Tal av republikens president Tarja Halonen i riksdagen vid öppnandet av riksmötet 2.2.2005

Ärade talman,
Representanter för Finlands folk,

Fjolåret avslutades i stor sorg. Flodvågskatastrofen i Asien var sällsynt omfattande och ledde till en oerhörd förödelse. Återuppbyggnaden kommer att ta lång tid och kräva internationellt samarbete. Tsunamin berörde också oss finländare. Tillsammans har vi delat våra medmänniskors sorg. Riksdagen hedrade i går med en tyst minut offren för olyckan. Sorgen kräver ännu sin tid, men nu gäller det också att bygga upp framtiden för dem som har blivit lidande. Lika viktigt är det att dra lärdom av det inträffade. Vad kan göras då det gäller att varna och skydda människor, och hur kan vi effektivera det bistånd som ges vid olika katastrofer och i nödsituationer av annat slag? Säkerheten angår oss alla.

Före jul antog riksdagen statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse. Till största delen förblev redogörelsen oförändrad, trots att debatten om den var livlig. Jag är tillfreds med detta. Redogörelsen bereddes i samarbete mellan presidenten och statsrådet. Ett brett samförstånd i centrala säkerhetspolitiska frågor är en god sak.

I den offentliga debatten om hur den nya grundlagen fungerar har man kanske mest av allt uppmärksammat bestämmelserna om på vilket sätt utrikespolitiken leds. Det är viktigt att grundlagsbestämmelserna är tillräckligt tydliga, men utrymme bör lämnas för utvecklingen inom det politiska systemet. Under såväl den nuvarande som de föregående statsministrarnas tid har samarbetet mellan presidenten och statsrådet löpt väl.

Politik, också utrikespolitik, innebär sammanjämkning av olika uppfattningar och åsikter. Det gäller att försöka undvika politiska kriser och att lösa dem med andra än juridiska medel. Den politiska diskussionen utgör en viktig del av demokratin. Kortsiktig strävan efter politisk nytta genom att med våld försöka läsa in meningsmotsättningar i enhälliga ställningstaganden gagnar sällan fosterlandet.

Finland har varit medlem i Europeiska unionen i tio år. I januari 1992 avlät regeringen till riksdagen en redogörelse om konsekvenserna av ett EG-medlemskap för Finland. I redogörelsen konstaterades att ett medlemskap skulle påverka Finlands rättsordning och politiska beslutsfattande mer genomgripande än någon annan internationell lösning tidigare gjort. Ett medlemskap i Europeiska unionen sågs som en konsekvent fortsättning på den västliga integrationsutveckling som Finland hade deltagit i ända sedan EFTA-avtalet 1961.

Inom ekonomin förväntades jordbruket och hela livsmedelskedjan ha de största utmaningarna att vänta. Finland skulle ju bli en del av det integrerade europeiska ekonomiska samarbetsområdet, där förutom den gemensamma jordbrukspolitiken också en gemensam tull- och handelspolitik bedrevs. Ett medlemskap ansågs förbättra de finska företagens och deras produkters tillträde till marknaden i hela EU-området, vilket skulle främja hela den finska samhällsekonomins ställning. Dessutom sågs etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen vara förestående, och Finlands deltagande i EMU problematiserades inte i statsrådets redogörelse av januari 1992.

Vad gäller utrikespolitiken betonades den grundläggande integrationstanken: Ett medlemskap skulle visserligen begränsa den nationella handlingsfriheten, men i gengäld ge de nationella strävandena en starkare kanal och Finlands betydelse för de andra medlemsländerna skulle öka. Ansvaret för försvaret skulle förbli hos Finland.

