Republikens president Tarja Halonens tal vid en tillställning där vinnaren av tävlingen Årets Unga Lantbruksföretagare 2005 utsågs i Song-huset i Helsingfors den 4 november 2005

(med reservation för ändringar)

På landsbygden bor företagsamt folk. Ni som arbetar i landsbygdens yrken har lärt er att leva i nära växelverkan med naturen. Ni har alltid behövt ihärdighet, förmåga att börja om från början och uppfinningsrikedom för att klara av även otrevliga överraskningar. Det är också grunden för allt företagande. Den tillställning vi i dag deltar i är ett bra sätt att lyfta fram goda exempel som även kan uppmuntra andra till företagande.

* * *

Finland behöver företagande och företagsamhet. I vårt land, liksom i de flesta andra medlemsländer i Europeiska unionen, står lantbruket inför många utmaningar. Den största förändringen har skett i de nya medlemsländerna, men den takt i vilken reformerna har genomförts har varit snabb även i de gamla medlemsländerna. Under de senaste tio åren har antalet lantbruksföretag i unionen minskat med ca 15 procent. I norr minskar de mer än i söder. I Finland var takten likadan redan före medlemskapet i unionen. Särskilt snabb har minskningen varit i fråga om antalet husdjursgårdar. Utvecklingen torde fortsätta i samma riktning.

Strukturförändringar är normala inom företagsverksamheten. Ett särdrag inom lantbruket är att politiska beslut i regel har haft en större inverkan där än annanstans. Finska lantbrukare har under EU-medlemskapet upplevt många förändringar i jordbrukspolitiken och förändringarna fortsätter även i framtiden. Då beslutet om unionens utvidgning fattades, fastställde man utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken fram till 2013. Visserligen har även detta beslut väckt kritik i diskussioner om unionens nya ekonomiska ramar.

Lantbruket är numera en tämligen kapitalintensiv näringsgren. Då en ung människa överväger att börja bedriva lantbruk – alltså i praktiken överväger en generationsväxling – bör han eller hon ha en klar uppfattning om hurdana förutsättningar och förhållanden lantbruket har på lång sikt. Nu har villkoren för den gemensamma jordbrukspolitiken ändrats i rätt snabb takt. Detta har säkert försvårat beslutsprocessen för unga lantbrukare. I Finland fattas för tillfället långtgående beslut om vår jordbrukspolitik. Riksdagen behandlar som bäst statsrådets jordbrukspolitiska redogörelse. Vi måste gemensamt kunna fatta sådana beslut som kan svara mot de framtida utmaningarna. En finsk styrka är att kunna fatta gemensamma beslut, stå bakom dem och sedan verkställa dem.

Finland och hela EU är en del av den globala ekonomin. Inom världshandelsorganisationen WTO förhandlar man om att minska handelshindren för varor och tjänster. En liberalisering av handeln med jordbruksprodukter är ett centralt tema för förhandlingarna. Hittills har en liberalisering av handeln alltid, förr eller senare, lett till resultat, minskade handelshinder och en ökning av världshandeln. Förhandlingarna om handeln med jordbruksprodukter verkar nu inta en nyckelroll, vilket jag förutspådde redan för ett par år sedan.

Utvecklingsländerna drar nytta av avregleringen av världshandeln med jordbruksprodukter och ges en möjlighet att utveckla sin ekonomi. Vi bör även sköta om våra egna nationella intressen, som i detta fall är den nationella jordbruksproduktionen och livsmedelskedjan.

För den finska lantbrukaren innebär en avreglering av handeln en gradvis ökande konkurrens. Europeiska unionen är redan nu både en stor importör och exportör av livsmedel. En ökande konkurrens innebär att högre priser knappast blir aktuella. Det finns heller inga skäl att förutspå ökade stöd till lantbruket med tanke på de problem EU och dess många medlemsländer har med budgeten. Således är en förbättring av lantbrukets lönsamhet främst beroende av produktionstillväxten och landsbygdsföretagarnas egna ansträngningar.

Det betyder bland annat att enhetsstorleken ökar. Lösningen kan även vara ett mångsidigt företagande med flera binäringar. På allt fler gårdar bedrivs annan företagsverksamhet vid sidan av det egentliga lantbruket. Familjemedlemmarna kanske förvärvsarbetar utanför lantbruket. Företagare kan finna olika alternativ inom de föränderliga marknadsförhållandena, men det är lösningar som uttryckligen kommer från företagarna själva och utgår från deras egna förutsättningar. Jag tror att till exempel energiproduktion kan vara en framtida bransch.

