Republikens president Tarja Halonens nyårstal 1.1.2008

Medborgare,

Det nyss avslutade jubileumsåret för vår självständighet utgör en länk i en lång kedja av fredsår. Under mer än sex årtionden har vi kunnat bygga upp vårt land och vår välfärd under fredliga förhållanden. Jag vill tacka veteranerna och den generation efter kriget som varit med om byggandet, och även vår egen tids vardagshjältar för det arv vi fått. Det är fortfarande av största vikt att vi känner gemensamt ansvar − omsorg om varandra. Det gemensamma ansvaret jämnar vägen för den enskilda människan och bygger upp nationens framtid.

Inte heller det gångna året kunde avslutas utan mänskliga förluster och sorg. Skoltragedin i Jokela berörde oss alla. Sorgen är djup hos dem som miste sina närstående, och den kastar långa skuggor. Vår medkänsla och vårt stöd behövs ännu en lång tid efter att händelsen försvunnit ur offentligheten.

Genom upplevelser som denna tvingas vi medge att det som händer på andra håll också kan inträffa hos oss. Vi måste ta lärdom av det skedda.

Vi har tagit för givet att vårt samhälle ska fungera, och det är bra att vi fortfarande kan lita på att vardagen är trygg. Men det får inte innebära likgiltighet, och det får inte heller invagga oss i falsk tillit.

Vid olyckor och i krissituationer prövas människornas grundläggande trygghet. Det är just i sådana lägen vi behöver offentlig service, ett aktivt medborgarsamhälle och klart sagt omsorg om varandra. I nödens stund är styrkan i dessa skyddsnät avgörande, men de måste byggas ut och underhållas hela tiden. Detta är en uppgift som vi alla bör sköta enligt bästa förmåga. Vi måste värna om basservicen.

Vi finländare är inte bara en grupp människor. Den samhörighet som vi känner gör oss till en nation. Som medlemmar av en gemenskap har alla bättre möjligheter att också förverkliga sina individuella önskningar med hjälp av eget arbete och egna ansträngningar.

Rättvisa är en av finländarnas fasta värderingar. Vi har byggt ett socialt enhetligt samhälle, och vi kan med fog tala om en framgångssaga.

Men, man kan likväl skönja sprickor i vår välfärd. Även om nationalinkomsten har stigit har skillnaderna i välfärd mellan befolkningsgrupperna inte jämnats ut − tvärtom har framför allt skillnaderna mellan ytterligheterna fortsatt att öka. Det är speciellt oroväckande om vi låter våra barn lida för detta.

Social enhetlighet och stark ekonomi går hand i hand. Om den ena bryts ned kan inte heller den andra garanteras. Vi står på solid grund så länge vi lyckas se till att levnadsnivån höjs för alla befolkningsgrupper och skillnaderna jämnas ut.

En av Finlands starka sidor har varit samarbete på bred bas inom arbetsmarknaden. Under den senaste förhandlingsrundan blev det aktuellt med förbundsvisa kollektivavtalslösningar. Höstens händelser lyfte fram de problem som finns i arbetslivet, bland annat när det gäller uppskattningen av arbetet och jämställdheten. Frågorna kan inte lösas på en gång, utan vi blir säkert tvungna att återkomma till dem. Jag hoppas på ökad förståelse för servicens allt större betydelse i samhället och att vi hittar hållbara lösningar på utmaningarna.

Det svåra förhandlingsläget gav oss också orsak att fundera på arbetslivets spelregler och avtalsmodeller. Även denna diskussion kommer att fortsätta. Så här i perioden mellan de egentliga förhandlingarna torde man kunna se fördomsfritt och konstruktivt på frågorna, och förstå såväl den globala världen i förändring som fördelarna med ett starkt förhandlingssystem.

I dagens värld är det viktigaste av allt att lära sig samarbeta. I fjol blev kampen mot klimatförändringen slutligen det främsta globala målet. Jag har en förhoppning om att det globala ansvaret ökar. FN:s klimatmöte på Bali i december var ett steg framåt. Det kan vara början till något alldeles nytt. Vi lyckas om vi i denna förändringsprocess kan samordna såväl de ekologiska förutsättningarna i världen som människornas behov av social rättvisa.
Finland ska ta del i detta arbete för både sin egen och vår gemensamma världs skull. Vi behöver ett miljövänligare levnadssätt, vägledande normer och utveckla renare teknologi. När det gäller kampen mot klimatförändringen kan vi bidra till internationellt samförstånd också inom Europeiska unionen, och genom unionen i hela världen.

