Tal av republikens president Tarja Halonen vid tillträdandet av presidentämbetet den 1 mars 2006

Ärade talman
Bästa representanter för Finlands folk

I enlighet med den högtidliga försäkran som jag avgett främjar jag i utövningen av presidentämbetet efter all min förmåga det finska folkets välfärd. Jag har av folket nu för andra gången fått fullmakt att utöva detta krävande ämbete och jag tackar för det stöd som kommit mig till del i valet.

Vi finländare kan av många orsaker vara stolta över vårt land. I år firar vi den obrutna finländska demokratins hundraårsjubileum.

Social rättvisa och gemensamt ansvar är, vid sidan av folkväldet, viktiga värden för oss finländare. Tillsammans och som en enad nation har vi försvarat och byggt vårt land. Därför är vårt fosterland idag mer välmående än någonsin och vår internationella konkurrenskraft av toppklass.

Men vi har också problem. Inkomstskillnaderna har börjat öka, och nyfattigdom har uppstått i Finland. Lönen i ett heldagsarbete räcker inte alltid för att försörja en familj. En ’kvinnoeuro’ är fortfarande bara 80 cent. Välfärdsservicen fungerar inte som den borde och arbetstagarnas krafter sätts på hårda prov. Ojämlikheten i samhället har återverkningar på många olika plan.

Trots att principen om välfärdssamhället har bred acceptans, genomförs den inte i alla människors liv, utan det finns regionala och sociala ojämlikheter i vårt land. Detta strider mot finländarnas rättskänsla. Det skulle inte behöva vara så. Människornas välfärd och vårt lands internationella konkurrenskraft skall inte utesluta varandra, utan komplettera och stöda varandra.

Välfärdssamhället förutsätter en stark ekonomi och hög sysselsättning – bägge två har hos oss utvecklats i positiv riktning. Men det behövs flera arbetsplatser, eftersom arbetslösheten förblivit hög. Ett nära samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn gagnar bägge parter. I den skärpta internationella konkurrensen är det allt viktigare att satsa på forskning och utveckling. För att finländarnas arbete skall vara konkurrenskraftigt på världsmarknaden måste vi se till att vara både bättre och effektivare. Vi har mycket goda möjligheter att klara oss bra också i framtiden.

Kunnandet gäller inte bara arbetet vid universitet och högskolor, utan det skall ingå i målsättningen under hela arbetslivet. Tillgången till yrkeskunnig arbetskraft är inte en fråga som kan lösas enbart genom utbildning på ungdomsstadiet, också om denna utbildningsform har fått en glädjande utbredning hos oss. God yrkesskicklighet är något som gäller alla människor i arbetsför ålder. Livslångt lärande är ett bekant mål, men för att uppnå det måste vi verkligen skynda på, eftersom näringslivet och arbetslivet förändras och vår befolkning åldras i rask takt.

Den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital är en av de centrala principerna inom Europeiska unionen. Utsträckandet av arbetstagarnas fria rörlighet så att principen gäller medborgarna i alla nya medlemsländer är motiverat av jämlikhetsskäl. Vi måste under alla omständigheter se till att arbetsvillkoren är desamma för alla, och att det inte i vårt land uppstår olika arbetsmarknader för finländare och för medborgare från andra länder.

I samband med presidentvalet diskuterade man redan om Finland behöver arbetsrelaterad invandring. Invandring är dock ingen undermedicin som automatiskt innebär lösningen på våra förestående problem när det gäller arbetskraften. Det är inte arbetskraft, utan människor, som flyttar till vårt land. Anpassningen till ett nytt hemland förutsätter språkkunskaper, sociala kontakter och inlärning av samhällets sedvänjor. Men också vi som redan bor här måste lära oss mycket för att livet tillsammans skall fungera bra. Att lära känna varandras olikheter och att erkänna att vi är likvärdiga innebär en lång process som vi inte skall vara rädda för, men inte heller bagatellisera. I detta arbete har vi alla vår egen roll. Jag vill för egen del försöka bistå när det gäller att hitta en trygg öppenhet.

Jag är beredd att också i framtiden samarbeta med näringslivet när det gäller att främja exporten av finskt arbete och kunnande och att stärka de internationella relationerna. Min förhoppning är att också Finland skall framstå som ett attraktivt investeringsobjekt och hemland för allt flera företag.

Den grundläggande linjen i vår utrikespolitik och internationella verksamhet är långsiktighet och konsekvens. Vårt arbete har burit frukt: Finland betraktas som en bra och pålitlig partner både i våra närområden och globalt. I det internationella samarbetet är Finland och finländarna efterfrågade aktörer i olika typer av uppdrag.

De globala utmaningarna och hoten är idag mångfasetterade och av varierande slag – inte ens de starkaste länderna kan klara sig ensamma. Genom sitt aktiva arbete i Förenta Nationerna och andra internationella organisationer samarbetar Finland med andra länder för att främja en stabil global utveckling. En rättvisare värld är en tryggare värld, och en sådan värld är också en bättre värld för oss att leva i.

Under den senare hälften av innevarande år är Finland ordförandeland i EU – uppdraget infaller under en period som i många avseenden är full av utmaningar. Finland kommer att arbeta för ett gemensamt Europa. Finlands centrala mål när det gäller de yttre förbindelserna är att arbeta för att den överenskomna utvidgningen skall fortgå på ett smidigt och balanserat sätt, utveckla samarbetet mellan EU och Ryssland, stärka den nordliga dimensionen och överlag effektivera EU:s verksamhet i fråga om de yttre förbindelserna. De goda bilaterala relationer som Finland har både med sina grannar och med mer avlägsna länder gagnar också skötseln av ordförandeskapet.

Utvecklingspolitiken är en väsentlig del av vår utrikespolitik. Ökandet av säkerheten och välståndet sker också genom utvecklingssamarbetet. Med tanke på konsekvensen och trovärdigheten i fråga om Finlands utrikespolitik är det synnerligen viktigt att vi håller fast vid de utvecklingspolitiska mål som anges i regeringsprogrammet – inklusive en höjning av anslagen för utvecklingssamarbetet – så, att anslagens andel, med beaktande av den allmänna ekonomiska utvecklingen, är 0,7 procent av bruttonationalprodukten år 2010. Den här linjen, som också riksdagen har godkänt, måste följas.

En höjning av anslagen för utvecklingssamarbete innebär en accentuering av kravet på att anslagen används systematiskt, effektivt och ansvarsfullt. Vi känner att den roll Finland har när det gäller att stödja hållbar utveckling för människan och miljön sitter rätt och är trovärdig.

Värnandet om miljön förutsätter i framtiden att samarbetet på nationell och internationell nivå är mer helhetsinriktat än för närvarande. Klimatförändringen är vår gemensamma angelägenhet, och vi bör därför fortsätta ansträngningarna för att få med alla länder i arbetet för denna sak. Vi har alla, utöver det gemensamma ansvaret, också ett personligt ansvar för vår miljö. För egen del vill jag gärna också i fortsättningen delta i effektiveringen av denna verksamhet. Vi har inte fått denna jord i arv av våra fäder – vi har den till låns av våra barn.

Byggandet av en bättre morgondag förutsätter samarbete. I det arbetet behövs riksdagen, presidenten och regeringen, men också mycket mer – alla resurser som det moderna demokratiska samhället kan uppbåda.

Jag tackar Er, ärade talman, för den önskan om välgång som ni på riksdagens vägnar framförde. Jag eftersträvar i all min verksamhet gott samarbete med riksdagen och statsrådet. Min förhoppning är att Ni och alla finländare stöder mig i arbetet för det finska folkets välgång.