Gå direkt till innehållet

Republiken Finlands president

Republiken Finlands President
Normal textstorlekStörre textstorlek
Tal, 7.2.2012

Tal av republikens president Tarja Halonen vid öppnandet av riksmötet 7.2.2012

(med reservation för ändringar)

Valet av republikens president, som förrättades under riksdagens vinteruppehåll, ligger bakom oss. Jag har redan personligen träffat den nyvalde, blivande republikens president och framfört mina gratulationer. Ja, och också gratulerat den som kom på andra plats.

Än en gång fick vi se att det nuvarande presidentvalsystemet aktiverade ett stort antal anhängare att ställa upp bakom sina egna kandidater. Jag hoppas att detta intresse att sköta gemensamma angelägenheter fortsätter. Röstningsprocenten kunde gärna ha fått vara en hel del högre, och det lönar sig att ta reda på de olika orsakerna till detta under en lite längre tid. Att valkampanjerna förändrats i och med den nya teknologin torde vi komma att se också i kommunalvalet i höst.

Systemet med två omgångar i presidentvalet leder till att många människor blir tvungna att överge den kandidat de anser vara bäst och välja en ny favorit. Även om det kalla vädret i någon mån kan ha påverkat valresultatet finns det orsak att fundera över hur man kunde upprätthålla ett aktivt valdeltagande under vardera omgången.

Det är sannolikt, redan på grund av vårt flerpartisystem, att det inte heller i framtiden särskilt ofta kommer att hända att en kandidat får majoriteten av rösterna under den första omgången. En sådan möjlighet finns emellertid.

Enligt grundlagen tillträder republikens president sitt ämbete den första dagen i den månad som följer efter valet, det vill säga vid ingången av februari eller mars. År 2010 ändrades vallagen och tidpunkten för presidentvalets första omgång i januari senarelades med en vecka. Om valet avgörs redan under första omgången kan tiden mellan valet och början av presidentens ämbetsperiod som minst krympa till några få dagar, rentav så, att ämbetsperioden inleds den dag som följer på dagen för bekräftandet av valresultatet. En sådan möjlighet är aktuell redan både år 2018 och år 2024.

Det är på många sätt en besvärlig situation. För det första är den problematisk för samtliga kandidater och i viss mån eventuellt med tanke på den avgående presidenten och de tjänstemän som samtidigt byts ut. Men ännu mer än detta kan osäkerheten kring tidpunkten för presidentskiftet vara problematisk när det gäller Finlands omvärld och de frågor som ska avgöras i relation till den. Jag anser att det vore skäl att nu i god tid överväga huruvida det kunde fastställas att den nya presidenten tillträder sitt ämbete den första mars, oberoende av om han eller hon har valts i en första eller andra omgång.

* * *

Republikens presidents viktigaste uppgifter hänför sig till utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Skötseln av dessa uppgifter förutsätter ett gott och smidigt samarbete mellan våra högsta statsorgan. Enligt denna princip har vi också försökt arbeta.

Riksdagens utrikesutskott och grundlagsutskott har alltid varit välkomna att samtala med mig. Också de tjänstemän som deltagit i statsbesök eller i diskussioner som jag har fört i samband med andra internationella möten har vid behov stått till riksdagens förfogande. Jag är övertygad om att presidenten också i fortsättningen gärna vill hålla dessa kanaler öppna till riksdagen, så länge det finns en uttalad önskan om det.

Den internationella politiken och riksdagens internationella samarbete omfattar också mycket annat än de frågor som behandlas i utrikes- och försvarsutskotten. Därför har jag upprätthållit kontakter också med de andra utskotten och med riksdagens mer inofficiella organ, exempelvis riksdagens människorättsgrupp och gruppen för global etik. Denna kommunikation har så vitt jag kunnat se varit till nytta för vardera parten.

Under de senaste åren har den globala säkerhetsmiljön och den globala ekonomiska utvecklingen genomgått kraftiga förändringar. På den ekonomiska sidan har de så kallade BRICS-länderna, det vill säga de stora tillväxtekonomierna, fått mera inflytande, vilket man önskat att också skulle öka deras ansvar, i synnerhet när det gäller att stärka hållbar utveckling. Med ekonomisk makt följer i allmänhet politisk makt. Sålunda är vi på väg från en enpolig världsordning mot en värld med många maktcentra, även om USA fortfarande är det starkaste enskilda landet. Tillsammans med det övriga Europa måste också vi beakta detta när vi bygger upp vår utrikes- och försvarspolitik.

I år kommer det att hållas presidentval både i Ryssland och i USA. Man bedömer att det kommer att ske förändringar i Kinas ledning inom året. Perioden före val och förändringar - och också lite därefter - kan medföra att skötseln av internationella frågor och konflikter stagnerar. Det behövs alltså mer tålamod än vanligt.

