Republikens presidents nyårstal 1.1.2010

Medborgare,

Bilden av det gångna årets ekonomi var dyster. Det år som nu inleds kan vi redan betrakta med försiktig optimism, även om den internationella ekonomin fortfarande präglas av stor osäkerhet. Finlands ekonomiska struktur gör att återhämtningen hos oss kan ta lite längre tid. Gemensamma ansträngningar krävs alltså fortfarande.

Också denna gång åtföljs depressionen av stor arbetslöshet, som alltjämt fortsätter att öka. Antalet arbetslösa befaras i år stiga till 300 000, i värsta fall periodvis till och med över denna siffra. Många företag har redan permitterat sina arbetstagare, och den kommande utvecklingen visar hur det går med dessa närmare 80 000 personers arbetsplatser.

Arbetet är den primära utkomstkällan för oss finländare. Det är särskilt viktigt att de unga får studera och komma in i arbetslivet. Detta är en grundläggande fråga med tanke på hur den unga personens eget liv, och också hela samhället, ska utformas i framtiden. Det är alarmerande att arbetslöshetsgraden bland de unga är tredubbel jämfört med arbetslösheten bland dem som har fyllt 25 år.

Arbetslösheten har vidsträckta konsekvenser för hela samhället. 1990-talets ekonomiska depression gav oss en hård läxa: de felaktigt inriktade sparåtgärderna hade allvarliga, sociala konsekvenser, som är omöjliga att rätta till. Alltför många av dem som då blev arbetslösa blev permanent utslagna ur arbetslivet. Något sådant får inte ske igen.

Nu står vi inför utmaningen att både stimulera ekonomin och förbättra sysselsättningen samtidigt som de stora åldersklasserna går i pension. Det innebär en ökning av pensionsutgifterna, men också en möjlighet att se över sysselsättnings- och näringsstrukturen. Nu krävs det stor skicklighet och samarbetsförmåga, eftersom vi snabbt måste kunna ta till oss nya idéer och innovationer samtidigt som vi måste lyckas överföra till följande generationer den så kallade tysta kunskapen, nämligen den värdefulla kunskap som samlats i det praktiska arbetet.

I internationella jämförelser betraktas Finland ofta som ett välutbildat samhälle med stor förnyelseförmåga. Det är ju sant att den grundläggande strukturen är sund. Ändå finns det många sektorer inom näringslivet där man redan tidigare borde ha satsat mer på forskning, innovationer och kvalitetsutveckling. Nu bör vi med gemensamma krafter arbeta för en större mångsidighet och ökad konkurrenskraft i näringslivet. Vi bör fästa särskild uppmärksamhet vid de små och medelstora företagen, eftersom de har stor sysselsättande effekt.

Hållbar utveckling innebär att man säkerställer att människan och naturen mår bra. För detta behöver vi miljöteknik. Det är en snabbt växande sektor vars globala efterfrågan ökar allt mer. Finland har redan den kompetens som behövs, och miljötekniken kan bli en ny och viktig utkomstkälla för oss.

Nationens framtid ska byggas på hållbar utveckling. En förutsättning för detta är en stark ekonomi, men också ett i socialt hänseende enhetligt samhälle och ekologisk balans.

Också här i Finland måste vi vara djärva nog att ställa hög sysselsättning som vårt mål. För detta krävs utöver ekonomisk politik, också en effektiv utbildnings-, sysselsättnings- och socialpolitik. Alla parters gemensamma vilja och ansträngningar behövs för denna uppgift.

Vi måste skapa trygghet i förändringen. Medborgarna måste kunna lita på att samhället bär omsorg om dem. Att få sin utkomst är viktigt, men också den kommunala servicen har just nu stor betydelse i människornas vardag. Hela den offentliga sektorn bör vinnlägga sig om att trygga kommunernas ekonomi och handlingskraft.

* * *

En stark, offentlig sektor och en dynamisk företagsverksamhet är inte fiender, utan båda bidrar till att skapa ett rättvist samhälle, och främja hållbar utveckling. Också i Finland behöver vi fortfarande krafter, som förespråkar utvecklandet och iakttagandet av principerna för god förvaltning. Den långa och ställvis mycket svåra debatt kring valfinansieringen, som fördes i fjol, håller på att utmynna i ny lagstiftning. Förhoppningsvis kommer denna ökade öppenhet att återställa medborgarnas tilltro till politiken, som ju ändå är ett grundläggande element i ett demokratiskt samhälle.

Presidentinstitutionen fyllde 90 år i fjol. I grundlagen av år 2000 överfördes befogenheter från presidenten till landets regering och riksdag. Detta skedde enhälligt och efter en lång beredning. Den nu gällande grundlagen har bara varit i kraft i knappt tio år och hittills har endast en person utövat presidentämbetet i enlighet med den. Jag skulle önska att man skaffade en längre erfarenhet av systemet innan man åter börjar ändra på det. Den så kallade Taxell kommittén, som grunnar på en ändring av grundlagen, torde få sitt förslag klart i början av året.

En ändring av grundlagen förutsätter i alla händelser ett brett samförstånd i riksdagen och särskild, kvalificerad lagstiftningsordning. Om man beslutar att ändra grundlagen kräver detta majoritet i den nuvarande riksdagen, och också efter riksdagsvalet minst 2/3 majoritet i den nya riksdagen.

