Republikens president Tarja Halonens anförande vid fackföreningsrörelsens ASEM-toppmöte 8.9.2006

(talet hölls på engelska)

Det är en glädje och ära för mig att få tala till denna representativa fackföreningspublik från Asien och Europa. Fackföreningssammankomsterna har redan blivit en viktig del av ASEM-toppmötena. De globala produktionssystemen och i viss mån också de globala arbetskrafts- och servicemarknaderna betonar vikten av internationellt samarbete. Finland stöder samarbetet mellan de asiatiska och europeiska länderna i frågor som gäller arbete och sysselsättning.

Finland har av tradition haft täta och goda relationer med de asiatiska länderna. Vår bilaterala handel och vårt umgänge i övrigt har utvecklats avsevärt särskilt under de senaste åren. Finland har varit medlem av EU sedan år 1995. Medlemskapet har också tillfört våra relationer med Asien en ny viktig dimension, ASEM-samarbetet. Vi har deltagit i alla ASEM-toppmöten och nu har Finland den stora äran att vara värd för det största ASEM-mötet genom tiderna. Jag har personliga minnen redan från det första mötet som ordnades i Thailand.

I Europa och Asien känner vi till många möjligheter, utmaningar och problem i anslutning till globaliseringen. Nyttan och de negativa effekterna av globaliseringen fördelar sig mycket ojämnt såväl mellan de olika områdena och länderna som inom dem. Alldeles för få får se och uppleva nyttan av globaliseringen, och för alldeles för många innebär globaliseringen osäkerhet och rädsla. Såväl i Europa som i Asien oroar sig arbetstagarna över att arbetsplatserna skall flytta till ett annat land och att konkurrensen skall bli ojust. Också i Finland förs en aktiv diskussion om dessa frågor. Vi har vidtagit nationella åtgärder och lämnat internationella förslag till hur en rättvisare globalisering kan uppnås.

I Finland har samarbetet mellan arbetsmarknadsorganisationerna och regeringen en lång tradition. Vi har för vana att träffas, diskutera och försöka nå samförstånd, konsensus, i många samhällsfrågor. Regeringen stödjer själv långsiktiga löneavtal. Detta har visat sig vara ett bra sätt att utveckla samhället och befästa samhällsfriden. Fackföreningarnas ståndpunkter uppskattas och beaktas i regeringens beslutfattande. Detsamma gäller naturligtvis för företagssektorn, som likaledes är nödvändig för en balanserad samhällsutveckling.

Finland har alltid betonat vikten av utbildning och kunnande. Under de senaste decennierna har vi satsat intensivt på forskning och utveckling. Vi har också velat försvara och utveckla den nordiska välfärdsmodellen, som garanterar lika utbildning och social trygghet för alla medborgare. Detta är enligt min mening en viktig förklaring till att vi efter krigen har kunnat utvecklas från ett agrart land till dagens högteknologiska land.

* * *

ILO:s världskommission för globaliseringens sociala dimension har klart konstaterat att den nuvarande utvecklingstrenden för globaliseringen måste ändras. Globaliseringen måste svara på människornas behov och skapa välfärd och trygghet för dem. Vi måste finna svar och bygga broar för att lösa problemen.

Vi behöver rättvisa spelregler för globaliseringen. Globaliseringen måste göras till en resurs som används för att främja anständigt arbete, minska fattigdomen och arbetslösheten samt för att främja tillväxten och utvecklingen. De regler som styr globaliseringen bör vara rättvisa. Det kollektiva intresset bör beaktas i tillräckligt hög grad i multilaterala bestämmelser som gäller handel, investeringar och arbete.

I en allt mer globaliserad värld blir regionalt och interregionalt samarbete allt viktigare. Fackföreningsrörelsen spelar en viktig roll i stärkandet av globaliseringens sociala dimension på det nationella och internationella planet. Men samtidigt möter fackföreningsrörelsen nationella och internationella utmaningar. Arbetstagarnas röst hörs inte tillräckligt och i många länder är arbetstagarnas möjligheter att påverka bristfälliga. Organiseringsgraden är globalt sett låg och i många länder bryter man fortfarande mot rätten att organisera sig.

Den internationella fackföreningsrörelsen kan påverka arbetslivsfrågorna också över nationsgränserna. Fackföreningsrörelsens verksamhet för att stärka de grundläggande rättigheterna, de grundläggande arbetsnormerna och demokratin i arbetslivet är viktig. Den internationella fackföreningsrörelsens mål när det gäller att stärka social rättvisa i anslutning till globaliseringen är mycket lika de rekommendationer som ILO:s världskommission har givit.

Fackföreningsrörelsens arbete har blivit allt mer komplext och krävande. Fackföreningarna måste vara nationellt starka men samtidigt agera globalt. Fackföreningsrörelsen kan inte lösa arbetslivets problem endast inom de nationella gränserna. Det ömsesidiga beroendet har ökat på många sätt. Även fackföreningsrörelsen behöver ett starkare samarbete och större solidaritet än tidigare. Jag lyckönskar er varmt för att den internationella fackföreningsrörelsen förenar sina krafter och grundar en ny världsorganisation ännu i höst i början av november i Wien.

Fackföreningsrörelsen har en central position i Internationella arbetsorganisationen ILO. ILO spelar en viktig roll i stärkandet av globaliseringens sociala dimension – särskilt i förverkligandet av arbetslivets grundläggande rättigheter överallt i världen. Vi vet ju väl att trepartssystemet utgör ILO:s styrka. ILO bör utvecklas till en ännu viktigare aktör när globala frågor och lösningar som gäller arbetslivet behandlas. Dialogen mellan arbetsmarknadsparterna bör stärkas på alla nivåer.

Jag hoppas att ert möte har varit lyckat och resultatrikt.