Republikens presidents tal vid öppningsceremonin för det nationella programmet för det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning 2010

Fattigdom är fortfarande ett problem i världen. Hos oss i Europa och även i Finland finns det beklagligt många som drabbats av fattigdom, misär och social utestängning. Alltför många av oss har dock förlorat förmågan att se detta. Det Europeiska temaåret för bekämpning av fattigdom och social utestängning, som inleds i dag, påminner oss om detta faktum.

Fattigdomen har många ansikten. För människor i utvecklingsländerna betyder fattigdom ofta svält och yttersta misär. I Europa, också i Finland, innebär fattigdom däremot att de materiella förutsättningarna för ett gott liv saknas. Fattigdomen delar världen och folk i tu.

Social utestängning är inte så entydigt tudelad eller uppdelad enligt samhällets välstånd. Utestängning innebär också avsaknaden av förutsättningarna för ett gott liv, till exempel arbete, god hälsa och sociala relationer. Utestängningen är ofta förenad med låg utbildning och undermåliga boendeförhållanden. Utestängning kan också orsakas av eller leda till missbruk av rusmedel och psykiska problem.

Den första utmaningen i FN:s millenniemål år 2000 är att utrota den extrema fattigdomen i världen. Kvinnorna och barnen är den extrema fattigdomens ansikte. Det är främst deras hälsovårds- och utbildningsmöjligheter som är bristfälliga.

***

Vi får inte blunda för svälten och fattigdomen. Detta betyder att var och en för egen del måste delta i kampen för att lindra och utrota nöden i världen och för att skapa förutsättningar för ett människovärdigt liv. Även kraven på rättvisa kräver detta.

I Europa är det lyckligtvis sällsynt att människor lever i yttersta nöd, och även då är det frågan om brist på förutsättningar för ett drägligt liv. Det sägs att var sjätte unionsmedborgare, ca 80 miljoner människor, lever under fattigdomsgränsen. 13 procent av Finlands befolkning lever i fattigdom eller hotas av fattigdom. Speciellt alarmerande är det faktum, att fattigdomen ökar snabbast bland barnfamiljer. Under de 10 senaste åren har fattigdomen bland barnfamiljer trefaldigats.

I Finland hör fattigdomen ofta ihop med vissa livssituationer. Dessa är framför allt arbetslöshet, studier, tillökning i familjen och långvariga sjukdomar. Vi vet alltså var åtgärderna bör sättas in.

Arbetslöshet är slöseri med individens och samhällets resurser. Arbete ger utkomst. Arbete ger också självkänsla, kamratskap och en känsla av att höra till en gemenskap. Arbete ger människor möjlighet att leva ett värdigt liv.

Upprätthållande av sysselsättningen är därför fortfarande en av de viktigaste metoderna för att bekämpa fattigdom och social utestängning. Man bör alltså ha som mål att inte bara bekämpa arbetslösheten, utan även att höja sysselsättningsnivån. Den rådande ekonomiska recessionen medför arbetslöshet och trångmål i familjer.

För att förbättra sysselsättningen behöver vi en aktiv arbetskraftspolitik och tjänster som skapar sysselsättningsförutsättningar. Samhället måste garantera en basutkomst för de människor som trots intensifierade åtgärder inte kan sysselsättas eller finner något arbete.

Barnen är nationens framtid. Därför är det viktigt att bekämpa fattigdom och utestängning bland barnfamiljer.

Barn är värdefulla, och de vuxna ansvarar för deras välmående. Det är ett allvarligt problem om fattigdom och utestängning bland barnfamiljer accepteras. När vi försöker bekämpa fattigdom och utestängning måste barnens liv och levnadsförhållanden stå i centrum, även under detta temaår.

Jag vill i detta sammanhang tacka Kemi stad för beslutet att prioritera barnen, barnfamiljerna och de tjänster som erbjuds dem. Jag hoppas att detta kommer att utgöra ett sporrande exempel för andra, såväl i Finland som i det övriga EU.

Det är nu mycket viktigt att resurserna riktas rätt. Det är viktigt att öka allmänhetens engagemang. Men även detta kräver resurser.

För att besegra fattigdomen och utestängningen behövs satsningar från staten, kommunerna, det civila samhället, den närmaste omgivningen och familjerna. Dessutom behöver vi konkret hjälp, stöd av andra i samma situation och ömsesidig omsorg mellan människor. Vi vill ju alla vara omgivna av människor som vi är viktiga för, och som är viktiga för oss. Vi vill finnas till för varandra.

Välfärdssamhället skapar de strukturer som ger oss trygghet under svåra tider. Välfärdssamhället åtnjuter ett starkt stöd från medborgarna, och det får inte undergrävas genom att man börjar spara på fel sätt. Att välfärdssamhället bevaras är den största garantin också för att bekämpa fattigdom och social utestängning. Upprätthållandet av detta system är även ett sätt att bry sig om människor.

***

Vi behöver varandra både för vår personliga och för vår gemensamma fortlevnad. Bekämpning av fattigdom och social utestängning är vårt gemensamma ansvar. Det gäller att vilja vara närvarande som människa och kamrat, att vilja dela med sig till sina medmänniskor.

Jag förklarar temaåret för bekämpning av fattigdom och social utestängning öppnat och vill med dessa ord uppmana alla till gemensamma ansträngningar.