Under de senaste åren har det allmänna intresset i huvudsak riktats mot de högsta statsorganens maktförhållanden. Granskningen av vår grundlags funktionsduglighet kunde erbjuda stoff också för en bredare samhällelig värdedebatt. Verklig jämlikhet medborgarna emellan förutsätter även att de grundläggande fri- och rättigheterna respekteras och att samhället präglas av social rättvisa.

Samhället ska erbjuda möjligheter till deltagande, arbete och företagande. Samtidigt måste vi ta hand om dem som har det sämre ställt. Utan denna balans kan vi inte nå full framgång i framtiden. Alla människor, också de som hör till språkliga och kulturella minoriteter, ska kunna känna att de är värdefulla och uppskattade medlemmar av vårt samhälle. Jag tror att detta kommer att vara en av de största utmaningarna också för det finländska samhället under de närmaste åren.

* * *

Finland har länge arbetat inom det internationella samfundet för att främja principerna för demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstaten och social rättvisa. Av denna orsak blev Finland medlem i Europeiska rådet år 1989. Vi har varit en rätt aktiv medlem, och strävar efter att vara det också framöver.

I Europeiska unionen har Finland varit medlem redan i 15 år. Under vårt medlemskap har unionen utvecklats mycket. Medlemsländernas antal har nästan fördubblats, och EU har genomgått flera ändringsprocesser. Lissabonfördraget skapar nya och mer funktionella ramar för en starkare union. Jag hoppas att de institutionella frågorna nu kan få en mindre markant plats, så att man inom unionen kan fokusera mer på innehållsmässiga frågor. I klimatfrågor har EU redan visat sig vara beredd att bära ett större ansvar.

* * *

Klimatförändringen är ett faktum som ingen längre kan betvivla, och det råder också allmän konsensus om att klimatförändringen måste bekämpas. Att på ett solidariskt sätt mildra de oundvikliga konsekvenser som vi redan nu kan bevittna har blivit det globala samarbetets mål. Det var en besvikelse att man vid det FN-toppmöte som nyligen hölls i Köpenhamn inte ännu kunde nå samförstånd om hur klimatförändringen ska bekämpas. Hur som helst har vi redan slagit in på en gemensam väg. Men vi har ännu mycket, mycket arbete framför oss.

Vid mötet fick Finland internationell erkänsla för att vi har främjat kvinnors engagemang i hållbar utveckling, i synnerhet i utvecklingsländerna. Vi har ansett det vara viktigt, dels av jämställdhetsskäl, dels för att konsekvenserna av klimatförändringen hårdast drabbar världens fattigaste, av vilka 70 procent är kvinnor. Kvinnorna är också en resurs för den förändring som krävs.

Globala problem kräver också lokala och regionala åtgärder. I sitt eget närområde strävar Finland efter att stärka samarbetet också i miljöfrågor, och särskilt det samarbete som syftar till att förbättra Östersjöns tillstånd. Tillsammans med statsminister Matti Vanhanen och Baltic Sea Action Group har jag sammankallat ett Östersjömöte på toppnivå i Helsingfors den 10 februari. Vi hoppas att stats- och regeringschefer samt representanter för näringsliv och medborgarorganisationer från alla Östersjöländer ska stråla samman till ett närmare samarbete vid detta möte.

* * *

För tio år sedan godkände Förenta nationernas medlemsländer millenniedeklarationen och de mål man ställde upp i samband med den. Det viktigaste millenniemålet är att minska den extrema fattigdomen. Uppnåendet av målen skulle ha stor betydelse för den globala säkerheten och för hållbar utveckling. Målen är emellertid svåra att nå.

Finland och de andra medlemsländerna i Europeiska unionen har förbundit sig till FN:s mål att öka utvecklingsbiståndet till 0,7 procent av bruttonationalprodukten före år 2015. Detta mål ska vi hålla fast vid också i det rådande ekonomiska läget.

Fred är en förutsättning för utveckling. Finland bär tillsammans med andra länder sitt ansvar inom den internationella krishanteringen. Krishantering är en alltmer krävande uppgift, eftersom kriserna i dag är mångfasetterade och ofta relaterade till inomstatliga konflikter. Afghanistan är ett exempel på detta. Inte bara Finland utan också det internationella samfundet måste dryfta vilka medel som är mest effektiva för att skapa fred och trygga en stabil, demokratisk utveckling. Det är viktigt att den militära och civila krishanteringen samt utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet samordnas bättre än vad som är fallet i dag.

Nedrustningen är åter föremål för växande internationellt intresse. Ansträngningar för att övervaka och minska rustningen kan bidra till att stärka förtroendet och samarbetet nationerna emellan. USA och Ryssland har gjort framsteg i förhandlingarna för att minska de strategiska kärnvapnen, och resulterar förhoppningsvis inom kort i ett nytt START-avtal. I år ordnas också för första gången en omfattande internationell konferens om kärnsäkerhet. Finland deltar också i konferensen.

* * *

Fred är något som finländarna värderar högt. Vi har länge fått leva i fred. Vi respekterar de uppoffringar som krigsveteranerna och den generation som byggde upp landet gjorde, och uppskattar deras outtröttliga arbete till förmån för vårt land. Finland hedrar dem också i mars månad genom att arrangera flera evenemang med anledning av att 70 år förflutit sedan vinterkrigets slut.

Det gångna året bjöd i många hänseenden på stora utmaningar. På mina egna och min makes vägnar vill jag tacka alla dem som kontaktat oss, och tacka för all uppmuntran som vi fått. Jag önskar Er alla ett gott nytt år 2010.