Gå direkt till innehållet

Republiken Finlands president: Tal och intervjuer

Republiken Finlands President
Normal textstorlekStörre textstorlek
Tal, 1.1.2011

Republikens presidents nyårstal 1.1.2011


Medborgare,

Vid ingången av ett nytt år vill människorna blicka in i framtiden. Några av oss lovar till och med att förbättra sina levnadsvanor, med tanke på sitt eget bästa och det bästa för sina närmaste. Det är också ett lämpligt tillfälle att se på vårt lands framtid.

Bilden av Finland, såväl utomlands, som medborgarnas egen bild av landet, har varit föremål för återkommande diskussioner. I en allt mer globaliserad värld är det viktigt, att vi människor i olika länder känner varandra. Det är väl också mänskligt att i första hand vilja lyfta fram de positiva sidorna. När avsikten är att bygga upp förtroende, är det viktigaste däremot, att den bild man skapat motsvarar verkligheten.

Ett gott rykte i världen är ett ypperligt mål med tanke på globaliseringen, men mycket viktigare är, hur finländarna upplever sitt hemland och hur de önskar att det skall utvecklas. Nu under valåret har alla en större möjlighet än vanligt att påverka utvecklingen.

Är Finland ett gott land att leva i? Ser man till internationella jämförelser är svaret säkert fortfarande jakande. Men ser vi till framtiden, är utvecklingen i många avseenden oroande.

Jag har i flera sammanhang under årens lopp varnat för att grunden för det finska välfärdssamhället håller på att förfalla. Det finländska och det nordiska samhällets styrka, och hörnstenen i dess internationella framgång, har varit jämställdhet. Enligt en färsk undersökning är rättvisa, omsorg om de äldre, bekämpning av fattigdom och en fungerande demokrati, fortfarande viktiga värden för finländarna.

Den dagliga situationen är dock en annan. De kraftigt ökande inkomstskillnaderna och bristerna i basservicen, samt svårigheterna med uppehället, är frågor som ofta har lyfts fram i nyheterna. Ojämlikheten syns tydligt i de äldres vardag. Fattigdomen bland barnfamiljer har ökat. Ungdomsarbetslösheten och korttidsanställningarna får de ungas tro på framtiden att vackla. Samtidigt drabbas många äldre arbetstagare av utbrändhet på grund av den ökade pressen i arbetslivet.

Den europeiska ekonomin har senaste år upplevt kriser. För att lugna situationen har speciella åtgärder tillgripits. Alla önskar en förändring till en stabil ekonomisk tillväxt. Människorna behöver arbete och en utkomst.

Att värderingarna har blivit hårdare märks på många sätt. I offentligheten blir det allt viktigare att vara framgångsrik och bäst i sin bransch. I dessa fall verkar det främsta måttet på framgång vara pengar. Då det råder en sträng ekonomisk konkurrens bör man dock akta sig för att värdera människorna enbart på basen av deras ekonomiska betydelse. Alla har ett människovärde och rätt till ett värdigt liv.

Politik är att göra val. Dessa val har olika sociala konsekvenser. Jag hoppas att vi kommer att diskutera speciellt dessa frågor, nu när det är valår.

Ekonomin måste stå på en sund bas och företagens verksamhetsförutsättningar måste garanteras. För att vi ska kunna säkerställa en hållbar utveckling behövs en stabil ekonomi, men också ett i socialt hänseende enhetligt samhälle och balans i naturens mångfald. Vi behöver arbetsplatser, utbildning, hälso- och sjukvård och social omsorg. Denna hållbara utveckling är nödvändig med tanke på framtiden.

Var och en av oss kan göra en insats genom måttlig konsumtion och genom kloka val. I många fall har vi emellertid möjlighet att påverka endast genom beslut som fattas av större samfund. Jag hoppas att vi också verkar effektivt inom det internationella samarbetet, både i Europa och globalt.

* * *

I vår globaliserade värld betonas uttryckligen Förenta Nationernas centrala roll. FN kan inte ersätta nationalstaterna, utan är ett samarbetsorgan mellan dem. Världens stater bär själva ansvaret för att också klimatförhandlingarna slutförs på ett sätt, som ger resultat och som leder till ett genuint, globalt klimatavtal. På så sätt kan klimatuppvärmningen bromsas och konsekvenserna av förändringen fördelas rättvist mellan de olika staterna. Senaste år tog vi några trevande steg framåt, bland annat vid FN:s klimatmöte i Cancún i Mexico.

På uppdrag av FN:s generalsekreterare leder jag tillsammans med Sydafrikas president Jacob Zuma en högnivåpanel för global hållbarhet, där ett tjugotal sakkunniga från olika länder försöker ta fram nya sätt att säkerställa hållbar utveckling. Vår uppgift, som innebär stora utmaningar, är att finna metoder som hjälper oss att förena stabil ekonomisk tillväxt, social rättvisa och en i ekologiskt hänseende hållbar utveckling. Vi arbetar också under en mycket stram tidtabell, som löper ut redan vid utgången av detta år.

* * *

Finländarnas säkerhet och välfärd är också beroende av utvecklingen i Europa och i resten av världen. Finland är medlem i ett stort antal internationella organisationer. Via dem arbetar vi, både som nation och med hjälp av många finländares personliga insats, för att öka säkerheten i världen och främja en god utveckling.

