Republikens president Tarja Halonens festtal vid Helsingfors universitets juridiska fakultets alumnseminarium 23.1.2009

Står sig rättsstaten i globaliseringen?

Innevarande år firas både i Sverige och Finland märkesåret 1809 till åminnelse av de historiska händelserna detta år. Kriget drabbade hela riket mycket hårt och följderna var dramatiska. I Finland är temat för märkesåret ”Nationen växer fram”.

För mången jurist för Finska kriget och krigets följder tankarna till diskussionerna om den juridiska tolkningen av Borgå lantdag och kejsarens högtidliga försäkran, men också till landshövding Olof Wibelius agerande som försvarare av den lagliga ordningen.

I Fänrik Ståls sägner skildrar J.L. Runeberg hur landshövdingen vägrar att verkställa ryssarnas order som stridande mot svensk lag, och i Albert Edelfelts målning visas landshövdingen i sitt ämbetsrum stående med handen på lagboken. Temat för detta seminarium tar avstamp i detta. Legalitetsprincipen, som är något som kännetecknar rättsstaten, förpliktar myndigheterna att handla i enlighet med lagen. Denna princip ingår även i andra paragrafen i den nuvarande grundlagen.

Runberbergs skildring av Wibelius är idealistisk. I Sverige fanns det redan före de stora revolutionernas tid en klar uppfattning om att myndigheterna, i synnerhet domstolarna, är bundna av lag. I det avseendet är skildringen riktig, att rättsstaten och att ”bygga med lag” för oss har varit centrala element när vi byggt vårt eget samhälle, och jag tror att det kommer att vara så även i fortsättningen. Detta präglar vårt tänkande även i internationella förbindelser.

Jag vill dock varna redan nu, att jag egentligen inte kommer att granska frågan ur ett rättsvetenskapligt, utan snarare ett samhällspolitiskt perspektiv. Jag tror att vi får en färskare rättsvetenskaplig syn på dagens tema genom de anföranden som vid detta seminarium hålls av forskare och studerande.

* * *

Globaliseringen både är och inte är något nytt. Det beror på definitionen. Man talar om globaliseringens olika faser. Den aktuella fasen anses vara den tredje i ordningen. Historiskt sett kunde man också tala om en enbart intensifierad integrationsprocess. Det är emellertid fråga om ett snabbt tilltagande fenomen som fått helt nya dimensioner genom den moderna informationstekniken, något som den av de internationella finansmarknadernas svagheter orsakade snabbt spridande ekonomiska krisen har visat.

Globaliseringen har minskat nationalstaternas betydelse. Näringslivet har sökt en större frihet och utvecklats mycket - om än ojämnt – till följd av detta. Effekterna av globaliseringen sträcker sig emellertid längre än enbart till näringslivet. För att bättre kunna beakta människans och miljöns behov har en striktare styrning och övervakning av globaliseringen genom nationella och internationella bestämmelser varit motiverad.

Globala fenomen förutsätter global samverkan. En del internationella fördrag är fortfarande traditionella bilaterala fördrag, men allt oftare är de regionalt, eller till och med globalt multilaterala. Den europeiska integrationen är unik i detta avseende – ett till vissa delar redan överstatligt fenomen. Denna utveckling inverkar också på de centrala rättsstatselementen i Finland; den lagstiftande, verkställande och dömande makten.

Den nationella lagstiftningen och de nationella rättskällorna har vid sin sida fått internationella normer och en stor mängd bestämmelser och rättspraxis med ursprung i den europeiska integrationen. Utöver detta har det uppstått privatiserad internationell reglering, som inte är beroende av nationalstater eller internationella fördrag.

