Republikens president Tarja Halonens festtal vid invigningen av nybyggnaden Aurora II vid Joensuu universitet 4.10.2006

För drygt fyrtio år sedan – i mars 1966 – antog riksdagen en lag genom vilken Joensuu högskola grundades. Grundandet var en del av ett mera omfattande program som konkretiserades genom den samtidigt stiftade lagen om utbyggande av högskoleväsendet åren 1967-1981 och genom grundandet av bl.a. Kuopio högskola och Tammerfors och Villmanstrands tekniska högskolor.

Regeringen motiverade då programmet för utbyggande av högskoleväsendet med att skyndsamma och omfattande åtgärder måste vidtas i syfte att höja högskole- och forskningsnivån. Vetenskaplig forskning och specialutbildning samt en höjning av kunskapsnivån över huvud taget ansågs allmänt vara en nödvändig förutsättning för samhällets ekonomiska tillväxt och för dess andliga och sociala framåtskridande. Denna motivering avspeglar på ett bra sätt vår traditionella uppfattning om att samhällelig välfärd och ekonomisk tillväxt bygger på utbildning och kunnande. Den uppfattningen råder än i dag.

Vårt utbildningssystem är en helhet där alla delar måste fungera och stödja gemensamma mål. Utan ett starkt grundskolesystem kan det inte finnas spetsforskning, fungerande yrkesutbildning eller livslångt lärande.

Vi har bevis på att vårt grundskolesystem är bra – Finland har klarat sig bra i internationella jämförelser av utbildning såsom Pisa-projektet. Inlärningsresultaten är på toppnivå i de allra viktigaste läroämnena. Särskilt beaktansvärt är det att skillnaderna mellan elever, skolor och olika delar av landet är små sett ur ett internationellt perspektiv. Vi har alltså lyckats mycket bra med att ge våra barn och unga jämlika möjligheter till grundundervisning, oberoende av social ställning, boningsort och kön.

Det finns många orsaker till våra goda resultat. Undervisningen är gratis och omfattande studiesociala förmåner som skolbespisning, stöd för skolresor och elevvård är tillgängliga för alla. I Finland ligger ansvaret för att ordna utbildning hos kommunerna, dvs. nära barn och unga och deras hem. Medborgarna litar på undervisningen, och samarbetet mellan hem, skola och olika myndigheter har långa anor.

Som en av de viktigaste faktorerna i vårt högklassiga skolväsende har man ofta lyft fram lärarna – att vi har så bra lärare. Det har man all orsak att göra. Ett fungerande utbildningssystem, höjandet av befolkningens utbildnings- och kompetensnivå och utvecklandet av utbildningens kvalitet är alla frågor som är beroende av högklassig undervisningspersonal. Högklassig undervisningspersonal i sin tur säkras genom en högklassig lärarutbildning.

En av orsakerna till att Joensuu högskola grundades var också behovet av behöriga lärare. Den skolreform som då genomfördes ledde till ett speciellt stort behov av behöriga lärare just här i östra Finland. Inte heller i framtiden kommer behovet av behöriga och motiverade lärare att försvinna – tvärtom. För att Finland skall klara sig i den hårda internationella konkurrensen och arbetsfördelningen är vi i hög grad beroende av kompetens och innovationer.

* * *

Det finländska högskolenätet består av universitet och yrkeshögskolor. De positiva effekterna av ett regionalt decentraliserat högskolenät på kompetensen, välfärden och konkurrensen i regionerna är tydliga.

Den nuvarande globaliseringsutvecklingen och den hårdare internationella konkurrensen medför nya utmaningar för högskolornas forsknings- och utvecklingsverksamhet. För att högskolorna skall kunna svara på dessa utmaningar krävs mod och handlingskraft under de närmaste åren. Målet är att vårt högklassiga högskoleväsende skall bli ännu bättre.

I Finland görs redan nu stora satsningar på vetenskap och forskning. År 2004 använde vi cirka 5,3 miljarder euro till forskning och utveckling. Forsknings- och utvecklingsverksamhetens andel av bruttonationalprodukten var 3,5 procent, vilket hör till de högsta inom OECD.

Alla kommer kanske inte ihåg att det bredbasiga engagemanget att utveckla vårt nuvarande innovationssystem faktiskt föddes under de svåraste recessionsåren i början av 1990-talet. Det officiella målet för de närmaste åren är att effektivisera framför allt forskningen och det tekniska utvecklingsarbetet samt det kommersiella och samhälleliga utnyttjandet av resultaten. Finland står dock för endast en knapp procent av världens forskning och produktutveckling. Därför är det viktigt att vi också kan ta emot och utnyttja kunnande som utvecklats på annat håll och vara en lockande partner.

