Republikens president Tarja Halonens intervju i tidskriften Birka, september 2003

President Tarja Halonen och det ekologiska fotavtrycket Text: Riitta Korhonen Foto: Nina Dodd

Republikens president Tarja Halonen är en typisk stamkund.

Hela livet har hon på nära håll följt med vad som hänt inom handeln och hur den utvecklats; först som vanlig medlem i andelslaget Elanto och senare på grund av förtroendeuppdrag i andelsrörelsen. I Elantos fullmäktige satt Halonen från år 1975 och i förvaltningsrådet från 1980 ända till år 1996.

Vi går alltså rakt på sak: Hur känns det nu för presidenten när Elanto i Hagnäs i Helsingfors blir Sokos?

- Jag håller på och smälter det … jag tänkte på saken senast i går … så att, kort och gott kan jag säga: Jag smälter det.

Det är augustiförmiddag på Gullranda. Sommaren visar ännu inga tecken på att ta slut men presidentens och hennes makes, doktor Pentti Arajärvis fjärde sommarsäsong i Nådendal håller på att ta slut. Personalen är redan i full gång med packandet. Den blygare av presidentens katter, Miska, lapar sol på Gullrandas terrass medan Rontti, som är den sturskare kommer närmare och visar upp sin nyss fångade ekologiska mat - precis som om katten anade vad intervjun ska handla om.

- Den katten är inte född med silversked i mun, lyder presidentens kommentar.

Handeln genomlever kanske den största omvälvningen någonsin. En del av den förändringen syns i den historiska samgången mellan huvudstadens två andelslag Elanto och Helsingin Osuuskauppa, HOK, i början av nästa år.

- Ingen av samgångsparterna tycker att den nuvarande situationen är oroande, men på grund av framtidsutsikterna, med tanke på globalisering och en allt större internationalisering, är de tvungna att bereda sig på förändringar.

Fast en del av konsumenterna - också för att de är tvungna - söker den allra billigaste produkten, tror presidenten att genomsnittskonsumenten inte längre har behov av att konsumera bara för konsumtionens skull.

- Eran med den värsta flåskonsumtionen är passerad, säger hon. - Dagens konsument vill lämna sitt eget ekologiska fotspår också när det gäller konsumtion. Man vill investera i ett gott liv, i varor av lite högre kvalitet och köpa fler tjänster.

Presidenten målar upp konsumentens utvecklingshistoria: - Först kommer jag, sedan hemmet och sedan näromgivningen. Samma utveckling ser man i det som tidigare var Sovjetunionen, i Ryssland och Baltikum. Som konsumenter har vi kommit längre än de. Vi har redan kommit utanför hemmets väggar, vi intresserar oss för gårdarnas utseende, för återvinning, ja över huvud taget för vår miljö.

Halonen tycker det är positivt att begreppet välfärd har utvidgats och inte längre bara avser mängder av varor. - Konsumenterna är ute efter njutning, bekvämlighet, tjänster. Hälsovårdstjänsterna har utvidgats till att omfatta också motions- och hobbytjänster och kulturutbudet är tillgängligt för alla. Här syns en klar trend.

Anser ni det elitistiskt att utnyttja städtjänst i eget hem?

- Inte alls! Jag önskar att vi var intresserade av förnyelse så att vi såg att man kan köpa sig väldigt olika slags tjänster. Förr talade vi främst om vårdtjänst i eget hem, nu är mångfalden mycket större. Problemet är att en enskild familj inte kan köpa hemtjänster, det är alltför komplicerat. Vi behöver nya modeller för köp av tjänster. Med dagens system föds det inte något nytt tjänsteutbud därför att man har gjort det för svårt att utnyttja det.

Det grundas inte tillräckligt många företag i Finland, till exempel just i servicebranschen. Har tröskeln för företagande höjts för mycket med beskattning?

- Nej. Det handlar mer om hur företagande värderas och omrisktagningsförmåga. Risken med företagandet måste vara skälig. Inget samhälle kan ändå byggas så att vinsten är privat men risken gemensam. Man måste också värdesätta att människor satsar på företagsamhet och lyckas. I det här avseendet har klimatet förändrats.