Till rättsstatsprincipen hör att beslut om individers rättigheter och skyldigheter endast kan fattas av ett sådant organ vars tillsättande individerna själva kan påverka. Demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättstaten utgör en treenighet. När normgivningen sker allt avlägsnare, eller till och med åtskilt från de nationella lagstiftningsorganen, försvagas denna förbindelse. Till och med i långt integrerade system, såsom till exempel Europeiska unionen, utgör medlemsstaternas varierande utvecklingsnivåer och olika förvaltnings- och domstolstraditioner en utmaning.

Till globaliseringen hör förutom fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och information även allt större rörlighet för personer. Genom globaliseringen blir samhällena mer mångkulturella, och därigenom troligtvis även kreativare, men den ställer rättsstaten inför nya utmaningar. Det är lättare att reglera internationell handel än internationella familjeförhållanden i lagstiftningen. Betydelsen av individualitet och mångfalden av olika värden och värderingar kommer i fortsättningen att öka. Som motvikt till detta kommer vi att ha ett allt större tryck att finna gemensamma regler för att skydda människan och miljön.

Globalisering ställer tillsammans med den regionala integrationen krav på rättsstaten och dess olika aktörer. Jag ser internationaliseringen också som en möjlighet att främja ”laga ordning”. Nationalstaterna är i allt högre grad beroende av varandra. Informationsförmedlingen känner inga statsgränser. Gemensamma mål och hot sporrar nationerna till samarbete. Samarbete förutsätter dock gemensamma regler och förutsebart beteende. En god förvaltning och ett pålitligt rättsväsende är en del av detta. Likaså demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna, något som många dessvärre har svårt att godkänna. Enligt min åsikt kan man tala om en genuin rättsstat endast om den står i växelverkan med demokrati och mänskliga rättigheter.

Rättsstatens betydelse också när det gäller att uppnå FN:s millenniemål och som förutsättning för en rättvis globalisering har betonats starkt. Som globaliseringskommissionens andra ordförande var jag själv aktivt med i detta sammanhang.

Denna världskommission för globaliseringens sociala dimension, som tillsattes av Internationella arbetsorganisationen ILO, ansåg att rättstaten och ett effektivt rättssystem är förutsättningar för att staterna och deras invånare ska kunna dra nytta av globaliseringen. I kommissionens rapport varnades också för den svaga regleringen av de internationella finansmarknaderna och för bristen på transparens.
Rapporten är enhällig, och en av kommissionens amerikanska medlemmar var Nobelpristagaren Joseph Stigliz, som nu deltar i utarbetandet av president Obamas handlingsprogram. Vi hoppas således på det bästa.

Rättsstaten är en förutsättning för globaliseringens ekonomiska dimension. Den är också ett nödvändigt instrument när det gäller att förverkliga en socialt rättvis globalisering. Som jag redan tidigare nämnde kan man inte tala om en genuin rättsstat om den inte grundar sig på demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Men samma gäller också omvänt: om inte rättsstatsprincipen följs är förverkligandet av de mänskliga rättigheterna, demokrati eller god förvaltning inte möjlig. Som jurist kan man knappast heller tänka sig en hållbar utveckling utan internationella fördrag och nationalstater som avtalsslutande och avtalsgenomförande parter.

* * *

Demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen är effektivt vaccin mot konflikter. Om ett land ändå drivs in i en väpnad konflikt är det krishanteringens uppgift att se till att man förutom att uppnå vapenvila även skapar förutsättningar för fredlig utveckling. Stärkandet av rättsstaten är också en viktig del av den internationella krishanteringen.

Att få rättsstatsprincipen och efterlevnaden av denna princip att slå rot på nytt i ett krisdrabbat samhälle är en krävande uppgift. Men detta är nödvändigt för att förmå konfliktdrabbade grupper och medborgare, när de löser tvisterna, att ty sig till en lagstiftning och ett förvaltningsförfarande som de upplever som rättvist.

EU:s nyligen inledda insats EULEX Kosovo har till uppgift att bistå Kosovos myndigheter i arbetet att skapa ett polis-, rätts-, gränsbevaknings- och tullsystem som uppfyller de internationella normerna. Utöver Kosovo har unionen rättsstatsstödjande verksamhet även i Afghanistan, Irak och Kongo.