Stärkandet av den finländska forskningen förutsätter nämligen samarbete såväl nationellt som internationellt. På nationell nivå anses den centrala utmaningen vara hur vi skall kunna koncentrera verksamheten vid högskolor och forskningsanstalter till större och mer konkurrenskraftiga helheter. Likaså framhävs betydelsen av sektorforskning. Högskolorna förutsätts profilera sig, stärka sina prioriterade områden och specialisera sig. Det viktiga är att vi hittar våra egna starka sidor.

I en global ekonomi tävlar regioner och länder om placeringen av kompetenscentrum och produktionsverksamheten i anslutning till dem. Hur den produktionsverksamhet som kräver hög kompetens placeras i framtiden beror inte bara på tillgången till högutbildad och yrkeskunnig arbetskraft utan också på samhällsekonomins materiella och sociala grundstruktur. I vårt land har vi det väl ställt i fråga om dessa grundläggande faktorer. Vi har kompetens i världsklass och fungerande innovationsmiljöer. Om vi lyckas visa vår styrka kan det också locka nya investeringar till vårt land.

Vetenskapen i vårt land kan alltså på många sätt anses ha en lovande framtid. Vi har begåvade doktorander och forskare. Forskarbanan måste göras attraktivare: dagens ofta mycket kortvariga arbets- och tjänsteförhållanden, dvs. snuttjobben inom vetenskapen, gör många unga mindre villiga att stanna i universitetets forskarvärld.

Glädjande är att vi hör till föregångsländerna när det gäller att utveckla kvinnors forskarkarriärer. Under de tio senaste åren har antalet kvinnor som avlagt doktorsexamen mer än tredubblats. Var och en måste ha jämlika möjligheter att utveckla och utnyttja sin begåvning och kompetens. Det är rättvist ur individens synvinkel och till stor nytta för samhället.

* * *

Under snart fyra årtionden har Joensuu högskola vuxit till ett universitet med åtta fakulteter och nio fristående institutioner som tillsammans sysselsätter 1 400 arbetstagare och cirka 8 300 studerande.

Men har universitetet fyllt sin uppgift? Ja, vilken är Joensuu universitets uppgift och universitetens uppgift över huvud taget? Enligt universitetslagen har universiteten till uppgift att främja den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen, att meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra de studerande till att tjäna fosterlandet och mänskligheten.

Våra universitet har av tradition utbildat studerande för uppgifter inom den offentliga sektorn och näringslivet. En bra och pålitlig tjänstemannakår inom den offentliga förvaltningen är en viktig del av rättsstatens grundstruktur, som utgör grunden för välfärdssamhället och näringslivet.

För tillfället förs en livlig debatt om hur arbetskraften skall räcka till och om arbetskraftens kunskaper och färdigheter motsvarar näringslivets behov. Dessa frågor är viktiga redan med tanke på de studerandes framtida sysselsättning, men av lagen framgår också att universitetens uppgifter är ännu mångsidigare. Vi bör också komma ihåg hur viktiga företagens egna åtgärder är när det gäller att höja arbetskraftens kompetens och uppmuntra produktionsfrämjande forskning och produktutveckling. Också här är samarbete styrka.

Universitetens betydelse för vår nation har genom historien varit stor och jag tror att detta gäller även i framtiden. Universiteten i vårt land kan främja projekt som är viktiga för vårt land och som berör vårt geografiska läge i norr, vår natur och våra närområden. Joensuu universitet har gjort just detta. Universitetet spelar en central roll i östra Finlands innovationssystem. Joensuu universitet har många starka områden av vilka en del, till exempel skogen och miljön samt gränsen och Ryssland, är nära förknippade med dess närområden.

Universitetens uppgift att fostra studenterna till att tjäna mänskligheten är i vår tid av globalisering allt viktigare. Fri forskning, vetenskaplig och konstnärlig bildning och på forskning grundad högsta undervisning främjar i sig mänskligheten. För att vi skall nå de mål som det internationella samfundet har ställt upp, bl.a. i den millenniedeklaration som Förenta nationernas generalförsamling antog 2000, behövs forskning och utbildning. Men det handlar också om värden. Vi behöver människor som är toleranta och som respekterar de mänskliga rättigheterna och främjar jämlikheten.

Jag hoppas att Aurora-byggnaden som nu invigs förbättrar Joensuu universitets möjligheter till verksamhet. Nu har alla funktioner på Joensuu universitetscampus för första gången i universitets historia samlats på ett enhetligt område. Förutom universitetet har skogsforskningsinstitutet, vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, den lokala miljöcentralen och arkivverket verksamhet på området. Dessutom finns Joensuu vetenskapspark alldeles i närheten av campus. Jag tror att den fysiska närheten leder till ett ytterligare förtätat samarbete mellan aktörerna och bidrar till bildning och välfärd för regionen och hela samhället.

Lycka till!