Republikens president Tarja Halonens tal vid Dodo rf:s evenemang Megapolis 2022 – ”Stadsborna löser miljöproblemen” 13.10.2007

Vi som bor i huvudstadsregionen är cirka en miljon till antalet, vilket betyder cirka en femtedel av hela Finlands befolkning. Finland urbaniserades långsamt jämfört med andra europeiska länder, men i dag bor cirka 70 procent av finländarna i städer. Huvudstadsregionen är ett tillväxtcentrum, dit det fortfarande varje år flyttar närmare 10 000 nya invånare.

Vi är ingalunda ensamma om denna urbaniseringsprocess. Tvärtom – enligt FN kommer över hälften av världens befolkning att bo i städer nästa år. Om femton år, alltså det årtal som avses i namnet för detta evenemang – Megapolis 2022 – kommer redan närmare 60 procent av världens befolkning att bo i städer och då uppskattas antalet megapolis på över 20 miljoner invånare uppgå till ett tiotal.

Urbaniseringen för med sig både för- och nackdelar. Städerna kan erbjuda bättre möjligheter till bland annat utbildning, arbete och hälso- och sjukvård än vad landsbygden kan. Det är alltså inte enbart fråga om anhopning av misär och fattigdom i storstädernas slumområden, utan innebär också nya möjligheter, hopp och sociala förbättringar. Urbanisering och ekonomisk välfärd går ofta hand i hand.

Dodo lyfter ju fram just dessa positiva sidor av urbaniseringsprocessen – men glömmer naturligtvis inte heller de nackdelar den för med sig.

När det gäller migrationen inom Finland från glesbygden till tillväxtcentra är det ofta fråga om samma sökande efter nya möjligheter inom utbildning, på arbetsmarknaden eller i fråga om service. Urbaniseringsprocessen kommer antagligen att fortsätta i vårt land också under de kommande åren.

Dessa tal och uppgifter som beskriver utvecklingen visar klart hur stor betydelse det har vad stadsborna konsumerar och hur de konsumerar samt på vilket sätt produkterna och tjänsterna för oss produceras. I sista hand beror ju miljöproblemen på hur vi utnyttjar naturresurserna – i synnerhet gäller detta klimatförändringen och utarmningen av naturens mångfald.

I dag känner varenda konsument till de miljöproblem och sociala problem som hör ihop med produktionen av varor och tjänster och att man genom egna val själv kan påverka. Vid fruktdisken är det också många av oss som väljer rättvisemärkta bananer eller ekologiska produkter.

Det finns dock situationer då det just inte längre finns några möjligheter för konsumenten att påverka genom sitt eget beslut eller i bästa fall kan konsumenten av två dåliga alternativ välja det mindre dåliga.

I en sådan situation hamnar man ofta när det gäller val som är centrala med tanke på miljön såsom boende, kommunikation och livsmedelskonsumtion. Just dessa hör till de viktigaste konsumtionsobjekten med tanke på hushållens miljöpåverkan.

Till exempel står uppvärmningen av byggnader för cirka en tredjedel av Finlands koldioxidutsläpp. Vid byggnads- och planeringsskedet fattas beslut som får följder i flera årtionden framöver. Den som letar efter en hyres- eller ägarbostad kan inte längre besluta om uppvärmningen av hemmet ska ske med jordvärme, träpellets eller direktverkande elvärme eller om hur välisolerat huset ska vara.

Detsamma gäller de dagliga kommunikationerna. Trafiken är nödvändig, samtidigt som den påverkar miljön bl.a. genom avgas- och bullerutsläpp. När tätorterna brett ut sig har många fått längre resor till arbetet och för att uträtta ärenden och rätt ofta väljs personbilen som transportmedel i stället för kollektivtrafiken. Trots att tekniken har utvecklats har vi inte på ett avgörande sätt lyckats minska utsläppen, eftersom bilarna har blivit större, användningen av dem har ökat och arbetsresorna har blivit längre. Det är bekymmersamt att andelen trafikformer som är hållbarare med tanke människors hälsa och på miljön har minskat.

Livsmedelskonsumtionen som jag tog upp som det tredje exemplet står för cirka en tredjedel av hushållens miljöpåverkan. Den är alltså av samma storleksklass som miljöpåverkan från kommunikationer och bilism. I och med den moderna livsstilen har transporter, förpackning och djupfrysning av mat ökat. Utvecklingen har underlättat vars och ens dagliga matlagning, men på miljöns bekostnad.

För att uppnå en hållbar konsumtion med tanke på miljön krävs det olika slags åtgärder. Det finns inga enkla lösningar som duger åt alla eller överallt. Man måste använda sig av tekniska innovationer och nya produktionssätt, samhällelig styrning och olika frivilliga tillvägagångssätt samt öka miljömedvetenheten.