EU agerar naturligtvis inte ensam. Europarådet innehar specialkunnande när det gäller stödjandet av rättsstatsutvecklingen. Projekt som stöder rättsstatsutvecklingen finns genomgående med även i de lokala insatserna inom ramen för Europeiska samarbets- och säkerhetsorganisationen.

Finland deltar aktivt i utvecklandet av EU:s och de internationella organisationernas krishanteringsarbete och Finland satsar på utbildning och rekrytering av rättsstatsexperter. För närvarande är finländska experter inom civil krishantering med i ca 150 olika insatser och därtill anslutna stödtjänster. Dessa personer är experter inom rättssektorn; domare, åklagare och andra rättsstatsexperter och poliser.

Att stärka rättsstatens strukturer och praxis främjar respekten för de mänskliga rättigheterna, ett bättre förverkligande av jämlikheten och den allmänna sociala utvecklingen. Rättsstaten kan inte bli en exportprodukt, men det finns stor efterfrågan på personer som kan lära ut dess principer och yrkeskompetens inom rättsstatens olika sektorer.

Presidenten har ofta med sig en handelsdelegation på sina utlandsbesök. Det är kanske mindre känt att det i presidentens följe även ofta ingår företrädare för vetenskapen och konsten, och även andra områden. Under mina senaste besök till Kina och Saudiarabien ingick även presidenten för högsta förvaltningsdomstolen Pekka Hallberg, i delegationen. I diskussionerna med den högsta statsledningen behandlar man ofta även frågor som gäller rättsstaten och mänskliga rättigheter.

* * *

Vad innebär då globaliseringen för universitetsutbildningen i allmänhet och för den juridiska utbildningen i synnerhet? Universiteten har till uppgift, förutom att främja den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen, även att meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra de studerande till att tjäna fosterlandet och mänskligheten.

Vid Helsingfors universitet är globaliseringens utmaningar inbegripna i forskningen och undervisningen.

Det är beaktansvärt att Jane och Aatos Erkkos stiftelse senaste år tilldelade Helsingfors universitets forskarkollegium en gästprofessur i nutidsorienterad samhällsforskning, med särskild tyngdpunkt på frågor kring samhällelig rättvisa och välfärdssamhällets framtid. Senaste vecka valdes den första innehavaren av denna aktuella samhällsvetenskapliga professur. En utmärkt sak och en utmärkt forskare!

Vid ett seminarium vid juridiska fakulteten är det skäl att fråga hurdana jurister fosterlandet och mänskligheten behöver och hur man utbildar sådana. Man har aldrig kommit långt med att lära sig paragraferna utantill. Än mindre i framtiden. Juridikens värld har förändrats och fortsätter att förändras i snabb takt.

Att identifiera och lösa juridiska problem kräver kompetens och intellektuell nyfikenhet. Man måste kunna fatta lagenliga och rättvisa avgöranden som grundar sig på rättsliga bestämmelser, principer, och i sista hand på hela den västerländska rättsordningens värdegrund. Detta är något som undervisningen borde kunna ge beredskap för.

Undervisning på universitetsnivå ska grunda sig på vetenskaplig forskning. Ett samhälle som bygger på kunnande är inte möjligt utan högklassiga forskare och tillräckliga resurser. Jag hoppas på nationellt och internationellt samarbete. Jag hoppas på mod för ett samarbete som överskrider fakultetsgränserna. Jag uppmuntrar till samhälleligt deltagande och världsförbättrande!

* * *

Fosterlandet, mänskligheten och rättsstaten behöver jurister – goda jurister. Juridiska fakulteten har ett stort ansvar när det gäller att utbilda dem. Jag vill önska fakultetens lärare all framgång i denna krävande uppgift.