Det största miljöproblemet i vårt närområde är Östersjön. Kuststaterna kring Östersjön har mycket att vinna, men samtidigt ett stort ansvar. Vi har redan samarbetat för att rena havet och minska näringsbelastningen, men arbetet måste fortsätta. I november i fjol förband sig Östersjöländerna att minska sina utsläpp enligt principen om delad börda.

Jag har för egen del velat kalla och uppmuntra Östersjönationerna till detta samarbete. Jag har tillsammans med statsminister Vanhanen sänt ett brev i ärendet till Östersjöstaternas statsöverhuvud. Jag hoppas att ett synligt politiskt engagemang av detta slag ska stärka de åtgärder som måste vidtas i praktiken. Östersjön förenar, den skiljer inte åt.

Jag kommer att återkomma till utmaningarna med Östersjön och till andra miljöfrågor redan på våren, bland annat i samband med nästa presidentforum.

* * *

Under det gångna året hedrade vi det finska språket i form av ett jubileumsår för Mikael Agricola. Därför passar det utmärkt att det nya året 2008 tillägnas en dialog mellan kulturerna i Europa. Det är bra att vi går in i denna diskussion med öppet sinne och också kommer ihåg våra egna språkminoriteter.

Den globala världen har gjort att olika religioner och kulturer blivit en del av vår egen vardag. Efter de skakande upplevelserna den 11 september 2001 inledde jag en diskussion med de kristna, judiska och islamiska trossamfund som är verksamma i Finland. Jag har sedan under de år som gått sett och erfarit hur människor, som hör till olika trossamfund och kulturer, med respekt för varandra har verkat som förenande faktorer och resurser i vårt samhälle. Jag är dem tacksam för detta arbete. Förhoppningsvis får vi uppleva samma konstruktiva fenomen också på europeisk nivå.

En ung flicka från Afghanistan deltog nyligen i en bild- och ordkonstverkstad för invandrare. Hon kom till Finland från ett land som hade varit i krig i 28 år. Hon skrev så här: ”Tidigare fanns det bara en färg i mitt liv, och det var svart. Nu är allt annorlunda: i dag ser jag underbara färger.”

Efter ett krig ger det svarta småningom vika. Vi finländare har upplevt detta. Nu kan vi hjälpa många andra med att bygga fred. Många finländare är också i år ute på krävande internationella militära och civila krishanteringsuppdrag på olika håll i världen. Vi kan för vår egen del ge världens människor en möjlighet att se livets färgrikedom.

Finland kommer dessutom under detta år att vara ordförande för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa OSSE. OSSE grundar sig på Finlands, och särskilt president Urho Kekkonens, initiativ för ökad säkerhet i Europa och bland européerna. Som OSSE:s ordförande kommer Finland att lyfta fram en bred och övergripande syn på människors och staters säkerhet. Vi ska också hålla i minnet OSSE:s grundläggande princip om att säkerheten inte får ökas på bekostnad av andra, och att ökad säkerhet för andra samtidigt leder till större säkerhet för oss.

* * *

Det har bara gått ett knappt år sedan vi hade riksdagsval i vårt land och den nya regeringen inledde sitt arbete. I höst står kommunalvalet i tur. Vår kommunstruktur genomgår stora förändringar. Kommunerna är i nyckelposition när det gäller att fatta beslut om hälso- och sjukvården, barndagvården, undervisningen, åldringsvården och andra faktorer som påverkar människornas vardag. Det är alltså skäl att rösta i kommunalvalet.

Val är en viktig del av demokratin. En fungerande demokrati förutsätter också ett starkt medborgarsamhälle och att det bedrivs verksamhet även mellan valen. Jag önskar denna verksamhet all framgång.

Vi har ett på många sätt arbetsfyllt år framför oss. När det nya året nu inleds vill jag på mina egna och min makes vägnar tacka för samarbetet, och tacka alla dem som kontaktat mig. Ert stöd och Ert intresse för skötseln av våra gemensamma ärenden betyder mycket.

Jag önskar Er alla ett gott nytt år 2008.