Tal av republikens president Tarja Halonen vid Minnesdagen för förintelsens offer den 27 januari 2004

Enligt Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är alla människor födda fria och lika i fråga om värde och rättigheter. De har fått förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.

Demokratins kärna är principen att alla människor är likvärdiga. I en demokrati fattar majoriteten beslut som även gäller minoriteten. Det är majoritetens skyldighet att sörja för att minoritetens rättigheter respekteras. Majoriteten bär ansvaret för minoriteten. Genom att respektera våra medmänniskor lär vi även våra barn tolerans.

Mänskligheten gör gott i att minnas sin historia. Detta gäller även de mörka perioderna i vårt förflutna, perioder av förintelse och kränkande av de mänskliga rättigheterna genom extrem grymhet. Den 27 januari är minnesdag för offren för judeförföljelserna och andra etniska förföljelser både hos oss och på andra håll i världen. Denna dag är också en hoppets dag, eftersom den 27 januari var befrielsens dag för fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz. Minnesdagen högtidlighålls i allt fler länder som en påminnelse om vårt förflutna samt om vikten av att försvara mänskliga rättigheter nu och i framtiden.

I Finland har Elina Sanas bok Luovutetut på nytt lyft fram frågan om de personer som under fortsättningskriget utlämnades till Tyskland. Genom statsminister Vanhanen bad jag regeringen klarlägga huruvida det är skäl att ytterligare utreda utlämningarna. I sin utredning till regeringen föreslår professor Heikki Ylikangas att en grundligare utredning görs, och jag understöder hans förslag.

Som professor Ylikangas konstaterade i samband med överlåtandet av rapporten är tiden nu mogen för en saklig genomgång av även detta skede i vår närhistoria. Finland är ett öppet demokratiskt samhälle där kunskap om landets historia bör främjas. Med tanke på den nationella självkänslan är det nödvändigt att det kollektiva medvetandet inte belastas av händelser som förblivit outredda.

Mänsklighetens historia är fylld av krig och förföljelser som kastar långa skuggor. Också de moderna staternas gränser har utformats genom erövrings- och maktpolitik. Grundelementen är demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen samt social rättvisa. Goda etniska relationer kan förhindra folkmord, men vi måste vara på vår vakt. Folkmord har begåtts även i vår tid.

Vårt gemensamma förflutna visar oss också vägen till försoning och ger oss redskap att förlika det förflutna med nuet. Sydafrika med Nelson Mandela och Desmond Tutu i spetsen är ett uppmuntrande exempel som manar till efterföljd. Händelserna år 1918, som utgör vår egen nationella tragedi, börjar först nu vara allmän kunskap och en del av vårt kollektiva minne. Detta visar vilken lång och krävande process som kan behövas innan en nation slutgiltigt är helad.

Ännu viktigare än historien är nuet och framtiden. Detta framhävde även FN:s generalsekreterare Kofi Annan vid den konferens om folkmord som inleddes i går i Stockholm. Generalsekreterare Annan föreslog att en kommitté som skall verka för att förhindra folkmord inrättas. Generalsekreterarens förslag är enligt min mening väl värt att diskuteras vidare.

För min egen del vill jag dessutom betona vikten av fredsfostran. Vårt lidande gör inte oss till bättre människor, utan vi måste aktivt fostra oss själva och våra barn till jämlikhet och tolerans. Fredsfostran utgår ifrån att vi lär oss respektera andra människor och vårt eget människovärde samt att analysera motsättningar och med fredliga medel finna lösningar.

I många länder kan man se tecken på en tilltagande antisemitism. Extremistiska rörelser hetsar till invandrarfientlighet och judehat. Dessa rörelser skändar judiska begravningsplatser och minnesmärken, bränner butiker som ägs av invandrare samt diskriminerar invandrare och utsätter dem för våld. Sådant skall inte tolereras.

Finland måste aktivt delta i det arbete för att förebygga rasism, främlingshat och antisemitism och öka växelverkan mellan olika befolkningsgrupper som utförs inom ramen för FN, Europarådet, Europeiska unionen och det nordiska samarbetet. Vi måste arbeta aktivt även inom vårt eget land. Det allmänna måste göra sitt, men den enskilde medborgarens insats är också väldigt viktig. Verklig jämlikhet skapas först genom ett eget, individuellt engagemang.

I Finland liksom på andra håll i världen har det alltid funnits människor med olika kulturell bakgrund. Vi ser spåren av detta i samhällets infrastruktur, i industrialiseringen av vårt samhälle samt inom handeln, konsten och kulturen. Utan invandrarnas insats hade Finlands utveckling varit mycket långsammare. Detta är särskilt viktigt att komma ihåg nu, när den finska befolkningens etniska mångfald allt snabbare ökar.

Finland är en del av den stora världen och har sitt eget ansvar när det gäller de mänskliga rättigheterna. Ju bättre vi sköter våra egna angelägenheter desto större legitimitet och trovärdighet har vi också då det gäller att i internationella sammanhang främja humana värden och mänskliga rättigheter.

Det rör sig inte här om något separat uppdrag, utan denna verksamhet bör vara en del av vår samhälleliga och sociala verksamhet som helhet. Det krävs växelverkan på riksnivå och på regional och lokal nivå mellan myndigheter, partier, parter inom arbetslivet, medborgarorganisationer, minoriteternas egna samfund och media. När det gäller att skapa goda etniska relationer och växelverkan finns ingen patentlösning. För att säkerställa ett humant arv till följande generation måste dessa relationer hela tiden vårdas.

Jag vill tacka den finska sektionen av Yad Vashem för organiserandet av årets minnesdag för Förintelsens offer, samt alla övriga deltagare. Samtidigt som vi högtidlighåller denna minnesdag åtar vi oss att i alla situationer, i vardagen och i fråga om de beslut vi fattar, agera så, att vi med vår individuella ståndpunkt eller den ståndpunkt som hävdas av den grupp vi företräder, främjar samhörighet och förkastar antisemitism och rasfördomar, samt diskriminering och hat som hämtar sin näring i människors etniska ursprung.