Republikens president Tarja Halonens festtal vid Amnesty Internationals 50-årsfest 28.5.2011

En av de mest traditionella rättigheterna inom människorättstänkandet är rätten till frihet. Andra generationens grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter är de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Till tredje generationens rättigheter räknas de kollektiva rättigheterna, såsom rätten till fred, utveckling och ren miljö. Framhävandet av olika minoritetsrättigheter lyfter fram det enkla faktum att demokratin i första hand tar hand om majoriteternas behov.

Efter det kalla krigets slut och en ökande globalisering har de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna samt de så kallade tredje generationens mänskliga rättigheter stärkt sin ställning vid sidan av de medborgerliga och politiska rättigheterna. Jag anser denna utveckling vara positiv. Denna utveckling syns också i Amnestys verksamhet.

***

Det finns ett nära samband mellan säkerhet och mänskliga rättigheter. Det effektivaste sättet att öka säkerheten är att stärka de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsutvecklingen i Europa och i världen. Demokratiska stater, där man respekterar de mänskliga rättigheterna, drabbas inte lika lätt av konflikter. Dagens konflikter har ofta sitt ursprung inom staterna, och i bakgrunden finns kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

I vår globaliserade värld betonas Förenta nationernas roll som den enda verkligt globala aktören. FN kan ändå inte ersätta nationalstaterna. Även i globaliseringens tidevarv har nationalstaterna och deras regeringar det primära ansvaret för att förverkliga de mänskliga rättigheterna och välfärden.

Kvinnornas roll i konflikterna har äntligen fått ökad global uppmärksamhet. Civilbefolkningen, kvinnor och barn utsätts allt oftare för våld i krig. Man arbetar nu målmedvetet med utgångspunkt i FN:s säkerhetsråds resolution nr 1325, som godkändes redan 2000. Kvinnorna ska involveras i ansträngningarna att lösa och förebygga konflikter och i arbetet med att återuppbygga samhället.

Efter att det kalla krigets konstellationer upplöstes inledde särskilt Europarådet ett systematiskt och övergripande arbete för att etablera de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten i vår världsdel. Detta arbete pågår fortfarande. När det gäller förverkligandet av de mänskliga rättigheterna finns det stora brister också i Europa. Också OSSE spelar en viktig roll vid förebyggandet och eftervården av kriser, samt i själva krissituationerna.

Främjandet av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten kräver åtgärder inte bara av nationalstaterna och de mellanstatliga organisationerna, utan också av det övriga civila samhället, så som aktiva frivilligorganisationer som fäster uppmärksamhet vid missförhållanden. Frivilligorganisationerna öppnar våra ögon och fungerar som demokratins vakthundar. Till deras uppgift hör att vara kritiska mot makthavarna. Under senare tid har organisationerna med all orsak stärkt sina globala nätverk.

Också de oberoende medierna fungerar vanligen som effektiva vakthundar och avslöjar kränkningar av de mänskliga rättigheterna och väcker människors vilja att göra något för de mänskliga rättigheterna. De sociala medierna kompletterar de traditionella medierna - och om ett land saknar oberoende medier, börjar de sociala medierna snabbt fylla denna brist. Det är ändå skäl att komma ihåg att medierna inte kan ersätta rättsväsendet. Med en ökad informationsförmedling följer också ökat ansvar.

I Amnestys verksamhet har man kunnat se ett förtroende för betydelsen av folkrätten. Amnesty har deltagit i kampanjer för att inrätta en permanent internationell brottmålsdomstol. Detta har förverkligats, även om målet är att fler stater ska godkänna avtalet. Amnesty har också aktivt krävt att de allvarligaste brotten inte får förbli ostraffade. Det har skett förbättringar i detta avseende och inte ens statsöverhuvud kan längre vara säkra på att deras gärningar inte kommer att bli föremål för undersökning. Det senaste glädjande exemplet på detta är, att myndigheterna i Serbien arresterade general Ratko Mladicin. Han ställ nu inför rätta vid domstolen i Haag.

När man ingriper i staternas självbestämmanderätt med hänvisning till att de mänskliga rättigheterna är universella, stöter man på frågan om vilka förfaringssätt som är godtagbara. Det forna Jugoslavien, Irak, Afghanistan och Libyen är exempel på detta. Slutsatserna inom den internationella politiken är varken särskilt konsekventa eller jämlika. Folkrätten står ständigt inför nya utmaningar. Gränserna för användning av vapenmakt dras till exempel vid bekämpningen av terrorism eller när de mänskliga rättigheterna försvaras i stater som fallit eller håller på att falla sönder. Det är åtminstone klart att användningen av vapen borde vara det sista alternativet.