Tarja Halonen berättar att hon under hela sin tid som president aktivt har understött kvinnligt företagande. - Kvinnor är väldigt ofta rädda för att deras risktagande skall skada deras närmaste. Jag känner igen det draget hos mig själv också. När jag i tiden måste satsa pengar på min valkampanj tänkte jag att är det här nu något som egentligen var avsett för vardagsrumssoffan. Men jag hoppas att företagarna också tar följande risk, utvecklar verksamheten från en första fas till nästa. I den processen har man stöd av en mentor och tutor och givetvis av statsmakten, som redan kommit företagarna till mötes med olika låneformer.

Kesko som ger ut Birka har gjort samhällsansvar till en av stöttepelarna bakom verksamheten. Uppfattar presidenten det som ett marknadsföringsjippo?

- Inte alls. Jag gratulerar företaget bakom den jubilerande tidningen till att så väl ha förutsett utvecklingen. Det är bra att man vaknat till insikt om hur viktig miljön är. Det är alldeles klart att ett integrerande Europa och internationella bestämmelser i framtiden kommer att lägga mer ansvar på dem som säljer och tillverkar produkter.

På Gullrandas terrass uttalas ett tack som gör Keskos beslutsfattare att röda om kinderna: - Att beakta miljö och samhällsansvar är en handräckning till konsumenterna. Det är fint att handeln hjälper konsumenten göra riktiga val. Man kan inte vara förmyndare för konsumenterna, men man kan leda dem.

Enligt president Halonen måste handeln i framtiden också allt klarare ta ett ekosocialt ansvar, alltså ansvar för hur till exempel möbler och textiler tillverkas. Presidenten är tillsammans med Tanzanias president Benjamin Mkapa ordförande för ILO:s världskommission för globaliseringens sociala dimension.

- Den stora utmaningen för globaliseringen är att beakta miljökonsekvenserna. På FN:s milleniemöte konstaterades det att fattigdom är en stor fiende till miljön. Nu har man insett att människa och natur går hand i hand och att man hela tiden måste beakta det när globaliseringen framskrider. Här har handeln ett eget ansvar.

Som exempel på vardagligt ansvarstagande lyfter presidenten – oombedd – fram Birkas viktigaste brand, Birka-knepen. Hon bekänner att hon är en av de två miljoner som läser dem.

- Knepen är fantastisk konsumentupplysning. Det är lite samma fenomen som de strumpor som på sin tid stickades på missionsföreningsmötena. Man skrattade, men det handlar om ett viktigt arbete.

Knepen är enligt president Halonen ett jordnära sätt att ta personligt ansvar i vardagen. Vad gör jag med den här varan när den inte längre är i bruk? Hur återanvänder jag den?

- Jag har aldrig skickat in egna knep, men jag läser dem, det medger jag.

I Sommarfinland har presidentens ögon fallit på "traktoräggen", hö som pressats ihop under vit plast. Det förfular åkrarna. - Vad skulle man kunna hitta på att göra av dem, frågar presidenten och låter frågan gå vidare.

Republikens president Tarja Halonen har verkligen försökt bevara kontakten till ett normalt liv. - Jag försöker undvika att institutionaliseras. I presidentämbetet är det onedkligen svårt på grund av alla arrangemang i tidsbesparingens och effektivitetens namn. Och det kräver ett ständigt balanserande. Men jag försöker ändå ha kvar åtminstone något slags vardag i mitt liv.

Vardagen består av veckoslutshandlande i välbekanta Maxi i Hagnäs - alltså det före detta Elanto-varuhuset. Och så blir det promenader på torget då hon tittar på varor, fingrar på kläder. Plus matlagning i veckosluten, biobesök.

- Det är mitt sätt att bevara min konsumentmedvetenhet. Visserligen får jag medge att en del av idén med att gå i affärer förfaller när man i nästa dags eftermiddagstidning får läsa vilken färgs underkläder presidenten köpt.

Konsumentrörelsen är välbekant för sextiotalisten Halonen sedan länge. - En gång i tiden förvånade jag mig över hur Sverige hade en så stark konsument- och hyresgäströrelse. Hos oss hade vi ingendera då. De senaste åren har konsumentrörelsen förstärkts också här. Finlands folk är välutbildat och upplyst och här finns ansvarsmedveten industri och handel. Den gemensamma grunden är god.

