Republikens president Tarja Halonens tal vid WWF:s seminarium i Stockholm 27.8.2008

”Östersjön – vårt gemensamma ansvar”

Jag vill tacka varmt för denna hedersbetygelse. Det är en stor ära att få ta emot WWF:s Östersjöpris. Jag sätter stort värde på WWF:s aktiva och uthålliga arbete för vårt kära Östersjöns väl. Vårt liv här i Norden är i många avseenden beroende av Östersjöns tillstånd. Varje enskild människa bör känna sitt ansvar och inse vikten av samarbete. En lycklig framtid för Östersjön kan endast tryggas genom uppriktig vilja att verka tillsammans för detta gemensamma mål.

* * *

En socialt och ekologiskt hållbar utveckling står numera också i fokus inom den internationella världspolitiken. Människans och naturens väl går hand i hand. Omsorg om medborgarna och en stark miljömedvetenhet är en förutsättning för hållbar utveckling.

Var och en av oss kan genom våra personliga val främja en hållbar utveckling och ta ansvar för skyddet av naturen och dess mångfald. Medborgarnas frivilliga insatser är ett stöd när det gäller att upprätta och genomföra nationella strategier för hållbar utveckling och sporrar också till ansträngningar för att få till stånd internationella överenskommelser. Jorden är gemensam för oss alla och vi måste tillsammans trygga dess framtid.

För oss som bor vid Östersjön är det lätt att se detta hav som det konkreta uttrycket för hållbar utveckling. Vårt gemensamma hav är en del av vår identitet. Utvecklingen i området har betydande inverkan på vars och ens välbefinnande och trygghet.

Östersjön är möjligheternas hav. Det är en förmedlare av kultur och handel. Inom det ekonomiska området runt Östersjön bor ca 90 miljoner människor. Av de nio kuststaterna är åtta medlemmar i Europeiska unionen och med Ryssland strävar unionen efter att utveckla sitt samarbete. Interaktionen inom Östersjöområdet är livlig. Östersjön har varit och kommer också i framtiden att vara en förenande länk mellan nationerna i området.

Östersjöns naturmiljö är unik. Detta innanhav är en nästan sluten, grund och kall brackvattenbassäng, där sötvattensarter och marina arter lever sida vid sida. Dessa särdrag, som är specifika för Östersjön, gör emellertid detta hav särskilt känsligt. Övergödningen är ett faktum och utsläppsbelastningen vilar på en ohållbar grund. Östersjön är helt enkelt ett av de mest förorenade haven i världen.

Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (Helcom) antog i sin aktionsplan i november 2007 som mål att havet ska ha en god ekologisk status före år 2021. Till dess återstår 13 år och situationen är dyster. Vi vet att det krävs snabba åtgärder, och vi måste uppfylla våra åtaganden. Östersjön kan inte vänta.

En av de primära uppgifterna är en effektiv rening av avloppsvattnet från tätorter. En annan viktig fråga är en radikal minskning av den näringsbelastning som jordbruket ger upphov till. Det är bra att vi fått en högre levnadsstandard i Östersjöområdet, men den medför sannolikt också ökad belastning på miljön. Vi måste se till att den snabba ekonomiska utvecklingen också är socialt rättvis och ekologiskt hållbar.

Den ökade trafiken på Östersjön kräver en säkrare sjöfart. Sjötransporter är ett alternativ till många andra transportformer med tanke på såväl ekonomin som miljön, så länge de sköts väl. Enligt uppskattning befinner sig ständigt ett par tusen fartyg i rörelse på Östersjön. Men den livliga trafiken i förening med Östersjöns sårbara ekosystem är en stor risk.

Ett bra medel för att förbättra sjösäkerheten vore bl.a. att skapa en lägesbild över hela Östersjön. Då skulle myndigheterna i alla kuststater få information om sjötrafiken på hela Östersjön och fartygens rörelser kunde styras och övervakas hela tiden. En möjlighet är att göra lotsningen av olje- och kemikalietankfartyg obligatorisk på hela Östersjöområdet. Dessutom skulle man kunna kräva att fartygen uppfyller vissa tekniska standarder och ställa villkor för fartygsbesättningens kompetens. Det är också alltid aktuellt att utveckla sjökorten och navigationssystemen.

