Republikens president Tarja Halonens tal vid 10-årsjubileum av Finlands Idrott rf. på Åbo Slott den 14.11.2003

Bästa motionsvänner och idrottsfolk,

I Finland har motionen i organiserad form redan över 100 år gamla traditioner. Motionsverksamheten i vårt land kom igång uttryckligen som en folkrörelse. Den uppstod ur medborgarnas egen vilja till spel, lek och motion, och organiserades från första början på medborgarnas eget initiativ.

Den finländska motionsverksamheten och idrotten är ett mycket kulturbundet fenomen. Inte ens på begynnelsestadiet var den en isolerad ö i samhället, utan en del av den mångsidiga kulturella verksamhet som framför allt i början av seklet koncentrerade sig kring ungdomsföreningshus, Folkets hus och andra samlingsplatser för vanliga människor. Därför är det särskilt motiverat att tala om idrott och motion som en folkrörelse i Finland.

Den finländska idrottens historia är också en viktig del av vårt folks historia. När Finlands Riksidrottsförbund (FRIF) efter medborgarkriget sade upp medlemskapet för de idrottsföreningar som kämpat på de rödas sida, uppstod Arbetarnas Idrottsförbund (AIF), som var arbetarbefolkningens egen idrottsorganisation. Den svenskspråkiga idrotten organiserade sig också i en egen centralorganisation.

Trots denna politiska och språkliga uppdelning fungerade det finländska idrottssystemet bra hela 1900-talet och gjorde Finland till ett av världens ledande idrottsländer, både när det gällde motion som hobby och idrottsliga framgångar, och alldeles särskilt i fråga om den aktiva medborgarverksamheten på idrottens och motionens område. Vi kan ändå vara glada för att den finländska idrotten och motionen för tio år sedan gick ihop under en enda paraplyorganisation, Finlands Idrott rf, och att alla föreningar nu hör till sitt eget grenförbund.

FI spelar i denna nya situation en speciellt viktig roll när det gäller att främja medborgarverksamheten inom finländsk idrott och att bevaka dess intressen. FI har en brokig medlemsskara i och med att de gamla centralorganisationerna AIF, Finlands Bollförbund och Finlands Svenska Idrott (CIF) fortsätter som medlemsorganisationer inom FI. När nu Finlands Idrott (FI) har tio verksamhetsår bakom sig är det dags att kasta en blick på de framtida utmaningarna för den finländska organisationsverksamheten inom idrotten.

Den första viktiga frågan med tanke på FI:s framtid är enligt min mening hur man i FI:s verksamhet trots organisationens storlek skall kunna bevara idealismen och pluralismen som verksamhetens viktigaste motorer och resurser. Idrottssystemet kan leva och bestå som en folkrörelse bara om det har ideal som också förverkligas i dess fostrargärning. Om idrotten förlorar detta band är förlusten oersättlig.

Både i dagens,och i allt högre grad i framtidens, samhälle spelar idrott och motion en viktig roll såväl när det gäller arbetet för tolerans och utvecklingssamarbetet som främjandet av jämställdhet och miljöansvar. Det gläder mig att man enligt de uppgifter jag fått inom FI för tillfället utarbetar etiska principer för idrotten på mycket bred bas. Jag önskar detta all framgång och hoppas att principerna kommer till flitig användning.

Den andra viktiga uppgiften med tanke på FI:s och hela den finländska idrottens framtid är utvecklandet av den finländska idrotten som en folkrörelse. En idrotts- och motionsverksamhet som drivs av det allmänna eller av marknadskrafterna kan aldrig nå sådana proportioner som det folkrörelsebaserade idrottssystemet i Finland redan har uppnått.

Idrotten är redan nu den största folkrörelsen i vårt land med över en miljon deltagare på riksnivå, landskapsnivå och lokal nivå. En halv miljon medborgare arbetar frivilligt inom idrotts- och motionssektorn som ledare och tränare, i serviceuppgifter, som arrangörer, domare, funktionärer och förtroendevalda osv. Nästan hälften av alla unga och var tionde vuxen hör till en idrottsförening.

