Republikens president Tarja Halonens tal i UNCTAD XII i Accra, Ghana den 22 april 2008

"Delivering on development: the role of UNCTAD"

Först av allt vill jag tacka Er, doktor Supachai, för att Ni inbjudit mig att inför denna högt uppsatta publik hålla ett anförande om ämnet ”Att skapa utveckling: UNCTAD:s roll”. Vi har samarbetat i flera olika sammanhang, bl.a. då jag tillsammans med Tanzanias president Benjamin Mkapa var ordförande för världskommissionen för globaliseringens sociala dimension, vars rekommendationer har ett brett stöd även inom Afrikanska unionen. Vårt samarbete intensifierades ytterligare åren 2005 och 2006, då Ni kallade mig till medlem av UNCTAD:s ”de vises grupp” (Panel of the Eminent Persons of UNCTAD).

Denna konferens i Accra började först i förrgår, men redan nu har den visat hur mångsidig agendan för handel och utveckling är. Vi har diskuterat många av de möjligheter och utmaningar som utvecklingsländerna och de utvecklade länderna har i den komplicerad process som kallas globalisering. Oavsett vilken personlig åsikt man har om globaliseringen är två saker klara: vi måste få till stånd en rättvisare globalisering och vi måste fortsätta stödja världens fattigaste och minst bemedlade länder, så att de klarar av att möta sina utmaningar och förbättrar sina möjligheter att delta i världsekonomin.

Den tolfte UNCTAD-konferensen arrangeras vid en intressant tidpunkt: handelsrundan i Doha pågår ännu, ett utvärderingsmöte om konsensusen i Monterrey kommer att hållas i slutet av året och likaså kommer man ännu detta år att bedöma hur bra millenniemålen uppnåtts. I stället för att blicka bakåt måste vi ändå fokusera på framtiden: vad kan vi göra för att förbättra det, vad kan vi göra för att effektivisera och göra det framgångsrikare, och vad kan vi göra för att genomföra det snabbare. Med ordet "det" avser jag vårt stöd till utvecklingsländerna. Här ligger också det grundläggande syftet för denna konferens: att ge UNCTAD en bättre och explicitare uppgift.

Millenniemålen ligger mig nära hjärtat, inte bara på grund av att jag tillsammans med Namibias president Sam Nujoma var ordförande för millennietoppmötet. Målen fastställdes och godkändes som ett tecken på det internationella samfundets politiska vilja att föra utvecklingen framåt och på att varje stat kan delta i utvecklingen.

Många av oss har påpekat att millenniemålen inte kommer att uppnås. Vi står inför löften som ännu inte uppfyllts. Det är möjligt att uppnå millenniemålen, men vi måste skrida till åtgärder genast. Även här i Accra, när vi bestämmer verksamhetsprinciperna för UNCTAD för de följande fyra åren, borde vi utgå från dem. Genom de rätta metoderna och viljan kommer vi att lyckas.

Låt oss gå tillbaka till år 2005, då generalsekreterare Supachai som sin första åtgärd bildade "de vises grupp". Den blev ett av regeringarna oavhängigt organ, med den omfattande uppgiften att dryfta effektiviseringen av UNCTAD:s utvecklingsroll och verkningsfullhet. Vid flera möten diskuterade vi bl.a. UNCTAD:s strategiska riktlinjer, arbetssätt och betydelse i dagens värld.

I detta skede ställde medlemmarna i panelen många frågor, och vi förstod att skillnaderna i synsätt ofta var missförstånd, som berodde på att man använde olika ord för samma sak. Vårt mål var, och är fortfarande, att göra UNCTAD bättre, betydelsefullare och mer fokuserad så att vi bättre kan hjälpa utvecklingsländerna. UNCTAD bör stärkas genom förnyelse.

Man måste komma ihåg att stärkandet av UNCTAD hör till en större politisk kontext, särskilt till de reformer som FN genomgår som bäst.

Syftet med reformen av FN är att göra systemet effektivare, så att det bättre kan tjäna oss alla på området för fred, säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling. UNCTAD är en del av FN:s utvecklingsstruktur och därför måste vid akta oss för att rikta de begränsade resurser vi har på onödiga överlappningar med de övriga organisationerna.

FN-reformen gav "de vises grupp" en möjlighet att definiera UNCTAD:s starka sidor som en del av FN-systemet, och jag tror att vi har lyckats med detta. Gruppen gav sina rekommendationer i rapporten ”Enchancing the Development Role and Impact of UNCTAD (effektiviseringen av UNTCTAD:s utvecklingsroll och verkningsfullhet) i juni 2006. I den mellanstatliga behandlingen i UNCTAD år 2007 godkändes flera av våra rekommendationer, och en del av dem finns fortfarande på agendan för denna konferens.

UNCTAD:s viktigaste mål är att främja utvecklingsländernas integration i världsekonomin och den internationella handeln. Det är en uppgift som man bör förhålla sig ödmjuk till. Det finns många sätt att närma sig den, men inget av dessa kan ensamt lösa alla problem. Då UNCTAD-konferenserna inleddes år 1964 fanns det en klar beställning på dem. Nu måste vi definiera UNCTAD:s roll i förhållande till andra ekonomiska organisationer, såsom världshandelsorganisationen WTO, Bretton Woods-systemet och OECD. UNCTAD kunde ha större möjligheter att genomföra sitt uppdrag om den fokuserade på ett par kärnfrågor. Det är en stor utmaning för UNCTAD att definiera dess strategiska ställning, viktigaste uppgiftshelheter och expertis.