Enligt en enkät som nyligen offentliggjordes är största delen av finländarna beredda att ge avkall på sin egen konsumtion i syfte att hejda klimatförändringen. Så gott som alla är intresserade av återvinning och av att åka kollektivt. Attityder och beteende är dock två olika saker. Konsumenternas attityder och konsumtionsbeteende verkar nämligen inte särskilt väl motsvara varandra i verkligheten.

Attityderna visar på medvetenhet och beredskap att ändra på konsumtionsvanorna. Därför är det viktigt att det finns kunskap om vilka konsumtionsalternativ som är hållbara och att dessa alternativ verkligen står till buds, så att de goda föresatserna också förverkligas.

Det är lätt att kritisera konsumtionen, men i vilket fall som helst är var och en av oss konsumenter. Genom att skuldbelägga och kräva för mycket av människorna åstadkommer vi inget annat än skada. Konsumtionsvalet är alltid en summa av flera faktorer. När vi köper mat eller kläder köper vi också mycket annat än bara näring eller något att sätta på oss. Vi köper inhemska, exotiska, traditionella och särskiljande produkter lika väl som hälsosamma, miljövänliga eller förmånliga produkter.

Vi måste utvecklas som konsumenter. Det är inte så lätt att bli en bra konsument. Det är svårt att jämföra produkters miljökonsekvenser och informationen kan vara motstridig. Ändå finns det klara tumregler för ett bättre sätt att konsumera: skaffa hellre en bra produkt än tre dåliga, en liten produkt är ofta ett bättre alternativ än en stor produkt.

Det räcker dock inte endast med köpbeslut. Utöver ansvarsfull konsumtion behövs också sociala innovationer och produktideér, med vars hjälp man kan främja samanvändning och hyra av produkter samt ersätta resor och transporter. Utvecklandet av gemenskapen och en ansvarsfull konsumtion går ofta hand i hand.

Jag tror inte att vi med metoder som enbart riktar sig mot konsumtionen kan minska de skadliga miljökonsekvenserna tillräckligt. Konsumtionen har ökat och fortsätter att öka. Förutom att konsumtionsvanorna måste ändras måste också miljövänligare produkter och produktionssätt utvecklas.

Materialeffektiviteten är av många anledningar på väg att bli ett viktigt miljöpolitiskt mål. Den ständigt ökande konsumtionen hotar att äta upp den minskning av utsläpp som man lyckats åstadkomma genom att utveckla tekniken.

Som finländare har vi också orsak att göra en självrannsakan. Vi är stolta över vår nordiska natur, men vår miljöpolitik kan vi inte skryta med. Finlands ekologiska fotspår är stort. Vi använder mycket såväl energi som naturresurser i Finland och användningen har ökat. Vi använder ungefär dubbelt mera naturresurser än genomsnittet i de Europeiska länderna. Att vi använder så mycket har sina orsaker, som vi inte kan eliminera. En förbättring av materialeffektiviteten i ekonomin och minskning av den totala användningen av naturresurser är de största utmaningarna inom miljövården.

Vårt mål är att med kunskap och innovationer nå framgång i globaliseringen. Miljöteknologin är dagens och framtidens bransch och den bedöms öka med över 10 procent om året. Låt oss göra nödvändigheten till en dygd och en konkurrensfördel. Föregångarna kommer också i denna bransch att ha ett övertag. Satsningar på forskning och produktutveckling samt att visa prov på det i hemlandet öppnar dörrar också på de internationella marknaderna.

I och med globaliseringen har den offentliga sektorns möjligheter att begränsa och ålägga skyldigheter minskat och företagens makt ökat. Globaliseringen och en effektiv informationsförmedling har gett konsumenterna möjlighet att utöva makt genom sitt eget köpbeteende. Staten och de politiska beslutsfattarna kan dock inte dra sig undan sitt ansvar. Miljöpolitiken är tvärtom viktigare än tidigare. Juridiska och ekonomiska styrmedel är effektiva och nödvändiga när det gäller att hejda klimatförändringen, miljöförstöringen och överutnyttjandet av naturresurser. Vi måste gå från ord till handling. Förändringarna i medborgaropinionen måste utnyttjas och metoder som så effektivt som möjligt sparar naturen tas i bruk.

* * *

Vid utformningen och förverkligandet av miljöpolitiken behövs olika slags aktörer. Bekämpandet av klimatförändringen eller skyddet av Östersjön är exempel på att det utöver nationella åtgärder är nödvändigt med internationellt samarbete. Medborgarorganisationerna har framför allt inom miljövården på ett övertygande sätt visat prov på sitt kunnande och inflytande. Jag vill uppmuntra er bästa Dodo-medlemmar och andra miljöaktiva att fortsätta ert arbete för vår gemensamma miljö.