Republikens president Tarja Halonens tal vid Helsingforskommissionens (HELCOM) 25:e årsmöte i Helsingfors den 2 mars 2004

Det är en stor glädje och ära för mig att få öppna Helsingforskommissionens (HELCOM) 25 årsmöte. Mötets betydelse och historiska dimension betonas av att vi samtidigt firar jubileet med anledning av att 30 år har förflutit sedan konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö slöts.

Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö är en föregångare. Konventionen, som slöts 1974 och trädde i kraft sex år senare, är den första internationella konventionen som gäller skyddet av den marina miljön. Konventionen var den första i sitt slag, men kom inte för tidigt. Behovet av att skydda Östersjön var redan då uppenbart. Konventionen hade en radikal men realistisk målsättning. Konventionen innehöll dels parternas förbindelse att upphöra med den förorenande belastningen, dels mekanismer för utfärdande av detaljerade tillämpningsanvisningar.

År 1992 reviderades konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö, vilket innebar förbättrade förutsättningarna för bevarandet av Östersjöns unika natur. Konventionen utvidgades att gälla hela Östersjöns avrinningsområde och samtidigt inkluderades både skyddet av den marina naturen och jordbruket.

Helsingforskommissionen inrättades med utgångspunkt i konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö. I och med den rättsliga grund som konventionen skapat och tack vare den samarbetsförmåga som Helsingforskommissionen visat sig ha, har kommissionen blivit en central faktor i skyddet av Östersjön. Kommissionens verksamhetsfält sträcker sig från förbud att använda gifter till förbättrande av sjösäkerheten.

I dag är gemenskapen och förhållandena i Östersjöregionen i hög grad annorlunda än de var när konventionen slöts. Både antalet självständiga stater och antalet konventionsparter har ökat. Samtidigt har Östersjöregionen i allt större utsträckning kommit att präglas av stark ekonomisk tillväxt och ökad integration.

I och med att Estland, Lettland, Litauen och Polen om två månader blir medlemmar av Europeiska unionen kommer Helsingforskommissionens verksamhet också att påverkas. Kommissionen kvarstår dock som den centrala aktören när det gäller skyddet av Östersjöområdet. Det är viktigt att det finns ett forum, i vars arbete alla Östersjöstater i egenskap av jämlika och suveräna aktörer har förbundit sig att medverka.

Det är angeläget att man inom Helsingforskommissionen också i framtiden kan avtala om de åtgärder som är nödvändiga med tanke på skyddet av Östersjön och som är bindande för alla medlemsstater. Kommissionen bär det största ansvaret för producerandet av information som gäller Östersjöns tillstånd och de specifika behov av skydd som hänför sig till havsmiljön, och den skall också sörja för att nationella myndigheter och internationella organisationer får information om vilka särskilda åtgärder som krävs.

Östersjön är ett av de mest förorenade haven i hela världen – exceptionellt problematisk är situationen i Finska viken. Alla Östersjöländer bär skuld till detta. Dessutom finns det vissa mer avlägset belägna europeiska länder som bär en del av ansvaret för Östersjöns förorening. Alltför många länder har under de gångna åren nonchalerat behovet av att skydda vårt gemensamma hav och att engagera sig i de skyddsbeslut som fattats, för att inte tala om de brister som gäller själva verkställigheten av besluten.

Vi vet att Östersjön är föremål för en alldeles för stor näringsbelastning. Vi vet också att det behövs snabba åtgärder och att effekterna under alla omständigheter kommer att dröja länge. För att de kommande generationerna skall få möjlighet att njuta av Östersjön är det nu vi behöver åtgärder för en minskning av samhällenas, jordbrukets och industrins utsläpp.

Den kraftiga ökningen av trafiken på Östersjön för med sig nya utmaningar. Det är glädjande att konstatera att man inom Helsingforskommissionen på ett konkret sätt har kunnat främja både de gemensamma spelreglerna i fråga om vintersjöfarten och samarbetet vid bekämpning av oljeskador. Förbättrandet av säkerheten inom sjöfarten förutsätter fortlöpande satsningar i Helsingforskommissionen.

Alla har vi anledning till självkritik, men vi kuststater har ett speciellt behov av att samarbeta. Detta behov tenderar att öka i framtiden, eftersom den ekonomiska tillväxten i regionerna kan leda till ytterligare belastning på Östersjön. Detta scenario är dock inte oundvikligt – vi måste bara ha den gemensamma viljan att hantera situationen på rätt sätt.

Medborgarna förväntar sig effektiva åtgärder när det gäller skyddet av Östersjön. Det syns att allmänheten förbinder sig till tanken på en hållbar utveckling och detta bör synas också i det samhälleliga beslutsfattandet. Denna ambition infrias framför allt på det nationalstatliga planet, men målsättningen syns också i de internationella organisationerna, t.ex. i Helsingforskommissionen. Ett bra exempel på detta är det ungdomsforum som ordnats i samband med Helsingforskommissionens årsmöte.

Östersjöns framtid ligger i våra händer. Vi bär alla ansvaret för att Östersjön lever. Jag tackar er för ert långsiktiga och enträgna arbete för Östersjön.

Jag tillönskar Helsingforskommissionens 25:e årsmöte välgång samt förmåga att fatta positiva beslut för tryggandet av framtiden för vårt gemensamma hav!