Handel är ett viktigt utvecklingsredskap, men inget trollspö som skänker nytta för alla. Den är en viktig faktor i utvecklingsprocessen, och därför något som utvecklingsländerna behöver stöd med. Vi måste också komma ihåg att utvecklingsländerna själva ansvarar för den egna utvecklingen, och denna utveckling kan de utvecklade länderna sedan stödja. Programmet Aid for Trade är ett biståndsinitiativ som UNCTAD även i fortsättningen bör satsa på bl.a. på grund av den långa erfarenheten av analytiskt arbete.

UNCTAD har uppnått goda resultat på området för investering, teknik och aspekterna på de minst utvecklade länderna och handelsutvecklingen. Det skulle därför vara logiskt att UNCTAD höjer profilen i fråga om sitt analys- och forskningsprogram. Det krävs en bättre fokusering av arbetsprojekten i en värld som konstant förändras.

Den tekniska hjälp som UNCTAD ger anknyter nära till FN-systemets åtgärder på samma område. Samordning av biståndsgivarna, sammanjämkning av biståndsprogrammen och bedömning av verkningarna är dessutom centrala frågor som behandlas i många organisationer och inom statsförvaltningarna som bäst.

För att kunna samordna UNCTAD:s insats med de gemensamma insatserna, och på detta sätt förbättra insatsernas verkningsfullhet och synlighet, uppmanas UNCTAD att förena sina krafter med FN:s övriga organisationer och partner. Samarbetsstrukturer finns, bland dem t.ex. FN:s utvecklingsgrupp. Större frågor om hela systemets enhetlighet och synergi behandlas av FN:s samordningsorgan på hög nivå, i vars verksamhet även UNCTAD deltar.

I dagens värld är de som lyckas koncentrera sin verksamhet på några starka områden vinnare. För UNCTAD kan dessa områden vara t.ex. investering, nyttigheter, handel mellan utvecklingsländer och lokal integration. UNCTAD bör fästa särskild uppmärksamhet vid Afrika och de minst utvecklade länderna.

Investeringar och investeringspolitiska publikationer är hörnstenarna i UNCTAD:s arbete. Rapporten World Investment Report är en högt värderad publikation vars ledande ställning bör bevaras. Publikationens betydelse när det gäller energiunderskottet, näringskrisen och hållbar utveckling är speciellt viktig i dag. Frågor som gäller nyttigheter har funnits på UNCTAD:s agenda ända sedan dess grundande.

Jag vill än en gång understryka vikten av arbetet med de minst utvecklade länderna i allmänhet, och i synnerhet i fråga om UNCTAD. Endast en liten del av UNCTAD:s begränsade person- och finansieringsresurser har riktats på detta arbete, men det har det oaktat rönt internationell uppskattning. Här i Accra bör vi ge UNCTAD en omfattande fullmakt att stärka arbetet med de minst utvecklade länderna inom ramen för åtgärdsprogrammet från Bryssel och på det sätt som man förband sig till i åtgärdsprogrammet från Sao Paulo.

UNCTAD bör koncentrera sig på att öka dess styrka när det gäller den ekonomiska sakkunskapen och erbjuda det internationella utvecklingssamfundet denna kunskap. Vi ska inte försöka göra allt, inte ens på området för handel och utveckling, eftersom vi helt enkelt inte har resurser att göra allt som där finns att göra. Samarbetet med andra mellanstatliga organisationer, medborgarorganisationer och den privata sektorn skulle kunna föra UNCTAD närmare det internationella samarbetet och den allmänna dialogen. Utan samarbete är möjligheterna att lyckas mindre, och det finns en risk för marginalisering. UNCTAD bör aktivt sträva efter samarbete både med FN-familjen och med andra internationella organisationer.

Världsinvesteringsforumet är ett gott exempel på ett sådant samarbete mellan många aktörer, något som även ”de vises” grupp har konstaterat.

UNCTAD befinner sig i ett vägskäl. Såsom jag tidigare konstaterade ligger UNCTAD:s utmaning i att finna dess strategiska position och en uppgiftshelhet som är förenlig med denna. UNCTAD måste kunna visa för alla sina medlemmar att den har en viktig roll. UNCTAD behöver framgång, kanske mera än någonsin tidigare. Vi ifrågasätter inte UNCTAD:s roll, men den måste anpassa sig bättre till världsläget i dag och dess snabba förändringar. En öppen diskussion om UNCTAD och dess roll har pågått mellan regeringarna redan under två års tid. Nu är det dags att fatta beslut här i Accra.

UNCTAD har utmärkta möjligheter att stärka sin verksamhet. Den har information om och känner till WTO-frågorna och processerna samt utvecklingsländernas handels- och utvecklingsstrategier, och har färdigheter för analys och forskning. Genom detta arbete och genom tekniskt samarbete kan UNCTAD bli en viktig aktör när det gäller att genomföra initiativet Aid for Trade.

Såsom jag konstaterade tidigare är handeln ett viktigt redskap för utveckling. Detta är en kliché, men kan inte betonas nog. UNCTAD:s historia visar att då vi, alla världens stater, förenar våra krafter och visar vårt starka gemensamma ansvar och engagemang kan världen förändras – och den har redan förändrats. Ghana har gjort ett gott arbete med att arrangera detta möte.

Jag vill tacka president Kufuori och hans regering för visad gästfrihet. Nu är det tid för beslut. Jag vill avsluta mitt tal med dessa ord och önska oss alla lycka till, så att vi här i Accra lyckas förnya och stärka UNCTAD för kommande år.