Republikens president Tarja Halonens tal vid en galamiddag med anledning av statsbesöket av Deras Majestäter Konungen och Drottningen av Norge 5.6.2007

(med reservation för ändringar)

Å mina egna och min makes vägnar hälsar jag Konungen och Drottningen varmt välkomna. Det faktum att detta är Ert andra statsbesök i Finland symboliserar den särskilda värme och närhet som finns i relationerna mellan våra nordiska länder och folk. Vi har också annars träffats ofta - senast på den minnesvärda födelsedagsmiddagen på Kungliga Slottet i Oslo i februari detta år.

Detta statsbesök med dess innehållsrika program ger oss en unik möjlighet att tillsammans dryfta gemensamma utmaningar i en värld i snabb förändring. Globaliseringen har öppnat nya möjligheter, men samtidigt också nya utmaningar. Utvecklingen i Europa har också varit snabb och omfattande, inte minst när det gäller utvidgningen av Europeiska unionen.

Norge deltar intensivt i Europa-samarbetet genom sitt EES-avtal, genom Schengen och genom att medverka i EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Från och med ingången av nästa år är EU:s nordiska snabbinsatsstyrka i beredskap. I den ingår trupper från Sverige, Finland, Norge, Estland och Irland. Norge är också en värdefull partner i den Nordliga dimensionen. Det samarbetet ger oss också en möjlighet att tillsammans göra mycket för att förbättra läget i Östersjön.

Som en parallell till Norges samarbete med EU, samarbetar Finland med Nato inom ramen för partnerskap för fred. Vi har trupper i Nato-ledda operationer i Afghanistan och Kosovo. Inom försvarsområdet är vi intresserade av djupare samarbete med de nordiska länderna.

Både Norge och Finland är länder, som kunnat erbjuda det internationella samfundet tjänster i att förhindra och lösa internationella konflikter. Detta sker allt oftare i länder som drabbats av djupa inbördes konflikter. Om humanisten och fredsfrämjaren Edvard Grieg hade levt idag skulle han säkert varit mycket tillfreds med Norges aktiva fredspolitik. Edvard Grieg var så väl till sina principer som i sin verksamhet en förkämpe för frihet, demokrati, rättvisa och laglydighet.

Jag har själv haft möjlighet att idka nära samarbete med norrmän i främjandet av den internationella säkerheten. Detta samarbete har intensifierats via Oslocentret för fred och mänskliga rättigheter, som grundades i fjol. Jag deltar i dess verksamhet tillsammans med bland annat Thorbjörn Jagland och Kjell Magne Bondevik.

Norge gör med stor sakkunskap och goda resurser uthålliga insatser för fred och försoning i till exempel Mellanöstern, Afghanistan, Sri Lanka, Sudan, Somalia och Nepal. Jag uttrycker min djupa respekt för dessa insatser. Samtidigt vill jag tacka Norge för det fasta stöd president Martti Ahtisaari fått i sitt krävande arbete för att nå en lösning för Kosovo som skulle säkra stabiliteten i västra Balkan.

Under detta statsbesök uppmärksammar vi särskilt kvinnornas och barnens rättigheter i konfliktområden. FN:s resolution 1325 "Kvinnor, fred och säkerhet" förutsätter att kvinnornas roll stärks för att förhindra konflikter och för att bygga fred. Norge och ert nationella verkställighetsprogram för resolutionen har fungerat som ett exempel för oss när vi nu håller på att göra upp vårt eget program. Finland arbetar aktivt för att anta resolutionen.

* * *

Finland och Norge har gemensamma grannar, gemensamma landgränser med både Sverige och Ryssland. Det gränsöverskridande samarbetet med Ryssland har gett både Finnmark och de östliga och nordliga regionerna i Finland stora förväntningar inför framtiden. Den nordliga dimensionen kan bidra till att infria våra förväntningar.

Ryssland är en av Finlands tre stora handelspartner. Olje- och gasresurserna i de ryska och norska delarna av de arktiska havsområdena framstår som centrala för Europas framtida energiförsörjning. I Finland finns det förhoppningar om ett utvidgat samarbete mellan Norge och Ryssland inom utvinning och transport av olja och gas och att det skall ge attraktiva uppdrag också till vårt näringsliv.

Finland avslutar i höst sitt uppdrag som ordförande i Barents euroarktiska råd. Bland resultaten finns överenskommelsen om ett internationellt Barentssekretariat i Kirkenes till nytta för hela Barentsregionen.

Arktiska rådet, som Norge leder under en två-årsperiod, har varit en föregångare i klimatpolitiken. Både norska och finländska forskare bidrog till den arktiska klimatrapporten, Arctic Climate Impact Assessment, som i väntan på FN:s nya klimatrapporter, blev ett stort steg mot en starkare klimatmedvetenhet i många länder. FN:s klimatpanel skapade i vintras ett politiskt momentum för EU att igen på ett globalt plan gå i spetsen för att förhindra katastrofala förändringar i jordklotets klimat. Norges regering har förbundit sig till en minst lika ambitiös klimatpolitik. Här vill jag uppmärksamma att Förenta Nationernas generalsekreterare Ban Ki-moon har utnämnt Gro Harlem Brundtland till ett av sina sändebud i klimatfrågor.

Kulturen utgör en viktig motvikt till en alltför stark inriktning på materiella värden. Både i Norge och Finland har bildkonst och musik spelat en viktig roll i byggandet av nationen, i skapandet av samhörighet och identitet. I år har vi den unika möjligheten att samtidigt hedra både Jean Sibelius och Edvard Grieg.

Det går inte att beskriva våra länders relationer utan att nämna sporten, speciellt vintersporten. I båda länder följer man sportevenemangen med stor entusiasm och det är ofta finländska och norska idrottare som är varandras hårdaste konkurrenter. Samtidigt kan man med nöje notera, att samarbetet inom sporten är nära. Finländska skidåkare tränas av en norrman och norska backhoppare tränas av en finländare. Det bästa är, att båda har åstadkommit resultat i världsklass.

Ert statsbesöks första dag går nu mot sitt slut. Ert besök fortsätter också utanför huvudstadsregionen. Vi är glada över att vi i en vidare utsträckning kan visa Er vårt land och samhälle.

Eders Majestäter,

Får jag föreslå en skål för Er och Er familj och för en fortsatt och fördjupad vänskap mellan våra folk.