Under det gångna året har människornas åsikter i många frågor skärpts, både här i Finland och på andra håll i världen. Intolerans löser emellertid inga problem. I en demokrati har majoriteten makt att besluta om gemensamma frågor, dock så, att man respekterar och tryggar också minoriteternas mänskliga rättigheter.

Inom Europeiska unionen är medlemsländerna starkt integrerade. Således har varje medlemslands ekonomiska politik och goda förvaltningspraxis, men också rasism eller andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, återverkningar såväl på det egna landets medborgare, som på de andra medlemsländerna och deras invånare. Varken Lissabonfördraget, eller för den delen något annat internationellt åtagande, är i sig till någon nytta, om regeringarna eller medlemsländernas medborgare själva saknar viljan att agera. Det är dags att mobilisera alla våra krafter. Vi européer behöver varandra, inte bara med tanke på utvecklingen av vår egen kontinent, utan också med tanke på den globala utvecklingen.

Enligt en nyligen offentliggjord utredning vill en stor majoritet av finländarna, att Finland också i fortsättningen är ett militärt alliansfritt land. Enligt samma enkät, är goda relationer till våra grannländer den faktor som mest påverkar upprätthållandet av ett trovärdigt försvar i Finland. Jag delar uppfattningen om vilka våra grundläggande säkerhetsfaktorer är med majoriteten av finländarna.

God grannsämja är fortfarande synnerligen viktigt för oss. För egen del har jag gjort mitt bästa för att skapa goda och aktiva samarbetsrelationer till alla våra grannar. Jag kan också uppriktigt försäkra er om att våra grannrelationer är utmärkta.

Som ett exempel på det förtroende vårt land har ser jag det möte som hölls i Helsingfors i februari. Till mötet hade jag tillsammans med dåvarande statsminister Matti Vanhanen inbjudit Östersjöstaternas stats- och regeringschefer samt representanter för företag och frivilligorganisationer. Det har gjorts cirka etthundrafemtio åtaganden för ett renare Östersjön. Uppföljningen och övervakningen av fullföljandet av dem kommer givetvis att medföra många utmaningar, men säkert också många orsaker till glädje. Arbetet är inte slutfört än, men det är på god väg.

* * *

En demokratisk utveckling skapar en grund för säkerhet. Vi måste emellertid ha beredskap att försvara säkerheten också med tanke på krig och andra konflikter. Vi deltar fullt ut i Europeiska unionen också på området för säkerhet. Från och med början av året ingår Finland i EU:s insatsstyrkor i två sammansättningar. I år deltar vi också i en motsvarande operationi Natos regi - visserligen i egenskap av partnerland och närmast genom att delta i övningar. Jag anser att samarbetet mellan Nato och Europeiska unionen på detta område bör utvecklas, för att eliminera överlappande funktioner och för att göra verksamheten mer effektiv.

Finland, tillsammans med Sverige, Österrike, Irland och Malta hör till de EU-medlemsländer, som är Natos fredspartners, men inte medlemmar av organisationen. Jag är ense med majoriteten av finländarna om att detta arrangemang motsvarar våra säkerhetsbehov. Det har varit väntat, att frågan diskuteras hos oss, så här inför valet, men jag anser det vara omotiverat, att förringa det beslut som Finland, eller något annat land i samma situation, fattat i frågan.

Under det gångna året deltog Finland i ett flertal fredsbevarande operationer. Antalet finländska fredsbevarare ute i världen är emellertid mindre än på flera år. Insatsen i Kosovo har varit resultatrik, och våra trupper kan nu återvända hem.

Den mest krävande insatsen är ISAF-operationen i Afghanistan, som genomförs som ett samarbete mellan 48 länder. Även om det under årets lopp gjordes framsteg inom många samhällssektorer är läget i Afghanistan fortfarande mycket osäkert. Det krävs ännu oerhört mycket arbete från det internationella samfundets sida, innan ansvaret kan överföras på det afghanska folket på ett tryggt sätt före år 2014.

Om ett par veckor kommer den finländska marinen för första gången att delta i en internationell fredsbevarande operation. Det huvudsakliga syftet med denna mycket omfattande, EU-ledda internationella operation utanför Somalias kust, är att trygga FN:s livsmedelstransporter.

I dag är den yttre och den inre säkerheten allt tätare sammanbundna. Säkerhetshoten är omfattande. De kan bero på mänsklig verksamhet eller vara fråga om naturkatastrofer. För att ha beredskap att möta dem krävs det både internationellt och nationellt samarbete och på förhand överenskomna strategier.

I vår tid är det viktigt att man såväl i krig som i fredstid beaktar hela samhället. Det gläder mig att man allt mer har börjat uppmärksamma kvinnornas roll, då det gäller konfliktlösning och i arbetet med att åstadkomma en hållbar utveckling. På detta område har vi mycket att ge också inom det internationella samarbetet.

Medborgare,

Till slut vill jag på mina egna och min makes vägnar tacka alla dem som kontaktat oss, och tacka för den uppmuntran som vi fått. Ert intresse för skötseln av våra gemensamma ärenden har betytt mycket. Jag önskar er alla ett Gott Nytt år 2011.

 

Skriv ut
Bookmark and Share
Detta dokument

Uppdaterat 10.1.2011

© 2012 Republikens presidents kansli Mariegatan 2, 00170 Helsingfors, tel: (09) 661 133, Fax (09) 638 247
   Information om webbplatsen   webmaster[at]tpk.fi