Nu efter tio års medlemskap kan det konstateras att de största förhoppningarna som framfördes medan medlemskapet diskuterades inte har infriats - inte heller de värsta farhågorna har besannats. Finlands medlemskapssaldo är klart positivt. Världen har förändrats mycket mer än vi trodde, och i denna förändrade värld är det bra att vara medlem i Europeiska unionen. Finland har anpassat sig förhållandevis väl till EU:s jordbruk. Den stora utmaningen ligger i hur jordbruket i Finland som en del av det europeiska jordbruket anpassar sig till globaliseringen.

Finlands säkerhetspolitiska ställning har stärkts genom medlemskapet. Medlemskapet i unionen utgör ett viktigt inslag i vår säkerhetspolitiska modell. Unionens betydelse kommer att tillta i detta avseende i och med det nya konstitutionella fördraget och utvecklingen av unionens krishanteringsförmåga. Också i fortsättningen kommer vi att gå in för en övergripande insats i unionens verksamhet på alla sektorer.

Den gemensamma valutan och utvecklingen på den inre marknaden har stabiliserat Finlands ekonomi och bidragit till att öka finländarnas välstånd i en värld som globaliseras snabbt. Finland har själv följt och försvarat stabilitets- och tillväxtpakten. Vi har aktivt stött en stärkt ekonomisk tillväxt och stabilitet i EU och genomförandet av Lissabonstrategin. EU måste vara starkt i fråga om sysselsättning och konkurrenskraft.

Ärade talman,

Under det riksmöte som nu inleds föreläggs riksdagen Europeiska unionens konstitutionella fördrag för godkännande. Fördraget effektiverar och preciserar unionens verksamhet, och jag hoppas att det ratificeras i Finland och i alla de andra medlemsländerna.

Önskan om medlemskap i Europeiska unionen har haft hög prioritet hos européerna. Integrationen har på goda grunder betraktats även som en fredsprocess och den kunde gärna i det avseendet tjäna som ett exempel också i andra delar av världen. Finland har betonat att medlemskap i EU skall vara möjligt för alla europeiska länder som uppfyller medlemskriterierna.

Globaliseringen är alltjämt en central utmaning både internationellt och nationellt. Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension blev klar med sin rapport i februari i fjol. Kommissionens slutsatser behandlades förra året vid många internationella forum. Det gläder mig speciellt att FN:s generalförsamling i november enhälligt antog en resolution, i vilken kommissionens rekommendationer samordnas med genomförandet av FN:s Millenniedeklaration.

Finland behöver med tanke på sin framtid en nationell globaliseringsstrategi. Den arbetsgrupp som regeringen hade tillsatt för utredning av ärendet blev i höstas klar med sitt uppdrag. Utredningsarbetet och en bred debatt utgör plattformen för konkreta beslut. Förvisso har vi redan länge varit aktiva och gjort goda framsteg enligt europeiskt mått. Finland har inom olika sektorer klarat sig mönstergillt i ett flertal internationella jämförelser.

Vår välfärd och konkurrensförmåga förutsätter att vi hela tiden förnyar oss och upprätthåller våra starka sidor. Vi har mycket god beredskap att också i framtiden tillhöra vinnarna i globaliseringsprocessen. Globaliseringen innebär inte enbart problem, utan också nya möjligheter. Det gäller att fördomsfritt gripa chansen.

Det handlar om beslut och åtgärder inom olika sektorer av samhällslivet. Inom beslutsfattandet är det viktigt att agera målmedvetet och demokratiskt. Styrkan i det finska samhället ligger i förmågan att fatta gemensamma beslut och att också verkställa dem. Den inkomstpolitiska helhetslösning som förhandlades fram i höstas och på förvintern är ett exempel på samarbetet mellan arbetsmarknadsparterna och den offentliga makten.

En modern demokratisk stat kan göra mycket för att främja välfärden. Det är intressant att dryfta vilken roll statsmakten har haft och hurudan den rollen borde vara. Samtidigt påverkas resultatet givetvis av många andra beslutsfattare. Chefdirektör Jorma Ollila uttryckte i förra veckan sin oro med anledning av att finska företag säljs till utlandet. Detta var ett välkommet uttalande från företagsvärldens håll. Det vore bra att undersöka, och också offentligt begrunda, vad som har hänt med det finska kapitalet under de senaste åren.