Gullranda, presidentens officiella sommarresidens, är rena visthusboden när det gäller inhemsk mat. Skörden från områdets växthus och bärbuskar mättar både husets eget folk och gäster. Vi är noga med att maten är lätt och hälsosam, modern finländsk kost med en gnutta internationalitet. Jag har märkt att samma trend råder i hotell- och restaurangbranschen. Vi har alltså inte kommit på något hemskt originellt.

I den här tidningen ingår en intervju med författaren till höstens mest motsedda bok, Matti Yrjänä Joensuu. Den senaste boken av Joensuu, som är polis i det "civila", skildrar hur ohyggliga spår kärlekslöshet i barndomen kan få senare i livet.

Livets råhet är inte något främmande samtalsämne vid presidentens middagsbord. Presidentens svärmor, professor Terttu Arajärvi, är en landets mest kända barnpsykiatrer. Och svärdottern har lyssnat på svärmodern: barnens psykiska problem och att familjerna inte mår bra oroar presidenten.

Att sköta om nästa generation är ett värde som vi enligt presidenten bör hålla fast vid med händer och tänder. Det är en finländsk styrka som bland annat konkretiseras i form av god läskunnighet, ett strålande rådgivningssystem och jämlika utbildningsmöjligheter.

- Nu ligger vi i toppen när det görs internationella skoljämförelser, men den goda nivån bibehålls inte om man inte hela tiden månar om den.

Att ta hand om barn kan liknas vid den mycket omtalade livsmedelskedjan. Ju direktare produkterna går från åker till matbord, desto bättre smakar de.

- Jämförelsen är redaktörens, men just så är det. Den svagaste länken avgör hur väl det går också när det gäller människor. Därför är det verkligen glädjande att vi nu efter de stora dagvårdslösningarna har gått in för eftermiddags- och morgonvård för små skolbarn. Jag vill påstå att om vi sköter om barnen när de är små så utjämnar vi skillnaderna mellan dem i framtiden.

- I ett Sitra-projekt - alltså vid jubileumsfonden för Finlands självständighet - frågade man unga ryssar vad de främst kom att tänka på när det gäller Finland. De nämnde faktiskt inte Nokia eller spännande överlevnadslekar utan den finländska vi-andan, konsensus. Jag kallar det Team Finland, känslan att en enskild medborgare kan påverka sitt liv. Det är viktigt att fundera över vilka faktorer i samhället som stärker den gemenskapskänslan och vilka som försvagar den.

Varje generation måste enligt Halonen själv se över sin balansräkning. Är alla jämställda när det gäller möjligheterna att ta sig fram. Har folket med sitt protestantiska sätt att tänka de rätta proportionerna mellan arbete och familj och är barnfamiljernas situation som den ska.

- Samhället kan inte göra människor lyckliga man det kan avlägsna vissa orsaker till olycka. Fungera rättvist. Samhället kan vara människans kompanjon i svåra situationer och göra livet lättare. Men det väsentliga är trots allt att man har människor som står en nära och bryr sig om.

Påståendet att barnen nu mår dåligt i Välfärdsfinland skriver presidenten inte under. - Då det gäller barnfamiljerna finns det problem, men vi måste också minnas att majoriteten av barnen mår bra.

När personer som bott utomlands återvänder frågar många var de finländska föräldrarna är då barnen är så mycket ensamma. Varför har alla sin hobby för sig, varför har familjerna inte gemensamma fritidsintressen?

President Halonens dotter, Anna Halonen, har förmedlat liknande intryck. - Min dotter har berättat att föräldrarna till exempel i England är mycket mer involverade i barnens hobbyverksamhet. Det är en sida av saken. Den andra sidan är att vårt samhälle är så tryggt att vi kan skicka iväg barnen ensamma på träningar plus att vi till exempel har fungerande kollektivtrafik som gör det lätt att röra sig. Så är det verkligen inte i många länder.

