Republikens president Tarja Halonens anförande vid evenemanget för 200-årsminnet av Borgå lantdag den 28 mars 2009

För tvåhundra år sedan togs ett betydande steg i vår nations historia. När Finland genom freden i Fredrikshamn anslöts till det ryska kejsardömet som ett autonomt område innebar detta slutet på sex århundraden av riksgemenskap med det tidigare moderlandet Sverige.

Redan innan freden hade slutits mellan Sverige och Ryssland samlades representanterna för de finländska ständerna för första gången till lantdag i Finland. Före detta hade de deltagit i riksdagar i Sverige. En representativ demokrati som vi uppfattar den i dag låg ännu långt i framtiden. I Borgå domkyrka svor representanterna för ständerna trohetsed till kejsaren. Däremot vet vi inte säkert hur majoriteten av befolkningen förhöll sig till den nya regenten.


Från att ha lytt under kungavälde blev Finland nu en del av ett kejsardöme. Vid den tidpunkten gavs det ingen möjlighet för Finland att välja själv. Valmöjligheter fick vi först när vi uppnådde full självständighet. Efter en kortvarig period av monarki - som av många historiker kallas för kungaäventyret - antogs i Finland år 1919 en republikansk regeringsform, vars 90-årsjubileum vi firar i år. Mycket har förändrats under årtiondenas lopp, men demokratin och den republikanska regeringsformen har kommit att utgöra den etablerade grunden för vårt statsskick.

Kejsaren-storfursten Alexander I lovade i sin regentförsäkran att vidmakthålla Finlands grundlagar samt finländarnas religion och rättigheter. Lika betydelsefullt var hans tal vid lantdagens avslutning, där han konstaterade att Finland för framtiden upphöjts bland nationernas antal.


Borgå lantdags betydelse, Alexanders regentförsäkran och innehållet i hans tal har analyserats och tolkats under de senaste tvåhundra åren. Vilken deras exakta juridiska innebörd eller syfte än må ha varit skapade de i alla händelser den grund utifrån vilken vi kunde försvara vår autonoma ställning under perioderna av förtryck flera årtionden senare. I de rättsstrider som utkämpades under förtrycksperioderna var det uttryckligen övertygelsen om att ett samhälle bara kan byggas med lag och rätt som förenade alla finländare, oberoende av språk eller ställning i samhället. Också i de mellanstatliga relationerna betraktas vi alltjämt som legalister som betonar vikten av man följer de internationella fördragen och lag och rätt överlag.

Den mer än hundra år långa perioden av autonomi var en mångfasetterad period i vårt lands historia. Vår uppfattning om autonomitiden, om dess natur och betydelse, har påverkats av förtrycksperioderna och av senare händelser. Den samhälleliga utvecklingen med sina brytningspunkter utgör en obruten följd. De värderingar, den kultur, det rättssystem och de administrativa strukturer som utvecklades under den svenska tiden hör än i dag till grundpelarna i vårt samhälle.

Under autonomitiden fick Finland en egen centralförvaltning. Att Finland anslöts till Ryssland påverkade också den ekonomiska utvecklingen i vårt land. Handeln med Ryssland och i synnerhet med det närliggande S:t Petersburg ökade. Det ryska kejsardömet erbjöd också andra möjligheter för finländarna bl.a. inom vetenskaperna, förvaltningen och armén, för att inte tala om de tusentals finländare som flyttade till S:t Petersburg för att arbeta där.

Ärade åhörare

Märkesåret 1809 firas förutom i Finland också i Sverige och i Ryssland. Vi har också ordnat gemensamma evenemang, där man har diskuterat de historiska händelserna och bedömt den senare utvecklingen.


Kriget skiljde Finland från Sverige och förenade oss med Ryssland för ett århundrade framöver. I dag är alla tre länder självständiga stater, men gemensamma utmaningar förenar oss i ett nära grannlandssamarbete. Utmaningarna är dels globala, dels sådana som berör oss på mycket nära håll. Samarbetet sker inte enbart på statlig nivå, utan det spirar inom olika sektorer i samhället, såväl mellan organisationer som mellan individer. Här i Borgå, alldeles nära både Finska viken och Östersjön, känns det när vi nu blickar framåt naturligt att också lägga in ett ord för vårt gemensamma hav. Låt oss gå framåt i en anda av respekt för de mänskliga rättigheterna och värna om vår självständighet och skydda vår gemensamma natur.