Att förvalta denna resurs är en stor uppgift för FI och för hela vårt samhälle. FI har i sitt strategiska arbete lyft fram främjandet av medborgarverksamheten som första prioritet. Det är ett lyckat val och jag hoppas att organisationen under kommande år kan koncentrera sig uttryckligen på en framgångsrik skötsel av denna centrala uppgift. En allmän grundläggande tanke i hela vårt samhälle är just att människan ända från barnsben får stöd, trygghet och uppmuntran, samtidigt som hon lär sig att ge samma saker i gengäld. Idrott och motion ger, då de fungerar som bäst, individuella och gemensamma erfarenheter och livsglädje. Motionsvanor och färdigheter som förvärvats i unga år bär långt in i vuxen ålder.

Den tredje principen av central betydelse med tanke på FI:s framtid är partnerskap. Med detta avser jag att främjandet av medborgarverksamheten och utvecklandet av idrotts- och motionssektorn i dagens splittrade samhälle inte kan lyckas enbart med idrottsfolkets egna krafter. Det behövs partner och nätverk. Det behövs acceptans, stöd och förståelse. En viktig samhällspartner för medborgarverksamheten är en fungerande offentlig idrottsförvaltning.

Jag tycker det är viktigt att det i det finländska samhället finns myndigheter som ansvarar för idrottsverksamheten såväl på statens, länens som kommunernas nivå och att dessa myndigheter samarbetar aktivt med medborgarverksamhetssektorn. Jag tycker att en idé också vore att staten, kommunerna och idrottsorganisationerna ingick ett slags samhällsavtal om hur möjligheterna att idka idrott och motion kan tillhandahållas för alla medborgare på ett jämställt och inspirerande sätt.

En förutsättning är att det allmänna förbinder sig att skapa betingelser för motion på olika nivåer och att medborgarverksamheten förbinder sig att förnya och utveckla verksamheten så, att allt fler människogrupper kan delta i den på ett jämställt sätt. Det får inte uppstå utslagning inom idrottsverksamheten, och medborgarverksamheten får inte bli så dyr att organisera att en del av befolkningen faller utanför dess ramar till exempel av ekonomiska orsaker. Detta är enligt min mening en stor gemensam utmaning både för det allmänna och för idrottsorganisationerna.

Den fjärde utmaningen med tanke på framtiden är idrottens effektfullhet. Människan njuter av att leka men hon tävlar också gärna. Ett sunt förhållande till tävlingsfenomenet är en del av en större människobild. En snedvriden syn på begreppet tävlande har både hos oss och på andra håll visat sig i form av dopning och annat missbruk. Att rensa bort detta ogräs är nödvändigt. Detta får dock inte skymma det faktum att finländska idrottsorganisationer också i en internationell jämförelse länge och förtjänstfullt har utfört ett unikt arbete bland barn och unga både inom motion och tävlingsidrott. Det skall vi vara stolta över.

Det finländska samhället behöver idrottsorganisationer för att främja medborgarnas välfärd, ork, hälsa och livsglädje. Motion i hälsofrämjande syfte är en alldeles speciell utmaning. Jag hoppas också på ett gott, öppet samarbete med aktörerna inom det allmänna. Detta förutsätter enligt min mening också att organisationernas egen verksamhet förnyas. Framför allt behövs reflexion, såväl på förbunds- som föreningsnivå, över om vi i vår konkreta verksamhet har framhållit betydelsen av vanlig hälsofrämjande motion tillräckligt eller om vi enbart har utgått från den tävlingsidrottstanke som traditionellt odlats i idrottsföreningarna. Jag tror att, med de riktiga prioriteringarna i verksamheten och med de rätta partnerskapen, 2000-talets början kan bli ett lyft för motion i hälsofrämjande syfte i Finland.

Med dessa ord vill jag tacka medborgarorganisationerna inom idrott och motion för det värdefulla arbete de utför i vårt land och önska er alla allt gott också i framtiden. Speciellt vill jag önska FI, som nu fyller tio år, framgång i dess viktiga uppgift som intressebevakande organ och paraplyorganisation för alla finländska idrottsföreningar. FI har som sin devis valt orden "Rör dig i gott sällskap". Denna devis är en bra vägvisare in på organisationens andra årtionde.