De unga företagarna utsätts för olika slag av delvis motstridigt tryck. En ökning av produktiviteten förutsätter investeringar. Konsumenterna förväntar sig i allt högre grad ett produktionssätt som är etiskt och gynnar den hållbara utvecklingen. Detta kan till exempel innefatta krav på minskad användning av bekämpningsmedel och kemiska gödselmedel för att skona miljön eller krav på förbättrade levnadsvillkor för animalieproduktionsdjur. Sådana förnyelser kräver i allmänhet pengar. I Europa är inställningen till användningen av genteknologi striktare än på annat håll.

Företagare kan således uppleva att de krav som ställs på dem är större än på lantbruksföretagare i andra världsdelar. Det stämmer nog. Kvalitetskraven och andra normer är i allmänhet striktare i Europa än på annat håll. Å andra sidan verkar de europeiska och i synnerhet de finska konsumenterna vara beredda att betala ett bättre pris för varor som uppfyller deras önskemål. Allt fler är beredda att betala även för att de vet var och hur ett livsmedel har producerats.

Riskerna med biologisk produktion är växt- och djursjukdomar som vi har fått exempel på under de senaste åren, även i Europa. Det är alltid lättare att förebygga sjukdomar än att utrota en epidemi som redan brutit ut. Det är motiverat med en gemensam, stark insats från samhällets och alla berörda parters sida. Konsumenttryggheten är även i den finska lantbrukarens intresse.

Det viktiga är att hela kedjan samverkar, ”från åkern till bordet”, som man brukar uttrycka det. Produktionen, förädlingen, transporten och distributionen av lantbruksråvaror bildar en kedja eller en process i vilken den europeiska och finska organisationen och logistiken fortfarande har betydande konkurrensfördelar i jämförelse med produktionen på andra sidan världshavet. Denna fördel måste vi kunna utnyttja i sin nuvarande form. I Finland har andelsverksamheten för producenter och konsumenter starka traditioner. Detta är en fungerande modell som kräver ständig uppdatering.

Ansvaret för miljön bär vi alla gemensamt. Landsbygdens folk har nyckeln till hur deras egna produktionsmetoder bäst kan kombineras med en välmående miljö. Lantbruk är landskapsvård och genom lämpliga odlingsmetoder kan även vattnen vårdas. Miljöprogrammen måste utformas i samförstånd med landsbygdens folk, så att kraven och målen i programmen även går att förverkliga i den konkreta verksamheten. Vi kan alla delta i det gemensamma talkot genom att acceptera att miljövården har sitt pris.

* * *

Lantbruket varken är eller får bli en hotad, försvinnande näringsgren i Finland. Så länge som vi finländare vill äta och producera finsk mat, så länge lever det finska lantbruket kvar.

Landsbygdens livskraft bygger inte enbart på lantbruk, mångsidig företagarverksamhet behövs också. Det finns många goda exempel på denna företagarverksamhet. Dagens tillställning är ett bevis på det. Nu gäller det att hugga i. Företagarverksamheten på landsbygden behöver fungerande infrastruktur, kommunikation, post, betalningsrörelse, bredbandsanslutningar. För att kunna organisera detta behövs samarbete och även en insats från samhällets sida.

Det sägs att företagande är en livsstil. Det kräver mod, en nyfiken natur, en sund självkänsla och tro på det egna kunnandet. Men det kräver även ödmjukhet att söka kunskap och råd, och att dra nytta av erfarna företagares och forskares klokhet. När företagande är som bäst är det intressant och utmanande, men det är inget lätt sätt att tjäna sitt levebröd.

* * *

Företagande och främjande av företagande erbjuder en möjlighet att skapa sysselsättning och en grund för att bevara välfärdssamhället. Det är därför en stor glädje och ära att gratulera dem som klarat sig bra i tävlingen Årets Unga Lantbruksföretagare och att träffa modiga unga människor som kan och vill sysselsätta sig själva och via sin egen verksamhet även erbjuda andra arbete.

Under årens lopp har jag haft tillfälle att träffa företagare på landsbygden, såväl unga som mer erfarna. Av mötena och besöken erinrar jag mig att lantbruksföretagare, alla utmaningar till trots, har en realistisk tro på att deras näringsgren har en framtid. Även i dagens Finland har det inhemska ett värde i sig. Jag vill önska er framtidstro och bästa lycka.