Republikens president Tarja Halonens tal vid Karlspreis-stiftelsens seminarium i Aachen i Tyskland 24.5.2006

Det europeiska samarbetet och den europeiska integrationen för att främja fred, stabilitet och välfärd är en framgång. Vi har tillsammans skapat ett nytt europeiskt värdearv - respekt för demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Dessa gemensamma värden har betonats i våra gemensamma europeiska institutioner, först i Europarådet och sedan även i Europeiska unionen. Dessa värden är numera även globala.

Utgående från de gemensamma värdena har vi under inemot sex decennier byggt upp en internationell samverkan. I denna samverkan är det ändamålsenligt att inrikta sig på sådana utmaningar som de enskilda nationalstaterna omöjligen kan klara av ensamma.

Behovet av samarbete är lika aktuellt i Europa i dag som för mer än fem decennier sedan. Även om hotet om ett traditionellt krig har avvärjts – mycket tack vare vårt samarbete – återstår många nya utmaningar. Klimatförändringen, spridningen av smittsamma sjukdomar, globaliseringen och energisäkerheten är alla problem som inget land kan kontrollera eller lösa på egen hand. De hållbara lösningarna kan endast vara gemensamma - europeiska och globala.

Resultaten av det europeiska samarbetet är rentav så imponerande, att vi med tiden har börjat ta dem för givna. Den inre marknaden, den gemensamma valutan och de rättigheter unionens invånare har är i dag en självklarhet. De unga anser det redan fullständigt naturligt att de europeiska universiteten står öppna för dem och att de kan skaffa arbete i vilket land som helst i Europeiska unionen.

Unionen är även ett barn av sin tid och den skapades av den generation som upplevde kriget och tiden strax efter kriget. Skapandet av ett samarbete underlättades av att Tyskland kände ansvar för närhistorien och hade beredskap och förmåga att stå som huvudfinansiär för det nya samarbetet. Det verkar som om denna tidsperiod nu ligger bakom oss. Världen är global numera. Hela den nya Europeiska unionen måste inse sitt ansvar. Vi måste utveckla unionens mål och verksamhetsprinciper så att de bättre svarar mot dessa nya utmaningar.

Den huvudsakliga kraften skall fortfarande utgöras av äkta samarbete och solidaritet samt en gemensam vilja att skapa en bättre framtid. Principerna om samarbete och solidaritet har ifrågasatts i allt högre grad de senaste åren. Väldigt många tänker att egoism är dagens ord. När allt kommer omkring klarar man sig inte med trångsynt egoism, vare sig i samhället i allmänhet eller i EU. Den europeiska integrationen har alltid inneburit och kommer alltid att innebära samarbete som gagnar alla deltagande länder. Vi spelar inte något nollsummespel; vårt arrangemang är av win-win-modell. Det är modellen för hållbar utveckling.

Finlands integrationspolitik har under hela vårt medlemskap baserat sig på uttryckligen denna grundtanke. Vi tror att vi bäst kan påverka på detta sätt. Vi vinner själva på det och bär vårt ansvar för de gemensamma ärendena. Jag är övertygad om att unionen bör göra så här både i Europa och globalt.

* * *

Utvidgningen har främjat stabiliteten och säkerheten i Europa. Enligt en färsk rapport från kommissionen har den utvidgning som skedde för två år sedan varit till nytta för såväl de gamla som de nya medlemsländerna. En framgångsrik utvidgning ökar även EU:s betydelse i ett internationellt perspektiv. Finland har i olika sammanhang uttryckt sitt stöd för en fortsatt utvidgning av EU. Även den allmänna opinionen ställer sig fortfarande relativt positiv till detta.

Den stora utvidgningsprocess som nyss genomförts, och som egentligen ännu pågår, har gjort medlemskapet i unionen ännu attraktivare för länderna utanför unionen. Endast ett fullvärdigt medlemskap verkar vara lockande nog för att starta samhälleliga förnyelseprocesser, t.ex. på Balkan. Det är bra att unionen har dragningskraft, men en framgångsrik utvidgningsprocess kräver entydiga medlemskapskriterier som skall uppfyllas innan en anslutning kan bli aktuell.

De viktiga Köpenhamnskriterierna gäller fortfarande. Vi kan inte tillåta avsteg från kriterierna, eftersom det vore skadligt för både unionen och kandidatlandet.

