i att måna om barn- och ungdomslitteraturen. Författarna till barn- och ungdomsböcker och förläggarna har också en viktig roll här. Vi måste också fundera på om samhället borde stödja litteratur och kultur för barn och ungdomar i högre grad än i dagens läge. Också föräldrar, lärare, faddrar och andra personer i våra barns närmaste omgivning borde uppmuntra barnen och visa dem vägen till böckernas värld och till biblioteket. I likhet med andra hobbyer behöver också läsandet och skrivandet de vuxnas stöd.

Boken behöver sin publik, i likhet med alla andra konstverk. Här befinner vi oss mitt i träffpunkten. Jag önskar er glada återseenden samt tid och mod att också finna nya vänner. Med dessa ord förklarar jag Bokmässan 2007 öppnad!