Utbildning är vår tids mantra. Men vem gör så småningom det vanliga arbetet när alla är så högutbildade?

- Såkallade vanliga jobb kan inte längre utföras av vem som helst. Vårt samhälle har utvecklats så långt att vi behöver en hög nivå på grundutbildningen. Ganska många människor byter yrke under livets gång. Ju starkare och bredare den grundläggande utbildningen då är desto tryggare och lättare är det att byta yrke. Ett land med fem miljoner invånare får nog lov att måna om utbildningsnivån.

Så fina ska vi ändå inte bli att vi får lov att köpa till och med salladen av grannarna. - Just så gick det i Venezuela vid tiden för oljeboomen. Vissa basfärdigheter måste vi själva ha. Att det till exempel finns mat i närheten är oerhört viktigt, ett stigande värde. Men det är också helt klart att fem miljoner finländare inte kan producera vissa massproducerade varor lika billigt som 1,3 miljarder kineser.

En av handelns och hela samhällets stora frågor är fri alkoholimport i samband med att Estland går med i EU nästa vår. Handeln skulle vilja få alkoholförsäljning.

- När Finland anslöt sig till EU kom vi överens om att alkoholpolitiken är en del av vård hälsopolitik och för det fick vi egna artiklar. Men världen omkring oss förändras. Jag anser att regeringen mycket grundligt har dryftat saken och nu får vi hålla tummarna att de slutsatser som dragits är de rätta.

Den gamla frågan om man borde få köpa biff och rödvin i samma affär besvarar president Halonen precis som hon gjorde någon gång på 1980-talet när hon var social- och hälsovårdsminister. - Menar redaktören att Alko borde börja sälja köttprodukter? Som jag ser saken har hela tillgänglighetsproblematiken överdrivits.

Det finska sättet att använda alkohol, att dricka för att bli full, är enligt president Halonen djupt rotat - oberoende av över vilken disk alkoholen säljs. - Men våra släktfolk i norra Ryssland tycks ha samma problem och inte är Estland heller riktigt problemfritt, säger presidenten tröstande.

Enligt en undersökning som ingår i den här tidningen drömmer finländarna om helt vanliga saker, stugliv vid en sjöstrand, tid med sina närmaste.

Vad drömmer republikens president Tarja Halonen om?

- Att vardagen skulle bli lite mer privat i framtiden.

Frågan när det liv börjar som eventuellt är mer privat lämnar presidenten dock obesvarad. Den heta sommarens heta fråga gäller om Tarja Halonen eventuellt ställer upp för en andra presidentperiod. - Händelserna under försommaren gav anledning att ta time out i de här funderingarna, lyder hennes kommentar. De händelser hon avser är statsminister Anneli Jäätteenmäkis avgång och läckan i presidentens närmaste omgivning.

Men för att trösta de nyhetssugna kan vi dra en vits som cirkulerar i mediekretsar. Enligt den är det minst lika spännande att se när president Halonens popularitet överstiger hundra procent som att få veta när hon meddelar om sina fortsatta planer.

Halonen är faktiskt oerhört populär. Och undra på, hon är äkta.

Minigolf på Gullranda

Varje president lämnar sina spår på Gullranda. Urho Kekkonen lät bygga en simbassäng för barnbarnen, på Mauno Koivistos tid rustades bollplanerna upp och Martti Ahtisaari införde fiffiga golfbilar.

Den här sommarens nyhet är en minigolfbana med nio hål. Idén är president Tarja Halonens. Avsikten med banan är att man använder den på egen hand. Man kan sätta en karta över området i händerna på gäster plus en liten historik - och så är det bara för dem att själva ta en runda på banan.

Det var lantrådet Alfred Kordelin som låt bygga huvudbyggnaden på Gullranda åren 1913-1916. Granitborgan är ritad av arkitekt Lars Sonck. Huset har fungerat som sommarresidens för alla Finlands presidenter.

Till Gullranda villaområde hör flera byggnader. Ställets areal är 56 hektar. I trädgården för nyttoväxter finns det 1000 kvm växthus och trädgårdsskötseln producerar blommor, bär och grönsaker för presidentens hushåll. I somras verkade det finnas ovanligt mycket krusbär här.