När det gäller de internationella relationerna lönar det sig för Finland att bevara sitt aktiva tillvägagångssätt, och bidra till att skapa global säkerhet speciellt genom FN. Världen fortsätter att globaliseras. Vi behöver allt mer varandra. Förverkligandet av demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen är en förutsättning för en stabil och fredlig utveckling. Detta är orsaken till att Finland som en gemensam kandidat för de nordiska länderna i årets val söker medlemskap i FN:s säkerhetsråd som icke-permanent medlem.

Finland stöder Europeiska unionen i dess strävanden att stärka sin roll i den internationella politiken. Exempelvis hur fredsprocessen i Mellanöstern framskrider har liksom de senaste händelserna i Syrien, Iran och Nordafrika direkta konsekvenser för Europa. Om EU uppträder enat skulle det stärka våra möjligheter att inom ramen för FN finna lösningar på olika konflikter.

* * *

De ekonomiska kriserna gör det mer nödvändigt än någonsin att gripa tag i de globala utmaningarna och utveckla det marknadsekonomiska systemet så att det också beaktar kraven på social rättvisa och miljöhänsyn. Detta var utgångspunkten när FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon tillsatte en högnivåpanel för global hållbarhet, där jag är andra ordförande tillsammans med Sydafrikas president Jacob Zuma.

Panelen lade fram sin enhälliga slutrapport förra veckan. Vår ståndpunkt är, att för att nå hållbar utveckling är en ekonomisk tillväxt välkommen, men den bör vara socialt rättvis och uppfylla de ekologiska ramvillkoren. I rapporten ingår 56 rekommendationer som skulle sätta fart på de praktiska åtgärderna för att få till stånd en i socialt, ekonomiskt och ekologiskt hänseende hållbar utveckling. Att utrota fattigdomen och öka jämlikheten är fortfarande ytterst viktigt. Både produktionssätten och konsumtionsvanorna måste bli sådana att de främjar en hållbar utveckling. Klimatförändringen är det klaraste beviset på att ekonomisk tillväxt i sig inte ökar välfärden.

Att ställa upp millenniemål har visat sig vara ett bra tillvägagångssätt. I panelens rapport föreslår vi att FN:s medlemsstater på samma sätt borde komma överens om mål för hållbar utveckling för tiden efter 2015. Jag är mycket nöjd över att Finlands regering redan har varit aktiv i denna fråga.

* * *

Riksdagens sessionsperiod kommer att inledas med fart. Europeiska unionens ekonomiska kriser visar att det finns ett starkt samband mellan den internationella och nationella politiken. Det aktuella skuldproblemet i EU har krävt mycket arbete från regeringens och riksdagens sida. Frågan har på ett centralt sätt präglat riksdagens senaste sessionsperiod, och situationen kommer troligtvis att fortsätta under den sessionsperiod som nu inleds. De närmaste åren kan bli ekonomiskt betungande här i Finland.

Den stora kommunreformen framskrider. Det finns orsak att förnya försvarsmakten. Många andra frågor står på dagordningen, och alla reflekterar de också det ekonomiska läget.

Många undersökningar och jämförelser visar att den nordiska samhällsmodellen också i denna situation erbjuder de bästa förutsättningarna för en balanserad tillväxt och utveckling, lärande och innovationer samt för en allsidig trygghet. De ekonomiska gränserna måste naturligtvis beaktas, men en samhällelig rättvisa stöder också en stabil ekonomisk tillväxt.

Medborgarnas kontakter berättar om individernas och familjernas ekonomiska trångmål och mänskliga nöd. Skillnaderna i välfärden avspeglas i mycket stor utsträckning på olika sektorer. Just det, att vi tar hand om alla gör oss till en nation. Speciellt under ekonomiskt kärva tider måste man bära särskilt ansvar för de mest sårbara. För det är just dem som dessa förändringar drabbar hårdast.

* * *

Det är sista gången som jag som republikens president öppnar riksmötet och närapå sista gången, som jag är tillsammans med er här i salen. Jag har själv också i drygt tjugo år tjänstgjort som riksdagsledamot och känner därför lite vemod, och mycket respekt för dem som arbetar i detta hus.

Jag vill lyckönska riksdagens presidium med anledning av det förtroende ni visats. Jag tackar talmännen och ledamöterna för ett gott samarbete samt önskar er framgång och visdom i ert krävande arbete för fosterlandets bästa.

Härmed förklarar jag 2012 års riksmöte öppnat.
 

Skriv ut
Bookmark and Share
Detta dokument

Uppdaterat 7.2.2012

© 2012 Republikens presidents kansli Mariegatan 2, 00170 Helsingfors, tel: (09) 661 133, Fax (09) 638 247
   Information om webbplatsen   webmaster[at]tpk.fi