Å andra sidan borde man försvara demokratin effektivt och när man försvarar de mänskliga rättigheterna borde man i mycket större utsträckning våga diskutera vilka metoder som är effektivast i olika situationer och vilka som har minst oönskade följder. Många av oss har säkert olika erfarenheter av detta.

***

Jordens framtid förutsätter en hållbar utveckling. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kallade mig tillsammans med Sydafrikas president att leda en panel som har till uppgift att utarbeta en modell som möjliggör detta, ett paradigm. Målet är alltså att säkerställa en sådan ekonomisk tillväxt som respekterar de ekologiska gränserna och som är socialt rättvis. Eftersom det är ett FN-uppdrag är kravet på respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen helt självklara. Uppdraget är i alla avseenden ytterst krävande. Det möte som panelen höll i Helsingfors nyligen gav ändå goda riktlinjer för panelens slutrapport, som färdigställs vid årsskiftet.

En ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling är möjlig endast om den baserar sig på social rättvisa. Också i praktiken har till exempel de förhandlingar som förts mellan regeringarna för att åstadkomma ett nytt klimatavtal visat att inget klimatavtal kan nås, om man inte samtidigt garanterar den halvering av extrem fattigdom som man enades om i millenniemålen. Däremot klarar sig till exempel de nordiska välfärdssamhällena bra i internationella jämförelser som gäller hållbar utveckling. Den nordiska modellen kan också ge impulser till den globala hållbara utvecklingen.

***

Vi talar ofta som om kränkningar av de mänskliga rättigheterna endast skulle ske någon annanstans. Det är bra att komma ihåg att allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna också sker i Europa och till och med i Finland. Diskriminering är vardag.

Amnesty inledde sin verksamhet i Finland redan på 1960-talet, men verksamheten bedrevs länge i liten skala. Under de senaste åren har medlemsantalet i Finlandsavdelningen ökat kraftigt och dess verksamhet effektiviserats ytterligare.

Amnestys Finlandsavdelning har för närvarande många aktuella nationella missförhållanden på sin agenda. Till exempel kampanjen om att få ett slut på våldet mot kvinnor har öppnat ögonen för att detta också är vårt nationella problem.

Vi bör också se allvarligt på att rasismen och främlingsfientligheten har ökat även i Finland. Jag hoppas att den regering som nu ska bildas i sitt regeringsprogram inkluderar ett löfte om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet. Den förra riksdagen förutsatte ju redan vid behandlingen av redogörelsen om de mänskliga rättigheterna att regeringen godkänner ett nationellt åtgärdsprogram om att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna i Finland.

Romerna är en europeisk minoritet som har mött diskriminering överallt. Tiggeri kan inte godkännas som ett yrke, och det finns inga enkla lösningar för att korrigera situationen. Fattigdom kan inte bekämpas enbart genom förbud och bestraffning. Det behövs nationellt ansvar och europeiskt samarbete.

En naturlig utgångspunkt både etiskt och juridiskt är jämlikhet mellan människorna. Det finns emellertid många hinder, som till stor del beror på fördomar, innan jämlikhet kan förverkligas. Diskriminerande attityder kan bekämpas genom att man förmedlar korrekt information. Lagstiftningen och rättspraxis påverkar också attityderna. Det har också stor betydelse på vilket sätt starka samhällsaktörer, såsom myndigheter, partier, företrädare för arbetslivet, kyrkan, försvarsmakten och medierna, förhåller sig till jämställdheten mellan könen och till minoritetsrättigheterna.

Förr i tiden sade man att saker och ting är precis som de ser ut. I synnerhet skulle den som hade en betydande samhällsställning i sitt uppträdande visa gott omdöme och ansvarsfullhet. Humor och fylla duger inte heller som bortförklaringar.

Migrationen till och från Finland kommer att fortsätta och den etniska mångfalden i samhället kommer att öka. Det finländska kommer att förändras till följd av både invandring och kulturutbyte. I Finland liksom på andra håll har det alltid funnits människor med olika kulturell bakgrund.

Detta utesluter ändå inte en diskussion om riktlinjerna för invandringspolitiken. Integrationen av dem som flyttar in måste förbättras. Dialogen mellan kulturerna och religionerna bör främjas. Invandrarna och de som redan är bosatta här ska respektera de mänskliga rättigheterna. Problemen bör uppmärksammas och frågor ställas, men rasism är fel svar.

***

Amnesty International har redan i årtionden varit en organisation som vi alla och många, många andra uppskattar. Amnestys omutliga självständighet och modiga arbete för de mänskliga rättigheterna har varit avgörande för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna i hela världen.

Jag önskar det 50-åriga Amnesty International all lycka och välgång i verksamheten framöver. Ert målmedvetna arbete för de mänskliga rättigheterna behövs fortfarande.