Unionen måste tillämpa samma principer på alla länder som vill bli medlemmar, och alla avancerar de mot ett medlemskap i egen takt. Det gäller också att minnas vilka krav som inte ställs. Vi strävar inte efter en enda kultur - tvärtom är den kulturella mångfalden en rikedom för Europa. EU har många gånger intygat att den står öppen för alla europeiska stater som uppfyller kriterierna. Det är en tidtabellsfråga, en fråga om när ett kandidatland är redo att ansluta sig och, realistiskt sett, även om unionens egen förmåga att ta emot nya medlemmar.

* * *

Europeiska unionen behöver effektivera sin verksamhet och utveckla sin struktur på grund av sina nya uppgifter och sin snabba utvidgning. Det konstitutionella fördraget är ett försök i denna riktning. Det är viktigt att bevara den känsliga balansen i fördraget under reflektionspausen och nå en uppgörelse om helheten redan nästa år.

Det är orealistiskt att tänka sig att man skulle kunna tvinga de länder som har förkastat det konstitutionella fördraget att godkänna det, trots att de redan har förkastat det en gång i en folkomröstning. Det är lika omöjligt att tvinga de länder som redan har ratificerat fördraget att godkänna ett nytt eller ändrat fördrag.

Den europeiska integrationen grundar sig inte på tvång eller påtryckning. Integrationen kan framskrida endast som ett projekt kring gemensamma mål och intressen som medborgarna stöder. Unionen kan få en ny konstitution bara genom en rättvis och jämlik förhandlingsprocess.

Finland har konsekvent stött det konstitutionella fördraget. Det motsvarar inte alla våra förhandlingsmål, men det är en gemensamt godkänd kompromiss som vi anser vara en tydlig förbättring jämfört med nuläget.

I Finland har vi fört en omfattande politisk diskussion om fördragets för- och nackdelar. På begäran av vårt eget parlament överlämnar regeringen nästa vecka en proposition om ratificering av fördraget även i Finland. Detta gör vi trots att vi är medvetna om att fördraget sannolikt inte kommer att träda i kraft i sin nuvarande form och att ett eventuellt nytt fördrag måste ratificeras separat.

* * *

Unionens framgång bygger i sista hand på medborgarnas förtroende. Förtroendet å sin sida bygger på erfarenheter i vardagen. Dagens européer vill ha frihet, men också trygghet. De är mycket gynnsamt inställda till hållbar utveckling, men de vill även leva ett bekvämt liv. De vill arbeta och få sin utkomst av arbetet, men samhället förväntas även skapa social trygghet. Globaliseringen märks i människornas liv på många sätt. Den erbjuder fler möjligheter, men den upplevs även som ett konkret hot.

Nationalstaten bär fortfarande i första hand ansvaret för sina medborgare. Alla europeiska stater är förhållandevis små internationellt sett. Finland understöder kraftigt utvecklandet av den inre marknaden och genomförandet av Lissabonstrategin. Detta skulle förbättra tillväxten och sysselsättningen. Något oroad har jag har märkt att traditionen med en inre marknad håller på att försvagas. Det är vår gemensamma skyldighet, och det ligger också i vårt intresse, att utveckla ett ärligt och öppet samarbete.

I framtiden kan Europa nå framgång i den globala konkurrensen. Detta förutsätter kunnande, som i sin tur förutsätter investeringar i utbildning, forskning och utveckling. Enligt det beslut som vi gemensamt fattat i unionen är målet att satsa 3 % av BNP på forskning och produktutveckling. Finlands satsningar överstiger denna nivå. Tyvärr är målet ännu långt borta ur ett allmäneuropeiskt perspektiv.

Finland har investerat mer än många andra EU-länder såväl i grundläggande utbildning som i forskning och utveckling. Så har Finland också klarat sig mycket bra i internationella jämförelser av konkurrenskraften. Den ekonomiska tillväxten har dessutom varit ekologiskt och socialt hållbar. Vårt skolsystem har bedömts vara det bästa i jämförelse med skolsystemen i de andra OECD-länderna, och den sociala tryggheten ligger här på en hög nivå. I internationella jämförelser placerar sig vårt miljöskydd bland de allra främsta. Detta visar att en öppen marknad och en stark konkurrenskraft inte behöver stå i strid med samhällelig rättvisa.

