Tal av republikens president Tarja Halonen vid Tehys förbundsmöte i Helsingfors mässcentrum 6.6.2005

Det finländska samhället har genomgått stora förändringar under de femton senaste åren. Det krävdes ett omfattande och långsiktigt arbete av hela vårt samhälle då vi kämpade för att ta oss upp ur den djupa recessionen. Och Finland klarade det. Vårt näringsliv förändrades i verkligt snabb takt. Vår ekonomi som starkt stöder sig på skogs- och metallindustrin övergick med fart till modern teknologi och det moderna informationssamhällets villkor. Vårt medlemskap i Europeiska unionen öppnade nya marknader och resulterade i nya samarbetskontakter. Man började betrakta oss som ett typexempel på länder som har dragit nytta av globaliseringen.

Jag tror att många i det skedet också önskade sig en kort andhämtningspaus innan man tog sig an nya utmaningar. Under recessionen hade också många privatpersoner och familjer satts på hårda prov. Utöver den rekordhöga arbetslösheten hade förhållandena för de förvärvsarbetande stramats åt. Arbetstakten hade skruvats upp och antalet kortvariga visstidsanställningar hade ökat i snabb takt.

Men det dök upp nya utmaningar. Det lades alltmer vikt vid internationell konkurrens och effektivitet. Finländska företag började flytta sina produktionsanläggningar utomlands närmare sina kunder, i synnerhet om det dessutom där fanns tillgång till både billigare råvaror och förmånligare arbetskraft. Dessutom har finländska företag övergått i utländsk ägo. Dessa nya ägare verkar inte alltid vara intresserade av långsiktiga placeringar utan snarare av en snabb kapitalavkastning. Utöver problemen med denna internationella utveckling, globaliseringen, står vi dessutom inför utmaningar som beror på vår egen utveckling, framför allt genom att vår befolknings medelålder stiger som en följd av de stora åldersklasserna. Detta generationsskifte av aldrig skådat slag kommer man under de närmaste åren att känna av såväl i det vardagliga arbetet som när det gäller finansieringen av välfärdstjänsterna.

Beskrivningen ovan låter säkerligen inte alltför positiv. Men situationen är ändå inte hopplös. Vi har ju klarat oss hyfsat under dessa förändringar eftersom vi har satsat rätt. Vi har satsat på människorna. Vi har gett människor god och effektiv utbildning. Den sociala tryggheten har gjort det möjligt för människorna att anta dessa utmaningar och anpassa sig till förändringarna i ekonomin och produktionslivet. Ett fungerande socialförsäkringssystem samt goda servicesystem när det gäller barn, åldringar och handikappade i förening med en hälso- och sjukvård på hög nivå är viktiga omständigheter för finländarna. De är också till fördel för företagen eftersom de skapar ett tryggt och smidigt samhälle.

Vårt nordiska välfärdssamhälle grundar sig på jämlikhet för alla människor, men historiskt sett har kvinnan haft speciellt stor nytta av det. Pålitlig offentlig service - i synnerhet barndagvård och hälsosam skolmat - men också handikapptjänster och äldreomsorg har lättat på arbetsbördan i hemmet för kvinnorna och medverkat till att det har blivit vanligare att kvinnor utför arbete utanför hemmet och således stärkt kvinnornas självständighet när det gäller ekonomin. Sammanjämkningen av arbetsliv och familjeliv har framför allt underlättats genom bestämmelser om föräldraledighet. Småningom har allt detta också inverkat på våra uppfattningar om män och kvinnor samt om jämställdheten mellan könen.

Mycket har gjorts, men mycket återstår ännu att göra. Olika anseende och uppskattning beträffande kvinnors respektive mäns arbete i det gamla agrara samhället har varit en förvånansvärt seglivad företeelse även efter det att det började handla om avlönat arbete. Det faktum att kvinnorna har lägre löner upprätthåller för sin del även arbetsfördelningen mellan könen inom familjen. Familjeledigheterna utnyttjas av kvinnor och vikarierna är kvinnor. Kortvariga anställningsförhållanden skapar osäkerhet såväl i arbetslivet som i familjernas vardag.

Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna nu tillsammans har tagit i saken. I likalönsprogrammet har man kommit fram till en gemensam ståndpunkt om såväl åtgärder som tidtabell för att minska löneskillnaderna. Det faktum att en arbetsgrupp på trepartsbasis uppnådde enighet inger realistiska förhoppningar om att det hela kommer att lyckas. Arbetsgruppen tog inte itu med löneskillnaderna som ett lösryckt problem, utan den har förmått se de många kopplingar som hänför sig till dessa skillnader, såsom den ojämna fördelningen av familjeansvaret, anställningsförhållanden på viss tid och tudelningen på arbetsmarknaden. Med hänvisning till vad er ordförande sade, hoppas jag att man kan hitta det sistnämnda, dvs. pengar.

En annan glädjande nyhet är att arbetsministeriet i snabb ordning kommer att utreda hur vanliga anställningsförhållanden på viss tid är och hur lagenligt sådana utnyttjas samt behovet av att se över lagstiftningen. Man bör kunna förhindra grundlöst anställande på viss tid. Trygga anställningsförhållanden som garanterar en utkomst bör ses som en konkurrenskraftsfaktor och inte som ett hinder.

Man kan rentav ställa frågan hur man kan vänta sig att arbetstagaren skall satsa på sitt arbete och sin arbetsgivare, anstränga sig för att utveckla sitt eget arbete och kunnande och arbeta för företagets framgång, om arbetsgivaren inte är redo att engagera sig i sina arbetstagare? Det som mest bekymrar de visstidsanställda är kanske inte alltid hur de skall kunna utveckla sitt eget arbete eller arbetsgivarens framgång, utan osäkerheten beträffande den egna framtiden, när och med vilka risker de kan våga börja bilda familj och ett eget hem, då det inte finns några garantier för arbete och utkomst. Att utveckla arbetslivet är en uppgift för båda parter. Jag tror att en ansvarskännande arbetsgivarpolitik stärker arbetstagarnas motivation och skapar en god arbetsatmosfär och därigenom även förbättrar produktiviteten och kvaliteten.

Gemensamt ansvar behöver vi också för att kunna trygga välfärdstjänsterna. Det är ett sätt att hedra humaniteten i vardagen. Mångsidiga offentliga tjänster utgör också en grund för den ekonomiska tillväxten samt för produktiviteten i samhället och arbetslivet. Utvecklandet av de offentliga tjänsterna och tryggandet av finansieringen av tjänsterna är centrala utmaningar under de närmaste åren.

Kommunerna har ett stort ansvar när det gäller anordnandet av välfärdstjänster. Men det finns dock stora variationer i kommunernas möjligheter att bära detta ansvar. Detta syns sedan i variationer när det gäller tillgången till vårdtjänster och därigenom i form av direkta olikheter i befolkningens hälsa. I vårt land måste man under de närmaste åren gå in för långsiktiga lösningar när det gäller att utveckla såväl kommun- som servicestrukturen. Servicesystemet bör vara effektivt och ekonomiskt, men i arbetet för att uppnå detta är det skäl att också komma ihåg grundtanken: att hjälpa människan och respektera individen, allt från födseln till den sista sucken, samt jämlikheten mellan människorna.

I detta sammanhang vill jag uttrycka ett starkt stöd för välfärdssamhällsprincipen. Det nuvarande servicesystemet har stora fördelar. Jag hoppas att de kan bevaras. Till fördel har också varit den serviceproduktion som aktörer inom tredje sektorn, olika organisationer och föreningar, bidragit med och som kan komplettera kommunernas tjänster.

***

Hälso- och sjukvårdsbranschen har varit föremål för betydande strukturella omvandlingar. Mängden utbildat yrkesfolk som arbetar inom hälsovårdsbranschen har ökat snabbt under en tid av knappt 20 år. Utvecklingen inom vårdteknologin och förändringarna i befolkningsstrukturen har lett till att efterfrågan på tjänster har ökat. Efterfrågan på människor som utexamineras för vårdbranschen kommer hela tiden att öka i framtiden. Enligt en färsk undersökning kommer i synnerhet många i ledande ställning inom vårdbranschen snart att pensioneras. Även om den offentliga sektorn utgör den huvudsakliga arbetsgivaren exempelvis för sjukskötare, uppkommer alltmer arbetsplatser inom vårdbranschen även inom den privata sektorn. Åren 1987-2001 har andelen vårdare som arbetar inom den privata sektorn t.o.m. fördubblats. De som har fått sin utbildning inom vårdbranschen får också allt oftare anställning inom socialservicesektorn. Det kommer att råda stor konkurrens om god arbetskraft.