Samarbetet inom Östersjöområdet med tanke på eventuella olyckor har utvecklats ytterligare under de senaste åren, men det råder skriande brist på t.ex. oljebekämpningsfartyg och materiel inom hela området.

Länderna i regionen ska också allvarligt och fördomsfritt överväga att ta i bruk alternativa transportrutter och transportsätt. Dessa alternativ är naturligtvis också förknippade med logistiska utmaningar och negativa miljökonsekvenser. Några enkla lösningar finns inte.

Men vi har också nått resultat. På Finska viken har man sedan 2004 använt sig av ett rapporteringssystem för fartygstrafik (Gulf of Finland Reporting System, GOFREP) som är gemensamt för Finland, Ryssland och Estland. Man har goda erfarenheter av systemet och fortsätter att utveckla det. Systemet går ut på att fartyg som kommer in i Finska viken anmäler sig till systemet och får information om fartygstrafiken i området. Om systemet kunde utvidgas till att omfatta hela Östersjön skulle sjöfarten bli säkrare.

Östersjön omfattas av Internationella sjöfartsorganisationens, IMO:s, världsomfattande bestämmelser. På Östersjöländernas initiativ har IMO beviljat Östersjön officiell status som särskilt känsligt havsområde. Detta ska vi nu utnyttja och genomföra effektivt.

* * *

Vi har många glädjande exempel på konkreta projekt för Östersjöns bästa. Man har tagit betydande steg framåt när det gäller reningen av avloppsvattnet från S:t Petersburg, och de positiva effekterna för Östersjöns tillstånd torde kunna skönjas under de närmaste åren. Också i Polen har man vidtagit åtgärder för att bekämpa övergödningen och nya betydelsefulla projekt inleds som bäst för att minska fosforhalterna i avloppsvattnet. Många av er kan säkert ge exempel på andra framgångshistorier. Vi kan om vi vill.

För att nå bättre resultat krävs det samarbete på alla nivåer i samhället. Vi har redan de grundläggande mekanismer som behövs, men vi måste utveckla och effektivisera verksamheten för att åstadkomma konkreta resultat. Det är inte nya organ och organisationer vi behöver, utan ett ännu intensivare samarbete och snabbare åtgärder.

* * *

EU:s Östersjöstrategi är synnerligen viktig, och Finland stöder Sveriges strävanden att göra denna fråga till en av de centrala under EU-ordförandeskapet 2009. Östersjöstrategin gör det möjligt att ställa upp konkreta mål för utvecklingen i området. Vi bör också inleda samarbete med övriga marina regioner i EU, såsom Medelhavsunionen och Svartahavsområdet. Europeiska unionens reviderade politik för den nordliga dimensionen erbjuder också den en fungerande ram för samarbetet inom Östersjöregionen.

* * *

Nationalstaterna är fortfarande de viktigaste aktörerna när det gäller att få till stånd internationella avtal och regelsystem. Nedsmutsningen av miljön känner inte några nationella gränser. Ett rent hav, en trygg sjöfart och ett hållbart fiske gagnar alla som bor längs Östersjökusten. För att rädda Östersjön behövs det emellertid också i högre grad än tidigare gränsöverskridande samarbete och förenade offentliga och privata resurser. FN:s klimatkonferens hålls i Köpenhamn 2009. Vad vore väl mera motiverande för en sådan konferens än att vi nått goda resultat för vårt eget hav, Östersjön.

Jag vill än en gång tacka för den hedersbetygelse som kommit mig till del och jag kommer att göra mitt bästa för att visa mig värdig ert förtroende. Ett rent Östersjön kan vara det vi lämnar i arv till kommande generationer.