Befolkningens och arbetskraftens stigande medelålder är en särskild utmaning både för individerna och för samhället, såväl i Finland som i Europa. Den stigande medelåldern och den samtidigt tilltagande tekniska och samhälleliga utvecklingen kräver satsningar på yrkesutbildning och livslångt lärande. Det säger sig självt att kunskap som förvärvats för årtionden sedan inte längre räcker i dagens arbetsliv. Å andra sidan kan erfarna arbetstagare och fackmän, som besitter stor, praktisk och beprövad kunskap, vara ovärderliga för sina yngre kolleger. Livslångt lärande är en attitydfråga. Ålder och erfarenhet bör uppskattas såväl i samhället som på arbetsplatserna. Jag är fast övertygad om att människor, då de bereds möjlighet till livslångt lärande och kompetenshöjning, tar tillfället i akt.

En viktig framgångsfaktor i den globala konkurrensen är stärkandet av partnerskapet och samarbetet med tredjeländer och områden i tredjeland. Uppenbara partner är USA, Ryssland, Latinamerika och Asien, med vilka EU redan samarbetar. Vi bör också stärka vårt samarbete med utvecklingsländerna, särskilt med länderna i Afrika. Detta skulle ligga i synnerhet i de afrikanska ländernas, men också i vårt eget intresse.

* * *

Om en dryg månad tar Finland över ordförandeskapet i Europeiska unionen. Jag kommer ännu väl ihåg vårt första EU-ordförandeskap år 1999, då jag arbetade som utrikesminister. Vi finländare lärde oss för sju år sedan att man kan planera ordförandeskapet och förbereda sig inom många områden, men att de oförutsedda händelserna lätt får den största uppmärksamheten.

En saklig effektivitet är utgångspunkten för vårt kommande ordförandeskap. Vi vill sköta ärendena opartiskt, öppet och med iakttagande av unionens grundprinciper. Vi går alltså in för att göra vårt arbete väl. Vi hoppas också kunna uppmuntra unionen att allt oftare tala med en enda röst.

Vi kommer från norr och vi ställer våra kunskaper om vår närmiljö till allas förfogande. Vårt mål är att förnya den nordliga dimensionen så att den verkligen blir en gemensam politik för EU, Ryssland, Norge och Island.

Under vårt ordförandeskap kommer vi också att genomföra de s.k. färdplanerna för de gemensamma områdena som vi enats om med Ryssland. Vi förbereder oss också på att förnya avtalsarrangemangen mellan unionen och Ryssland. Jag tror att våra erfarenheter även kan gagna de andra EU-medlemmarna.

Europas grannskapspolitik är ett ändamålsenligt instrument för främjande av goda förhållanden, i synnerhet med unionens nya grannar. Ett viktigt och aktuellt mål i unionens relation till Ukraina är att inleda en process för att skapa ett gemensamt frihandelsområde.

Vi räknar med särskilda utmaningar – och möjligheter – på västra Balkan. Enligt Finlands uppfattning är det europeiska perspektiv som länderna på västra Balkan fått viktigt med tanke på försöken att öka stabiliteten i området. Att finna en lösning på Kosovos framtida ställning är en av utmaningarna under vårt ordförandeskap. Finland och unionen stöder kraftigt det arbete som FN:s specialsändebud, president Martti Ahtisaari, utför i Kosovo.

Även om relationerna till grannarna är viktiga, måste unionen ändå blicka längre framåt. I höst ordnar Finland ett ASEM-toppmöte mellan Asien och Europa. Såväl i fråga om det, som i fråga om andra yttre förbindelser har det ekonomiska samarbetet en allt viktigare ställning. Inrikes- och utrikespolitiken är allt närmare förbundna med varandra. Energipolitiken är ett bra exempel på detta.

Utmaningarna och målen för Finlands ordförandeskap begränsar sig givetvis inte till de ovan nämnda. De stora och aktuella utmaningarna för Europa - och världen - hänför sig bl.a. till en ökad främlingsfientlighet, arbetslöshet, illegal invandring, energisäkerhet och Europas framgång i den internationella konkurrensen. Dessa ärenden står på unionens agenda och lösningarna på dem kan man endast finna genom samarbete.

Jag vill avsluta med att tacka Karlspreis-stiftelsen för det värdefulla arbete den gör för Europa och det europeiska tänkandet. Denna konferens är ett tecken på detta viktiga arbete. Tack till alla arrangörer och deltagare.