Det är viktigt att dessa förändringar i samhället upptäcks i tid och att man strävar efter att utveckla metoderna för serviceproduktion och metoderna för hur arbetet utförs i enlighet därmed. Framgång skapas genom arbetsplatser. Finländska arbetsplatser, särskilt inom den offentliga sektorn, har varit direkt ivriga att ta del av olika utvecklingsprogram, med hjälp av vilka man strävar efter att förbättra produktiviteten i arbetet, kvaliteten på servicen eller arbetshälsan. Enligt en utredning som arbetsministeriet gjort utgör inte heller kollektivavtal eller arbetslagstiftning något hinder för reformer, såsom i många andra europeiska länder.

I Finland finns således en stark grund för ett framgångsrikt samarbete. Då personalen dessutom är yrkeskunnig och intresserad av sitt eget arbete och av att påverka arbetsorganisationerna, finns det all orsak att utnyttja dess insats även för att förbättra produktiviteten och arbetshälsan.

En ständig utmaning för oss är det finländska samhällets framgång i den allt hårdare internationella konkurrensen. Utöver en hög nivå på kunnandet ligger vår styrka i förtroende, samarbete och gemensamt ansvar. Det lönar sig inte att offra denna värdefulla grundstruktur för kortsiktiga strävanden efter vinst och inte heller att spara på kort sikt, utan vi bör sträva efter långsiktigt arbete som gagnar alla parter. Nya innovationer särskilt när det gäller tjänster och produktionsmetoder kommer till genom samarbete. Förtroende byggs upp genom samarbete och gemensamt ansvar såväl på enskilda arbetsplatser som i hela samhället.

Den nordiska välfärdsstaten utgör en god grund, men nu måste vi bedöma hur vi klarar oss inom globaliseringen. Det är bra att minnas att samma saker som gagnar vårt samhälle och gör det tryggt också lämpar sig för människor i ett vidare perspektiv. Jag har med belåtenhet noterat att ni på ett modigt sätt har tagit ställning för jämlikhet mellan människor och mot utslagning.

Finland har hittills varit ett land som har överlåtit mer arbetskraft än det mottagit. Finländska sjukskötare, fysioterapeuter och mycket annat fackfolk inom er bransch har liksom många andra finländare flyttat utomlands för en kortare eller längre tid. Enligt gjorda bedömningar kommer människor att flytta över gränserna allt mera på grund av studier eller arbete eller av andra orsaker. Det internationella samarbetet måste intensifieras för att vi skall kunna trygga ursprungslandets, mottagarlandets och själva människornas rättigheter.

I Förenta Nationernas generalförsamling i september i år kommer man att bedöma hur de mål som enhälligt godkändes av toppmötet vid millennieskiftet har förverkligats. Globaliseringen skulle kunna hjälpa till att öka människornas välfärd och kuva fattigdomen. Det gör den tyvärr inte för närvarande. Den nytta och de olägenheter som den för med sig har fördelat sig alltför ojämnt såväl mellan länderna som inom länderna. En sådan utveckling är inte rättvis och följaktligen inte heller hållbar.

Jag är belåten med att rapporten av ILO:s världskommission för globaliseringens sociala dimension har godkänts som en del av detta utvärderingsarbete. En mer rättvis och rejäl globalisering är särskilt viktig för utvecklingsländerna och fram för allt för deras kvinnor och barn, men den är också till fördel för oss. Det är bättre att leva i en rättvis värld, och jag tror också att vi klarar av det.

Hyvät liittokokousedustajat, Hyvät ystävät,
Kiitän tekemästänne työstä ja toivotan teille hyvää liittokokousta ja hyviä päätöksiä.

Bästa förbundsmötesrepresentanter, Bästa vänner,
Jag tackar er för det arbete ni gjort och jag tillönskar er alla ett bra förbundsmöte och goda beslut.