Globaliseringen innebär att de finska företagen får ökade möjligheter både att exportera sina produkter till andra länder och att tillverka dem långt utanför det egna landets gränser. Den här utvecklingen har lett till en kraftig ökning i de investeringar som med finskt kapital görs utomlands.

Också Finland behöver nya investeringar – både inhemska och utländska. Jag hoppas att de utländska investeringarna i vårt land skall föra med sig också nya arbetsplatser, innovationer och nya samarbetsnätverk.

Finland möter inte ensamt globaliseringen. De flesta europeiska stater är involverade i globaliseringen. Europeiska unionen har föresatt sig att senast 2010 vara den mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomin i världen. Jag hänvisade redan i det föregående till vikten av EU:s Lissabonstrategi.

Ärade talman,

För att de gemensamma utmaningarna skall kunna lösas och de gemensamma hotbilderna avvärjas, krävs ett effektivt internationellt samarbete. Med tanke på främjandet av den internationella utvecklingen och säkerheten är Förenta nationerna en unik och oersättlig organisation.

Världen har förändrats radikalt under FN:s 60-åriga existens. De strukturer och arbetssätt som man enades om när FN grundades är inte längre till alla delar verkningsfulla. Finland vill utveckla världsorganisationen så, att den agerar effektivt och företräder sina medlemsländer fullt ut.

Därför måste sammansättningen i FN:s säkerhetsråd ändras så, att den bättre återspeglar världen av idag. Vi understöder tanken på att säkerhetsrådet utvidgas med ett antal nya permanenta och icke-permanenta medlemmar. Likaså måste arbetsmetoderna i generalförsamlingen och Ekonomiska och sociala rådet effektiveras. I stället för att årligen anta ett antal resolutioner borde man koncentrera sig på att verkställa resolutionerna i praktiken. FN är en betydelsefull aktör om dess beslut leder till konkreta åtgärder och reell förändring.

Jag har i det föregående talat om Europeiska unionen och Förenta nationerna. De här institutionerna uppstod efter andra världskrigets slut uttryckligen för att förhindra en ny världsbrand och regionala konflikter. EU:s och FN:s uppgifter är i dag av mångahanda slag. I och med att det kalla kriget var slut kunde unionen förra året utvidgas att omfatta områden i det forna Östeuropa. Den världspolitiska situationen av idag bör absolut utnyttjas också för en reformering av FN. Trots all den kritik som riktas mot de internationella institutionerna har vi all anledning att i år, när jubileet med anledning av andra världskrigets slut firas, betona deras insatser till fromma för den internationella freden och välfärden.

Varje generation omvärderar ständigt sitt eget lands historia. Detta är viktigt med tanke på framför allt de unga generationerna, men också för nationen som helhet. Under krig och i kriser ställs samhällets basfunktioner på prov och då äventyras bl.a. människornas grundläggande rättigheter.

I Finland har en del krigstida händelser prövats också i domstol – delvis under exceptionella förhållanden. Att forska i och utreda det förgångna har dock i huvudsak varit en uppgift för historieforskarna. Ett studium av litteraturen visar att det inte finns stora vita fläckar i vår historia. Det finns dock en del outforskade områden, och tidigare forskningsresultat kan nu ses i ett längre tidsperspektiv. Jag anser det vara viktigt att statsrådet har tillsatt ett projekt för utredning av utlämningen av människor under fortsättningskriget. Krigstiden är, med allt vad därtill hör, vår gemensamma historia som vi bör känna. Det handlar här om en hedersbetygelse gentemot dem som förtjänat en sådan och en hyllning till dem som lidit.

Ärade talman,
Ärade riksdagsledamöter,

Jag önskar er framgång och visdom i ert krävande arbete och förklarar 2005 års riksmöte öppnat.